Vad som förknippas med kvinnor och män har i tidigare citat från olika informanter visat sig till stor del vara kopplat till genitalierna. Vilka konsekvenser får då detta i talet om
genitaliernas funktion? Genitalier som testiklar och äggstockar behövs för den egna
fortplantningsförmågan. Idag är dock sterilisering eller avsaknad av fortplantningsförmåga ett krav för att få fastställelse i ett annat kön.
Paragraf 1 i Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall lyder:
Fastställelse enligt första stycket meddelas endast om sökanden fyllt arton år och undergått sterilisering eller av annan orsak saknar fortplantningsförmåga.
I nedanstående citat beskriver kirurg nr 1 hur processen ser ut för att få ändra juridiskt kön.
- Kirurg nr 1: Det skickas till oss ett tillstånd där det står att patienten har rätt att juridiskt byta namn och personnummer och så vidare, under förutsättning att hon eller han är kastrerad och… ärendet bordläggs till dess att den operationen är genomförd så att säga. Så när det är gjort det på patienten här, den här kastreringen sker ju i samband med operationen. På male to female så tar vi bort testiklarna och åt andra hållet tar vi bort äggstockarna och så fort den operationen är genomförd så skickas ett… operationsberättelse härifrån till Socialstyrelsens rättsliga råd och då aktualiseras det här bordlagda ärendet och så klubbas det igenom på en gång. Men i dagsläget med dagens lag så måste du vara kastrerad för att få genomgå juridiskt könsbyte.
42 I kirurgens uttalande skulle kravet alltså vara kastrering för att få ändra juridiskt kön. Det står dock inget om detta i lagen men kirurgens uppfattning är ändå att det är ett krav. Sterilisering i lagen skulle alltså utifrån kirurgens resonemang i praxis bli ett krav på kastrering. Det skulle då inte ge människor valmöjlighet att välja bort kastrering och endast genomgå den
lagreglerade steriliseringen.
I Könstillhörighetsutredningen från 2007 ansågs också att det skulle finnas ett krav på att könskörtlarna avlägsnades för ändring av juridisk könstillhörighet och ett av skälen var att det överensstämde med rådande praxis (SOU2007:16). Trots att borttagande av könskörtlarna skulle vara något som överensstämde med den rådande praxis var kravet något som en del av de som berördes av lagstiftningen reagerade kraftigt emot, bl a RFSL (RFSL 2007). Skulle denna negativa reaktion då innebära att den rådande praxis inte överensstämde med
önskemålen från en del av de som var föremål för denna praxis?
Sterilisering och kastrering är ingrepp som leder till att fortplantningsförmågan avlägsnas. Hur ser då informanterna på möjlighet till reproduktion efter ett juridiskt könsbyte? Kirurg nr 2 redogör för sin syn på detta.
- Intervjuare: Hur ser du på möjlighet till reproduktion efter ett juridiskt könsbyte?
- Kirurg nr 2: Ja, där har jag då uttryckt det på… min då medelålders hjärna den kommer nog aldrig att uppnå den plasticitet att den klarar den, alltså den intellektuella tanken har jag inga problem med men liksom det känslomässiga i det kommer den nog aldrig att nå fram i mål, men jag kan lära mig ett förhållningssätt till det. Det vill säga jag behöver inte pådyvla och basunera ut att jag tycker att det känns konstigt liksom att någon som lever som juridisk man och kanske också hormonellt och utseendemässigt som man och föder ett barn som en kvinna. Men jag gör ingen hemlighet av att för mig är det en väldigt apart och ovan situation och det är det naturligtvis för jag vet inte ens om det har hänt men det har det förmodligen gjort i världen någonstans och vi har ju då ingen som helst uppfattning om hur dessa barn ska förhålla sig. Är det mamma eller pappa. Och den riktigt moderna och liberala säger att ja, men det är det som är poängen det spelar ingen roll. Jag menar barn kommer att förhålla sig till föräldrar i någon mening könsneutralt och genusfritt […] Så svaret på din fråga är ja, jag tycker det känns konstigt men jag är tveklöst beredd på att lyssna på omgivningen och jag vill väldigt gärna följa med min tid men hela vägen tror jag aldrig jag kommer att gå
känslomässigt.
