I utredningens förslag föreslås att sterilisering och avsaknad av fortplantningsförmåga tas bort som krav för att få ändra juridisk könstillhörighet. Som tidigare angetts innebär kravet på sterilisering i praktiken också oftast kastrering. Hur ser då några av remissinstanserna samt de professionella och föreningsrepresentanter på dessa eventuella förändringar?
- Intervjuare: Ser du vilka konsekvenser det kan bli för medicinen om det här lagförslaget går igenom?
- Kirurg nr 2: Nej men alltså jag tror inte… den är ju långt ifrån färdig, det kommer dröja lång tid innan den där lagen har verkställighet. Jag har inte ens hört någon sammanställning av remissvaren än så jag vet inte riktigt var vi befinner oss. […] Det här med giftasbiten och skilsmässobiten kommer definitivt att vara borttagna. Jag tror att det kommer att vara kvar det här kravet på kastration faktiskt på något sätt. Jag tror faktiskt att det kommer att vara det även om man vill ha skrivningar där. Det finns ju grupper som absolut vill då skapa någon slags form av om man får kalla det tredje kön. Man lever som man men har kvar sina inre genitalier för att man… men jag tror inte vi kommer att gå hela vägen. Så att för oss kommer det inte att vara några jättestora förändringar. […] Det här med just tredje könet och shemales och sådana här saker, ja vi får se, det finns verkligen liberala skrivningar i utredningen i detta ämne och jag tror kanske inte att allting går att få ner i en lag. Dels för att en del inte hör hemma i en lag liksom. Om man nu är biologisk man och vill vara man men samtidigt vill ha bröst så är jag inte alldeles säker på att just det måste lagregleras utan det är mer inom professionen och inom psykiatrin inte minst som man får resonera, gör vi något bra eller gör vi något dåligt om vi
51
lägger in bröstproteser på någon som faktiskt är man liksom juridiskt och i alla andra delar. Det tror jag inte, det ska liksom inte lagstiftaren behöva lägga sig i.
Kirurgen uttrycker att utredningens förslag innehåller ”verkligen liberala skrivningar” och att de troligen inte skulle gå igenom. Utifrån kirurgens kommentar om att ”kravet på kastration” på något sätt skulle vara kvar, visar att de inom medicinen gjort egna bedömningar av vad som kroppsligen ska förändras eftersom det i lagen endast finns krav på sterilisering. Kirurgens resonemang indikerar att det utan ”krav på kastration” kan uppstå som kirurgen nämner ”det tredje könet” och ”shemales”. I förlängningen innebär resonemanget också att det är den medicinska professionen som skulle avgöra hur människor tillåts se ut utifrån deras könsidentitet. Nedanstående citat från kirurgen visar att vederbörande anser att det är ett komplext ämne som är svårt att hantera.
- Kirurg nr 2: Sen hur jag resonerar och när jag lyssnat på andra så kan man säga att det är ett komplext ämne, det är svårt. Det tangerar den perifera gränsen för vad vi orkar klara av att mentalt hantera. [...] Socialdepartementet gjorde för några år sedan ett ambitiöst försök att ta upp… se över lagen. Det hamnade i skrivbordslådan det, mycket på grund av att det var svårt. Sen har nu som bekant Socialstyrelsen gjort ett omtag i en väldigt, som jag uppfattar väldigt bra utredning, som det nu blir spännande att se var den tar vägen. […] Språket och tonen och andemeningen i den är nog så modern den kan vara, även om det säkert finns enskilda patienter, patientgrupper som berörs av utredningen som uppfattar att det fortfarande inte är framme vid målet. Men jag som försöker ha ett ben i vardera läger tycker nog ändå att om allt som står i den där också omsätts i en ny lag så har vi tagit ett rejält kliv och kommer att vara ledande i stora delar i världen när det gäller liksom vår syn på kön och könsidentitet och så vidare. Så att jag tycker nog att Sverige och de delar jag har varit med… att vi har faktiskt i stora delar ett modernt och intresserat förhållningssätt till det.
