meningarna aningen isär beroende på om det är projekteringsansvarig eller produktionsansvarig som intervjuas. Fördelar som nämns gällande totalentreprenader är intervjupersonerna i stora drag eniga om, medans de fördelar som nämns om utförandeentreprenader främst framkommit vid intervjuer med de ansvariga för projekteringen.
Fördelar som intervjupersoner nämner med totalentreprenader är att stora delar av projekteringen utförs av entreprenören vilket gör att de som sedan ska medverka i produktion har möjlighet att även involveras i projekteringen.
Ytterligare en fördel som framkommit är att överlämnandet av arbetsmiljöarbetet mellan projektering och produktion går till på ett smidigare sätt vid en totalentreprenad. En intervjuperson ansåg att anledningen till att arbetsmiljöarbetet blir bättre vid en totalentreprenad är att entreprenören beläggs med större ansvar vilket ger ett bättre arbetsmiljöarbete. Tyvärr
viss del går förlorade eftersom Vägverket ofta projekterar en hel del själva i alla fall, vilket gör att till exempel konstruktionsändringar för att förbättra arbetsmiljön är svåra för entreprenören att utföra.
En fördel som nämns med utförandeentreprenad, vid intervju med projekteringsansvariga, är att projekteringen ofta ges mer tid. Resultatet av projekteringen blir mer välarbetat, jämfört vid en totalentreprenad, vilket får en positiv effekt på arbetsmiljön. Vid en totalentreprenad forceras ofta arbetet eftersom produktionspersonal väntar på att börja och arbetsmiljöarbetet vid projekteringen blir lidande. En intervjuperson hos entreprenören vill framhålla att den projektering som Vägverket står för, vid de projekt denne varit inblandad i, ofta är så pass bristfällig att stora omprojekteringar måste genomföras av entreprenören. Den projektering som Vägverket utfört är bortkastad samtidigt som Vägverket, i och med den valda entreprenadformen, tagit på sig mer ansvar. Då entreprenören blir av med stora delar av ansvaret vid en utförandeentreprenad blir det inte de mest effektiva lösningarna som väljs i slutändan, vilket får negativa arbetsmiljökonsekvenser.
Oavsett vilken entreprenadform som tillämpas framkommer det från intervjuerna att det alltid förekommer ett visst avstånd mellan projektering och produktion, med de negativa arbetsmiljökonsekvenser det för med sig, och att detta bör motverkas.
Den undersökta litteraturen inom det aktuella området visar på att den bästa entreprenadformen ur arbetsmiljöhänseende är totalentreprenad.
Entreprenörens åsikter stämmer således överens med litteraturen. De intervjuade från projekteringen vill även framhålla att det finns fördelar med utförandeentreprenader, ur arbetsmiljöhänseende. En lösning som litteraturen nämner för att förbättra arbetsmiljöarbetet vid utförandeentreprenader är att en byggentreprenör köps in av Vägverket vid projekteringen, för att ge produktionserfarenheter plats i projekteringen. Entreprenören som varit involverad i projekteringen konkurerar sedan som vanligt med de andra anbudsgivarna om att få utförandeentreprenaden.
Vid anbudsgivningen ger denna metod fördelar till den byggentreprenör som medverkat vid projekteringen. Detta gör i sin tur att de anbudsgivande entreprenörerna inte konkurrerar på samma villkor.
Ytterligare en nackdel med denna metod, är enligt författarna, att den erfarenhet och kunskap som byggentreprenören utvecklat för det specifika projektet vid projekteringsfasen förspills om denne inte också får handha
produktionen. Vid totalentreprenad är det möjligt att vara säker på att det är de produktionspersonal som involveras i projekteringen som sedan även ska ha hand om produktion.
Det är endast de största byggföretagen som kan vara med och lämna anbud på totalentreprenader, väljer Vägverket en utförandeentreprenad ökar konkurrensen och fler anbud lämnas in vilket är en fördel för Vägverket. De större företagen ser helst att Vägverket skulle använda sig av totalentreprenader för att konkurrens minskar samt att de ofta tjänar mer pengar vid en totalentreprenad. De större byggföretagen i Sverige har ett bra arbetsmiljöarbete och hårdare krav på säkerhet än Vägverket, de ser även fördelarna med att involvera produktionspersonal i ett tidigt skede. Om entreprenören har hårdare krav än Vägverket är totalentreprenad bättre ur arbetsmiljösynpunkt men om entreprenören har lägre krav blir det sämre ur arbetsmiljösynpunkt.
Det är svårt att studera olika typer av entreprenadformer hos Vägverket eftersom att de kan blanda olika typer av entreprenadformer under ett specifikt delprojekt, exempelvis kan en bro vara totalentreprenad medan vägen runt omkring är en utförandeentreprenad.
För att de arbetsmiljöfördelar, som finns för totalentreprenader, ska infinna sig krävs att Vägverket inte är så styrande i sina förslagshandlingar. Alltför styrda förslagshandlingar gör det svårt för entreprenören att till exempel göra konstruktionsändringar för att förbättra arbetsmiljön.
