3.1.5 ’Klimattullar’ på plastprodukter
3.2 Relaterade styrmedel inom klimatpolitiken och plastområdet
3.2.2 Skatt på avfallsförbränning
Den 4 december 2019 beslutades om en skatt på avfallsförbränning från 1 april 2020 (Skatteutskottets bet 2019/20: SkU12). Enligt propositionen ges undantag från skatteplikten för biobränsle, farligt avfall, animaliska biprodukter samt viss produktion av material som innehåller avfall eller dess restprodukter. Skatten kommer att öka stegvis, från 75 kr per ton avfall 2020, 100 kr per ton avfall 2021 och slutligen landa på 125 kr per ton avfall 2022. Avdrag för skatten får göras för avfall som förs ut från en förbränningsanläggning.
Förslaget är en del av budgetpropositionen 2020 och har föregåtts av en utredning (SOU 2017:83). Utredningen menar i sitt betänkande att en skatt på
avfallsförbränning inte fullt uppfyller syftet man vill åstadkomma, nämligen ”att
uppnå en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering i enlighet med
avfallshierarkin och regeringens ambition om att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer”. Detta då man menar att en skatt som regel ska tas
ut så nära problemkällan som möjligt. Utredningen menar att en skatt på förbränning inte kommer att påverka till exempel design, materialval eller materialåtervinningsgraden. Ytterligare en faktor som utredningen lyfter är den svenska överkapaciteten av avfallsförbränning och det faktum att
konkurrenssituationen om avfallet gör att en skatt troligtvis inte kommer överföras till avfallsalstrarna utan endast påverka de företag som använder avfall som bränsle (vilket förutom förbränningsanläggningar till viss del också handlar om till
exempel industri som använder sorteringsrester eller liknande som energikälla till produktionen). En skatt skulle alltså främst påverka lönsamheten för dessa anläggningar.
En skatt på avfallsförbränning skulle, enligt utredningen, riskera att fördyra materialåtervinning (eftersom en del rejekt går till förbränning) och försämra möjligheterna att ta fram nya återvinningsmetoder då processer som upphettar avfall för att återvinna råvaror omfattades av utredningens förslag.
Återvinningsindustrierna bedömer att tekniken har stor potential och om skatten träffar dessa processer så påverkas teknikutvecklingen negativt. Undantaget för avfall som förbränns i samförbränningsanläggningar som huvudsakligen producerar material innebär att avfall som förbränns i vissa typer av metallåtervinning, processer för återvinning av glasull eller framtida
pyrolysanläggningar (en framtida kemisk återvinning) undantas från skatten. Regeringens förslag innebär därför inte ökade kostnader för dessa anläggningar. 3.2.3
Förbud eller minskning av enskilda produkter av plast
Kopplat till EU:s plaststrategi finns främst två direktiv som berör minskningsmål för eller förbud mot vissa plastprodukter. Det ena är ”Bärkassedirektivet” (dir 2015/720, i Sverige förordningen 2016:1041 om plastbärkassar) och det andra är ”Engångsplastdirektivet” (dir 2019/904).Plastbärkassar
Syftet med bärkassedirektivet är att minska förbrukningen av tunna plastbärkassar, vilket är sprunget ur ett nedskräpningsperspektiv. Medlemsstaterna åläggs att minska den årliga förbrukningen av dessa kassar till maximalt 90 stycken per person och år vid utgången av 2019 och ner till 40 stycken år 2025. Den svenska förordningen medför en skyldighet för den som i en yrkesmässig verksamhet tillhandahåller bärkassar att informera om kassens miljöpåverkan. Man ska också vidta åtgärder för att minska förbrukningen. I många fall har det här inneburit en avgift på plastkassar samt att man har frågat kunder om behovet av en påse. Den som tillverkar eller för in plastbärkassar i Sverige är skyldig att rapportera antal tillverkade/införda påsar till Naturvårdsverket. År 2018 hade Sverige en
användning av 102 plastbärkassar per person och år. 47 I budgetpropositionen för 2020 lades ett förslag om punktskatt på plastbärkassar som används för att packa och bära hem varor i (Fi2019/02465/S2).48 Skattenivån föreslås att vara 3 kr per plastbärkasse. För tunnare påsar (fruktpåsar) föreslås en skatt på 30 öre per påse. Den som tillverkar eller för in plastbärkassar i landet är skatteskyldig med en miniminivå satt till 40 plastbärkassar per tillfälle. Man föreslår också ett system med godkända lagerhållare som får uppskjuten beskattning.
Beskattningsmyndighet är Skatteverket förutom vid import från tredje land då det är Tullverket.
Engångsplast
EU:s direktiv för engångsplast (dir 2019/904) har som främsta mål att minska nedskräpningen. I direktivet förbjuds 10 produkter i plast som är vanligen
förekommande i nedskräpning (sugrör, bestick, ballongpinnar). Man sätter också in kraftiga minskningsmål för matlådor och plastmuggar. Plastflaskor för dryck ska vara tillverkade i återvunnet material, samlas in till 90% och korken ska sitta fast. För producenter av tobaksvaror, plastpåsar, omslagspapper (för godis, glass och snacks) och våtservetter ställs krav på att de ska bidra till medvetandegörande kring problematiken med nedskräpning samt bistå med finansiering till stödaktiviteter. De som handhar fiskeutrustning blir skyldiga att se till att den tas till korrekt avfallshantering.
Kopplat till det svenska införandet av direktivet pågår ett antal aktiviteter: 1. Miljödepartementet har beslutat om en utredning som ska ta fram förslag
på hur EU:s engångsplastdirektiv ska genomföras. I utredningsdirektiven framgår också att man ska se över förbud av matlådor i plast. Utredningen ska även ge förslag på hur källsorteringen ”på stan” kan förbättras. Uppdraget ska redovisas i januari 2021.
47 Naturvårdsverket (2019). Förbrukning av plastbärkassar i Sverige.
https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Statistik-A-O/Plastbarkassar/ [2019-05-24]
48 Regeringen (2019). Skatt på plastbärkassar. Fi2019/02465/S2. https://www.regeringen.se/rattsliga-
2. Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram uppgifter om Sveriges årliga konsumtion av engångsplast och att analysera
rapporteringskraven i direktivet. Uppdraget ska redovisas senast den 15 januari 2020.
3. Regeringen har gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att utreda hur kraven på fiskeredskap i engångsplastdirektivet ska genomföras.
Uppdraget ska redovisas senast den 4 maj 2020.49
4. Utredning om skatt på engångsprodukter (Dir 2019:55). Syftet med att införa en skatt skulle vara att stödja en övergång till en resurseffektiv, cirkulär ekonomi samt att minska nedskräpningen. Utredaren ska
undersöka vilka engångsartiklar som bör omfattas av en sådan skatt samt vilka konsekvenser en eventuell skatt skulle medföra. Utredaren ska också, om de visar sig vara mer effektiva, presentera andra förslag på lösningar. Vid utformandet av förslag ska den administrativa bördan begränsas. Utredningen ska redovisas 6 augusti 2020.