Utbildning om hedersrelaterat våld och förtryck - det förebyggande arbetets nyckel?

UTBILDNING OM

HEDERSRELATERAT VÅLD OCH

FÖRTRYCK

- DET

FÖREBYGGANDE

ARBETETS

NYCKEL?

AMANDA

ADLERSON

2

EDUCATION ON

HONOUR-RELATED VIOLENCE AND

OPPRESSION

- THE

KEY

OF

PREVENTIVE

WORK?

AMANDA

ADLERSON

MATILDA

WIRÉN

Abstract

It has been found that society sometimes fails to protect its citizens from being exposed to honor-related violence and oppression (HRV). A contributing factor is suggested to be lack of knowledge about HRV among practitioners within various fields of social work. This could inhibit practitioners’ ability to act on any signs of oppression among clients who may be exposed to HRV. The current thesis aims to explore this problem further by studying three projects which provide education on HRV to practitioners. Interviews have been conducted with both project managers and project participants in order to access experiences of incorporating education as a preventive factor of HRV, as well as access information on whether the target group, primarily children, have been affected by the work of the

projects. The results show that informants respond differently to the term HRV which could infer limitations of the provided education. However, all informants agree that there is a need of education on HRV, especially in order to properly attend to clients who are perceived as pertain to a honor context. Some results show potential obstacles within preventive work against HRV. Such obstacles may be practitioners’ receptiveness to education, as well as practitioners’ perceived difficulties in attending to children between two cultures. All

informants agree that education should be viewed as part of an long-term process of preventive work against HRV which needs continuous attention.

Keywords: Education, empowerment, honour-related violence and oppression (HRV), practitioners, preventive work, projects, stigma

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2.1. HVF och socialt arbete 8

2.12. Ett strukturellt perspektiv på HVF och hälsa- och sjukvård 8 2.13. Ett kulturellt perspektiv på HVF och hälsa- och sjukvård 9

2.2. Skolans roll i att förebygga och motverka HVF 10

2.21. Kompetenshöjande utbildning riktad till skolpersonal 10 2.22. Utbildning kring HVF riktad till skolelever 12

3. TEORI 13

3.1. Empowerment 14

3.2. Stigmatisering och normalisering 16

4. METOD 17

4.1. Kvalitativ metod 17

4.2. Urval och presentation av intervjupersoner 17

4.3. Semistrukturerade intervjuer 19

4.4. Tillvägagångssätt 19

4.41. Databearbetning och analys 21

4.5. Forskarrollen 21

4.6. Metodologiska överväganden 22

4.61. Begränsningar och brister 22

4.7. Forskningsetiska överväganden 23

5. RESULTAT OCH ANALYS 24

5.1. Att bemöta personer i en hederskontext 25

5.12. Maktkänslighet 25

5.13. Att inte bemöta personer i en hederskontext som en stigmatiserad grupp 26 5.14. En horisontell relation 26

5.2. Vilka ska projektens arbete riktas till? 27

5.21. Inte till en utpekad grupp 27 5.22. Att utveckla befintliga resurser 29

5.3. Att påverka barn och ungdomar 29

5.31. Det inre förhållandet 29 5.32. Det yttre förhållandet 30

5.4. Barnet mellan två världar 31

5.41. Ett hinder för att uppnå sociala mål 31

5.5. Praktikers mottaglighet av utbildning 33

5.51. Praktikers förhållningssätt 33 5.52. Rädsla för att stigmatiseras inom lärargruppen 34 5.53. Rädsla för att stigmatisera en specifik grupp 35

5.6. En långsiktig och krävande process 36

5.7. Sammanfattning av resultat 37

6. AVSLUTANDE DISKUSSION 38

4

1. INLEDNING

I följande avsnitt presenteras först en bakgrund kring hedersrelaterad problematik för att sätta in läsaren i uppsatsens sammanhang. Därefter redovisas den

problemformulering som styrt den här uppsatsens syfte och frågeställningar. 1.1. Bakgrund

“...min familj (...) har förlorat sin heder och en dotter och jag å andra sidan, alla mina nära och kära. Med facit i handen så här långt efteråt så hade det inte behövt gå så långt som det har gjort i mitt fall (…). Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar (att) bli mer delaktiga i det svenska samhället så hade detta kanske kunnat undvikas (…). Om alla drar sitt strå till stacken slipper sånt här upprepas. Oavsett vilken kulturell bakgrund man har bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både få ha sin familj och det liv hon önskar sig. Men tyvärr är det ingen självklarhet för många tjejer och jag hoppas att ni inte vänder dem ryggen. Att ni inte blundar för dem”.

(Utdrag från Fadime Sahindals tal i riksdagen, 2001; Aftonbladet, 2002). I kölvattnet av ett flertal mordförsök och fullbordade mord “i hederns namn”, accelererar samhällsdebatten i Sverige kring så kallad hedersproblematik mot slutet av 1990-talet (Baianstovu, 2017). Mordet på Fadime Sahindal får stor medial uppmärksamhet och väcker både avsky och frågor. Varför misslyckades samhället skydda Fadime? Hur ska samhället agera för att detta inte ska upprepas? Vad är egentligen hedersproblematik?

Till de allvarligare formerna av hedersrelaterat våld räknas exempelvis:

hedersmord, kvinnlig könsstympning, barnäktenskap, tvångsäktenskap samt hot om- eller utfört psykiskt och fysiskt våld (Bhanbhro, Cronin de Chavez & Lusambili, 2016). Dock inrymmer hedersförtryck handlingar som får olika innebörd beroende på vem som har tolkningsföreträde. Förslagsvis: var dras gränsen mellan social kontroll och begränsningar, kontra konservativ uppfostran och vårdnadshavares föreställningar om visad omsorg? Utifrån tolkning av Sveriges grundlag, Regeringsformen (RF, kap. 1 2§, 2010:1408), ska samhället värna om både individens och kollektivets rättigheter. Sociallagstiftning, så som Socialtjänstlagen 1 kap. 1§, framhäver att socialt arbete ska utgå ifrån

“människors självbestämmanderätt och integritet” (SoL, 1995:974). Å andra sidan framhåller även Socialtjänstlagen att samhället ska ta ansvar för alla barn “oavsett barnets kön, dess etniska eller religiösa tillhörighet, hudfärg eller ålder och

subjekt i sin egen rätt” (SoL 1 kap. 1§, 1995:974). Enligt Baianstovu (2017) är detta demokratins paradox, vilket ofta skapar förvirring inom socialt arbete. Inte minst kring hur samhället ska bemöta barn vars familjer upplevs leva i en hederskontext.

Det råder okunskap kring hur vanligt förekommande hedersförtryck och våld (hädanefter HVF) är i Sverige i dag. Socialstyrelsen har därför fått i uppdrag av regeringen att kartlägga omfattningen av HVF i landet (Regeringsbeslut 11:5, 2017). Kartläggningen kommer exempelvis att undersöka vilket stöd utsatta får samt hur yrkesverksamma upplever arbetet mot HVF. Vissa försök till

5 Ungdomsstyrelsen (2009) har försökt kartlägga prevalensen av arrangerade

äktenskap i Sverige i rapporten, “Gift mot sin vilja”. Av 70 000 deltagare mellan åldrarna 16-25 år svarade fem procent att de inte fritt kunde välja framtida partner. Främst flickor upplevde sig mindre värda än pojkar och att vara oskuld inför giftermål hade stor betydelse. Främst pojkar hade upplevt hot om- och våld, eller uteslutning från familjen. Kartläggningen har dock mött kritik för att innehålla bristfällig analys och inte se till problemens orsaker (SOU 2014:49). Utöver okunskap kring problematikens omfattning, kvarstår arbetet att framarbeta en uniform och robust definition av HVF. Sådan saknas på grund av

meningsskiljaktigheter kring problematikens natur (Schlytter & Rexvid, 2016), vilket är gällande på både nationell- och global nivå (Sedem & Ferrer-Wreder, 2015).

Sedan år 2003 har olika regeringar satsat omkring 250 miljoner kronor på utvecklingen av det preventiva arbetet mot HVF i Sverige (Gruber, 2011). Länsstyrelsen Östergötland fick år 2004 det nationella uppdraget att leda detta arbete samt framarbeta handböcker och webbutbildning om HVF till

professionella (Länsstyrelsen Östergötland, 2017). Länsstyrelsen delegerar även utbildningsuppdrag till externa parter, så som frivilligorganisationer (Gruber, 2011). Mårald, Ghazinour och Hanberger (2008) beräknar att länsstyrelsen beviljat cirka 400 projekt relaterade till HVF mellan åren 2003-2007. Satsningar har exempelvis inkluderat kompetenshöjande utbildning om problematiken riktad till praktiker inom det människobehandlande området. Dessa har exempelvis inkluderat skolpersonal, hälso- och sjukvårdspersonal samt socionomer (Gruber, 2011).

