Genitaliernas betydelse för den sociala konstruktionen av kön och genus

Hälsa och samhälle

Genitaliernas betydelse för den sociala

konstruktionen av kön och genus –

En analys kring ställningstaganden som berör genitala ingrepp

på människor vars könsidentitet inte överensstämmer med den

juridiska

Anna Arvidsson

Handledare: Sara Johnsdotter

Examensarbete i sexologi

Malmö högskola

91-120 hp

Hälsa och samhälle

Masterprogrammet i sexologi

205 06 Malmö

1

Abstract

The aim of this thesis was to, through the analyses of different discourses surrounding sex reassignment try to understand how the genitals are linked to the social construction of sex and gender. I have interviewed psychiatrists, surgeons and people dealing with the laws surrounding sex reassignment surgery. I also interviewed people from organizations who represent transgender persons, transsexuals and former transsexuals. Most of the professionals indicate in the interviews that the genitals have an essential meaning in the decision-making regarding sex and gender. Even if they have an idea that the gender is “in the head”, it has to match the feelings for the genitals. There is a difference between the reasoning for FtM (Female-to-male-transsexual) and MtF (Male-to-female-transsexual). The penis is seen as the most essential sex marker and most of the professionals that were interviewed had difficulties in understanding how a person who wanted to keep the penis could have a gender identity as a woman. The vagina did not have the same status as a sex marker but instead the reproductive function from the ovaries and the uterus had almost the same status as a sex marker as the penis. For this reason the professionals that where interviewed had difficulties in

understanding that a pregnant person could have a gender identity as a man.

People from organizations who represented transgender persons, transsexuals and former transsexuals had some differing views. One considered that the whole body including the genitals was important for the feeling about ones gender while the other person expressed that the gender “in the head” was more vital for the decision and feelings of sex and gender. Key words: sex reassignment surgery, genitals, sex, gender, social construction, discourse

2

Förord

Det har varit ett väldigt intressant ämne att fördjupa sig i. Tankar och uppfattningar kring kön och genus ställer en del grundläggande normer kring människan i fokus och det har både varit en spännande och lätt förvirrande uppsats att skriva. Jag vill tacka Sara Johnsdotter dels för att hon erbjudit mig möjligheten att skriva inom ramen för hennes och Birgitta Esséns projekt och dels för att hon i egenskap av min handledare har ”peppat”, varit ett bra stöd och löst många ”knutar”.

Jag vill också tacka alla informanter som delat med sig av sina åsikter och även tacka alla som bidragit med information till denna uppsats.

Jag är också tacksam för alla i min närhet som har läst och reflekterat över uppsatsen. Särskilt vill jag tacka Malena Gustavson som med genusvetarglasögon har varit till god hjälp i att reda ut en del av begreppen. Sist men inte minst vill jag tacka Linda som varit ett gott stöd i det mesta och bidragit med värdefulla reflektioner kring uppsatsen.

Malmö, Oktober 2011 Anna Arvidsson

3

Innehållsförteckning

Utredningsgång kring transsexualism ... 11

LAGEN ... 11

Förarbeten ... 11

De statliga utredningarna från 2007 och 2010 ... 12

TIDIGARE FORSKNING ... 13

Transsexualism – ett inre och yttre som ska bli en helhet ... 13

Genitaliernas betydelse för kön ... 14

Fortplantning och föräldraskap ... 15

TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 17

Socialkonstruktivism ... 17

Foucault – kunskap och makt ... 17

Butler – tankar om kön ... 18

METOD ... 19

Diskursanalys ... 19

Urval och avgränsningar ... 20

Genomförande ... 21

Bearbetning av materialet ... 22

Metodologiska reflektioner ... 23

Etiska överväganden ... 23

Validering och generaliserbarhet ... 24

RESULTATREDOVISNING OCH ANALYS ... 24

Genitaliernas betydelse för könsindelning ... 25

Genitaliernas betydelse för diagnossättning och juridisk bedömning av transsexualism 28 Skillnad i resonemang gällande MtK och KtM ... 33

Indelningen av kön – vilken betydelse har detta för synen på transsexualism?... 36

Sterilisering och avsaknad av fortplantningsförmåga-krav för att få fastställelse ... 41

Medicinska perspektiv ... 47

Ställningstaganden gällande utredningen ”Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar” ... 50

Ställningstaganden kring borttagande av steriliseringskravet ... 50

Föräldraskap ... 54

SAMMANFATTNING ... 56

4 REFERENSER ... 61 BILAGOR ... 65 ORDLISTA ... 69

5

INLEDNING

Det finns olika uppfattningar om vilken koppling som funnits mellan genitalier och kön i olika kulturer och kontexter. Hur uppfattningen om könsorganen och synen på dessa har påverkat uppfattningen om kön och genus beskriver den amerikanske idéhistorikern Thomas Laqueur (1999) i sin bok Om könens uppkomst. Han beskriver detta i ett historiskt och kontextuellt perspektiv och menar bl a att det fram till 1700-talet inte fanns någon indelning i kön. Den huvudsakliga uppdelningen mellan människor handlade om ens sociala ställning och hur man kulturellt agerade. Även om det fanns en uppdelning i kvinnor och män ansågs de tillhöra samma kön och den anatomiska skillnaden ansågs endast vara en variation av det enda rådande könet.

Den här studien handlar om diskussionerna och talet kring genitala ingrepp på personer som upplever att de har en annan könsidentitet än den juridiska könstillhörigheten och vill genomföra en juridisk könsändring. Studien ingår i ett forskningsprojekt som handlar om att studera vilka värderingar och tankegångar som ligger bakom synen på olika kirurgiska ingrepp i genitalierna. Forskningsprojektet drivs av Sara Johnsdotter, fil. dr i

socialantropologi och docent på Hälsa och samhälle, Malmö högskola samt docent Birgitta Essén överläkare och gynekolog vid Kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala och universitetslektor i Internationell mödra- och kvinnohälsovård, Uppsala universitet.

Vad som är av betydelse för den sociala konstruktionen av kön och genus sätts extra mycket i fokus vid diskussioner och diskurser som på olika sätt berör personer som upplever att de har en annan könsidentitet än den juridiska könstillhörigheten och vill göra en juridisk

könsändring. Förståelsen för kön och genus i ett samhälle, alltså den sociala konstruktionen av kön och genus, återspeglas i hur det resoneras kring transsexuella och ställningstaganden gällande förändring av deras kroppar samt deras juridiska kön, menar psykologiprofessorn Susanne J Kessler och Wendy McKenna docent i psykologi (1985). Transsexualism beskrivs som ett tillstånd där könsidentitet inte överensstämmer med det juridiska könet och där personen ofta vill förändra kroppen för att den ska överensstämma med könsidentiteten. Utredning av transsexualism görs på speciella utredningsenheter i Sverige och de kirurgiska ingreppen på transsexuella görs i huvudsak vid två sjukhus i Sverige. Beslutet om ändring av juridiskt kön görs hos Socialstyrelsens rättsliga råd. Studien handlar främst om att genom intervjuer undersöka diskurserna som finns bland de som utför dessa utredningar, kirurgiska ingrepp och juridiska beslut. Dessa diskurser är intressanta då de får effekter för vilka som får betraktas som transsexuella och hur synen på kön och genus manifesteras. Det finns flera olika professioner inblandade, exempelvis psykiatriker i utredningsteamen, kirurger som utför de operativa ingreppen och jurister i Socialstyrelsens rättsliga råd som beslutar om de genitala ingreppen samt den juridiska ändringen av könstillhörighet. Transsexualism är en psykiatrisk diagnos men definitionen av transsexualism ger ingen strikt definition av hur transsexuella förhåller sig till kroppen. I diagnoskriterierna står endast att det ofta handlar om obehag av kroppen och en önskan om hormonell eller kirurgisk behandling (Socialstyrelsen 2002). I lagen som reglerar ändring av juridisk könstillhörighet står heller inget om upplevelsen av kroppen nämnd utan endast att personen ska uppleva en tillhörighet till ett annat kön än det som anges i folkbokföringen och att denna upplevelse funnits under avsevärd tid. Villkoren för att göra en ändring av könstillhörighet är också att personen är steriliserad eller saknar fortplantningsförmåga (SFS: 1972:119). För läkare och jurister ger diagnoskriterierna och

6 lagtexten alltså ingen entydighet kring hur det förväntas att transsexuella förhåller sig till kroppen och genitalierna. Det kan då vara av värde att undersöka hur de faktiska

förhållningssätten och ställningstaganden ser ut bland de olika professioner som kommer i beröring med praxis och regler kring dessa genitala ingrepp, samt hur detta då kan kopplas till förståelsen av kön och genus. Det är också av värde att undersöka hur professionens

förhållningssätt förhåller sig till ställningstaganden som finns bland de som representerar transsexuella och transpersoner. De genitala ingreppen som görs på kvinnor-till-män jämfört med män-till-kvinnor skiljer sig till stor del åt och även kvalitén på resultaten skiljer sig åt. Det skulle då även vara intressant att se om och hur detta påverkar ställningstaganden som görs gällande de genitala ingreppen.