Kirurgen uttrycker här en positiv inställning till utredningens syn på kön och könsidentitet men det blir osäkert hur denna inställning förhåller sig till det föregående citatet där kirurgen exempelvis uttrycker att ”kastreringskravet” bör vara kvar och uttrycker att det finns ”liberala skrivningar” som troligen inte kommer att gå igenom. Kirurgen ger också uttryck i detta citat att ämnet tangerar gränsen för vad vi mentalt klarar att hantera. Som tidigare nämnts blir det svårt att förstå företeelser som saknar benämningar. Synen på kön och könsidentitet begränsas genom definitioner av män och kvinnor men kirurgen uttrycker att utredningen har ett
modernt förhållningssätt till synen på kön och könsidentitet. Konsekvenserna för synen på kön om utredningens förslag skulle gå igenom är något som psykiatriker nr 2 och en av remissinstanserna nämner.
- Intervjuare: Hur tänker du kring en MtK som inte vill genomgå några genitala kirurgiska ingrepp men ändå vill ha ett könsbyte?
- Psykiatriker nr 2: Ja, det är ju det som diskuteras i Socialstyrelsens utredning och det är en… skulle jag egentligen vilja säga en annan fråga här, och det är väl ungefär samma… man kan säga där ligger väl då någon genuspolitisk front. Man kan väl säga, när det gäller
förnamnsbyte så tycks det ha slagit igenom nu på grund av att man ändrat praxis i Patent- och registreringsverket. Att man får anta inte bara könsneutralt förnamn utan även könskonträrt, under förutsättning att man behåller ett av sina ursprungliga förnamn. Om vi sen kommer till det här att var och en ska få registrera sig i det kön han eller hon själv upplever ja, då kommer den tredje frågan, ska man slippa tillhöra något kön, ska man kunna registrera sig i båda. Fyra kategorier… ja var hamnar vi. Och så kommer frågan är det här någonting som ska avgöras i Sverige eller i EU eller i FN eller hur ska vi ha det?
52 Det uttrycks i detta citat att det skulle få konsekvenser för definitionen och kategoriseringen av kön om utredningens förslag går igenom. Även i remissvaret från Sahlgrenska akademin via Mikael Landén, professor i psykiatri, nämns konsekvenser för definitionen och
kategoriseringen av kön, om utredningens förslag går igenom.
Vilka krav som skall ställas på en person som juridiskt vill byta kön kräver mer eftertanke. Rapporten genomsyras av inställningen att samhället inte kan kräva något av den som vill få sitt juridiska kön ändrat; inte sterilisering, inte borttagande av könskörtlar, inte
könskorrigerande operation. Således skulle det vara möjligt att vi får en normal biologisk
kvinna, med ett kvinnligt namn och kvinnligt yttre som har ”man” inskrivet i passet. Vi
hamnar då i situationen att könet är en meningslös kategorisering eftersom det inte specificerar något om objektet. Vad hos denna kvinna är ”man”? (Sahlgrenska akademin 2010).
I dessa citat ställs frågor både hur indelningen av kön ska se ut och vad som blir
definitionerna av kategorierna. Utifrån Sahlgrenska akademins uttalande skulle det kunna uppstå situationer där en person som är juridisk man, inte skulle avspegla det som begreppet man anses avspegla. Utifrån resonemangen skulle definitionen av någons kön i huvudsak utgå från genitalierna. Sahlgrenska akademin ifrågasätter att det inte ska krävas sterilisering eller borttagande av könskörtlar eller någon form av könskorrigerande operation för att få göra en juridisk könsändring. En ändring av eller borttagande av genitalierna skulle då vara det avgörande för om en person skulle kunna tillåtas få en annan juridisk könstillhörighet.
Föreningen KIM (Kön-Identitet- Mångfald) via Lukas Romson, ordförande i föreningen KIM, ifrågasätter dock i sitt remissvar, dessa krav på genitala ingrepp för att få göra en juridisk könsändring.
KIM anser att det är en självklarhet i ett civiliserat samhälle att varken kastration, andra ingrepp eller någon typ av medicinsk behandling sker utan patientens samtycke eller sätts upp som motkrav för att erhålla nytt juridiskt kön. […] Steriliseringskravet är en skamfläck för en modern demokrati. KIM menar att samtliga könskorrigerande operationer, inklusive
sterilisering eller kastrering, måste vara möjligheter för den patient som vill genomgå dem, inte ett tvång (KIM 2010).