Länsstyrelsen framhåller skolan som en särskilt viktig instans i det förebyggande arbetet mot HVF (Jordan, 2015). Skolan inbegriper de flesta barn och unga, vilket även leder till att skolan kan komma i kontakt med elever som är i riskzonen för HVF. I Skollagen, 2010:800 (SL) 1 kap. 4§, framhålls att utbildning ska “främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära”. Därutöver ska utbildning “förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”. Skollagen tar även upp rättighetsbegrepp, så som individens frihet och integritet, alla människors lika värde och jämställdhet. Dessa rättigheter ska all skolpersonal värna om för att motverka kränkande behandling (SL 1:5, 2010:800). Genom kompetenshöjande utbildning av skolpersonal, föreslås dessa bli stärkta i sin förmåga att tidigt uppmärksamma, förebygga samt ingripa vid misstanke om att elever lever i utsatthet för HVF (Gruber, 2011). Likaså har skolpersonal regelbunden kontakt med vårdnadshavare och träffar dessa vid skolrelaterade möten. Forskare menar dock att det behövs fler utvärderingar av kompetenshöjande utbildning riktad till skolpersonal (Gruber, 2011; Jordan, 2015). Inte minst för att undersöka om genomförd utbildning har stärkt skolpersonalens förmåga att arbeta förebyggande mot HVF.

1.2. Problemformulering

Tidigare forskning visar att praktiker inom olika fält av socialt arbete, så som socialtjänst, primärvård och skola ofta kommer i kontakt med målgrupper som upplevs leva i en hederskontext (Sedem & Ferrer-Wreder. 2015; Jordan, 2015). Praktiker kan uppleva svårigheter i hur de ska bemöta och agera kring

problematik som rör HVF, samtidigt som de i egenskap av sin yrkesroll bör agera vid misstanke om förekomst av våld eller förtryck (t.ex. Alizadeh, Hylander,

6 Kocturk & Törnkvist, 2010). Dock saknar ofta berörda verksamheter

handlingsplaner för hur anställda ska agera om de kommer i kontakt med HVF. Gruber (2011) menar att praktiker överlag förhåller sig positiva till att mottaga utbildning om HVF i ett led av kompetenshöjning om hederskultur. Vissa praktiker hyser även rädslor att inte agera om de kommer i kontakt med HVF (a.a., 2011). Gruber ifrågasätter dock huruvida tillhandahållen utbildning är tillräckligt genomarbetad, eller om den tvärtom riskerar att förstärka fördomar om människor, främst med utomeuropeisk bakgrund.

Som tidigare omnämnts saknas det fortfarande en uniformt erkänd definition av hedersvåld och förtryck, såväl i Sverige som i övriga världen (Sedem & Ferrer-Wreder, 2015). Något som skulle kunna ses som hämmande för det förebyggande arbetet inom olika fält av socialt arbete. HVF är ett värdeladdat begrepp som tenderar att ge upphov till olika så kallade “åsiktsläger” beroende på vilket perspektiv som vederbörande besitter (Baianstovu, 2017). Dessa åsiktsläger grundade på perspektiv förekommer såväl inom forskning, som i den politiska och mediala debatten (Schlytter & Rexvid, 2016).

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK, 2018) uppger:

“Inom forskningen saknas både en vedertagen definition kring hur hedersbegreppet ska förstås, samt kunskap om förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige. Det har diskuterats huruvida hedersrelaterat våld verkligen utgör en särskild typ av våld, eller enbart skiljer sig från mäns övriga våld mot kvinnor genom sitt kollektiva uttryck. Det finns även forskare som menar att begreppet i sig saknar vetenskapligt och analytiskt värde och väljer att tolka våld och förtryck i termer av mäns våld mot kvinnor. Att våldet har sin grund i en patriarkal maktordning är forskningen dock i stort sett enig om”.

NCK:s förklaring utkristalliserar de olika perspektiv som dominerar inom

forskning, politik och mediedebatt om HVF. De två perspektiv som dominerar är det kulturella och det strukturella perspektivet (Baianstovu, 2017).

Det kulturella perspektivet anser att HVF utmärker sig från övrigt våld i nära relationer. Exempelvis anses hedersrelaterade handlingar ofta generera stöd från kollektivet, istället för motstånd (NCK, 2010). Det strukturella perspektivet hyser å sin sida kritik mot att särskilja HVF från annat våld inom nära relationer. Våld inom nära relationer är enligt perspektivet en produkt av patriarkala strukturer vilka existerar inom alla samhällen (Baianstovu, 2017). Perspektivets företrädare anser att HVF ofta ges kulturella, religiösa eller kollektivistiska förklaringar, vilket riskerar att leda till kategorisering, stereotypisering och rasism (Gruber, 2011). Det strukturella perspektivet manar istället till försiktighet då viss

forskning presenterar en komplex bild, där problematiken exempelvis kan variera i utbreddhet inom länder samt återfinns inom flera religioner (Bhanbhro m.fl., 2016). Därför menar anhängare av det strukturella perspektivet att samhället ska ha en generell ansats mot allt våld i nära relationer samt lyfta fram betydelsen av strukturella orättvisor (Sedem & Ferrer-Wreder, 2015). Det kulturella perspektivet menar tvärtom att HVF är ett relativt nytt fenomen i Sverige (NCK, 2010), främst på grund av migration från geografiska områden där HVF förekommer i större utsträckning (Schlytter & Rexvid, 2016). Enligt samma perspektiv är det viktigt att samhället reagerar mot framväxt av HVF genom att framhålla svensk

lagstiftning (Baianstovu, 2017). I Sverige finns det även politiska röster som vill se särskild brottsrubricering för brott kopplade till HVF samt högre straffsatser (SOU 2014:49), vilket kan ses ett mer kulturellt perspektiv. Anhängare av det

7 kulturella perspektivet tenderar att vara positivt inställda till specifika

utbildningssatsningar om HVF, medan anhängare av det strukturella perspektivet ofta anser att dessa riskerar att negligera övrigt våld i nära relationer samt

stigmatisera människor med utländsk härkomst (Gruber, 2011). Utbildning om HVF inrymmer ofta fokus på “svenska” normer och värderingar, vilka anses betona mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet (Jordan, 2015). Därför kan utbildningssatsningar ofta vara i linje med ett kulturellt perspektiv. Detta kan mötas av motstånd av företrädare för det strukturella perspektivet. Exempelvis då utbildning riskerar att förstärka en skiljelinje mellan ett modernt “vi” och ett konservativt och förtryckande “dem” (Gruber, 2011). Likaså anses det kulturella perspektivet ignorera ekonomisk orättvisa, segregation och genusperspektiv (Baianstovu, 2017). Det kulturella perspektivet menar tvärtom att det är viktigt att precisera hederskulturens särbehandling av kvinnor, ävenledes män, för att

samhället ska kunna agera mot problematiken (Schlytter & Rexvid, 2016).

Socialantropolog Sabine Gruber (2011), förespråkare av en mer strukturell ansats, har studerat några av Länsstyrelsens utbildningar riktade till praktiker, med fokus på skolpersonal. Gruber ställer sig kritisk till utbildningsupplägg och

arbetsmaterial. På grund av utbildningens utformning, anses det finnas en risk för att skolpersonalens fördomar om människor med invandrarbakgrund förstärks. Vidare anser Gruber att välfärdsstaten grundades av nationalism, vilken fortfarande präglar dess institutioner, så som skolan. Rättssociolog Astrid

Schlytter och Devin Rexvid, forskare i socialt arbete (2016) menar att en kulturell ansats är nödvändig då denna befäster att HVF förekommer i dagens Sverige. Vidare menar de att HVF behöver förstås utifrån kulturella sedvanor, som i större utsträckning är förekommande i andra geografiska områden i världen, exempelvis Medelhavsområdet, Mellanöstern och delar av Afrika. Schlytter och Rexvid menar att Sverige behöver stå upp för “svenska” normer, värderingar och lagstiftning, inte minst när situationen rör utsatta barn och unga. Rúna Í

Baianstovu, forskare i socialt arbete (2017) menar att bägge perspektiv har styrkor och svagheter. Baianstovu anser dock att HVF inbegriper en komplexitet, vilken behöver studeras utifrån ett samspel av flera faktorer, så som kön,

socioekonomisk status, etnicitet och heder. Samtidigt poängterar Baianstovu att exempelvis intersektionell analys är underforskad vad gäller HVF och att socialarbetare därför bör iaktta både det kulturella och strukturella perspektivet. Vidare anser Baianstovu att det är viktigt att erkänna HVF som fenomen och arbeta skyndsamt med utsatta individer, samtidigt som samhällsaktörer vågar belysa strukturella förklaringar och undviker stereotypisering inom

verksamheterna (a.a., 2017).