Reproduktion efter en juridisk ändring av könstillhörighet ses av kirurg nr 2 som svårt att hantera känslomässigt. Utifrån kirurgens uppfattning kan en person enbart föda barn som en kvinna vilket gör att en juridisk man som föder barn ”föder ett barn som en kvinna”.
Barnafödandet blir alltså det som definierar könet. Om en person är juridisk man och utseendemässigt betraktas som man blir barnafödandet något som går emot att vara man. Även om kirurgen har betänkligheter kring hur ett barn skulle förhålla sig till sina föräldrar indikerar också resonemanget att kön och genus inte skulle behöva ha någon betydelse för ett barn. Det skulle vara benämningen på föräldrarna som skulle kunna vara ett problem. Det skulle alltså mer handla om hur definitionen av ”mamma” och ”pappa” ser ut än förälderns kön eller genus. Samtidigt ger kirurgen uttryck för att det finns en förändrad syn på kön i samhället, men att han har svårt att känslomässigt ta till sig denna förändrade syn.
Svårigheterna att känslomässigt förstå hur en juridisk man kan föda barn kan härledas till Butlers heterosexuella matris. Enligt den heterosexuella matrisen ska det finnas en logik i biologiskt kön – könsidentitet (gender) – och begär (Butler 1990). Det normala utifrån den heterosexuella matrisen skulle alltså vara att en person med vagina som definierar sig som
43 kvinna, genom heterosexuellt sex blir gravid. Om en person med vagina som definierar sig som man, genom homosexuellt sex (sex med en man) blir gravid, överensstämmer inte detta med det ”normala” enligt den heterosexuella matrisen. Kirurgen menar i sitt uttalande att det skulle gå att förstå intellektuellt men inte känslomässigt. Det visar på hur det är socialt och kulturellt konstruerat, att det är den vanliga uppfattningen att förstå hur kvinnor och män kopplas till fortplantning men att det skulle vara möjligt att kunna förstå det annorlunda. Connell menar att det är en självklarhet att det finns skillnader på fortplantningsorgan mellan män och kvinnor men samhället ger en betydelse av denna skillnad som begränsar människors handlande (Connell 2003). För KtM exempelvis som skulle vilja ha biologiska barn har de att välja mellan att bli gravida (i Sverige skulle detta endast kunna gälla innan en juridisk
könsändring) och då riskera att bli betraktade som kvinnor eller att avstå från möjligheten att få ett biologiskt barn men då kunna fortsätta att bli betraktade som män (Dylan More 1998). Fortplantning idag behöver inte ske genom sex. Med den medicinska utvecklingen ges det idag möjlighet att fortplanta sig även efter sterilisering eller avsaknad av fungerande
könskörtlar. Förutsättningen är att spermier, ägg/äggstocksvävnad sparats och frysts ner för att senare kunna användas vid insemination. Idag anges krav på sterilisering och avsaknad av fortplantningsförmåga för att juridiskt få ändra kön. Detta har tolkats av Rättsliga rådet och förvaltningsdomstolarna som att det inte är tillåtet att spara spermier eller
ägg/äggstocksvävnad, som annars skulle kunna ge möjlighet till fortplantning (SOU 2007:16). Det innebär alltså att fortplantning inte skulle vara tillåtet under några omständigheter. Psykiatriker nr 1 uttrycker dock att det är orimligt att neka föräldraskap för en person som gjort ett juridiskt könsbyte.