Kraven på de kirurgiska ingreppen beskrivs här som ett tvång och en skamfläck för en demokrati. KIM förespråkar istället självbestämmande och valmöjligheter. Vad människor vill eller inte i medicinska hänseenden kan dock gå emot medicinska bedömningar utifrån psykiatriker nr 1:s uttalande nedan som också i sitt svar relaterar till SFTH:s (Svensk förening för transsexuell hälsa) remissvar.
- Intervjuare: Socialstyrelsens utredning, hur ser du på konsekvenserna om den skulle gå igenom så att säga?
- Psykiatriker nr 1: Man betonar ju väldigt mycket det här med någon sorts mänsklig rättighetsperspektiv där man till och med går så långt att man tycker att man i medicinska sammanhang ska gå patienten till mötes även om det ur en medicinsk synvinkel skulle vara minst lämpliga. Och det här, det har vi ju också skrivit i vårt remissvar, det kan vi ju inte ställa oss bakom. Det förändrar ju grundvalen för hela vårt uppdrag, för hela vårt arbete och allting. Gör jag någonting som inte är medicinskt lämpligt då kan jag ju bli kritiserad av
ansvarsnämnden, Socialstyrelsen, jag kan till och med förlora min legitimation. Så att så kan man ju aldrig göra utan man ska alltid se det ur det medicinska perspektivet.
53 Utifrån de olika uttalandena ställs individens rätt till självbestämmande över sin kropp mot de medicinska bedömningarna. Det har tidigare i uppsatsen också angetts att det kan finnas olika medicinska risker med att inte genomgå vissa operationer. Det finns dock också risker med att utföra operationer och detta anges i nedanstående citat av Cecilia Dhejne, specialist i
psykiatri, enhetschef på Mottagningen för könsbytesutredningar, Karolinska
universitetssjukhuset Huddinge. Hon är medlem i SFTH (Svensk förening för transsexuell hälsa) men lämnar ett eget remissvar som en reservation på SFTH:s svar.
Jag samtycker där med utredningen att vi bör följa rekommendationer från FNs råd för mänskliga rättigheter, Europa rådets kommissionär för mänskliga rättigheter och WPATH att kirurgisk behandling inte ska vara ett krav för juridisk fastställelse. Att ställa krav på att personer ska genomgå en operation som inte är helt ofarlig, i princip irreversibel och dessutom kostsam ter sig mycket tveksam. Hur någon ser ut utan kläder bör vara den personens ensak. Jag tycker dessutom att män och kvinnor bör behandlas lika i denna fråga (Dhejne 2011).
Det finns alltså både medicinska risker med att inte göra operationerna och att göra
operationerna. En av riskerna som Dhejne nämner är att operationerna är irreversibla. Kraven och den praxis som finns innebär alltså att människor förväntas genomgå irreversibla
operationer för att få göra en juridisk könsändring. I FN, EU och WPATH anses det att kirurgisk behandling inte ska vara ett krav för juridisk fastställelse och den svenska lagen och den medicinska praxis som finns skulle då strida mot dessa instansers rekommendationer. Dhejne uttrycker också att Sverige har en egen tolkning av diagnosen transsexualism.
Diagnosen transsexualism F64.0, i ICD-10 innehåller inget obligat krav på att man ska vilja kirurgiskt korrigera sina könsorgan för att uppfylla diagnosen. Jag ser inget skäl till att vi i Sverige skulle ha en egen tolkning av ICD-10 där dessa krav tillkommer. Det finns inte heller idag något vetenskapligt stöd för att kvinnor till män som inte vill ha penisplastik och inte ta bort sin vagina skulle diagnostiskt skilja sig från män till kvinnor som inte vill få ett kvinnligt könsorgan och ta bort sin penis (Dhejne 2011).
Detta uttalande indikerar att tolkningen av diagnosen görs annorlunda i olika länder och att det är möjligt inom ramen för transsexualismdiagnosen att inte kirurgiskt behöva korrigera sina könsorgan. Dhejne bekräftar här också det som tidigare informanter uttryckt; att det görs en skillnad i diagnoskriterier beroende på om en person är MtK eller KtM.
Kammarrätten som är en av överklagningsinstanserna om en person får avslag på sin ansökan om juridisk könsändring, har lämnat ett kort remissvar men är eniga med utredningen.
