Det har tidigare angetts att det finns utrymme för olika tolkningar av diagnoskriterierna och föreningsrepresentant nr 1 har tidigare uttryckt att det kan finnas skillnad mellan hur olika utredare resonerar kring de genitala ingreppen. Nedanstående två citat från psykiatriker nr 1 och psykiatriker nr 2 åskådliggör också att det kan finnas skillnad i utredarnas resonemang för hur en MtK och en KtM relaterar till könsorganen och viljan till att avlägsna könsorganen.
- Psykiatriker nr 1: Om vi tänker oss en man som upplever sig vara kvinna, då upplever man vanligtvis sitt könsorgan som någonting främmande, motbjudande, något som inte ska vara där, något som kanske lite äckligt, något som man inte vill veta av.
- Psykiatriker nr 2: För kvinnor, det starka är brösten. De här personerna har ofta bröstdysfori som vi kallar det för. […] De kvinnliga könsorganen, de syns inte och menstruationerna de är
34
inget vidare. De vill de ju bli av med och sådär liksom men det är inte så starkt, det där att ha en slida, […] de flesta opererade har faktiskt slidan kvar och har inget obehag av den.
Det sistnämnda resonemanget överensstämmer också med föreningsrepresentant nr 1:s resonemang kring upplevelse av könsorgans utseende och funktion.
- Föreningsrepresentant nr 1: Jag tror inte det är könsorganen snarare dess funktion som är problemet för TS-killar. Mensen är ett mycket mycket större problem än utseendet. För mensen är som fullständig kraftig påtaglig påminnelse om att man är fel.
Den stora skillnaden i uttalandena är att föreningsrepresentanten benämner personerna som avses som ”TS-killar” -transsexuella killar (KtM) medan psykiatriker nr 2 benämner
personerna som kvinnor. Personer som har bröst och menstruation skulle då av psykiatriker nr 1 ses som kvinnor, alltså det avgörande för benämning av kön skulle kunna vara kroppsligt utseende och biologiska funktioner, medan för föreningsrepresentanten skulle inte de biologiska funktionerna vara av betydelse för benämning av kön.
Utifrån ovanstående uttalanden som visar att det skiljer sig mellan hur det anses att KtM och MtK resonerar kring sina genitalier och även andra kroppsdelar skulle känslan av obehag inför könsorganen, som det står i diagnoskriterierna, inte stämma för KtM. Tolkningen av diagnoskriterierna skulle då bli olika beroende på om det gäller en KtM eller en MtK. Bland flera övriga professionella som intervjuats finns också uppfattningen gällande transsexuellas inställning till kroppen att penis och bröst är det som de har tydligast negativ inställning till. Även i förarbetet Intersexuellas könstillhörighet anges en skillnad. Där anges fyra
karakteristika gällande transsexuella. Ett av de karakteristika som nämns är:
Avsky och äckel över den egna kroppen främst könsorganen. Den kvinnliga transsexuella upplever ett liknande obehag över bröst och menstruationer och den manlige individen känner avsmak för skäggväxt, mörk röst och viril kroppsbehåring (SOU 1968:28 s 26).
Ett annat karakteristikum som också tidigare nämnts är:
En intensiv önskan att med kirurgiska eller hormonella åtgärder få en anatomisk förändring till stånd i syfte att uppnå likhet med det motsatta könet. Detta innebär för kvinnorna en önskan om att få brösten decimerade samt menstruationen att upphöra, hos männen önskan att få könsorganen borttagna, en konstgjord slida tillskapad samt skäggväxten avlägsnad (SOU 1968:28 s 26).
Dessa karakteristika framgår dock inte i lagen och i diagnoskriterierna anges endast att det ofta finns ett obehag av könsorganen men diagnoskriterierna gör ingen skillnad på MtK och KtM. Utifrån resonemanget skulle dock endast bröst och menstruationer vara aktuellt att avlägsna. I utredningen Intersexuellas könstillhörighet anges att KtM vill att menstruationerna ska upphöra. Utifrån detta skulle de inre genitalierna (äggstockar och livmoder) hos KtM kunna vara aktuella att avlägsna och skulle då ha en liknande betydelse i resonemanget om önskan att avlägsna genitalierna som gäller för MtK fast då med avseende på de yttre genitalierna. För KtM kan dock menstruationerna upphöra genom hormonbehandling med testosteron. Dessa önskningar om att avlägsna vissa kroppsdelar som anses karakterisera KtM och MtK överensstämmer också med vad den medicinska teknologin kan åstadkomma och det som anses karakterisera transsexualism skulle då vara ett resultat av den medicinska
35 2005). Resonemanget gällande KtM skulle då inte överensstämma med logiken i den
heterosexuella matrisen, att människor förväntas ha en överensstämmelse mellan biologiskt kön, könsidentitet (gender) och begär (Butler 1990). Skulle det då kunna betraktas som att det är utifrån den medicinska vetenskapens ”otillräcklighet” som människor ”tillåts finnas”, som inte överensstämmer med den heterosexuella matrisen?
Det har utvecklats metoder för att konstruera en penis men det är stor skillnad på resultatens kvalitet för MtK jämfört med de genitala konstruktionerna för KtM. Kirurg nr 1 uttrycker att det finns en del KtM som tycker att metoderna idag för peniskonstruktion inte är riktigt bra och som har levt många år som juridiska män utan att ha en penis. När det gäller om det skulle finnas MtK som inte vill genomgå de genitala operationerna uttrycker kirurg nr 1:
- Kirurg nr 1: Nja… det har inte jag.. dem har jag…där har jag inte träffat på någon som har valt, skulle man vilja göra det så går det bra men de patienterna är… dem jag träffar i alla fall är ju väldigt väldigt måna om att få sin operation. Det är ju åt andra hållet, de är ju väldigt måna om att få det så fort som möjligt. Du har levt i 30 år, känt dig som kvinna fullt ut men när du tittar dig i spegeln så har du en snopp. De patienterna kallar ju ofta det här för sin missbildning eller den här missbildningen jag har här nere. Och vill ju för allt i världen bli av med det och få ett kvinnligt könsorgan.