I Sverige idag men även i andra länder finns diskussioner om lagändringar och ändringar av praxis gällande bedömning och behandling av personer som upplever att de har en annan könsidentitet än den juridiska könstillhörigheten. En del andra länder har redan ändrat sina lagar och i Sverige gjorde Socialstyrelsen en utredning som kom ut i juni 2010, Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar, som föreslår dels lagändringar men också ändringar kring diagnossättning och praxis. De föreslår exempelvis att det inte ska finnas krav på sterilisering för att juridiskt få ändra könstillhörighet och att det heller inte ska finnas krav på diagnos transsexualism för att få tillgång till behandling. I utredningen står också att det bland de professionella är vanligt med föreställningen om att en ”önskan om kastration och korrigerande kirurgi är ett kriterium för diagnosen transsexualism” (Socialstyrelsen 2010). Vad är då ursprunget till denna föreställning och hur kan detta kopplas till synen på kön och genus? Kan Socialstyrelsens förslag ses som en början på förändring av kroppens och genitaliernas betydelse för synen på kön och genus? Hur ser resonemangen ut kring kön och genus utifrån ställningstagande kring de genitala ingreppen och hur förhåller sig dessa resonemang till Socialstyrelsens förslag?

Syfte

Mitt syfte är att utifrån en analys av diskurser som berör genitala ingrepp på personer som upplever att de har en annan könsidentitet än den juridiska könstillhörigheten och vill

genomföra en juridisk könsändring, försöka nå en förståelse för vilken roll genitalier spelar i sociala konstruktioner av kön och genus.

Frågeställningar

Hur ser resonemangen ut, kring kirurgiska ingrepp på personer som vill genomföra en juridisk könsändring och hur talar nyckelaktörer på fältet om detta i förhållande till begreppen kön och genus.

Görs det någon skillnad i talet när det gäller personer som vill genomföra en juridisk

könsändring från kvinna-till-man jämfört med de som vill genomföra en juridisk könsändring från man-till-kvinna? Om det finns en skillnad i resonemangen gällande ursprungliga

7

BEGREPPSDEFINITIONER

För att lättare förstå uppsatsen behöver en del begrepp förklaras och problematiseras. Se även ordlista i bilaga 4.

Kön

Kön som begrepp i svenska språket har enligt ordböcker funnits sedan åtminstone 1500-talet (Larsson 2005). Kön kan definieras utifrån juridiskt kön, biologiskt kön, könsidentitet och könsroll/könsuttryck. Det biologiska könet kan indelas i kromosomalt kön (XX och XY), hormonellt kön (fördelningen av testosteron och östrogen) samt anatomiskt kön (inre och yttre genitalier samt sekundära könskarakteristika) (Dhejne, Öberg & Arver 2011). Det finns dock många olika varianter av kromosomuppsättningar samt olika kroppsliga utfall av samma typ av kromosomuppsättning (Almås & Pirelli Benestad 2001). Genom historien och i olika kulturer har kön uppfattats och inordnats i olika varianter. Från antiken och fram till 1700-talet i Västeuropa skulle människor ansett att det bara fanns ett kön enligt den amerikanske idéhistorikern Thomas Laqueur. Även om det fanns en indelning i kvinnor och män ansågs de utgå från samma kön. Skillnaden mellan kvinnor och män var att kvinnor inte uppnått samma perfektion som männen eftersom de inte hade sitt könsorgan på utsidan av kroppen. Den biologiska skillnaden skulle enligt Laqueur vara sekundär gällande indelningen i kvinnor och män. Istället skulle särskiljandet av människor bero på hur man socialt uppträdde, vilken social position man tog i samhället. Det fanns alltså bara ett kön men två genus - maskulin och feminin. Det avgörande för hur människor särskildes var då utifrån deras sätt att uttrycka genus (Laqueur 1999). Under 1800-talet fokuserade man istället på biologiska skillnader mellan män och kvinnor och slutsatsen drogs att det fanns två olika kön där skillnaden mellan könen var biologiskt grundad. ”Könet förankrades i kroppen enligt två skilda ideal” (Larsson 2002 s 17). Det fokuserades framför allt på kvinnokroppen och dess roll i reproduktionen. Kvinnans genitalier uppfattades till stor del som annorlunda och i kvinnans livmoder och äggstockar grundade sig hennes väsen och kvinnans genitalier utgjorde därmed orsaken till att kvinnors sätt att vara skiljde sig från männens (ibid.). Det finns idag olika sätt att se på kön men biologen Anne Fausto Sterling menar att det är svårt att veta vad i människors sätt att vara som beror på biologi och vad som är sociala konstruktioner (Gothlin 1999).

Genus/gender

Begreppet gender uppkom under 60-talet av den amerikanske psykiatrikern och

psykoanalytikern Robert Stoller. Han studerade transsexuella och för att särskilja på könet som definieras utifrån kroppen, och upplevelsen av kön (könsidentitet), utvecklade han ordet gender som en definition på det senare. Könsidentiteten sågs därmed inte som en nödvändig följd av hur könet definieras utifrån kroppen. Denna tanke utvecklades senare av feministiska teoretiker och gender fick då en bredare betydelse än könsidentitet. Gender fick beteckna socialt kön och skulle visa på att kvinnors och mäns sociala handlingar och beteenden, det som betecknas manligt och kvinnligt inte nödvändigtvis behövde vara en följd av vilket ”biologiskt” kön personen hade utan att detta var något som socialt konstruerats (Gothlin 1999). Gayle Rubin, en amerikansk antropolog, introducerade sex/gender-uppdelningen inom feministisk forskning 1975. Hon menar då att ”gender är en socialt skapad uppdelning av de mänskliga varelserna i två skilda kategorier, en uppdelning som grundas på de sexuella och reproduktiva relationerna” (Rubin i Gothlin 1999 s 3). Fram till 1980-talet hade man i Sverige använt ordet ”kön” för att beskriva både det biologiska och det sociala könet men på

1980-8 talet började historikern Yvonne Hirdman att använda ordet genus som en översättning av engelskans gender. Genus kan då sägas ha en liknande betydelse som ordet könsroll men begreppet genus ses som ett modernare begrepp (Gothlin 1999). Särskiljandet mellan kön och genus kan sägas härstamma från den västerländska filosofin som skiljer på ”kropp och själ” och detta har enligt sociologen Raewyn Connell (2003), gjort det lättare att acceptera de två distinktionerna ”kön och genus”.

Engelskans gender har dock inte riktigt samma betydelse som genus och det finns ingen motsvarande betydelse av gender på svenska. Det svenska ordet kön har en vidare och mer kulturell innebörd än engelskans ”sex” som mer är inriktad på att beskriva enbart det biologiska könet. Därmed används begreppet gender ofta även för att beskriva det som i svenskan skulle betecknas som kön (Gothlin 1999). För att inte göra en felaktig översättning har jag valt att ofta inte översätta ordet gender vid refererande till engelska texter. Idag har begreppet genus också en vidare betydelse för det som handlar om jämställdhet och

könsfrågor men den betydelsen av begreppet används inte i denna uppsats.

Definitionen av genus i den här uppsatsen försvåras av att mina informanter inte använder ordet genus. Det är inte heller ett ord som används i dagligt tal till skillnad från engelskans gender. Engelskans gender har också som tidigare nämnts en något annorlunda definition än genus. Då flera av informanterna nämner könsidentitet eller motsvarande beskrivning kommer jag i analysen av intervjuerna att till största del fokusera på könsidentitet. Könsidentitet liknar också ursprungsdefinitionen av gender, även om det i en del av de engelska texter jag

refererar till troligen har en vidare betydelse än könsidentitet. Detta försvårar till viss del användandet av gender i analysen. Samtidigt skulle en vidare betydelse på svenska med användande av genus ändå inte överensstämma med betydelsen av gender och jag vill med denna problematiseringsdiskussion klargöra svårigheten i relaterandet till genus, gender och könsidentitet.