I likhet med vad utredningen anger i rapporten anser kammarrätten att lagstiftningen i vissa delar är otidsenlig och i behov av ändringar. De krav som idag gäller för juridisk fastställelse av könstillhörighet, t.ex. vad gäller civilstånd, medborgarskap och sterilitet, står inte i överensstämmelse med samhällets utveckling eller de medicinska framstegen samt medför onödiga svårigheter för de som önskar att genomgå ett könsbyte. Ändringarna som föreslås av utredningen får därför anses vara väl motiverade (Kammarrätten Stockholm 2010).
Kammarrätten motiverar sitt svar med att samhället och den medicinska utvecklingen har förändrats och att den nuvarande lagen inte är anpassad till dessa förändringar. De anser alltså att samhället har förändrats på ett sådant sätt att exempelvis krav på sterilisering anses
54 Hur tror då en av föreningsrepresentanterna att de som ansöker om fastställelse kommer att agera om steriliseringskravet tas bort?
- Föreningsrepresentant nr 1: Jag tror att man kommer att göra så att man kommer skaffa sig en fastställelse först och sen ta ställning till vad man vill göra. […] Vi kommer ha en större grupp människor som inte vill göra operation.
Fastställelsen skulle utifrån detta uttalande vara viktigare än att få göra en operation. En juridisk bekräftelse av könsidentiteten skulle utifrån föreningsrepresentanten ses som viktig men en genital operation skulle då inte nödvändigtvis ses som viktig för bekräftelse av könsidentiteten för den enskilda individen.
Föräldraskap
I Socialstyrelsens utredning finns både förslag om att ta bort steriliseringskravet och även att personer ska få frysa ner könsceller för att ges möjlighet till att bli biologiska föräldrar efter en eventuell sterilisering och när könskörtlar är borttagna. Hur ser då informanter och remissinstanserna på detta lagförslag?
- Jurist nr 1: Alltså jag är lite tveksam till det här… det finns ett förslag att man ska ta bort det här med steriliseringskravet, för att alltså det handlar ju inte bara om den här personens välbefinnande utan det handlar ju också om en avkomma i så fall som kanske… där samma person är både mamma och pappa och sådana situationer tycker jag man bör undvika och det är ju det lagstiftarna har tänkt sig då när man införde det här steriliseringskravet. Och jag vet inte riktigt, det här med att man nu... Det krävs ju i alla fall… starka krafter finns ju i de här förbunden för att man ska ta bort det här steriliseringskravet men… och anser att det är en mänsklig rättighet att man ska få bestämma över det här själv, vilket kön man vill tillhöra och så. Men jag tycker inte att det är så enkelt för eftersom här måste man ändå se till ett barns bästa på något sätt, och den aspekten tycker jag måste få komma in här tycker jag. Och det talar emot att man skulle få… att man skulle slippa sterilisering.
I detta citat uttrycker juristen att en persons välbefinnande skulle kunna gynnas av att steriliseringskravet tas bort och detta skulle indikera att juristen egentligen inte tror att alla som är aktuella för denna lag skulle ha en önskan om dessa genitala ingrepp. Juristen nämner också att det finns starka krafter som driver att personer själva ska få bestämma om de vill sterilisera sig och att de hänvisar till mänskliga rättigheter. Juristen ställer detta emot vad juristen anser vara ett barns bästa. Utan steriliseringskrav skulle det finnas risk att en person blir ”både mamma och pappa” vilket bör undvikas. Detta resonemang har tidigare redogjorts för i uppsatsen och anges då också här som skäl för tveksamheter till utredningens förslag. Även i remissvaren har många angett ett barnperspektiv som skäl för att behålla
steriliseringskravet och jurist nr 2 som representerar utredningen har kommenterat detta.
- Jurist nr 2: Många i remissvaren anger barnperspektiv. Det måste man ju ha i alla frågor. Många har ju redan barn. Och det är viktigt att ge stöd till familjer. Om det blir tillåtet att spara könsceller, vilket en del redan gör. De åker utomlands och sparar könsceller idag och ordnar det där. Då måste vi väl lösa den här situationen så det kan bli fastställt ett föräldraskap för dessa personer. Mig veterligen mår inte barn till TS sämre än andra barn. Det var ju samma debatt som när homosexuella skulle få adoptera. Rättighetsperspektiv för barn är att de har rätt att veta var de kommer ifrån.