- Psykiatriker nr 1: Det är orimligt, därför att, för det första är det orimligt för att jag tror inte den här personen är sämre förälder än någon annan. Sen är det ju också orimligt, den stämmer ju inte ihop med vår övriga lagstiftning. Idag kan homosexuella par adoptera barn. Då säger vi ju i princip att alla duger som förälder utom den som haft en annan könsidentitet. Det är liksom helt orimligt. [ ] Men hela det här med graviditet och förlossning… att vilja bli förälder är ju ingenting som på något sätt motsätter någon könsroll överhuvudtaget. Jag menar att bli förälder är någon sorts inre mänsklig drivkraft som inte har ett dugg med könsidentitet att göra. Men graviditet och förlossning är ju ett uttryck för kvinnlighet, så att den typiska mannen skulle inte vilja det. De allra flesta vill ju inte det så det är ju lite mer speciellt. Men det man också betänker är ju, vad innebär det här för barnet. Och varför väljer man så här då? Varför är det inte mamma som blir mamma i ett par. Så det blir lite svårare. […] Kan säga för mig känns det nog lite främmande faktiskt. […] För att kunna tänka sig en graviditet och förlossning, det är ju väldigt omanligt egentligen, det är väldigt kvinnligt. Kan man tänka sig att göra det och kan tycka att det kan väl vara helt okej, då är man ju inte riktigt typisk, då är diagnosen inte så självklar längre tycker jag.
Viljan till föräldraskap är alltså utifrån psykiatrikerns åsikt inget som motsäger en persons könsroll utan det ses som något mänskligt och att det är rimligt att alla ska ha möjlighet till föräldraskap. Hur personen vill bli förälder kan däremot ha betydelse för bedömning av könsidentitet. Uttalandet ”varför är det inte mamma som blir mamma i ett par” anger att definitionen av ”mamma” försvårar tanken att en juridisk man skulle föda ett barn. Utifrån psykiatrikerns uttalande skulle en person som föder ett barn definieras som mamma och att vara en mamma är också kopplat till att vara kvinna. Detta resonemang skulle därför försvåra definitionen och benämningen av en juridisk man som föder ett barn. Om det saknas
benämning på något blir det också svårt att förstå (Butler 2006). Det visar sig också i att psykiatriker nr 1 uttrycker att tanken på att en juridisk man föder ett barn blir lite främmande och en sådan önskan gör att diagnosen blir osäker. Psykiatriker nr 1 tar även upp frågan vad
44 detta skulle kunna innebära för barnet men anger inte något svar på detta. Föräldraskap på annat sätt ses dock av psykiatriker nr 1 som möjligt.
- Psykiatriker nr 1: Att kunna spara sina spermier eller sin äggstocksvävnad och sen
tillsammans med någon partner i framtiden… det tycker jag absolut att man ska få göra och att man också ska få hjälp med.
När det gäller uppfattningen om hur graviditet och förlossning kan påverka om en person ska anses vara transsexuell, har det funnits en del resonemang i samband med utredningen Intersexuellas könstillhörighet. I remissvaren fanns tveksamheter till diagnosen
transsexualism om en ursprungligen juridisk kvinna hade genomgått en graviditet eller förlossning. De sakkunniga i utredningen menade då att könsidentiteten ansågs vara så stark att en graviditet inte skulle vara något som påverkade den. Steriliseringskrav infördes dock som krav för ändring av juridisk könstillhörighet för att hindra framtida reproduktion. Reproduktionen ansågs kopplad till det biologiska könet och skulle inte överensstämma med den juridiska könstillhörigheten efter en juridisk könsändring. Sterilisering blir då ett sätt att ta bort detta motstridiga könstecken som reproduktionen representerar (Alm 2006). En graviditet eller förlossning i sig skulle alltså, utifrån resonemanget, inte behöva ha betydelse för den egna personens könsidentitet men det är ett könstecken som är förknippat med ett visst kön och ”risken” för fortplantning bör då tas bort vid en juridisk könsändring.
I Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall regleras förutom steriliseringen även ingrepp i könsorganen och avlägsnande av könskörtlarna. Ingen av de sistnämnda åtgärderna anges som något krav men det är något som det behövs ges tillåtelse till för att få utföras. Besluten om detta fattas i Socialstyrelsens rättsliga råd och det ingår som en del av praxis inför att besluta om fastställelse av nytt kön.
I nedanstående citat resonerar jurist nr 1 kring besluten som fattas i Rättsliga rådet.
- Jurist nr 1: Sen får man ju rätt att göra ingrepp i sina könsorgan och sen när man har gjort det så kommer man tillbaka med ett intyg och det enda vi behöver göra är att få veta om man har steriliserat sig eller inte, alltså tagit bort könskörtlarna.