Transperson

Det finns olika definitioner av begreppet. Begreppet transperson är enligt RFSL:s

(Riksförbundet för sexuellt likaberättigade) definition ett paraplybegrepp som egentligen kan ses som en sexualpolitisk term och inte som något personer definierar sig som. De som kan ingå i begreppet kan istället definiera sig som män, kvinnor, neutrer, transsexuella,

transvestiter, transgenderister, drag-kings och drag-queens (RFSL u.å.). Det är dock inte alla som innefattas i RFSL:s definition av transperson som vill innefattas i detta begrepp.

Patientföreningen Benjamin definierar transpersoner eller transgenderister som ”människor som fått en könsidentitet som inte överensstämmer med något av könen”, medan transsexuella upplever att de tillhör något av de två könen kvinna eller man (Patientföreningen Benjamin u.å.).

Transsexuella

En person som är transsexuell definieras som att könsidentiteten och kroppen inte

överensstämmer. Se vidare definition om transsexualism under rubriken Bakgrund. I denna uppsats nämns ofta personer som upplever att de har en annan könsidentitet än den juridiska könstillhörigheten. Dessa personer inbegrips ofta i definitioner av transsexuella och

transpersoner. Utifrån formuleringen skulle även intersexuella kunna inbegripas men jag kommer inte i denna uppsats att specifikt beröra de som benämns som intersexuella, det vill säga personer som har genitalier som både kan förknippas med män och kvinnor.

9

Genitala ingrepp

De personer som diagnostiseras som transsexuella och vill ändra juridiskt kön genomgår oftast genitala operationer.

Män-till-kvinnor

Testiklar och svällkropparna på penis tas bort. Det görs ett hålrum som blir slidan och den kläs med ut- och invänd hud från penis. Delar av ollonet används för att skapa klitoris och blygdläppar görs av befintlig hud (Arver, Dhejne & Öberg 2011).

Kvinnor-till-män

Livmoder och äggstockar avlägsnas. Oftast är slidan eller delar av slidan kvar. De som väljer att få en penis konstruerad har två metoder att välja på; falloplastik och metoidioplastik. Falloplastiken innebär att det skapas en penis i normal storlek men utan känsel och

erektionsförmåga. Det tas då hud från ljumske eller underarm. En protes kan inopereras för att möjliggöra erektion. Klitoris är kvar bakom penis. Vid metoidioplastik utgår man i

operationen från klitoris. Klitoris växer vid testosteronbehandling som KtM (kvinna-till-man) tar för att göra kroppen mer lik en mans. Vid operation lösgörs sedan ligament som håller klitoris på plats och klitoris kommer då ut en bit från kroppen och liknar en liten penis. Den har sexuell känsel och erektionsförmåga. Ingen av de två metoderna bedöms dock som särskilt bra (Arver, Dhejne & Öberg 2011). Enligt en utredare i ett utredningsteam skulle det vid den senaste nationella kongressen med SFTH (Svensk förening för transsexuell hälsa) framkommit att falloplastikoperationerna inte längre förekommer då de innebar många medicinska komplikationer för patienten (Utredare från utredningsteam juni 2011).

Sterilisering

”Med sterilisering menas ett ingrepp, som leder till att fortplantningsförmågan upphävs genom att de av äggstockarna eller testiklarna producerade könscellerna hindras att nå sin bestämmelse. Någon åtgärd vidtas däremot inte med könskörtlarna, och varken könsdriften eller potensen påverkas genom sterilisering” (SOU 1968:28 s 60-61).

Kastrering

”Kastrering är ett mera långtgående ingrepp än sterilisering och syftar till att beröva individen alla de funktioner som är betingade av könskörtlarna, alltså inte bara fortplantningsförmågan utan också de verkningar på organismen som är beroende på hormonproduktionen från dessa körtlar och därmed – åtminstone till största delen – könsdriften. Kastreringseffekten uppnås säkrast genom operativ avlägsnande av könskörtlarna eller genom röntgenbestrålning av dessa” (SOU 1968:28 s 61). När kastrering nämns i denna uppsats avses dock endast det kirurgiska ingreppet.

10

BAKGRUND

Den lag och diagnoskriterier för transsexualism som informanterna med medicinska och juridiska professioner har att förhålla sig till är främst Lagen om fastställande av

könstillhörighet i vissa fall samt diagnoskriterier i ICD-10. Nedan redogörs för detta och förarbeten till lagen samt historik och definition kring diagnosen transsexualism. Även utredningsgången och revideringsförslag av lagen presenteras. Det finns också nationella riktlinjer och internationella riktlinjer, Standards of Care som ges ut av WPATH (World Professional Association for Transgender Health) en internationell organisation som arbetar med information och riktlinjer som berör människor vars könsidentitet inte överensstämmer med deras juridiska kön. Dessa riktlinjer diskuteras dock inte närmre i denna uppsats.

Transsexualism

Människor som på något sätt upplevt obehag av sitt kroppsliga kön eller den sociala roll det förknippas med har det funnits rapporter om sedan antiken i många olika kulturer. 1923 skapade den tyske sexologen Magnus Hirschfeld begreppet transsexualism. Det är dock inte förrän på 1950-talet som ordet börjar användas i sin nuvarande betydelse, det vill säga för att beskriva en person som upplever sig tillhöra ett annat kön än det man fått tilldelat sig och vill leva som det motsatta könet, samt genomgå hormonbehandling och kirurgisk könskorrigering (Lawrence 2008). Psykoterapeutisk behandling av transsexuella hade ingen framgång och när den medicinska utvecklingen gjorde det möjligt att behandla med hormoner och genom kirurgi förändra könsorgan kunde en del transsexuellas önskan tillgodoses om att ändra utseendet på kroppen till att likna det motsatta könet. Den första moderna kirurgiska könskorrigeringen gjordes i Tyskland på 1930-talet (Ekins & King 2006).

Transsexualism finns angiven som en psykiatrisk sjukdom både i Sverige och internationellt. I Sverige används WHO´s sjukdomsklassifikationssystem ICD-10 där diagnoskriterier för transsexualism anges. (Se bilaga 3) Inom den amerikanska psykiatriska

diagnosticeringsmanualen DSM-IV-TR finns diagnosen Gender Identity Disorder-GID (könsidentitetsstörning) sedan 1980. Den omfattar huvudsakligen den grupp patienter som i Sverige diagnosticeras med transsexualism, men diagnosen Gender Identity Disorder har en något bredare definition än diagnosen transsexualism (se bilaga 3). Det finns olika uppgifter på hur vanligt förekommande transsexualism är och det skiljer sig också mellan KtM (Kvinna-till-man) och MtK (Man-till-kvinna). I en svensk skrift utgiven 2011 anges att förekomsten av transsexualism uppskattningsvis är 1 på 10 000 personer (Arver, Dhejne & Öberg 2011).

Det är osäkert vad som bestämmer en persons könsidentitet men en del studier har visat att en persons könsidentitet korrelerar med kärnor i centrala nervsystemet vilket indikerar att det är en biologisk faktor i hjärnan som bestämmer vår upplevelse av kön (Almås & Pirelli Benestad 2011). Hur kön kategoriseras och vad som skulle karakterisera olika kön är dock kulturellt olika (Kessler & McKenna 1985). Upplevelsen av kön skulle då också vara kulturellt och socialt påverkat.

11

Utredningsgång kring transsexualism

Redovisningen av utredningsgången utgår i huvudsak från en text från internetsidan

internetmedicin.se där tre läkare verksamma på Karolinska universitetssjukhuset publicerade en text om transsexualism i februari 2011.