Regeringen har i närtid satsat stora resurser för att förebygga och motverka HVF i Sverige (Mårald m.fl., 2008). Ett led i detta arbete är kompetenshöjande

utbildning för praktiker verksamma inom socialt arbete. Ett sådant fält av praktiker är skolpersonal, som i sin tur kommer i kontakt med såväl skolelever som elevers vårdnadshavare (Gruber, 2011). Likt tidigare omnämnt saknas dock både en uniformt erkänd definition av HVF (Sedem & Ferrer-Wreder, 2015), samtidigt som det existerar olika bejakande perspektiv av problematiken. Detta har i sin tur format olika åsiktsläger kring hur det förebyggande arbetet ska fortskrida (Baianstovu, 2017). Därutöver saknas även robusta utvärderingar av de kompetenshöjande projekt som riktats till praktiker, så som skolpersonal (t.ex. Jordan, 2015). Frågan är därför hur fruktsamma sådana projekt upplevs av

8 projektansvariga samt deltagare som medverkat i kompetenshöjande utbildning om HVF?

1.3. Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka praktikers uppfattningar om utbildningseffekter som ett led i ett förebyggande arbete mot HVF. Dels de utbildningseffekter som praktiker kan koppla till sin egen handlingsförmåga mot HVF, men även möjliga utbildningseffekter hos framförallt de barn, unga och vårdnadshavare som praktiker kommer i kontakt med på sina respektive arbetsplatser.

1.4. Frågeställningar

De frågor som kommer genomsyra uppsatsen och som kommer fungera som underlag för att besvara syftet är följande:

● Hur ser de medverkande i projekten (utbildare kontra deltagare) på möjligheten att förebygga hedersproblematik genom kompetenshöjande utbildning för praktiker som möter barn/unga och vårdnadshavare? ● Hur förhåller sig praktiker till hedersrelaterat våld och förtryck efter

förvärvad kunskap om HVF?

● Hur upplever de medverkande i projekten (utbildare kontra deltagare) att barn, unga och vårdnadshavare påverkas av praktikers förvärvade

kunskap?

1.5 Studiens avgränsningar

Uppsatsen har avgränsats till att omfatta tre kompetenshöjande projekt inom tre olika ideella organisationer. Samtliga organisationer är verksamma i Skåne, men har även förgreningar i andra regioner i Sverige. Uppsatsen har framförallt avgränsats till att beröra Skåne, för att med större möjlighet kunna genomföra personliga intervjuer. Med målgruppen praktiker som möter barn/unga och vårdnadshavare åsyftas i denna uppsats främst yrkesverksamma inom förskola och grundskola. Projekten kommer dock även i kontakt med andra verksamheter, så som gymnasium, hem för vård eller boende (HVB), svenska för invandrare (SFI) och socialtjänsten.

2. KUNSKAPSLÄGET

Vid litteratursökningen på området användes bland annat databasen Libsearch, en stor sökplattform som har tillgång till flera olika databaser. För att få en

internationell utblick i den tidigare forskningen efterlystes i första hand engelska artiklar. Sökord som användes var ”honour violence OR honor violence” vilket gav 3,415 träffar. Dessa sökord har utgjort ”paraplybegrepp” i de olika

sökningarna. För att säkerställa en tillgång till både amerikanska och brittiska författares tidigare forskning har sökningar inkluderat båda språkinriktningars stavning, det vill säga både ”honour” och ”honor”. För att få tillgång till tidigare forskning om olika metoder för att förebygga HVF har andra sökord inkluderats som begrepp i sökningar tillsammans med ”paraplybegreppet”. ”Honour violence OR honor violence AND education OR prevention OR intervention OR

9 violence AND social work*” har genomförts för att avgränsa artiklar främst tillhörande socialt arbete (stjärna ger träffar till allt kopplat till social work). Eftersom forskningsfältet om hedersrelaterat våld och förtryck växt sedan 2000-talet begränsades denna sökning till år 2000-2018 vilket gav 217 sökträffar. Efter korrigering i denna sökning till att sökorden måste stå i litteraturens abstract resulterade sökningen i 92 träffar.

PsycInfo är en databas som inte är kopplad till Libsearch och därför har denna använts som enskild databas. För att specifikt få fram multivariabla studier som tar upp både heder och kön användes sökorden ”honour” och ”gender”

tillsammans vilket gav 513 träffar efter att ha ställt in sökningen till år 2000-2018. Här valdes sedan den litteraturen med högst relevans. De artiklar som hittades genom de olika sökningarna blev en ingång till vidare litteratur som påträffades i artiklars referenslistor och källförteckningar. Databasen Google scholar via universitetets biblioteks hemsida har använts för att få fram alla artiklar som refererar till en viss typ av forskare genom en så kallad ”systematic review”. Även böcker har använts som litteratur och dessa hämtades på universitetets bibliotek. Här användes bibliotekets sökmotor, främst med sökorden ”hedersrelater*” eller ”hedersproblem*”.

Som tidigare omnämnts är debatten kring HVF mångbottnad och inbegriper politik, forskning, lagstiftning och media, vilket är gällande både på nationellt- och internationellt plan (Alizadeh m.fl., 2009). Genom att tematisera tidigare forskning kommer nuvarande uppsats utgå från två dominerande perspektiv: det kulturella och det strukturella perspektivet. Det senare perspektivet kan även föreslås inrymma ett HVF-kritiskt eller feministiskt perspektiv (Jordan, 2015). Detta då båda perspektiv betonar vikten av strukturella orättvisor. Det HVF-kritiska perspektivet utgår främst från ekonomiska orättvisor, medan det

feministiska perspektivet framhåller diskriminering utifrån könstillhörighet. Dock överlappar dessa strukturella orättvisor, varpå nuvarande studie benämner båda som strukturella perspektiv.

2.1. HVF och socialt arbete

Praktiker inom socialt arbete är ofta de samhällsaktörer som först kommer i kontakt med utsatta för HVF (Baianstovu, 2017). Samtidigt har ett flertal studier visat att socialarbetare ofta upplever ovisshet inför hur de ska agera vid misstanke om HVF (t.ex. Alizadeh m.fl., 2009). Praktiker kan hysa rädslor att bemöta människor fördomsfullt och stereotypt utifrån upplevda kulturella värderingar. Det råder även rädslor att inte agera och därmed riskera att individens utsatthet förvärras (Gruber, 2011). Vissa forskare menar att socialtjänstens arbete kring minoritetsgrupper ofta sviktar. Exempelvis Ålund (2002) hävdar att socialarbetare oftare tillskriver familjer med utomeuropeisk bakgrund sociala problem utifrån upplevd kulturtillhörighet, istället för att utgå ifrån strukturella orättvisor. Baianstovu (2017) framhåller dock att det är forskningens roll att framarbeta metoder som kan underlätta för socialarbetare i sitt arbete mot hedersproblematik. Schlytter och Rexvid (2016) menar att Sverige i närtid har fått en ökad migration från länder där hedersnormer ofta är djupt rotade, vilket lett till en nationell ökning av HVF. Något som kan ses som en mer kulturellt ansats då forskarna befäster HVF som fenomen samt särskiljer det från övrigt våld i nära relationer. Under samma tidsperiod har samhällets resurser att integrera människor minskat samt omorganiserats (Baianstovu, 2017). Socialstyrelsens granskning (2010) visar

10 att nyanlända personer i dag förväntas ta ett större eget ansvar för sin

integrationsprocess, samtidigt som utrikes födda i lägre utsträckning får samma tillgång till välfärd som inrikes födda. Rapporten är alarmistisk då den framhåller att detta kan leda till ökad segregering samt permanterat utanförskap. Baianstovu (2017) hävdar att det är viktigt att belysa den misslyckade segregation, vilken leder till större samhällsklyftor i form av sämre utbildningsresultat och

arbetsmöjligheter. Detta leder i sin tur leder till ökad segregering och känslor av utanförskap. För att arbeta kring jämställdhet krävs det även diskussioner kring hur samhället ska överbrygga segregation samt skapa bättre förutsättningar för människor att bli en del av majoritetssamhället (a.a., 2017). Baianstovu påpekar därmed vikten av att belysa samt motverka strukturella orättvisor som en förutsättning för arbetet mot HVF.

2.12. Ett strukturellt perspektiv på HVF och hälsa- och sjukvård

Olika praktiker inom det sociala området kommer i kontakt med barn och unga i riskzonen för HVF, så som socionomer, skolpersonal och hälso- och

sjukvårdspersonal (Baianstovu, 2017). Alizadeh och kollegor (2009) har studerat olika ungdomsmottagningar i Stockholmsområdet. Ungdomsmottagningarnas personal, i detta fall barnmorskor och kuratorer, kommer i hög grad i kontakt med unga som är utsatta för HVF. Studien visar dock att det ofta saknas

handlingsplaner ute i verksamheterna för hur praktiker ska bemöta denna utsatthet. Då ungdomsmottagningar har ett tydligt jämställdhetsarbete kan även problematiken utmana verksamhetens egen värdegrund (a.a., 2009).