- Intervjuare: Förlåt men är det inte skillnad på sterilisering och ta bort könskörtlarna?
- Jurist nr 1: Jovisst, men det handlar ju om att förhindra fortplantning så att säga och det bästa är väl att ta bort könskörtlarna då men nu finns det ju tveksamheter. Den här lagen är ju gammal och nu är det ju många som protesterar mot det här kravet om att man måste vara tvungen att vara steriliserad för att få byta kön och därför så… det ligger ett ärende i
förvaltningsdomstolen om detta för vi har ju då förvägrat en person att byta kön just för att den personen vägrade sterilisera sig och det har då överklagats till förvaltningsrätten och nu ligger det där som ett ärende. Och vi skulle svara på det där ärendet någon gång i februari så det ska väl relativt snart komma upp nu då. Och det är ju möjligt att förvaltningsrätten anser att det här är otidsenligt och att man anser sig kunna gå förbi det kravet.
Ett avslag på ansökan om juridisk ändring av könstillhörighet där skälet varit att personen inte varit steriliserad har sällan överklagats. Det finns dock en dom i kammarrätten från 2004 då en person överklagat ett sådant beslut men fått avslag även i kammarrätten.
Juristen uttrycker att det finns mycket kritik mot steriliseringskravet och att lagen kanske kan anses vara ”otidsenlig”. Den praxis som bedrivs med att kräva att könskörtlarna tas bort har dock ingen laglig grund utan skulle grunda sig i en utvidgad tolkning av att förhindra
45 fortplantningsförmågan. Rättsliga rådets ställningstagande kring sterilisering och vad som är syftet med steriliseringen framkommer i nedanstående citat.
- Jurist nr 1: Vi vill stävja så att säga, att reproducera sig. Det är väl det vi vill att man inte ska ha möjlighet att göra efter att man har bytt kön. Och därför tillåter vi ju inte heller att man får frysa ner så att säga befruktade ägg och sen använda sig av insemination sen. Det skulle ju alltså sen kunna innebära att en person skulle kunna vara både mamma och pappa till ett barn, och det är ju… och det tycker vi är en omöjlig tanke egentligen.
Det faktum att en person skulle kunna vara ”både mamma och pappa” uttrycks alltså som en omöjlig tanke. Definitionen av föräldraskap utgår då utifrån ovanstående citat både från ”biologiskt” kön och könsidentitet. Som tidigare nämnts utifrån resonemangen i utredningen Intersexuellas könstillhörighet blir reproduktionen i sig något som förknippas med det biologiska könet och blir då oförenligt med könsidentiteten hos en transsexuell person. Definitionen av kvinnor och män och vad kropparna anses begränsade till, gör att det här blir en omöjlig tanke. Detta överensstämmer även med det som psykiatriker nr 1 och kirurg nr 2 har uttryckt. I propositionen till Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall finns resonemang kring föräldraskap utifrån en juridisk aspekt. Där anges ”reda i
släktskapsförhållandena” som skäl för att transsexuella inte ska ges möjlighet att fortplanta sig efter ett juridiskt könsbyte. Det skulle orsaka problem om en person får barn på ett sätt som inte förknippas med personens juridiska kön: ”Att den som officiellt har manligt kön blir mor och den som officiellt har kvinnligt kön blir far” (Prop. 1972:6 s 49) även om det i
propositionen anges att en sådan händelse betraktas som nästan omöjlig.
Det torde kunna betraktas som praktiskt taget uteslutet att en transsexuell person efter att ha fått ändrad könsregistrering skulle av fri vilja inleda ett sexuellt förhållande med någon som hör till samma officiella kön som han själv. Risken för faderskap resp, en graviditet torde därför, även om sterilitet inte föreligger, vara utomordentligt liten (Prop. 1972:6 s 49).