Det finns sex tvärprofessionella utredningsteam i Sverige som främst består av psykiatriker, psykolog och socionom. Utredningen på ca ett år syftar till att fastställa eller utesluta

diagnosen transsexualism. Psykiatrikern är ansvarig för diagnossättande. Under

utredningstiden görs bl a psykologiska tester för att kartlägga psykologiska resurser och det görs även en social utredning. När diagnosen transsexualism fastställts följer ett så kallat real life test på ca ett år som innebär att personen ska leva i det önskade könet i alla sammanhang i livet. Syftet är att pröva förmågan att fungera i det önskade könet och då avgöra behovet av stödinsatser samt ge en möjlighet att ompröva beslutet innan irreversibla ingrepp gjorts. Under den här perioden påbörjas också ofta olika behandlingar som t ex hormonbehandling. Den totala utrednings- och behandlingstiden (förutom de genitala operationerna) blir då ca två år. Utredningsteamet skriver därefter ett utlåtande till Socialstyrelsens rättsliga råd. Rättsliga rådet beslutar sedan om att ge tillstånd till kirurgiska ingrepp i könsorganen för att skapa ett könsorgan som stämmer med det upplevda könet. Det vanliga är sedan att Rättsliga rådet tar beslut om juridisk ändring av könstillhörighet efter att kirurgin är genomförd (Arver, Dhejne & Öberg 2011, Socialstyrelsen 2010). Ansökningarna om att ändra juridiskt kön har ökat sedan 1990-talet från ca 15 ansökningar per år till mellan ca 40 och 60 per år sedan 2005. Det har inkommit totalt 739 ansökningar mellan 1972 och 2009 varav 279 från KtM och 460 från MtK (RFSL u.å.).

LAGEN

Sverige var först i världen med att inrätta en lag som reglerade möjligheten till juridisk ändring av könstillhörighet. Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall började gälla 1 juli 1972. Den reglerar de förutsättningar som gäller för att en person ska få juridiskt ändrad könstillhörighet. De personer som omfattas av lagen definieras som: ”Den som sedan ungdomen upplever att han tillhör annat kön än det som framgår av folkbokföringen och sedan avsevärd tid uppträder i enlighet härmed samt måste antagas även framledes leva i sådan könsroll” (SFS: 1972:119).

En person som vill få ändrat sin könstillhörighet måste vara ogift, svensk medborgare, ha blivit steriliserad eller sakna fortplantningsförmåga samt fyllt 18 år. Lagen anger också att det krävs särskilt tillstånd för att få göra ingrepp i könsorganen för att göra dem mer lika det motsatta könets (SFS: 1972:119). (Se bilaga 2) Lagen har sedan inte förändrats i någon större utsträckning.

Förarbeten

Bakgrunden till utredningen Intersexuellas könstillhörighet, SOU 1968:28 (utredningen tar upp både situationen för somatiskt intersexuella som vanligen benämns endast intersexuella och transsexuella som i utredningen ibland benämns som icke-somatiskt intersexuella) var att det sedan 1950-talet i Sverige gjorts könskorrigerande behandlingar och operationer utan att det fanns juridiska regler som möjliggjorde ändring av personnummer och id-handlingar.

12 Dessutom mådde många som gjort de könskorrigerade behandlingarna psykiskt dåligt (RFSU 2007). I Sverige beräknades det vid årsskiftet 1965/66 finnas 110 transsexuella över 15 år som sökt hjälp, 81 biologiska män och 29 biologiska kvinnor. En utredning tillsattes 1966 och i den kan man utläsa att de transsexuellas önskan att juridiskt ändra könstillhörighet skapade svårigheter eftersom lagarna utgår från att man antingen är man eller kvinna under hela sitt liv. Utredningens uppfattning var dock att juridiken borde anpassas till den rådande

medicinska diskursen som i allt större utsträckning tog hänsyn till de psykosociala aspekterna till skillnad från tidigare då genetiska och somatiska faktorer var viktigast vid fastställande av könstillhörighet (SOU 1968:28).

De statliga utredningarna från 2007 och 2010

Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall har ansetts otidsenlig och har varit föremål för revidering. Regeringen tillsatte en utredning 2006 som kallades

Könstillhörighetsutredningen för att göra en översyn av lagen. När utredningen kom ut 2007 fanns förslag på ändringar som bl a innefattade att kravet på sterilisering skulle tas bort och ersättas med ett krav på att könskörtlarna avlägsnades för att kunna få ändra juridisk

könstillhörighet. Som skäl för detta förslag angavs de rådande definitionerna av man och kvinna. De hade också beaktat den medicinska risken att ha kvar de ursprungliga

könskörtlarna vid hormonbehandlingen. De ansåg även att förslaget överensstämde med de flesta transsexuellas önskemål och den praxis som råder. Utredningen föreslog dock att det skulle ges möjlighet att frysa könscellerna för att senare kunna ge möjlighet för personen att bli förälder genom assisterad befruktning (SOU 2007:16). Det fanns starka negativa

reaktioner på införandet av krav på kastrering från främst föreningar som företräder

transpersoner och transsexuella som exempelvis RFSL men även från RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) och Jämo. RFSU angav exempelvis att kravet på avlägsnande av könskörtlarna innebar att individens kroppsliga integritet inte respekterades (RFSU 2007). RFSL ansåg också att kravet stred mot individers kroppsliga autonomi (RFSL 2007). Det fanns dock även de som företrädde transsexuella som ansåg att förslaget om krav för att könskörtlarna skulle avlägsnas var rimligt (Patientföreningen Benjamin 2007). Det gjordes ingen revidering av lagen.

Socialstyrelsen tillsatte en ny utredning 2009 för att utreda de rättsliga villkoren för

fastställelse av könstillhörighet och även se över vård och behandlingen av transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar. Utredningen benämndes Transsexuella

och övriga personer med könsidentitetsstörningar och blev klar i juni 2010. I denna utredning föreslås ett antal genomgripande förändringar av både praxis inom vården samt rättsliga förändringar i Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Sterilisering eller att man på annat sätt saknar fortplantningsförmåga är borttaget som krav för att få genomföra en juridisk ändring av könstillhörighet. Även andra operationer berörs i utredningen. De hänvisar exempelvis till en text i Yogyakarta-principerna i FN:s råd för mänskliga rättigheter, där det står ”Ingen ska bli tvingad att undergå en medicinsk process, inkluderad könskorrigerande operationer, sterilisering eller hormonell terapi som krav för lagligt erkännande för deras könsidentitet” (Socialstyrelsen 2010 s 29). Några andra förslag till förändringar i lagen är att det inte ska finnas krav på att vara ogift eller svensk medborgare för att få göra en juridisk könsändring (ibid.). Det inkom 77 svar från remissinstanser samt en del synpunkter från enskilda och organisationer. Det bedömdes att det generellt finns ett stöd för utredningens förslag (Socialstyrelsen 2011).

13 Två olika offentliga utredningar har alltså inom loppet av några år kommit fram till två skilda ståndpunkter gällande genitala operationer vid juridisk ändring av könstillhörighet.

TIDIGARE FORSKNING

Jag har främst tagit med svensk forskning i ämnet då min studie utgår från en svensk kontext, men jag har även tagit med internationell forskning. Det finns två svenska avhandlingar som fokuserat på hur det talas om kroppen, med utgångspunkt från de förarbeten som föregick Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Det finns även en studie som beskriver den psykiatriska konstruktionen av transsexualism. (För kort beskrivning av den forskning som jag här redogör för, se not). 1

Transsexualism – ett inre och yttre som ska bli en helhet

Den grundläggande tanken om transsexuellas könsidentitet innebär att det finns en inre psykologisk stabil kärna som ska överensstämma med en viss könsroll och ge en önskan om en ny kropp menar genusvetaren, Eva Lundgren och sociologen Ann Kroon. Denna förståelse skulle då bygga på ”antagandet om en nödvändig överensstämmelse mellan utsida och insida – och därmed på tanken om den ‟hela‟ kvinnan och mannen…” (Lundgren & Kroon 1996 s 2). Begreppet ”helhet” förutsätter att det finns något som kan skiljas åt. I det här fallet det yttre och det inre, samtidigt som dessa förutsätts överensstämma. Ett annat grundläggande antagande handlar om att det som anses utgöra en normal ”kvinna” och ”man” blir

utgångspunkten för det ”psykologiska, sociala och kroppsliga skapandet av könskategorierna ‟kvinna‟ och ‟man‟ som också blir grunden för utvärderingen om de transsexuellas upplevda könsidentitet” (ibid. s 6). Frågan som ställs på sin spets är då; är det möjligt ”att känna sig som en kvinna eller man utan att se ut eller bete sig som en…” (ibid. s 7). I Butlers

resonemang kring den heterosexuella matrisen som handlar om att det finns ett samband mellan biologiskt kön (sex), könsidentitet (gender) och sexuellt begär (desire), anges också att människor är uppdelade i två olika kön där olikheterna grundar sig i den naturliggjorda

heterosexualiteten. En riktig kvinna är en heterosexuell kvinna och en transsexuell kvinna förutsätts då känna äckel över sin ursprungliga kropp och förväntas önska sig en ny kropp (ibid).