Vägverkets funktionsansvarig i arbetsmiljöfrågor har inte märkt någon skillnad i arbetsmiljöarbetet på grund av någon entreprenadform. Intervjuerna visade att arbetsmiljöarbetet fungerade bättre vid totalentreprenaden och även kommunikationen mellan projekteringssamordnaren och produktionen fungerade bättre. Det kan ändå vara svårt att dra slutsatsen att en totalentreprenad skulle vara bättre ur arbetsmiljösynpunkt.
Att ändra så att alla projekt Vägverket utför blir totalentreprenader där samma företag är med i både projektering och produktion är mycket svårt eller omöjligt. Framförallt för att det är så få entreprenörer som kan erbjuda totalentreprenader, utbudet av anbudsgivare minskar således och därmed går konkurrensfördelar förlorade. Vägverket bör dock vid alla typer av entreprenadformer jobba för att arbetsmiljöfrågor ska tas upp så tidigt som möjligt i projekteringen.
5.2 Projektörernas bristande arbetsmiljökunskaper
Av intervjuerna framkommer att den allmänna åsikten är att projektörerna har alltför bristfälliga kunskaper vad gäller arbetsmiljön. Orsaken till detta tros vara att projektörerna har mycket liten eller ingen erfarenhet från produktion.
En lösning på detta ska enligt intervjuerna vara att projektörerna får jobba i produktion en tid för att se hur det verkligen går till och vad för arbetsmiljöåtgärder som krävs i olika situationer. En annan lösning kan vara att använda sig av till exempel ett skyddsombud som granskar ritningar som projekteringen färdigställt. På detta sätt fås deras syn på eventuella arbetsmiljörisker med den lösning som valts. Syftet med detta är att arbetsmiljöförbättringar av de granskade ritningar kan utföras men även att projektörerna ska ta erfarenhet med sig till framtida projekt.
Förbättrad kommunikation mellan projekteringen och produktion skulle förbättra arbetsmiljöarbetet som projektörerna utför. Ett sätt att göra detta på kan vara att en projekteringsansvarig finns stationerad på byggarbetsplatsen under produktion, på så sätt ökar projektörernas arbetsplatskunskaper och mer verksamma arbetsmiljöåtgärder kan vidtas vid projektering för framtida projekt. En förbättrad kommunikation gör att projektörerna får möjlighet att förstå konsekvenserna av deras handlande ur arbetsmiljöhänseende.
Projektörerna medverkar ofta inte i hela kedjan, det vill säga innan det aktuella projektet är avslutat har projektörerna redan gått över till nästa projekt. Därför är projektörerna ofta inte med genom hela projektets gång och har således inte möjlighet att ta lärdom av den återkoppling som skulle vara möjlig i slutet av projektet.
Enligt litteraturen är de bristande arbetsplatskunskaperna en hämmande faktor för projektörernas arbetsmiljöarbete. För att den fulla insikten ska fås inom detta område krävs att projektörerna är aktiva medarbetare på ett byggprojekt under en längre tid. Även utökad utbildning av projektörerna är ett sätt att bidra till ett bättre arbetsmiljöarbete redan i projekteringsstadiet. Ytterligare ett att öka förståelsen för arbetsmiljön på byggarbetsplatsen är att arkitektens ritningar övervakas av någon med produktionserfarenhet.
Litteraturens förslag för åtgärder för att förbättra projektörernas arbetsmiljöarbete stämmer väl överens med de förslag som framkommit under intervjuerna. Således bör det vara ett bra sätt att gå till väga. Det enda som inte uppkommit under intervjuerna, men som finns givet i litteraturen, är att ökad arbetsmiljöutbildning skulle vara en lösning på projektörernas bristande arbetsmiljökunskaper.
Enligt författarnas erfarenhet skulle ovannämnd övervakning kunna utföras av valfri yrkesarbetare som har erfarenhet av byggproduktion. Vid intervjun framkommer att de skyddsombud som blivit påtvingade rollen inte jobbar lika aktivt och motiverat som de som själv valt att ta sig an ansvaret. Av samma anledning bör den som väljs för att bevaka projektörerna ha ett personligt driv att verka för ett förbättrat arbetsmiljöarbete i framtida projekt.
Det märks tydligt att projekteringssamordnarna har förbättrat sitt sätt att arbeta med arbetsmiljöfrågor och insett att det är viktigt att börja arbetsmiljöarbetet i ett tidigt stadium. De ser även vikten av en god kommunikation och intervjupersonerna tyckte alla att det är viktigt att det finns personer från projekteringsgruppen ute på byggarbetsplatserna. Det kan vara svårt att få alla konsulter att sitta ute i produktionen, men om det är möjligt bör de sitta ute i produktionen i alla fall någon dag i veckan. Att få utbildning i arbetsmiljöarbete skulle underlätta för konsulterna så att de ser konsekvenserna av vad de projekterar. Men det är även viktigt att konsulterna får feedback från entreprenörerna för att kunna förbättra sig till nästa projekt.