Utifrån kirurg nr 1:s uttalande skulle viljan till operation skilja sig mellan KtM och MtK. Det har tidigare i uppsatsen på olika sätts uttryckts att det finns en starkare vilja att bli av med en penis än en slida och få ett annat könsorgan. Skillnaden har ansetts bero på att penis ses som ett starkare könskarakteristikum än slidan. Samtidigt anges här att olikheterna i resonemangen skulle bero på skillnaden i det kirurgiska resultatet för KtM och MtK. Skulle då ett lika framgångsrikt kirurgiskt resultat göra att fler KtM skulle vilja få en penis konstruerad eller skulle det finnas större förväntningar från professionen på att KtM skulle vilja få en penis konstruerad? Lundgren och Kroon (1996) menar att ”konsekvensen av den underutvecklade falloplastiken - män med vaginor – är ett intressant undantag från psykiatrins konformitet med den ”naturliga inställningen” till kön” (s 10).
I nedanstående citat från psykiatriker nr 1 görs också skillnad i resonemanget kring de genitala operationerna för MtK och KtM:
- Psykiatriker nr 1: Det är lättare att förstå en kvinna till man som inte vill göra ett kirurgiskt ingrepp än en man till kvinna som inte vill göra ett kirurgiskt ingrepp därför att resultaten är så olika. […] Enstaka (MtK) har gått igenom utan operation. Har då varit äldre som inte varit eller haft någon önskan att vara sexuellt aktiva överhuvudtaget och som har känt en väldig aversion mot operationen.
Det är alltså viktigt att psykiatrikern kan förstå hur personerna resonerar gällande sina genitalier och hur de resonerar kring operationen. Det som kan vara skäl att avstå är alltså dåligt kirurgiskt resultat för KtM och aversion mot operation för MtK. Dåligt kirurgiskt resultat tas inte upp som legitimt skäl för MtK att avstå från operationen men en person som inte har någon önskan att vara sexuellt aktiv skulle kunna få behålla sina ursprungliga genitalier. Den möjliga funktionen och användande skulle då kunna ha betydelse för ställningstagandet kring de genitala operationerna. När det gäller de inre genitalierna
(äggstockar och livmoder) på KtM finns det vissa likheter med resonemanget kring MtK och penis även om det börjar ske en viss förändring, vilket åskådliggörs i nedanstående citat.
36
- Psykiatriker nr 1: Väldigt många känner ju så här, jag ska vara man då vill jag inte ha dem här, äggstockar, livmoder, sådana här kvinnoprylar… detvill jag inte ha, då jag har ingen
användning för dem. […] Sen har du ju… på senare år så har det ju kommit en del önskemål att man trots allt vill behålla sina inre genitalier och det man då inte vet är om det finns några nackdelar med det. Det man vet är att har man de där så måste man nästan hålla lite koll på dem. Man kanske måste gå och eller ja man måste gå och ta sådan här… vad heter det nu då, sådana här cellprovtagningar som andra kvinnor gör. Det finns också en möjlighet som man inte är riktigt säker på att man ökar risken för canceromvandling i de här organen. Men det här vet man inte riktigt, det finns inga tydliga tecken på det. Och är det så att det finns en risk för det då vill man ju inte rekommendera det, men annars spelar det ju faktiskt inte så stor roll, därför att de syns inte och stoppar man i sig ordentligt med testosteron så slutar de att fungera i princip, äggstockarna.
Utifrån psykiatriker nr 1:s uttalande skulle KtM ha liknande känslor och inställning till sina inre genitalier (äggstockar och livmoder) som MtK har till sina yttre genitalier. Psykiatrikern menar dock att det på senare år har kommit önskemål där KtM inte har denna inställning till sina inre genitalier. Är detta då en förändring i hur människor faktiskt upplever sig eller är det ett utslag av förändring i normerna för vad som kan vara accepterat att uttrycka utifrån
definitionen av män och kvinnor? Utifrån uttalandet skulle det idag av psykiatrikern ändå inte leda till några tveksamheter för diagnosen att vilja behålla sina inre genitalier, utan mer innebära tveksamheter utifrån eventuella medicinska risker. Det som gör att psykiatrikern inte heller anser att det spelar någon roll att behålla de inre genitalierna är att de inte syns och att de med hormonbehandling kan sättas ur funktion. De skulle alltså inte fungera och det skulle då inte vara något som ytligt eller funktionsmässigt ger en påminnelse om kroppens
ursprungliga utseende eller kroppsliga funktion.
Den förändring som psykiatrikern nr 1 beskriver i hur KtM har börjat uttrycka att de vill behålla sina inre genitalier, skulle också kunna vara ett utslag av det som Foucault (2002) beskriver som motstånd mot en rådande diskurs. Diskurserna anger vad som anses vara ”normalt” och vad som anses vara ”onormalt”. Det som psykiatriker nr 1 uttrycker inledningsvis i ovanstående citat anger att det hos psykiatrikern finns en förväntan om att personer som upplever sig vara män vill bli av med äggstockar och livmoder. Detta skulle kunna var ett uttryck för den norm som finns inom den medicinska professionen. De personer som då uttrycker att de inte vill bli av med dessa genitalier, ger uttryck för något som strider mot den rådande diskursen. Genom psykiatrikerns resonemang att det skulle vara möjligt att avstå dessa genitala ingrepp, visar kanske då på en förändring av den rådande diskursen.