1 _{I sin avhandling, ”ett emballage för inälvor och emotioner” från 2006 redogör Erika Alm för} hur det talas om kroppen i olika statliga offentliga utredningar. I avhandlingen Begärets lagar från 2005 har Sara Edenheim studerat heteronormativiteten i bl a utredningen Intersexuellas könstillhörighet. Eva Lundgren och Ann Kroon beskriver den psykiatriska konstruktionen av transsexualism i artikeln Den öppna kroppen och det låsta könet från 1996. Susanne J Kessler och Wendy McKenna resonerar kring gender som en social konstruktion i boken Gender: An Ethnomethodological approach från 1985. I avhandlingen Att vara som/den ‘en’ är: En etisk diskussion om begreppen rättvisa, erkännande och identitet i en trans*kontext från 2010 har Ulrika Engdahl bl a studerat transpolitik utifrån ett erkännandeperspektiv. I en D-uppsats, Transsexualism - att falla inom ramen för en förståelsebar människa: en studie av utredares bedömning vid könstillhörighetsutredning från 2011 av Camilla Larsson och Lina

Linderberth, redogörs det för bedömningskriterier för diagnosen transsexualism samt behandling.

14 Utgångspunkten för utredningen Intersexuellas könstillhörighet från 1968 är att det bara finns möjlighet att tillskrivas manligt eller kvinnligt kön. Utifrån utredningens resonemang menar historikern Sara Edenheim (2005), att dessa kategorier skulle vara de enda möjliga. Då lagen också endast utgår från dessa kategorier argumenterar utredningen för att människor ska ha stabila och entydiga könstillhörigheter. Lagarna skulle annars inte bli begripliga och det skulle vara svårt att överblicka konsekvenserna om andra kategorier infördes. Konsekvenserna om könsneutrala lagar istället infördes, resoneras det dock inte kring menar Edenheim. Vid otydligt kön ansågs det då istället vara den medicinska vetenskapens skyldighet att ingripa. Det ansågs vara ”naturen” som gjort ett misstag som skulle rättas till och inte samhället som skulle ändra sig. De personer som inte är beredda att inordna sig till entydiga kvinnor och män skulle enligt genusvetaren Ulrika Engdahl (2010) ”riskera att hamna i ett identitetslimbo”( s 237). Om en person inte anpassar sig till de könsbinära normerna blir personen inte

igenkänningsbar och därmed inte begriplig och kan då inte få ett erkännande som människa. För att fler personer ska kunna bli erkända som människor måste den kulturella

föreställningen om kön ändras och kunna inbegripa en större könsvariation. Idag kan en viss form av könsvariation begripliggöras under förutsättning att könskorrigering genomförs. Utifrån Könstillhörighetsutredningen 2007 utläser Engdahl (ibid.) att människor kan göras begripliga om de uttrycker en önskan om att ta bort kroppsligheter som inte anses tillhöra det kön de upplever sig som. Samtidigt blir önskan om att ta bort dessa kroppsligheter också ett sätt att visa en tydlig könsidentitet som förknippas med en annan kropp. Detta ses då som en försäkran om att inte irreversibla åtgärder som medicinsk könskorrigering utförs på en person som inte anses vara transsexuell. Utredarna, som det hänvisas till i Larsson och Linderberths (2011) uppsats, är öppna för olika könsuttryck så länge de är inom ramen för utredarnas förståelse av kön och genus. Då utredarna har olika syn på kön och genus är Larsson och Linderberths slutsats att det finns utrymme för olika tolkningar vid bedömningen av transsexualism.

Genitaliernas betydelse för kön

Genom studier av andra samhällen och kulturer har juristen M. Kay Martin och antropologen Barbara Voorhies kommit fram till att det finns olika sätt att kategorisera kön. Vissa

samhällen kan ha mer än två kategorier för både gender och biologiskt kön. Detta skulle indikera att gender inte enbart bedöms utifrån genitalierna. Hur gender och kön bedöms och uppfattas i andra kulturer, kan dock vara svårt att avgöra, då antropologer studerar andra kulturella sammanhang med utgångspunkt i sin egen uppfattning om könsindelning. Det finns dock en hög sannolikhet att en del icke industriella kulturer bedömer kön utifrån en persons könsroll, på samma sätt som vår kultur bedömer kön utifrån genitalier (Kessler & McKenna 1985). Även idéhistoriker Erika Alm redogör för att det finns ett flertal historiker exempelvis Thomas Laqueur, Ludmila Jordanova samt biologen Anne Fausto Sterling som i sina studier kring synen på kropp, kön och begär har kunnat konstatera att föreställningar om kroppen har varierat i olika historiska kontexter (Alm 2006).

I Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall menar Alm (2006) att synen på kropp och kön tydligt åskådliggörs. De könstecken som anses som mest betydelsefulla är

könsorganen då det endast är ingreppen i könsorganen som regleras i lagen. I lagen anges också att dessa ingrepp inte får utföras om det inte sker i rätt könslig riktning, alltså utifrån det önskade könet och förutsättningar för ändring av det juridiska könet måste finnas. I

utredningen Intersexuellas könstillhörighet menar Alm att det finns ett grundläggande

antagande om att det skulle vara av godo både för den enskilda individen och för samhället att alla har ett entydigt kön. De individer som är tvetydigt könade bör alltså normaliseras till ett

15 entydigt kön. Även om utredarna har resonerat kring att göra ett generellt ställningstagande för vad som ska karakterisera könen anser de dock att detta ligger utanför utredningens

direktiv och att det dessutom skulle vara mycket vanskligt. Detta resonemang skulle dock visa att utredningen inte anser att könsbegrepp är entydiga och Alm resonerar kring att detta borde kunna ge konsekvenser för synen på kropp och kön i utredningen. Trots utredarnas uttryckta medvetenhet om könsbegreppets relativitet behåller de ändå en traditionell syn på

könsbegreppet.

Transsexualism är en kategori som konstruerats för att undvika kombinationer av genitalier och könsidentitet som utmanar de basala uppfattningarna om gender, menar Kessler och McKenna (1985). Då könsidentiteten inte anses möjlig att ändra blir de medicinska

möjligheterna att ändra genitalierna ett sätt att skapa en otvetydig verklighet. I det rättsliga beslutsfattandet kring gender ses genitalierna inte bara som ett tydliggörande tecken på vilket gender en person har utan det ses som det essentiella tecknet på gender, menar Kessler och McKenna. Diagnosen transsexualism existerar till stor del pga av de medicinska framstegen och möjligheterna att ändra genitalierna framhåller de. Även Lundgren och Kroon (1996) och Edenheim (2005) uttrycker liknande uppfattningar. Utredningen Intersexuellas

könstillhörighets beskrivning av att de transsexuella ska känna hat och avsky inför vissa kroppsdelar är något som Edenheim ifrågasätter, samtidigt som hon menar att det kanske är på detta sätt transsexualismen bekräftar två-könsmodellen. Om en person vill bli en riktig kvinna eller en riktig man skulle man helt förkasta det som är dess totala motsats. Diagnosen

transsexualism uppkom menar Edenheim i samband med att den medicinska vetenskapen kunde ”åtgärda” anatomin, så att den överensstämde med det psykiska könet och därmed fick man människor som entydigt tillhörde något av de två könen. Det intressanta menar hon är att utredningens definition av transsexualism överensstämmer väl med den medicinska

vetenskapens möjligheter 1968. En MtK vill ta bort penis och få skapat en slida men det nämns inget om att få en klitoris. KtM vill få menstruationen att upphöra och brösten borttagna men det anges inget om att vilja få en penis konstruerad (ibid.). De medicinska möjligheterna att konstruera en penis är fortfarande på en experimentell nivå och det är osäkert hur detta påverkar föreställningen om de transsexuella männens symptombild. Då en person kan uppfattas som en man även om han inte har en penis, bryter detta mot kravet på överensstämmelse mellan det inre och det yttre. Frågan är då ”vilka aspekter av kroppen det egentligen är som gör att vi blir igenkända som kvinnor och män” (Lundgren & Kroon 1996 s 11).