Alizadeh med kollegor (2009) intar främst ett strukturellt perspektiv till HVF då forskarna anser att problematiken anses bero på patriarkala strukturer,

ekonomiska- och sociala orättvisor samt genusproblematik. Forskarna menar att det finns behov av forskning som kan framarbeta lämplig metodik om HVF att implementera i sjukvården. Studien visar att hälso- och sjukvårdspersonal, likt andra praktiker inom socialt arbete, hyser rädslor att agera felaktigt samt diskriminera patienter som upplevs utsatta för HVF. Samtidigt försöker vårdpersonal etablera en frizon för patienter att fritt kunna tala om sin oro och sätta ord på sina känslor. Vidare förmedlar praktiker kunskap som kan vara relevant för unga i riskzonen för HVF, så som mödomshinnans icke-existens i ett led att reducera oro och ångest. Alizadeh med kollegor (2009) menar att frizonen är en form av empowerment, då tanken är att stärka utsatta patienter samt ge dem ökad kunskap och kontroll över sina kroppar. Forskarna uppmärksammar även att vårdpersonal kan hålla samtal med vårdnadshavare samt medla ifall det uppstår värdegrundskonflikt mellan familjemedlemmar. Studien visar att empowerment-arbete kan föranleda konflikter inom familjer. Detta då ungdomens förvärvade kunskap och styrkor kan anses utgöra fara för gränsöverskridande beteende, enligt vissa vårdnadshavare.

2.13. Ett kulturellt perspektiv på HVF och hälsa- och sjukvård

Lois Helms (2015) kanadensiska studie berör hälsa- och sjukvårdspersonals behov av att möta ändringar i samhällets befolkningssammansättning. Kanada, likt Sverige, har en snabbt växande befolkning av muslimska medborgare. Lois Helms (2015) arbete kan kopplas till ett mer kulturellt perspektiv. Forskaren menar att i takt med att samhällets befolkningssammansättning förändras, måste även samhället anpassa sin vård för att möta behovet hos kulturella minoritetsgrupper. Enligt Lois Helms kan nyanlända medborgare från andra kulturer uppleva konflikter mellan sitt forna samhälles- och det nya majoritetssamhällets normer

11 och värderingar. Därför framhåller forskaren att det kan vara fruktbart att vid samtalsrådgivning med muslimska klienter, inkorporera tidigare forskning, vilken haft muslimska klienter i åtanke.

Lois Helms (2015) menar, med ett kulturella perspektiv, att utrikes födda muslimska klienter i större utsträckning har koppling till patriarkala och kollektivistiska kulturer, medan inrikes födda klienter ofta har koppling till det individualistiska. Enligt forskaren behöver förtryck inte bero på patriarkala eller kollektivistiska strukturer, utan kan ofta härledas till kulturella tolkningar av religion. Kobeisy (2004, ref. i Lois Helms, 2015) menar att muslimska klienter ofta gör missbedömningar mellan kulturella och religiösa sedvänjor. Detta kan innebära att de utövar kulturella påbud, i tron om att dessa är förenliga med Islam. Lois Helms (2015) menar att muslimska klienter kan ha en okunskap gällande vad Islam, respektive kollektivet, anser om HVF. Som exempel framhåller Lois Helms sharialagar, vilket är Islams lagstiftning. Forskaren menar att sharialagar

exempelvis förbjuder tvångsgifte, tillåter skilsmässa samt förbjuder barnaga och hustrumisshandel. På så vis menar Lois Helms att beteenden som kan leda fram till konflikter och HVF, ofta fördöms enligt sharialagar. Forskning har visat att en viss tolkning av sharialagar kan vara beskyddande för muslimska kvinnor (Faqir 2001, ref. i Lois Helms, 2015).

Stanion, Papadopoulos och Owen (2014, ref. i Lois Helms, 2015) menar att det kan vara fruktsamt att använda familjekartor i samtalsrådgivning. Detta kan underlätta för den professionelle att förstå familjesystem samt få kännedom om släkter. Lois Helms (2015) menar att det kan vara gynnsamt att använda liknande metoder för att den professionelle ska få en ökad kunskap om exempelvis

vårdnadshavares värdegrund kring uppfostran. Vidare menar forskaren att det existerar rik forskning kring HVF och samtalsrådgivning med muslimska klienter. Däremot behövs mer forskning för få förbättrade verktyg för kuratorer att använda i samtal med muslimska familjer.

2.2. Skolans roll i att förebygga och motverka HVF

Skolan anses sedan mitten av 2000-talet ha en nyckelroll i det förebyggande och motverkande arbetet mot HVF (Gruber, 2011). Dels kommer skolan som

institution i nära kontakt med barn, unga och vårdnadshavare och har därigenom viss insyn i familjer. Dels har skolan lagstiftning, läroplaner och styrdokument att förhålla sig till, vilka innefattar fokus på den enskilde elevens rättigheter (Jordan, 2015). Skolpersonal har ett ansvar att säkerställa den enskilde elevens gynnsamma utveckling samt att eleven inte berövas sina rättigheter. Därigenom ansvarar skolpersonal även för att uppmärksamma, förebygga och motverka HVF (a.a., 2015). Likt tidigare omnämnt har olika regeringar satsat stora resurser på kompetenshöjande utbildning av skolpersonal (Gruber, 2011). Länsstyrelsen Östergötland har huvudansvaret för arbetet mot HVF, vilket innebär utbildning av exempelvis skolpersonal. Myndigheten har även framarbetat utbildningsmaterial om HVF som distribueras till skolpersonal. Skolverket (2011) har likaså tagit fram informationsmaterial om HVF.

Enligt ett strukturellt perspektiv är välfärdsstaten, i detta fall Sverige, grundat på nationalistiska tankar om att medborgare ska uppfostras till att dela liknande värderingar (Gruber, 2011). På så vis bildas en kontrast till de värderingar som andra länders tros besitta. Enligt detta perspektiv är samhälleliga institutioner färgade av nationalism, vilket även innefattar skolan. Vissa forskare menar att

12 skolan kan ses som en fostrande institution med syfte att fostra framtida

samhällsmedborgare (t.ex. Linné, 2001). Gruber (2007) menar att skolan innehåller inslag av lära ut “svenskhet”, vilket kan leda till en form av

kategorisering. Exempelvis visar Skolinspektionens granskning (2011) att skolan har förlegat utbildningsmaterial som upphöjer “svenskar” som moderna, medan vissa andra nationaliteter framställs som konservativa. Detta riskerar att leda till en uppdelning av ett “vi och dom”.

Ett kulturellt perspektiv framhäver positiva aspekter av “svenska” värderingar, vilka anses återfinnas i såväl lagstiftning som samhällsinstitutionerna, inklusive skolan (Schlytter & Rexvid, 2016). Perspektivet vill därmed, till skillnad från det strukturella, att dessa värderingar ska läras ut till exempelvis nyanlända elever och vårdnadshavare (Jordan, 2015). Anhängare av det kulturella perspektivet anser att kvinnliga elever från en hederskontext begränsas på grund av familjens

förmoderna värderingsgrund. Därför har skolpersonal, i enlighet med lagstiftning och styrdokument, ett ansvar att uppmärksamma problematiken och undervisa om exempelvis svensk lagstiftning, mänskliga rättigheter, barnets rättigheter samt jämställdhet mellan könen (Schlytter & Rexvid; Jordan, 2015).

2.21. Kompetenshöjande utbildning riktad till skolpersonal

Gruber (2011) utvärderar kompetenshöjande utbildning riktad till olika yrkeskategorier, däribland skolpersonal. Utbildningen finansierades av

Länsstyrelsen och genomfördes via anonym frivilligorganisation. Resultaten visar att skolpersonal svarar väldigt likformigt om HVF, vilket Gruber tolkar som att informanterna är färgade av pågående mediala debatten om HVF. Tidigare

forskning har studerat mediedebatten som följt av att människors medvetenhet om HVF ökat (Reimers 2005, ref. i Gruber, 2011). Exempelvis härleds HVF ofta till specifika kulturer, vilka ofta benämns som traditionella eller patriarkala. På så vis tillskrivs män med utländsk bakgrund mer våldsbenägna egenskaper, medan kvinnor med utländsk bakgrund porträtteras som offer (Gruber, 2011). På så vis stärks “svenskars” självbild av att vara progressiva och jämställdshetsmedvetna, samtidigt som debatten förglömmer våld i nära relationer. Företrädarna för det strukturella perspektivet menar att det behövs ett större fokus på hur kategorier, så som etnicitet och kön, tillskrivs olika egenskaper. Dels för att undvika strukturell diskriminering, men även för att påminna om att våld i nära relationer jämväl är en produkt av “svenska” patriarkala strukturer (Eduards 2007, ref. i Gruber, 2011).

