5.1.1 Vad ska undersökas?
Statistik över resor och andra förflyttningar baseras nästan alltid på stickprovsundersök- ningar. Upplägget av dessa undersökningar bör bestämmas av vilken statistik man vill sammanställa. Det innebär att man först ska bestämma vilka populationsparametrar man vill skatta, t.ex. totalt trafikarbete, trafikarbete för olika fordonstyper och för gångtrafik, förändring av trafikarbete över tiden, fördelning av trafikarbete över vägnät, antal resor, antal resor med olika färdsätt, antal resor för olika ärenden etc.
Det finns alltså en uppsjö av populationsparametrar för resor och andra förflyttningar och dessa är mer eller mindre intressanta. Här är fokus på två grupper. Den ena omfattar trafikarbete för cykel och gång, dess andel av det totala trafikarbetet samt andelens geo- grafiska och tidsmässiga variation. Den andra omfattar antal resor med cykel och gång, dess andel av alla resor samt den andelens geografiska och tidsmässiga variation. Parallellt med att man bestämmer vilka populationsparametrar som ska skattas måste man också bestämma vilken population av resor och andra förflyttningar de ska avse. Även här finns två spår. Den ena omfattar alla resor och andra förflyttningar som görs i ett geografiskt avgränsat område, t.ex. tätort eller kommun. Den andra avser alla resor och andra förflyttningar som görs av personer som bor i en tätort eller i en kommun. I bägge fallen görs också en tidsmässig avgränsning, t.ex. ett år eller en månad.
5.1.2 Upplägg av undersökningen
När man bestämt vilken population och vilka parametrar som är viktiga kan man lägga upp undersökningen. Ofta finns det en mängd praktiska villkor som man vill ta hänsyn till, t.ex. kan det vara praktiskt motiverat att göra stickprovet i en population som av- viker från den man vill undersöka, målpopulationen. Om man t.ex. gör en undersökning i ett vägnät är det ofta aktuellt att utesluta enstaka länkar av praktiska skäl. Ibland kan det också vara aktuellt att ändra de eftersträvade populationsparametrarna, t.ex. kan det vara praktiskt svårt att skilja på olika former av motoriserade tvåhjulingar.
Det är dock alltid bättre att göra de praktiska ändringarna efter att man bestämt vilka populationsparametrar man vill skatta. Det är då möjligt att på olika sätt bedöma effekterna av de praktiska anpassningarna.
Vid en väl planerad stickprovsundersökning vet man vad varje observation i de in- samlade data representerar och det går då, oftast ganska enkelt, att beräkna skattningar av populationsparametrar som t.ex. trafikarbete på cykel eller antal resor till fots.
Om man däremot har några utrustningar för trafikmätningar och placerar dem på platser som förefaller ”lämpliga” uppstår problem när man ska generalisera mätresultaten till en större population. Orsaken är att det inte går att säga vad de ”lämpliga” punkterna representerar. Speciellt är det svårt att göra en jämförelse av mätresultaten mellan olika orter.
5.1.3 Skattning av resandet genom resvane- eller flödesmätningar
Som påpekats ovan görs statistik om resor och andra förflyttningar med hjälp av stick- provsundersökningar. Eftersom persontransporter har både en spatial (rumslig) och temporal variation, görs urvalen för dessa stickprovsundersökningar i flera steg. Valet av urvalsschema bestämmer vilken statistik om persontransporterna som kan sammanställas. Det finns två huvudspår för valet av urvalsschema, där det ena resulterar i en resvaneundersökning och det andra i en flödesmätning. Först bör dock sägas något om populationen persontransporter. Den består av alla förflyttningar som en grupp människor, t.ex. alla invånare i en kommun, gör under en given tidsperiod, exempelvis under ett år, i ett givet transportnätverk, t.ex. cykelvägnätet inom en kommun. Varje förflyttning kan beskrivas genom att ange vem som utfört den, på vilket sätt, varför, var (mellan vilka platser) och när den genomförts.
Urvalen görs nästan alltid i flera steg. Det är i första urvalssteget som man väljer ett av huvudspåren för urvalsschema. Det ena huvudspåret är att fånga förflyttningar i de ut- valda tidsintervallen genom ett urval av de personer som utför förflyttningarna. Det andra huvudspåret är att fånga förflyttningar genom ett urval av länkar i det transport- nätverk där förflyttningarna genomförs. Undersökningar enligt det första huvudspåret, är de som kallas resvaneundersökningar och undersökningar enligt det andra, är de som kallas flödesmätningar. Det andra steget är i allmänhet ett urval av tidsintervall, t.ex. ett urval av dagar eller av veckor.
I rapporten ”Kostnadseffektiva resvaneundersökningar” (Vägverket, 2005), görs det en jämförelse mellan olika typer av mätningar, se tabell 18.
Tabell 18 Jämförelse mellan resvaneundersökning och trafikflödesmätning. Källa: Vägverket, 2005.
Metod: Resvaneundersökning Trafikflödesmätning
Urvalsram: Personer Förflyttningar
Resultat: Befolkningens resvanor i en region Trafikvolymer. Inte information om start- och målpunkt eller ärende. Undertäckning: Personer som gör resor i kommunen
men inte bor där kommer inte med De som inte reser alls fångas inte in, inte heller de som reser på andra platser än där man mäter
Övertäckning: Möjlighet att exkludera t.ex. yrkestrafik All trafik fås med. Snabbhet: Lång tid mellan insamling och resultat Snabba resultat Fördel: Rikt material, många
användningsområden
Enkel, lite förberedelser, snabba resultat
Nackdel: Krävande, tid och pengar Ger enbart information om flödena på mätställena
I övrigt kan sägas att resvaneundersökningar har fördelen att man fångar uppgifter om vem som utfört förflyttningen, varför, när och på vilket sätt. Ofta kan man också få en hygglig beskrivning av var förflyttningen genomförts. Nackdelen är att vårt minne om våra förflyttningar, speciellt de korta, är kort. Det innebär att man i allmänhet enbart ställer frågor om en dags förflyttningar, vilket i sin tur innebär att man fångar relativt få förflyttningar med resvaneundersökningar.
Flödesmätningar har fördelen att man fångar många förflyttningar, men får en ganska begränsad kunskap om dessa förflyttningar utanför de observerade länkarna. Man får inte heller uppgifter om vem som utför förflyttningen och varför, men man får bra uppgifter om tidpunkter och om färdmedelsfördelning. En nackdel med flödesmät- ningar, är att det ofta är svårt att definiera det nätverk där förflyttningarna genomförs, speciellt för cykel- och i än högre grad för gångtrafik. Ofta är det kanske inte så viktigt att ha en fullständig beskrivning av transportnätverken, men om man vill skatta färd- medelfördelningen, kan ofullständigt beskrivna nätverk för vissa färdmedel medföra systematiska fel.