Fortplantning och föräldraskap

Naturvetenskapliga studier av gender utgår oftast från det som ses som biologiskt nödvändigt för reproduktion. Det anses som nödvändigt att kunna identifiera vem som bär på ägg och vem som bär på spermier. Många av de som argumenterar emot att gränserna för olika könsroller suddas ut motiverar detta med att det är nödvändigt för reproduktionen. En extrem variant av detta synsätt är att ”if there are not clear roles, functions, and appearances, people will not develop „healthy‟ gender identities, no one will know how to, or want to, reproduce, and the species will become extinct (Kessler & McKenna 1985).

Fertilitet och föräldraskap är något som det resoneras mycket kring både i utredningen Intersexuellas könstillhörighet 1968 och i remissvaren, har Alm konstaterat. Individens självbestämmanderätt och samhällets intressen vägs mot varandra. I remissvaren finns det exempelvis olika argument kring kravet på barnlöshet och sterilisering för den som ansöker om fastställelse av nytt kön. De som förespråkar barnlöshet innan juridisk ändring av

16 könstillhörighet hänvisar till ordning i släktskapsförhållandena. De som förespråkar

sterilisering verkar hänföra detta krav till att de vill försäkra sig om att de som bytt kön inte blir föräldrar i det nya könet. Det finns också en farhåga att transsexuella kan ha en negativ inverkan på barnens könsutveckling av den enkla anledningen att de själva inte följer normen för kön. I propositionen finner dock Alm ett resonemang med argument som förespråkar att transsexuella ska ha rätt till fastställelse även om de har barn. Argumentet bygger just på att det skulle kunna vara problematiskt för individen om könsrollen är motsatt det som förväntas av en far eller mor, men en juridisk könsändring skulle då kunna vara positivt för förälderns psyke och därmed även gynna barnet. När det gäller reda i släktskapsförhållandena framgår det i propositionen att individens rätt att ha barn får gå före samhällets intressen om reda i släktskapsförhållandena.

Fertilitet och föräldraskap förknippas starkt med könsidentiteten och detta grundar sig i att heterosexualiteten tas för given. I remissvaren till utredningen uttrycks också att en persons biologiska föräldraskap (det är dock bara de ursprungligt juridiska kvinnorna som nämns) skulle vara en anledning till att ifrågasätta om personen kan vara transsexuell. Detta

tillbakavisas dock av de sakkunniga i utredningen som anser att graviditet och föräldraskap inte ger anledning att ifrågasätta könsidentiteten. Könsidentiteten anses vara så stark att även det som anses vara mest könstypiskt inte påverkar könsidentiteten och ”Graviditet ska inte tolkas som förverkligande av en så kallade ursprungliga könsroll och moderskapet påverkar inte den psykosexuella inriktningen” (Alm 2006 s 140). Samtidigt blir möjligheten till reproduktion något som måste hindras då det är något som förknippas med den ”könade kroppen” det ”ursprungliga” biologiska könet. ”Sexualitetens biologiska funktion, reproduktionsförmågan, är ett könstecken som pekar tillbaka på den könade kroppen och måste därför elimineras. Därav kravet på sterilisering” (ibid. s 151). Skälet till de kroppsliga ingreppen grundar sig i normerna för föräldraskap och inställningen till människor som inte kan inordnas i de binära könskategorierna menar Engdahl (2010). Bör människor då fråntas möjligheten till föräldraskap på grundval av dessa normer och inställningar, frågar hon sig.

Sammanfattningsvis har tidigare forskning visat att människor kan delas in i ett yttre (kroppen) och ett inre (könsidentiteten), samtidigt som dessa förutsätts överensstämma. Utifrån lagarna finns det bara möjlighet att tillskrivas manligt eller kvinnligt kön och människor måste då ha stabila och entydiga könstillhörigheter för att lagarna ska bli begripliga. En transsexuell person förutsätts då vilja förändra sin kropp och då främst genitalierna samt anpassa sig till de könsbinära normerna för att bli begriplig och få ett erkännande som människa. Reproduktionen och de reproduktiva organen förknippas också starkt med kön. Transsexualism uppfattas av tidigare forskare som en kategori som

konstruerats för att åtgärda kombinationer av könsidentitet och genitalier och kroppar som inte överensstämmer med de könsbinära normerna. Flera forskare menar också att

definitionen på transsexualism överensstämmer med den medicinska vetenskapens möjligheter, där KtM exempelvis inte förväntas avlägsna sin vagina och göra en peniskonstruktion och därmed avviker från normen för att det inre och yttre ska

överensstämma. I tidigare forskning har det visat sig att det ser olika ut i olika kulturer och det finns kulturer där kropp och genitalier inte är av så stor betydelse för kön utan könsuttryck skulle vara det som avgör kön.

17

TEORETISK UTGÅNGSPUNKT

Den teoretiska utgångspunkten för en uppsats utgör grunden för hur man förstår och tolkar det som studeras. Syftet med denna studie är att försöka förstå vilken betydelse genitalierna har för hur kön och genus socialt konstruerats och uppsatsen utgår då från en

socialkonstruktivistisk syn på hur världen är förskaffad och hur kunskap produceras.

Socialkonstruktivism

Socialkonstruktivismen har ett kritiskt förhållningssätt till hur vi uppfattar världen och människorna. Utgångspunkten för socialkonstruktivismen är att det inte finns någon objektiv verklighet. Den kunskap och de definitionerna vi har om världen och människorna anses vara skapade i det sociala samspelet mellan människor. Kunskapen och definitionerna av världen och människorna skulle därmed vara socialt konstruerade (Burr 2003). Det är genom dessa sociala konstruktioner som verkligheten får sin mening och språket och tolkningen av det som sägs blir då centralt för förståelsen av världen och människorna (Robson 2002). Utifrån ett socialkonstruktivistiskt synsätt skulle alltings betydelse konstrueras genom språket. Vår uppfattning och kunskap om världen är också kontextberoende utifrån ett specifikt

sammanhang i både kulturellt och historiskt avseende, vilket innebär att våra världsbilder och identiteter kan ändras över tid. Detta innebär också att det finns olika världsbilder (Winther Jörgensen & Phillips 2000).

Utifrån en socialkonstruktivistisk syn är kön och genus socialt konstruerade. Det sätt på vilket vi kategoriserar människor med en indelning i män och kvinnor med specifika betydelser är alltså socialt konstruerat. Då kön och genus ses som sociala konstruktioner skulle det finnas möjlighet för andra kategoriseringar med andra definitioner.

Foucault – kunskap och makt

Den teoretiska ramen för uppsatsen utgår också från filosofen Michel Foucaults idéer om kunskap och makt. Han menar att det skapats en ”sanning” om könet och att i talet om könet utövas makt. Foucault (2002) uttrycker att makten utövas i relationer och alltid är närvarande. Makt ska i detta fall inte förstås som något som utövas av bestämda subjekt utan det uttrycks i olika sociala relationer (Bergström & Boréus 2000). Den kunskap om verkligheten som skapas genom social interaktion får konsekvenser för hur saker kan förstås, vad som blir begripligt och som anses vara ”normalt”. Utifrån dessa tankegångar skulle vissa företeelser begränsas eller inte bli begripliga medan andra företeelser möjliggörs. De möjligheter vi har att uppfatta oss själva och andra begränsas därmed av hur identiteter är socialt konstruerade utifrån den rådande diskursen (Burr 2003). En diskurs kan ses som ett sätt att göra anspråk på ”sanningen”. Den bestämmer vilka sociala konstruktioner som anses överensstämma med verkligheten, vilka kategorier som blir meningsfulla och logiska och sätter därmed gränser för vad som är tänkbart (Börjesson 2003). Diskurserna dikterar alltså vad som anses vara

”normalt” och vad som anses vara ”onormalt”. Samtidigt existerar det alltid motstånd mot rådande diskurser och det gör att det som anses ”normalt” och ”onormalt” kan förändras (Foucault 2002). När diskurser skapas, det vill säga när skapande sker av de kunskaper som i en viss kontext anses vara de ”sanna” kunskaperna, innebär detta begränsningar för vissa människor och möjligheter för andra (Bergström & Boréus 2000). Vilken världsbild och diskurs som är rådande får då betydelse för människors sociala handlingar (Winther Jörgensen & Phillips 2000).