Enligt Gruber (2011) finns en rädsla hos skolpersonal att inte agera i tidigt skede mot HVF, så som i fallet med Fadime Sahindal. Samtidigt anser skolpersonal att HVF inte förekommer på deras arbetsplatser. Gruber menar att tillhandahållen utbildning kan signalera att HVF måste vara kopplat till utländsk härkomst, varför utsatthet för våld och förtryck kan negligeras på skolor med en förhållandevis hög sammansättning av inrikes födda elever. Gruber menar att det görs en

kategorisering av hedersrelaterat våld, vilket i sin tur kategoriserar individer utifrån utländsk härkomst, patriarkala eller kollektivistiska samhällsgrupper. Enligt forskaren gör detta att “svenskt” våld i nära relationer tillskrivs

dysfunktionella individer och inte patriarkala strukturer, vilka förekommer i alla samhällen. På liknande sätt menar Gruber att skolpersonal kategoriserar

vårdnadshavare utifrån utländsk härkomst, så som med handlingsplaner som används vid skolmöten för att informera om att HVF inte är tillåtet i Sverige. Vidare menar Gruber att handlingsplaner ofta innehåller begrepp om demokrati,

13 mänskliga rättigheter och jämställdhet, vilket kan leda till att vårdnadshavare upplever sig särbehandlade. Enligt Granstedt (2006, ref. i Gruber, 2011) är detta en vanligt förekommande företeelse inom skolan då det anses legitimt att

förmedla information och kunskap till “invandrarföräldrar”. Enligt annan forskning blir denna företeelse legitim genom att “invandrarföräldrar” ses som annorlunda från “svenska” föräldrar (Mulinari, 2007).

Gruber uppger att skolpersonal benämner specifika kulturer och länder som sammanlänkade med HVF, alla belägna i Medelhavsområdet, Mellanöstern, Asien och Afrika. Enligt Carbin (2010) är detta ett resultat av “geografisk sortering”, vilket innebär att specifika geografiska områden kategoriseras utifrån kulturella egenskaper. Gruber (2011) menar att denna kategorisering är en del av

utbildningen och att hederskultur beskrivs som något som har kommit till Sverige via migration. Denna kategorisering, likt Carbins begrepp, går även att tillämpa på sättet som skolpersonal resonerar kring att HVF är vanligare förekommande i svenska förorter på grund av en mer mångkulturell befolkningssammansättning. Enligt Gruber (2011) inkorporeras liknande värderingar i den kompetenshöjande utbildningen. Även Dahlstedt (2005, ref. i Gruber, 2011) för liknande resonemang kring “matematisk logik” där majoritetssamhället lägger vikt vid andel

“invandrarelever” när insatser ska inkorporeras på den aktuella skolan. Gruber (2011) hävdar att det behövs en genusanalys av hur skolpersonal kategoriserar manliga från kvinnliga elever utifrån kön gällande HVF. Enligt forskaren tillskrivs “invandrarpojkar” negativa föreställningar kopplade till sin härkomst. “Invandrarflickor” beskrivs å sin tur som en grupp i behov av skydd, exempelvis genom exklusiva tjejgrupper vilka beskrivs som frizoner för tjejer. Gruber menar att dessa frizoner beskrivs som en möjlighet för flickor att tala fritt om sina tankar och känslor, men även informera dem om rätten till sina kroppar. Gruber menar dock att frizoner samtidigt kan legitimera skolpersonalens kontroll och övervakning över kvinnliga elever. Killgrupper har, enligt Gruber, en mer strikt utformning som snarare har en “uppläxande” ton. Baianstovu (2017) å andra sidan menar att det är befogat att arbeta mot målgrupper som potentiellt kan vara förtryckare i sin hederskontext, men samtidigt belysa de sociala mönster som kan leda till ett förtryckande beteende. Schlytter och Rexvid (2016) menar därutöver att personer av manligt kön tenderar att hamna i skymundan i hedersdebatten. Forskarna menar att samhället beskriver män från hederskontexter som förövare, istället för offer för patriarkala strukturer. Schlytter och Rexvid framhåller att könsroller i hederskontexter är tilldelade och kan vara oönskade men svåra att bryta, varpå samhället kan ha ett ansvar att tillstå med interventioner.

2.22. Utbildning kring HVF riktad till skolelever

Cihangirs (2012) studie av holländska gymnasieskolor undersöker möjligheten att ändra skolelevers inställningar och attityder om HVF genom utbildningssatsning. Cihangir, med ett mer kulturella perspektiv, anser att människor tenderar att relatera till hedersnormer i olika hög grad beroende på geografisk uppväxtmiljö. Gilmores (1987) forskning kopplar begreppet heder till kollektivistiska

samhällssystem där det egna familjesystemets rykte är av stor vikt (ref. i Cihangir, 2012). Viss forskning tyder framhåller att hedersbegreppet har ett starkare fäste i geografiska områden, så som Medelhavsområdet, Mellanöstern, Pakistan, Indien och södra staterna i USA (Sev’er & Yurdakul, 2001). Argumentet är då att dessa geografiska områden tenderar att i större utsträckning ha samhällen präglade av kollektivism. Inom kollektivistiska samhällen anses det oftare vara viktigt att

14 uppvisa ett starkt familjesystem samt bibehålla familjens känsla av heder

(Rodriguez Mosquera, Manstead & Fischer, 2002a). Individualistiska samhällen, så som nordligare delar av Nordamerika och norra Europa, anses lägga mindre vikt vid begreppet heder. Samma forskare föreslår att samhällssystem med högt fokus på hedersnormer leder till att både manliga och kvinnliga

familjemedlemmar skolas in i hur de ska förhålla sig till hedersnormer. Vidare anses hedersnormerna leda till olika könsroller med olika förväntningar på lämpligt beteende hos män och kvinnor, där män skolas in i att bete sig

auktoritärt, medan kvinnor bör värna om kyskhet och klä sig modest (Rodriguez Mosquera m.fl., 2002a). Detta förklaras med att familjens heder till stor del kretsar kring kvinnliga familjemedlemmars kyskhet och trohet.

Cihangir (2012) menar att det saknas studier som undersökt om människors individuella skillnader i uppfattningar och attityder om HVF, beror på

uppväxtmiljö i familj med högt eller lågt fokus på hedersnormer. Vidare menar forskaren att det saknas forskning om individuella uppfattningar och attityder om HVF kopplat till könstillhörighet, varför Cihangir analyserar HVF utifrån etnicitet och kön.

Samhällsdebatten i Holland påminner om den i Sverige (Alizadeh m.fl., 2009) såtillvida att HVF fått stor uppmärksamhet och att regeringen satsar resurser på utbildning som metod att förebygga och motverka HVF. Holländska regeringen har satsat på utbildningsprojekt riktade till gymnasieelever i landet. Detta då skolelever på gymnasial nivå anses befinna sig i riskzonen att utsättas för HVF. Utbildningsprojektet är även ett led i ett långsiktigt arbete mot HVF i Holland där eleverna deltar i värderingsövningar samt empowerment-träning (Cihangir, 2012). Forskaren utvärderar huruvida utbildning om HVF samt inkorporerade

övningningar kan leda till förändringar i skolelevers inställningar och attityder om HVF i relation till etnicitet och kön.

Resultaten visar att att uppfattningar och attityder om HVF skiftar beroende på ungas uppväxtmiljö i förhållande till högt- eller lågt fokus på hedersnormer. Elever med icke-europeisk härkomst har mer konservativ syn på

familjemedlemmars sexualitet, även om skillnader mellan deltagare förekommer. Dock uppger kvinnliga elever med icke-europeisk härkomst, till skillnad från manliga elever med icke-europeisk härkomst, att kyskhet även är av vikt för manliga familjemedlemmar. Cihangir resonerar kring huruvida holländska kampanjer riktade till utrikes födda kvinnor att att ta kontroll över sin sexualitet i ett led av empowerment kan ha förändrat kvinnliga elevers uppfattningar kring sexuella normer. Kategorin elever med elever med holländsk härkomst har en mer värdeneutral inställning till familjemedlemmars sexualitet, oberoende av kön. Resultaten visar även att elever med icke-europeisk bakgrund mer obehindrat kan presentera olika former av våld som bestraffning för gränsöverskridande

beteenden, till skillnad från elever med holländsk härkomst som endast begränsat kan nämna former av våld som bestraffning.

Utvärderingen efter genomgången utbildning samt värderingsövningar visar på positiva resultat. Utbildning reducerar betydelsen av kvinnligt sexuellt beteende, samt våld som repressalier för gränsöverskridande beteende bland elever med icke-europeisk härkomst. Cihangir (2012) menar att utbildning verkar kunna reducera uppfattning och attityder kopplade till hedersnormer. Något som

15 svåra att förändra. Därför anser Cihangir (2012) det vara befogat att satsa

samhälleliga resurser på utbildningsprogram som syftar till att förändra attityder om HVF. Cihangir föreslår att utbildning även skall inkorporera lämpliga övningsmoment, förslagsvis empowerment. Dock saknas forskning kring huruvida förändringar kring värderingar kan bibehållas över tid.