Även om propositionen beaktar att sterilisering är att betrakta som ett allvarligt och inte helt riskfritt ingrepp föreslås ändå ett krav på sterilisering för att helt ”eliminera risken för den förvirring i släktskapsförhållandena som skulle uppstå om en transsexuell person som fått sin könsregistrering ändrad skulle få egna barn” (Prop. 1972:6 s 49). Däremot anges att
barnlöshet inte ska vara ett krav för att få göra en juridisk ändring av kön och att även om det kan orsaka problem för ”reda i släktskapsförhållandena” anses individens rätt att ha barn gå före samhällets intressen. Det är alltså möjligt att ha fått barn och sen göra en juridisk könsändring men inte i omvänd ordning. De juridiska komplikationerna får alltså stå tillbaka för individens rätt att ha barn men inte när det gäller individens möjlighet att få barn.
Den förvirring i släktskapsförhållandena som propositionen relaterar till kan grundas i
definitionerna av ”mor” och ”far”. Definitionen av man och kvinna och far och mor har också tagits upp i Könstillhörighetsutredningen från 2007. Definitionerna användes för att
argumentera för förslaget om att avlägsna könskörtlarna innan en juridisk könsändring kunde bli aktuell.
Vi har emellertid på något plan försökt att definiera vad det är som gör en individ till man respektive kvinna. Rent objektivt kan därvid sägas att en man är en individ som normalt sett har ett visst utseende på sina yttre könsorgan, har en viss uppsättning kromosomer och en viss uppsättning könskörtlar. På motsvarande sätt kan en kvinna definieras. En annan definition hör samman med möjligheten att bli far respektive mor till ett barn (SOU 2007:16 s 15).
46 Utifrån detta vill de också ”undanröja möjligheterna att en person som är folkbokförd som man föder ett barn” (ibid. s 15). Definitionerna av man, kvinna, far och mor kan ses som socialt konstruerade och skulle därför också kunna konstrueras om. Om människor ställs inför nya förhållanden och får ny kunskap kan också benämningar och hur saker uppfattas ändras. Definitionerna och förståelsen av begreppen ”mor”, ”far”, ”kvinna” och ”man” kan alltså ses som kulturellt och socialt betingade. Det skulle innebära att det i andra kulturer skulle kunna finnas andra definitioner och innebörder av dessa begrepp. Bland Nuerfolken definieras exempelvis en ”far” utifrån andra kriterier än de som ovan nämnts. En ”far” definieras utifrån det namn som ett brudpris ges i. Ett brudpris ges som betalning till brudens familj där namnet som brudpriset ges i anger vem som betraktas som ”far”. Bland Nuerfolken kan två kvinnor gifta sig och hustrun till barnets mor kan då anges som ”pappa”, även om kvinnan inte har varit inblandad i reproduktionen (Rubin i Kessler & McKenna 1985). Definitionen av ”far” har i denna kultur alltså konstruerats annorlunda än vad som framgår av informanternas uttalanden och förarbeten till Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Hur ser då föreningsrepresentanterna kring möjligheten till reproduktion efter genital operation och juridisk könsändring?
- Intervjuare: Möjligheten till reproduktion när man gjort dels en operation och dels ett juridiskt könsbyte, hur tänker du kring det?
- Föreningsrepresentant nr 2: Det där är ju bara en absurd tolkning av lagen som Rättsliga rådet har gjort. De har alltså stoppat möjligheterna att… alltså det här steriliseringskravet har ju de då tolkat som att man inte får lagra ägg och spermier för senare reproduktion va och det är naturligtvis absurt men det här kommer ju liksom ur det här perspektivet att… egentligen skulle jag vilja säga att… Synen på transsexuella som lagstiftningen innebar då från 1972 den låg i linje med tvångssteriliseringarna av socialt icke önskvärda, huvudsakligen icke
önskvärda kvinnor och vissa minoriteter som Sverige var ökänt för. Och det är liksom lite grand samma syn som ligger bakom det här att om det nu finns en biologisk orsak till transsexualism så ska man alltså stoppa möjligheten att den ska kunna spridas.
- Intervjuare: Och det är skälet till steriliseringskravet då också från början?
- Föreningsrepresentant nr 2: Nej, det kan man inte säga därför att ska man byta så är det en nödvändig följd att man steriliseras. Det finns ingen annan möjlighet […] I dagsläget är det en