18 Regleringen i ”normal” och ”onormalt” har haft särskild betydelse för det som berör kön, kroppar och sexualitet. Denna reglering härstammar från 1700-talet, hävdar Foucault (2002), då det uppstod ett behov av att kontrollera kropparna för att de skulle kunna utnyttjas för den nya teknologin och i produktionen. Det fokuserades på könet som sågs som ingången till kroppens och släktets liv. Könet användes som regleringsprincip och normerna fick ökad betydelse som reglerande faktor i samhället.

Analysen av informanternas ställningstagande kring de genitala ingreppen och åskådliggörandet av den sociala konstruktionen av kön och genus, görs också med utgångspunkt från Foucaults tankar kring normer och dess konsekvenser.

Butler – tankar om kön

Innebörden av begreppet kön kan ses som konstruerat genom språket och uppfattningen om vad som utgör kön begränsas då genom språket. Den binära indelningen med kvinnor och män ses därmed som en social konstruktion och den kulturella förståelsen av kön styr vilka könsidentiteter som blir begripliga. Förståelsen av kön, menar Butler (1990), utgår från en logik där biologiskt kön, könsidentitet (gender) och det sexuella begäret måste

överensstämma för att göras begripligt. Detta utgör grunden för teorin om det som Butler benämner den heterosexuella matrisen. Utifrån denna matris utgår indelningen i två

könskategorier från fortplantningen och förutsätter att det biologiska könet uttrycks genom könsidentiteten (gender) och att det sexuella begäret riktas till det motsatta könet. Denna indelning i två könskategorier och dess definition, uppfattas som det ”naturliga”.

Genom språket förmedlas normerna för vad som är ett igenkänningsbart och möjligt

mänskligt liv. Finns det inte något begrepp som kan förklara vad vi är, blir vi inte begripliga. Om en persons upplevelse av sitt kön inte stämmer överens med den etablerade innebörden av kön, skulle detta inte betyda att dennaupplevelse av kön inte existerar. Det innebär enbart att personens könsidentitet inte blir begriplig utifrån innebörden av de socialt konstruerade könskategorierna. Vi har dock behov av att vara igenkänningsbara och uppfattas som begripliga och kämpar därför för ”att bli uppfattade som personer”, att vara något som finns enligt normen (Butler 2006 s 50).Det finns ändå människor som faller utanför ramarna med en indelning i två kön med specifika innebörder. Människor som inte överensstämmer med den logik mellan kropp, könsidentitet (gender) och sexuellt begär som antas vara naturlig, utmanar alltså detta antagande och skulle då visa på att kön är något socialt konstruerat. Det skulle därmed vara möjligt att betydelsen av kön konstrueras annorlunda och ges en annan innebörd (Butler 1990).

I analysen undersöks talet om det som berör de genitala ingreppen med utgångspunkt från tankarna kring den heterosexuella matrisen. Den ska då förstås som föreställningar som styr normer för kön och genus med utgångspunkt i förståelsen om fortplantningen (Rosenberg 2005).

19

METOD

Uppsatsen har gjorts utifrån kvalitativ metod och har en socialkonstruktivistisk ansats. Syftet är att försöka nå en förståelse för genitaliernas betydelse för de sociala konstruktionerna av kön och genus. Utgångspunkten för att försöka nå denna förståelse är analysen av

ställningstaganden kring genitala ingrepp på personer som upplever att de har en annan könsidentitet än den juridiska könstillhörigheten och vill genomföra en juridisk könsändring. Som tidigare angetts i teoridelen är språkanvändningen en viktig del i hur något konstrueras socialt. Studien har då sin utgångspunkt i en analys av språket och hur det talas om

genitalierna i förhållande till kön och genus. Jag kommer därför att göra en analys inspirerad av de metoder som finns inom diskursanalytisk forskning som också har en

socialkonstruktivistisk utgångspunkt. Teori och metod är alltså sammanlänkade. Inom en diskurs anses språket vara strukturerat enligt ett visst mönster och diskursanalys innebär analyserandet av detta mönster och vilka sociala konsekvenser olika framställningar kan få (Winther Jörgensen & Phillips 2000).

Diskursanalys

Diskursanalys förknippas ofta med ”obegripliga franska filosofer och att dess vetenskapliga värde ifrågasätts” (Bergström & Boréus 2000 s 221). Metoden kan dock ses som ett värdefullt analysverktyg för hur den sociala verkligheten organiseras genom språket (ibid.). Foucault är en av de franska filosoferna som förknippas starkast med diskursanalys. Han diskuterar som tidigare nämnts utifrån maktförhållanden och hur en diskurs kan ses som ett regelsystem som styr vad som anses vara de rätta kunskaperna (ibid.). Det finns flera olika inriktningar

gällande diskursanalys. De inriktningar som denna studie inspirerats av härstammar från Foucaults genealogiska angreppssätt samt kritisk diskursanalys som utvecklats av bl a Norman Fairclough. Det genealogiska angreppssättet anknyter till Foucaults föreställningar om makt och kunskap och med detta angreppssätt försöker man förstå nuet genom att studera historien. Det handlar alltså om att ”spåra” den nuvarande diskursen i historiska texter, att studera diskursernas härkomst (Alvesson 2003). Genealogin intresserar sig också för att beskriva procedurer och praktiker som är inbegripna i att producera diskurser och kunskap och vilka makteffekter detta får, samt hur dessa diskurser praktiseras professionellt, socialt och juridiskt (Carabine 2001). Makt ska, som tidigare nämnts, inte förstås som något som utövas av bestämda subjekt utan den uttrycks i olika sociala relationer. Analysen handlar om att analysera själva diskursen och kan ses som att analysera synen på eller föreställningar om något (Bergström & Boréus 2000). Det centrala i genealogin är kopplingen mellan makt, kunskap och människans kropp. ”Genealogin bestrider att det finns fasta essenser, bakomliggande lagar eller logik: världen och dess institutioner och subjekt är tillfälliga produkter av makt-kunskaps-praktiker som karakteriseras av diskontinuiteter och

godtycklighet” (Burell i Alvesson 2003 s 50). Det görs ingen systematisk genealogisk analys men det finns en ansats till detta genom att historiska tillbakablickar på tidigare utredningar (främst Intersexuellas könstillhörighet) görs. Tyngdpunkten för analysen är dock på dagens diskurser.

Den kritiska diskursanalysen är den andra metoden som jag inspirerats av för analys av studiens material. Metoden syftar till att identifiera ideologier och maktrelationer som

reproduceras genom diskurser samt att identifiera hur motstånd mot diskurser yttrar sig (Burr 2003). Det centrala för kritisk diskursanalys är att en diskurs ses som en social praktik som både kan reproducera och förändra kunskap och även kan påverkas av andra sociala praktiker.

20 Den kritiska diskursanalysen analyserar språket i social interaktion och analyserar både texter och sociala interaktioner i syfte att klarlägga hur praktiserandet av diskurser upprätthåller den sociala världen och producerar ojämlika maktförhållanden (Winther Jörgensen & Phillips 2000).

Urval och avgränsningar

För att uppnå syftet med studien har urvalet av informanter gjorts bland personer som i sin profession finns med i utrednings- och beslutsprocess eller har verkställighetsfunktion som berör de genitala ingrepp som görs på transsexuella. Informanterna består också av personer som kan representera de lagar och riktlinjer som ska ligga till grund för beslut och behandling gällande personer som har en annan könsidentitet än den juridiska könstillhörigheten och som vill göra en juridisk könsändring. Urvalet av informanter som intervjuades omfattar även representanter från föreningar som företräder transsexuella, före detta transsexuella och transpersoner för att även kartlägga de diskurser som de företräder. Det har dock inte varit aktuellt att intervjua transsexuella eller transpersoner själva om deras egna upplevelser, då studien inte fokuserar på personliga erfarenheter och upplevelser, utan enbart på de diskurser som finns gällande synen på de genitala ingreppen och hur dessa kopplas till begreppen kön och genus. Detta har inneburit att intervjuer gjorts med:

Två psykiatriker som gör könsidentitetsutredningar och är ansvariga för diagnossättande gällande transsexualism

Två kirurger som utför de genitala ingreppen

En jurist som representerar Socialstyrelsens rättsliga råd som beslutar om tillstånd till kirurgiska ingrepp i könsorganen och även beslutar om juridisk ändring av

könstillhörighet

En jurist som representerar utredningen som Socialstyrelsen tog initiativ till; Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar som utkom 2010 En representant från förening som företräder transsexuella och före detta transsexuella En representant från förening som företräder transsexuella, före detta transsexuella

och transpersoner

Angående de professionella på utredningsenheterna har avgränsningar gjorts till att enbart omfatta psykiatriker då de har det huvudsakliga ansvaret för diagnossättning och

diskussioner/bedömningar kring de genitala kirurgiska ingreppen.