3. TEORI

Nedan presenteras teoretiska utgångspunkter som kommer att användas för att analysera studiens empiri. Den första teoretiska utgångspunkten som valts ut för att analysera uppsatsens empiri är empowerment. Denna teoretiska utgångspunkt kommer bidra till analys kring informanternas syn på personer inom en

hederskontexts förmåga att förvalta frågor som är viktiga för dem själva och den egna gruppen (Forsberg & Starrin 1997). Framförallt när det kommer till

informanternas resonemang gällande barn och vårdnadshavares inflytande inom de verksamheter som uppsatsen berör. Viktiga begrepp som redogörs för med utgångspunkt i empowerment är hinder för att uppnå sociala mål, maktkänslighet, horisontell relation, det inre förhållandet, det yttre förhållandet, process samt utveckling av befintliga resurser, vilka senare kommer utgöra stöd i uppsatsens analys. För att belysa ovanstående begrepp utifrån empowermentteorin har dels Malcolm Paynes verk, Modern teoribildning i socialt arbete, tillämpats samt Erik Forsberg och Bengt Starrins antologi, Frigörande kraft: empowerment som modell i skola, omsorg och arbetsliv. Källorna utsågs eftersom de belyser begreppen på ett sätt som ansågs vara relevant för just denna uppsats tema.

Den andra teoretiska utgångspunkten som valts ut är Erving Goffmans teori om stigma. Utifrån denna teori kommer även begreppet de normala redogöras för, samt stigmatiserade personers förhållande till de normala. Anledningen till att denna teori valdes som analysverktyg grundar sig i riktningar i det empiriska materialet som pekar på ”vi och dom”- anda. Personer som lever inom en hederskontext kan anses avvika från den ”svenska normen” och riskera att stigmatiseras som grupp. Därmed ska Goffmans teori om stigma belysa informanternas upplevelser av personer inom en hederskontext som en stigmatiserad grupp. Detta ska bidra till förståelse kring hur personer inom en hederskontext reagerar gentemot omgivningen, deras inställning till sig själva och förhållandet till ”det normala”, det vill säga den svenska normen. Teorin ska dessutom bidra till att belysa informanternas resonemang kring sättet att bemöta ett avvikande beteende samt resonemang kring att erkänna eller dölja ett stigma (Goffman 2014).

3.1. Empowerment

Begreppet empowerment introducerades i USA under 1970-talet och handlade då om att ett förhållningssätt inom socialt arbete som innebar att utsatta grupper gavs ett centralt inflytande i arbetet att stärka de egna gruppernas positioner i

samhället. I Sverige har kritik riktats till att den ”svenska modellen” främst visat stöd hos den svenska allmänheten. Empowermentpraktik hänvisas därför främst till grupper vars situation präglas av maktlöshet (Forsberg & Starrin 1997). Enligt Payne (2014) blev empowermentteorin en viktig rörelse mot diskriminering på grund av etnisk bakgrund, genus, funktionshinder och sexuella preferenser. Vidare menar Payne att att individer med erfarenheter av långvarigt förtryck ger upphov

16 till sociala missförhållanden. Detta kan leda till att människor inte har och inte kan förbättra personliga färdigheter, den emotionella styrkan eller de resurser som krävs för att de ska kunna företräda sina egna intressen.

I amerikanska ordböcker förstås termen ”empower” enligt två betydelser som är relaterade till varandra. Betydelsen är ”att ge auktoritet eller makt” samt ”att ge tillåtelse eller möjlighet”. Termen empowerment har dessutom sin grund i den latinska betydelsen ”vara förmögen att”. Att tillämpa sig makten och aktivt ta kommandot kollektivt eller enskilt är en viktig aspekt av begreppet enligt Starrin (i Forsberg och Starrin 1997).

Payne (2014) beskriver empowermentteorin som en socialt demokratisk form av praktik med syftet att hjälpa människor att övervinna hinder för att uppnå sina livsmål. Han menar att socialarbetare kan utforma hjälp och allianser som ger människor större möjlighet att få förståelse för förändring i sina liv. Det kan innebära att människor ges större delaktighet i beslutsfattande, rätten och

möjlighet att välja alternativ samt ge uttryck för sina åsikter. Vidare menar Payne att makt inte kan ges åt människor utan att praktiker kan hjälpa människor att själva skaffa sig makt, samt att hjälpa människor att förbättra sin förmåga och sitt självförtroende när det kommer till att använda sin makt. Att använda makten kan betyda att människor får kraft att fatta egna beslut och agera utifrån sina egna beslut. Leonardsen (2007, ref. i Payne 2014) menar att det avgörande för

empowerment i en individualistisk praktik är att hjälpa människor att utveckla sin förmåga att tolka innebörden av den situation de befinner sig i samt agera för att förändra den.

Enligt Beckett (2006, ref. i Payne 2014) befinner sig praktiker vanligtvis inte i en position där de kan förändra socialpolitiken eller den organisation som de verkar i. Han menar därför att inom empowermentpraktik kan praktiskt verksamma

socialarbetare inta ett maktsensitivt förhållningssätt gentemot klienter. Detta innebär att de undviker ett förtryckande förhållningssätt i sin praktik genom att vara maktkänsliga, vilket betyder att de verkar för klienters delaktighet och självbestämmande. Även Starrin (i Forsberg och Starrin 1997) hävdar att idén om empowerment bygger på ett språk som inte ”det-förklarar” den enskilde och inte reflekterar ett över- och underordningsförhållande. Istället betonar

empowermenttänkandet en horisontell relation mellan människor och betydelsen av att stå sida vid sida i kampen för respekt och människovärde. Människor måste betraktas som subjekt, kapabla att styra och ta kontroll över sina egna liv.

Starrin (i Forsberg och Starrin 1997) hävdar att strävanden om att ta kontroll över sitt eget liv handlar både om känsla och om kunskap. Det innefattar dels en utveckling mot ett speciellt sätt att tänka om sig själv, även kallat den subjektiva erfarenheten eller det inre förhållandet. Men att ta kontroll över sitt eget liv innebär dessutom ett uppmärksammande av att samhället med sina strukturer faktiskt går att rucka på, vilket handlar om den objektiva verkligheten och det yttre förhållandet. Även Garvin (2011, i Payne 2014) menar att empowerment kan hjälpa människor att utveckla en kritisk medvetenhet. På så sätt kan de få

förståelse för de krafter som upprätthåller förtryckande sociala betingelser, samt ta ställning till om dessa krafter är närvarande i deras egen situation. Även Payne (2014) menar att en kunskap och medvetenhet om strukturella orättvisor och förtryck kan bidra till att människor får mer makt. Han menar att att människor då kan se alternativ till deras nuvarande orättvisa situation till följd av den ökade

17 medvetenheten, vilket därmed kan medföra att människor undviker att

skuldbelägga sig själva för sina problem.

Payne (2014) uppger att en del teoretiker är kritiska till empowerment när det kommer till att eftersträva social förändring. Sådana teoretiker menar att bara för att socialt utsatta människor höjer medvetenheten om sin situation, betyder det inte att de kan agera i förhållande till strukturella förklaringar av förtryck. De menar att människor på så sätt inte får någon större makt utan bara förståelse för orsakerna till samt effekterna av förtrycket i deras liv, vilket inte bidrar till social förändring. Hagquist (i Forsberg och Starrin 1997) hävdar

att empowermentstrategier inte ger en hel lösning på problem utan ska förstås som ett användbart hjälpmedel, som en möjlig vägvisare samt en tankemodell i förändringsarbete. Även Payne (2014) menar att metoder som rör empowerment kan medföra sociala framsteg genom att individer och grupper uppmuntras till att delta i breda sociala rörelser. Croft och Beresford (1994, ref. i Payne 2014) menar att människor som är engagerade i åtgärder som rör dem själva speglar den

demokratiska värdegrunden i socialt arbete, stärker det personliga ansvaret, skapar möjlighet för effektivare tjänster samt gör det lättare att uppnå det sociala arbetets mål. Även Starrin (i Forsberg och Starrin 1997) hävdar att empowerment både är ett mål och en process.

Sättet att tänka kring empowerment skiljer sig till viss del från klassiskt preventionsarbete. Detta beror på att empowerment innebär en utveckling av något positivt eller påskyndning av något som redan är i rörelse. Det kan handla om att utveckla jämlikhet, resurser eller kapacitet. Prevention syftar däremot till att förhindra något negativt, eller stoppa en sekvens som redan är i rörelse. Dock kan empowermentstrategier även vara preventiva och åsyfta att förebygga uppkomsten av sociala problem. Om empowerment-strategier ska ses som preventiva måste arbetet dock uppfylla vissa ageranden som tagits upp ovan, och kan inte bygga på prevention som menar att experten har rätt (Starrin i Forsberg och Starrin 1997).