55 Utifrån jurist nr 2:s resonemang skulle alltså många barn redan ha en förälder som bytt
juridiskt kön men att den nuvarande lagen i Sverige försvårar fastställande av föräldraskap för dessa personer. Detta skulle kunna ses som ett problem både för föräldern och för barnet. Hur ser då en av föreningsrepresentanterna på att ta bort kravet om sterilisering?
- Intervjuare: Om Socialstyrelsens utredning går igenom så skulle kvinna-till-man-transsexuella inte behöva sterilisera sig?
- Föreningsrepresentant nr 2: Nej, och då kommer du ju att få sådana situationer som den här kvinna-till-man i USA som nu har fött tre barn tror jag det är. Även om, alltså för mig är det fullständigt obegripligt, vilket inte betyder att jag tycker det ska förbjudas på något sätt, men för mig är det fullständigt obegripligt hur man kan påstå att man är transsexuell om man gör en sådan sak.
- Intervjuare: Hur tänker du kring det?
- Föreningsrepresentant nr 2: Ja, alltså jag förstår inte, då är man inte transsexuell i den betydelsen som jag pratar om att man så att säga har svårt för att inte säga omöjligt att se att ens kropp stämmer med ens egen självuppfattning.
Utifrån föreningsrepresentantens uttalande skulle vederbörandes definition av transsexuell inte stämma in på en person som är juridisk man och föder barn. Föreningsrepresentanten skulle alltså inte anse att denna företeelse skulle förbjudas, men då definitionen av
transsexuell skulle betyda att kropp och självuppfattning inte överensstämmer blir en
graviditet något kroppsligt som inte kan anses vara förenligt med upplevelsen av att vara man. Företeelsen skulle alltså vara tillåten men definitionen på en juridisk man som föder barn skulle inte vara transsexuell. I nedanstående citat ger psykiatriker nr 1 uttryck för en liknande ståndpunkt. Psykiatriker nr 1 har fått en fråga utifrån SFTH:s remissvar men då psykiatrikern svarar i jagform är det osäkert om det enbart är psykiatrikerns egen uppfattning eller även SFTH:s uppfattning.
- Intervjuare: Uppfattade jag det rätt att steriliseringskravet var ni eniga med Socialstyrelsen, att man ska slopa det?
- Psykiatriker nr 1: Ja, eller att man inte ska ta bort möjligheten att bli förälder i alla fall. På ett sätt skulle jag tycka det vore bättre… Om vi säger så här, att spara äggstockar och spermier det tycker jag är helt okontroversiellt.
- Intervjuare: Men hur ställde ni er till steriliseringsfrågan då?
- Psykiatriker nr 1: Om vi säger så här, det finns ingen anledning att neka ett föräldraskap men att män ska kunna få barn kan jag känna mig mer tveksam till… Men det här handlar ju återigen om en lagstiftningsfråga. Steriliseringskravet som det nu ser… är jag väldigt tveksam till på det viset. Ja, steriliseringskravet är jag väldigt tveksam till, man ska inte bli tvungen att avsäga sig sin möjlighet att bli förälder. Sen kan jag personligen tycka att det här med manliga mammor är ganska speciellt. Frågan är hur pass bra det är rent medicinskt för kroppen, om det fungerar och så vidare. Men det är återigen inte en medicinsk fråga utan det får vara en
lagstiftningssak. Men diagnosen blir inte lika självklar därför att man är inte lika övertygande i att man vill ta avstånd ifrån sitt gamla kön och gå in i det nya. Vad man gör är att man kör ändå parallellt väldigt mycket. Kanske låter rörigt men det är inte enkelt.
56 Det ska alltså finnas möjlighet till föräldraskap för transsexuella men inte ”manliga
mammor”. Skälet till detta resonemang är till viss del medicinskt men på samma sätt som föreningsrepresentanten uttrycker skulle definitionen av transsexuell inte vara förenligt med att vara gravid och man. Då har personen inte ”tagit avstånd ifrån sitt gamla kön” utan ”kör parallellt väldigt mycket”. Personen skulle alltså både anses vara kvinna och man. Kvinna