Kontakt har också tagits med förvaltningsrätterna (den första överklagningsinstansen, tidigare länsrätten) i Malmö, Stockholm, Göteborg och Umeå angående domar eller pågående fall som berör Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Syftet med denna kontakt var att skriftligen kunna få ta del av de rättsliga resonemangen kring avslag gällande ansökan om juridisk ändring av könstillhörighet. Hos dessa förvaltningsrätter hade endast Stockholms förvaltningsrätt ärenden som berörde denna lag, ett pågående ärenden och två domar. Domarna anses dock inte aktuella för denna uppsats och av sekretesskäl kunde ingen information ges ut kring det pågående ärendet och dessa tas därför inte närmre upp i denna uppsats. Även Kammarrätten i Stockholm kontaktades. De hade haft tre

överklagningsärenden som berörde Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall varav ett ärende var intressant för denna uppsats och nämns under empiridelen av uppsatsen. Jag har också i kunskapsinhämtande syfte haft telefonkontakt med en utredare från ett utredningsteam.

21 Studien omfattar också analys av skrivet material som berör dessa genitala ingrepp och kan kopplas till det material som framkommit i intervjuerna. Urvalet omfattas då av; Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall och förarbeten till denna lag; utredningen Intersexuellas könstillhörighet från 1968 och Prop. 1972:6 Kungl Maj:ts proposition med förslag till lag om fastställande av könstillhörighet vissa fall. I urvalet ingår också en utvärdering av lagen från 1978; Socialstyrelsen redovisar: Fastställelse av könstillhörighet 1978:2. Studien omfattas även till viss del av de två utredningarna gällande en revidering av lagen, Könstillhörighetsutredningen från 2007 och Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar från 2010.

Genomförande

Jag har valt att använda mig av intervjuer och studier av befintliga skriftliga dokument för denna uppsats. Då det inom diskursanalysen handlar om att få fram ordval och mönster i det sagda och skrivna men även få fram det motsägelsefulla blir det viktigt att kunna få fram exakt vad som uttrycks. För att få fram detta har jag gjort enskilda intervjuer som spelats in och transkriberats samt studerat texter. Då studien omfattar många olika begrepp som kan definieras olika har också intervjuerna kunnat ge möjlighet att få mer specifika svar gällande definitionerna. Intervjuerna har även gett möjlighet att modifiera frågorna och följa upp intressanta svar för att få fram nyanserna i det som sagts (Robson 2002). Semistrukturerade intervjuer har valts för studien med förutbestämda frågor som modifierats efter hand som ny information framkommit i intervjuerna.

Sökning har gjorts på internet efter personer inom det urval som nämns ovan och sedan har dessa personer ringts upp eller kontaktats via e-mail. De har då kort informerats om studien och intervjun och via e-mail fått ett informationsbrev om studien. En ny kontakt har sedan skett via e-mail eller telefon då tid för intervju bokats. Alla informanterna har själva fått välja plats för intervjun. De flesta intervjuerna har skett på informanternas arbetsplatser men en intervju har skett på offentlig plats och två intervjuer har skett via telefon utifrån

informanternas önskan. Alla utom en intervju har spelats in då jag inte vid detta tillfälle hade tillgång till inspelningsapparat. Informanten vid denna intervju har dock via e-mail fått en utskrift av de delar av intervjun som tagits med i uppsatsen och bekräftat att utskriften överensstämmer med informantens uppfattning. Utskriften från denna intervju behandlas därför delvis som citat. Det kan dock inte uteslutas att informanten ursprungligen uttryckt sig annorlunda i intervjun än det som framgår av utskriften. Med en informant har det gjorts en kompletterande intervju och några informanter har även fått kompletterande frågor via e-mail. Intervjuerna har tagit mellan en halvtimme och två timmar. Förvaltningsdomstolarna har alla kontaktats via telefon. Beträffande Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm har också en del frågor ställts via e-mail. Den övervägande kontakten med förvaltningsdomstolarna har dock berört frågor om det finns mål och domar som är aktuella för denna studie.

Urvalet av informanter har varit begränsat inom området för studien men nästan alla de som tillfrågats om möjlighet för intervju har ställt upp för intervju. Undantaget har varit

juristrepresentanter. Jag ville ha två representanter från varje kategori för att ge möjlighet till viss variation av olika uttalanden. Informanterna har också valts från olika utredningsenheter, sjukhus och föreningar för att även ge möjlighet till bredd i uttalandena. Gällande

juristrepresentanterna har dock urvalet varit svårare då det förutom representanten från Socialstyrelsens rättsliga råd inte varit givet vilken position den andra juristen skulle ha för denna studie. Jag kontaktade jurister på Socialdepartementet för att få ta del av jurister i

22 bedömningsposition gällande rättsliga ändringar kring Lagen om fastställande av

könstillhörighet i vissa fall. Juristerna på Socialdepartementet ansåg dock att de var styrda av politiska beslut och ansåg därmed inte kunna yttra sig om egna ställningstaganden och var därför inte aktuella för denna studie. Även i den första kontakten med

förvaltningsdomstolarna undersöktes möjligheten till intervju men då det endast fanns något ärende som skulle kunna vara aktuellt för denna studie var det inte aktuellt att göra någon intervju. Den jurist som intervjuades representerar Socialstyrelsens utredning från 2010, Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar. Valet av denna jurist gjordes med utgångspunkt från att juristen kan representera de förändringar som finns föreslagna angående Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, där de genitala ingreppen har varit föremål diskussion. Juristens representation i studien är dock begränsad då juristen inte innehar en position liknande övriga informanter, som intervjuats utifrån sin profession. Juristen har inte någon individuell utredande-, beslutande- eller

verkställighetsfunktion och det har då varit svårare att relatera intervjusvaren till vad som framkommit i intervjuerna med de övriga informanterna. Detta gör då att

juristrepresentationen i studien jämfört med övriga informantkategorier är begränsad. Då det i denna uppsats till viss del redogörs för utredningen Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar som denna jurist representerar, skulle utredningen också kunna ses som ett komplement till intervjun med juristen.

Bearbetning av materialet

De intervjuer som har spelats in har transkriberats och texterna har sedan lästs och urval har gjorts utifrån det som varit intressant utifrån syfte och frågeställningar för denna uppsats. Detta har sedan delats in i teman utifrån det som varit framträdande i materialet. Dessa teman motsvarar de rubriker som finns i resultatredovisningen. Två teman som inte direkt är

kopplade till syfte och frågeställningar har också tagits med. Medicinska perspektiv har fått en egen rubrik då det var återkommande i flera av informanternas uttalande och resonemang som berörde de genitala ingreppen. Ställningstaganden kring Socialstyrelsens utredning

Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar har också fått en egen rubrik. Under denna rubrik åskådliggörs olika diskurser kring synen på kön och de genitala ingreppen i jämförelse med Socialstyrelsens förslag till ändring i lagar och praxis, som berör de genitala ingreppen på personer som vill göra en juridisk könsändring.

Inom de olika avsnitten har informanternas uttalanden jämförts med varandra och materialet har också analyserats och belysts utifrån lagtexter, förarbeten, utredningar och

diagnoskriterier samt tidigare forskning som berör ämnet för uppsatsen. Citaten från

informanterna är direkta utskrifter från intervjuerna, men små språkliga ändringar har gjorts för att underlätta för läsaren. Pauser i en mening har markerats med tre punkter. Inspirerad av diskursanalytisk metod har jag i huvudsak valt att analysera uttalanden från de professionella och hur det går att, i främst lagtexter och förarbeten, hitta liknande resonemang som

informanterna ger uttryck för. Detta har sedan också belysts utifrån de uttalanden som gjorts av informanter som representerar föreningar för transpersoner, transsexuella och före detta transsexuella. I intervjuerna har frågor ställts gällande Socialstyrelsens utredning och under sista rubriken i resultatredovisningen redovisas och analyseras dessa svar. Där kommer även delar av några av remissvaren till Socialstyrelsens utredning att redovisas och analyseras. Urvalet för remissvaren har gjorts på samma sätt som för informanterna och representerar därför läkare, jurister och en förening för transsexuella och transpersoner.