Hagquist (i Forsberg & Starrin 1997) hävdar att barn och unga är en grupp i samhället som saknar makt och har litet inflytande över sina egna liv. Det specifika för denna grupp är att deras maktlöshet är begränsad till uppväxttiden. Först med stigande ålder kan denna grupp, steg för steg, ta ansvar för sina liv fullt ut. Då börjar nya skiljelinjer i förhållande till makt och inflytande framträda. Hagquist tar upp vissa avseenden om skolan kopplat till empowerment. Han menar att i kampen för inflytande i skolan måste eleverna själva utgöra ryggraden. Arbete inom skolan ska ha karaktären av insatser med och av eleverna, snarare än för eleverna. Lärare och annan skolpersonal kan dock stödja elevernas strävanden genom att exempelvis främja ett gott skolklimat.

3.2. Stigmatisering och normalisering

Goffmans (2014) arbete är internationellt erkänt inom socialpsykologisk och sociologisk forskning. Hans styrka ligger framförallt i att kartlägga och förmedla sina iakttagelser kring människors samspel i mikrosociala situationer. Goffman utgår från att det ständigt sker kategoriseringar av personer i den sociala miljön och att varje samhälle avgör vilka medel som kommer till användning för att dela in människor i kategorier. Goffman menar att första anblick av en främling kan vara tillräcklig för att kategorisera och fastställa en persons sociala identitet. Personen blir bedömd utifrån mönstret för hur en viss typ av individ bör vara.

18 Enligt Goffman (2014) innebär detta att en mindre önskvärd egenskap hos en person resulterar i att han eller hon reduceras i medvetandet från en fullständig och vanlig människa till en utstött individ. Goffman menar att detta innebär ett stigma för den berörda personen. Goffman (2014) menar dock att det främst inte rör egenskaper hos en person utan relationer. Egenskapen som stigmatiserar en viss typ av individer behöver varken vara nedsättande eller positivt värderad. Det väsentliga är att egenskapen bekräftar den fulla grupptillhörigheten för en annan typ av individer. Goffman menar att det finns sociologiska drag som återfinns i alla typer av stigman, vilket han beskriver enligt följande:

”En individ, som eljest lätt skulle ha accepterats i det vanliga sociala samspelet , har ett drag, en egenskap som inte kan undgå

uppmärksamhet och som får dem av oss som möter honom att vända sig bort från honom och bortse från de anspråk på gemenskap med oss som hans övriga egenskaper i och för sig kunde ha motiverat”

(Goffman, 2014 s.12) Goffman (2014) kallar de som inte avviker på ett negativt sätt från de speciella förväntningarna för de normala. Normala människors attityder, liksom dess sociala insatser, har för avsikt att lindra för stigmatiserade personer. Den

stigmateori som byggs upp genom detta, kan på ett oavsiktligt sätt, diskriminera de berörda personerna samt reducera deras livsmöjligheter. Det ligger dessutom nära till hands att beskylla individer för en stor mängd brister på basis av en enda brist.

Goffman (2014) hävdar att risken finns att den stigmatiserade personen känner skam över den egenskap som han eller hon besitter. Detta riskerar att den stigmatiserade personen inte tror att de andra accepterar honom eller henne fullt ut, oberoende av vad de säger, samt att de andra inte vill umgås jämställt. Den stigmatiserade personen känner sig ständigt bedömd, trots att de normala personerna beter sig vänligt, vilket gör att personen aldrig vet var han eller hon har de andra. Även de normalas sida påverkas av kontakt med stigmatiserade personer. De normala vet inte hur de ska förhålla sig, spelar över i rollen som medkänslig eller ställer orimliga krav på de stigmatiserade personerna (a.a., 2014).

4. METOD

I detta kapitel presenteras samt motiveras uppsatsprocessens metodologi, urval och praktiska genomförande. Utöver dessa delar redogörs det för metodologiska överväganden samt begränsningar och brister som finns i denna. Vi diskuterar även betydelsen av vår roll som författare av uppsatsen. Kapitlet avslutas med de etiska överväganden som uppmärksammats under hela uppsatsprocessens gång. 4.1. Kvalitativ metod

Den här uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer, med syfte att undersöka hur de intervjuade ser på möjligheten till förändring, avseende kunskapsspridning som förebyggande arbetsmetod mot hedersrelaterat våld och förtryck. Ambitionen har varit att synliggöra olika erfarenheter och uppfattningar om kunskapsspridning samt om de intervjuade anser att kunskapsspridning kommit att bidra till en positiv förändring. Kvalitativ intervjumetod har ansetts mest fruktsam då denna i

19 större utsträckning möjliggör tillgång till informanters personliga resonemang. I detta fall, resonemang kring upplevelser av utbildningseffekter, kopplade till erhållen kompetenshöjande utbildning. Denna nyansrika information hade varit svår att tillgå genom en mer generell metodologi. Ambitionen har därutöver varit att försöka förstå informanternas subjektiva upplevelsevärld av hedersrelaterat våld och förtryck samt huruvida praktiker känner sig behjälpta av

kompetenshöjande utbildning som motverkande åtgärd mot problematiken. I kommande analys kan informanternas upplevelsevärld innefatta våra tolkningar av information som läses mellan raderna. De kvalitativa intervjuerna, och

därigenom interaktionen mellan informant och författare, har utgjort det empiriska materialet i uppsatsen (Repstad 2007).

4.2. Urval och presentation av intervjupersoner

I början av uppsatsprocessen hittades information om tre projekt inom tre olika ideella organisationer via Länsstyrelsers hemsidor om hedersrelaterat våld och förtryck. Samtliga organisationer är verksamma i Skåneregionen men har även förgreningar i andra delar av Sverige. Projekten har alla syftet att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck. Genom hela uppsatsen kommer de olika projekten benämnas projekt 1, projekt 2 och projekt 3:

● Projekt 1 erbjuder främst utbildning till pedagoger och chefer inom förskola i Skåne, och i andra kommuner även till pedagoger upp till årskurs 3. Målet med projektet är att de utbildade ska bli trygga i sitt bemötande och förhållningssätt genom att ta del av aktuell forskning, reflektionsövningar samt ett konkret bildmaterial. Projektet pågick under 2016-2017 och beviljades av Länsstyrelsen Östergötland. Projektet bestod i en utbildning under fem dagar samt i uppföljningar och

erfarenhetsutbyten.

● Projekt 2 erbjuder utbildning av personal som arbetar med

ensamkommande barn, främst personal på hem för vård eller boende (HVB). Målet med projektet är att höja utbildningsdeltagarnas kunskap om frågor kring HVF. Utbildningen byggde bland annat på övningar inom dialogprocesser. Inom projektets verksamhet ingick vid denna tid även arbete med ungdomsgrupper samt föreläsningar ute i skolklasser. Projektet pågick under 2015-2016 och beviljades av Länsstyrelsen Östergötland. I projektet varade en utbildning för praktiker under tre dagar.

● Projekt 3 erbjuder utbildning till både elever och skolpersonal inom årskurs 7-9 samt gymnasium. I utbildningen ingår bland annat

värderingsövningar samt information om rättigheter och var personer i hederskontext kan söka stöd. Projektet genomförs av en ideell

organisationen tillsammans med bland annat Länsstyrelsen Östergötland. En samverkan sker även med andra verksamheter, exempelvis polis och ungdomsmottagning som följer med ut till skolorna och berättar vilket stöd de kan bidra med. Projektet pågick 2014-2017 och beviljades medel från Arvsfonden. I projektet varade en utbildning under tre till fem dagar. Ofta skedde uppföljningsmöten efter erhållen utbildning.

Redan initialt fanns en ambition om att undersöka två sidor av området

kunskapsspridning. Dels de som utbildar om- och dels de som mottar utbildning om HVF. De som utbildar anses besitta kunskap om HVF, vars mål är att utbilda

20 praktiker inom människobehandlande yrken. Praktiker som fått ta del av den kompetenshöjande utbildningen har sedan möjlighet att utnyttja erhållen kunskap i praktiken, vidareförmedla denna till barn och vårdnadshavare, samt eventuellt skåda resultat av kunskapsspridning. Dessa två sidor kallas i uppsatsen för utbildare, respektive utbildade. Utifrån uppsatsens omfång och tidsram, resulterade antalet intervjuer i sex stycken. Tre av dessa intervjuer hölls med utbildare, vissa betraktade som ”eldsjälar”, vilka arbetat inom de tre projekten samt utbildat praktiker. Resterande tre intervjuer hölls med skolpersonal som tagit del av utbildningen. Att undersöka två sidor av kunskapsspridning har frambringat en bredare bild samt ett större djup i materialet. Detta har även gjort att två sidor kunnat speglas mot varandra, och på så vis synliggjort detaljer som måhända inte framkommit annars (Widerberg 2002).

Att få tag på intervjupersoner har varit en invecklad process då inga tidigare kontakter funnits inom området. Efter att inledningsvis ha fått kontakt med verksamma inom projekten, har ytterligare respondenter eftersökts i största möjliga utsträckning med hjälp av projektverksamma, via ett så kallat

snöbollsurval (Bryman, 2011). De informanter som valt att ställa upp har innan genomförd intervjuer tagit del av ett informationsbrev (se bilaga 1) om studien samt undertecknat en samtyckesblankett (se bilaga 2) vid intervjutillfället. Inför intervjuerna har även ett skriftligt tillstånd från verksamhetschef eller

motsvarande (se bilaga 3) inhämtats i de fall då intervjun hållits inom

verksamhetens lokaler under arbetstid. Sökningen av informanter resulterade slutligen i att följande personer valde att ställa upp på intervju (intervjupersonerna har anonymiserats och därmed tilldelats nya namn):

● Magdalena: Utbildare som arbetat inom projekt 1. Magdalena är en 56-årig kvinna som arbetat med att utbilda inom ämnet hedersrelaterat våld och förtryck sedan 2006.

● Adam: Utbildare som arbetat inom projekt 2. Adam är en 41-årig man som har föreläst om ämnet hedersrelaterat våld och förtryck sedan 1999. ● Anna: Utbildare som arbetat inom projekt 3. Anna är en 34-årig kvinna

som arbetat inom projektet sedan 2014.

● Veronika: Utbildad genom projekt 1 år 2014. Veronika är en 45-årig kvinna som arbetar som förskolechef i en medelstor kommun i Skåne. ● Sara: Utbildad genom projekt 1 år 2016. Sara är en 36-årig kvinna som

arbetar som lågstadielärare i en större kommun i Västra Götaland.

● Katarina: Utbildad genom projekt 1 år 2016. Katarina är en 50-årig kvinna som arbetar som förskolepedagog i en större kommun i Skåne.

4.3. Semistrukturerade intervjuer

Ett skäl till valet av intervjuformen semistrukturerad intervju är att uppsatsen författas av två personer som hållit intervjuerna enskilt. Därmed kunde den semistrukturerade intervjumetoden med fastställda frågor säkerställa största möjliga överensstämmelse i de två uppsatsskribenternas intervjuande (Bryman 2011). För att undvika en känsla av osäkerhet under intervjuerna fanns en

21 uppsatsen inte besitter en stor mängd erfarenheter av intervjuer, upplevdes den semistrukturerade intervjuvarianten som trygg. Detta då författarna kunde undvika svårigheter kring att styra informanten i rätt riktning, vilket en mer öppen

intervjuform kräver. Det fanns dock en viss öppenhet genom intervjuerna och ibland ställdes följdfrågor som inte ingick i intervjuguiden. Detta begränsades dock till om frågor anknöt till något speciellt som intervjupersonen sagt.

Intervjupersonerna hade stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt och avsikten var att intervjuprocessen skulle upplevas flexibel. I respektive intervju lades tonvikten i intervjuerna på det som respektive intervjuperson upplevde som viktigt eller speciellt intressant. Därför fanns en öppenhet kring att vissa teman skulle komma att bli mer eller mindre relevanta och fördjupas mer eller minde för olika intervjupersoner (Bryman 2011).

Intervjuerna hölls på de platser som intervjupersonerna själva föreslog, med kravet att det skulle vara en ostörd plats. Informanterna valde att intervjuas antingen på sina arbetsplatser eller i sina hem. Det kan tänkas att informanterna kände sig bekväma under intervjun då de själva fått föreslå plats, vilket

förhoppningsvis underlättade informanternas sätt att prata och därmed föra resonemang på ett djupare plan.

4.4. Tillvägagångssätt

Uppsatsprocessen startade med en grundlig inläsning på ämnet samt teman som berör forskningsområdet för att få så mycket information som möjligt till

uppsatsens utformning. I början av uppsatsprocessen gjordes även en anmälan till en konferens där ett av projekten anordnat ett erfarenhetsutbyte. Dels för att efterlysa synpunkter och tips av olika slag, men även för att förtydliga våra egna erfarenheter av hedersproblematik samt klargöra vilka egna föreställningar och fördomar som vi kunde tänkas ha (Widerberg 2002). I samband med denna anmälan startade en första mailkontakt med en informant som tipsade om vilka personer som eventuellt skulle försöka kontaktas under konferensen. Ytterligare ett av målen med konferensen blev därmed att rekrytera intervjupersoner. Under konferensen snappades viktiga infallsvinklar upp för förståelsen av

hedersproblematik, vilket därmed gjorde utformandet av intervjuguiden lättare (se bilaga 4).

Då det till en början saknades en tydlig bild av vilka exakta sammanhang som skulle undersökas inväntades närmare inläsning av det teoretiska landskapet. Eftersom ambitionen var att utforska området heder på ett nytt sätt var tanken att det skulle finnas en öppenhet för det oväntade och därmed togs beslutet att ett alltför teoristyrt angreppssätt inte skulle tillämpas. Däremot har vissa teorier funnits i åtanke och dessa har fortlöpande diskuterats för att efterlysa vad de kan få för konsekvenser för uppsatsen, vad olika teorier ger upphov till för empiriska frågor samt hur dessa frågor bör utforskas (Widerberg 2002).

I och med deltagandet på konferensen, inläsning av ämnet kopplat till dagens debatt samt studerandet av tidigare forskning utifrån olika perspektiv på ämnet, fastställdes vilka teman som skulle belysas och vad uppsatsen egentligen avsåg att besvara. De tre olika teman som valdes ut är upplevelse av utbildning,

användandet av utbildning på arbetsplats samt hedersrelaterat våld och förtryck. Utifrån dessa teman utformades två stycken intervjuguider, en för utbildare och en för utbildade, genom att frågor konstruerades som skulle komma att ringa in utvalda teman som önskade belysas. I intervjuguiden för utbildade utformades

22 intervjuguiden på så sätt att den skulle kunna användas oavsett vilken yrkesgrupp som tagit del av projektens utbildning. Enligt Repstad (2007) kräver en bra intervju en grundlig planering över vilka teman som ska beröras. På så sätt är det lättare att undvika att drunkna i irrelevant prat under intervjun.

Intervjuerna spelades in och därefter transkriberades det inspelade materialet, både frågor och svar. Målsättningen var att inte endast få ut det som

intervjupersonerna uttryckte utan även få en chans att studera hur intervjuaren eventuellt påverkade och styrde intervjupersonerna (Widerberg 2002). En av informanterna kände sig inte bekväm i att intervjun skulle spelas in och därför antecknades informantens svar för hand, så detaljerat som möjligt. Det fanns en insikt i att detta material inte kunde bidra till en ordagrann återgivning och att en filtrering genom anteckningar därmed kunde ses som en nackdel. Det ansågs dock inte lämpligt att försöka övertala informanten om att ställa upp på en ljudinspelad intervju, då det bedömdes vara av större vikt att informanten kände sig bekväm vilket kunde bidra till en mer avslappnad intervjusituation.

Reflektioner kring intervjusituationen noterades efter respektive intervju. De intervjuer som spelades in transkriberades ordagrant och även slanguttryck skrevs ut för att belysa informanternas egna sätt att uttrycka sig. Likaså pauser skrevs ut, dock inte hummanden samt upprepningar av enskilda ord. I intervjuutskrifterna har intervjupersonerna anonymiserats på ett systematiskt sätt. De olika

utskrifterna märktes med koder som översattes i en separat lista för att hålla ordning på de olika intervjuerna. Denna lista har förvarats skild från

intervjuutskrifterna. Efter att intervjuerna skrivits ut på papper raderades

ljudfilerna i fall att dessa skulle hamna på avvägar (Widerberg 2002). Den färdiga uppsatsen publicerades på Malmö universitets databas MUEP och arkiveras därmed som ett dokument som alla kan få tillgång till.

4.41. Databearbetning och analys

Metoden tematisk analys valdes för databearbetningen. Intervjuerna

transkriberades och skrevs ut efter hand och lika så tematiseringen för för att öka förståelsen av datan. Tematisering innebär att materialet organiseras genom att teman och subteman identifieras efter noggrann genomläsning av utskrifterna. Teman som återkom gång på gång i utskrifterna valdes ut och därefter klipptes korta utdrag från utskrifterna ut och sattes in under respektive tema i en slags matris som konstruerades i datorn. Tillsammans med utdraget angavs även koden för vilken intervju det gällde (Bryman 2011).

De teman som framkom genom tematiseringen grundades främst i informanternas resonemang. Dessa kunde kopplas till den vetenskapliga litteratur som styrt datainsamlingen, men framförallt till uppsatsens frågeställningar. Detta innebär resonemang kring möjligheten till förändring genom projektens förebyggande arbete, praktikers förhållningssätt samt hur medverkande i projekten upplever att barn, unga och vårdnadshavare påverkats av projekten. De teman som framkom var att nå ut till vårdnadshavarna, att nå ut till barn och unga, professionellas möjligheter att använda projektens arbete, professionellas vilja att utvecklas och förändra, svårigheter kring att utbilda om HVF, ett främjande och förebyggande arbete samt ”vi och dem”.

Databearbetning förtydligade vilka teoretiska begrepp som skulle kunna förankras i det empiriska materialets centrerade teman. Dessa teoretiska begrepp redogörs