6. Resultat, tolkning och analys
6.6 Skillnader i arbetssätt
Här presenterar vi de skillnader vi kunnat upptäcka i arbetssätt mellan våra inter- vjupersoner. Utbildningskapitalet har stärkts genom examen inom studie- och yrkesvägledning. Våra två intervjupersoner med studie- och yrkesvägledarexamen anser att det finns skillnader i hur de arbetade med vägledning och samtal innan de gick studie- och yrkesvägledarutbildningen. Efter avslutad utbildning berättar de att de anser sig ha en större kunskap i vad vägledning är och att de även fått de verktyg som de tidigare saknat i bland annat samtalsmetodik. De verktyg de nu- mera har är exempelvis samtalsfärdigheter, mer struktur i samtalet, söktekniker, arbetsmiljö såsom hur vägledarens arbetsrum ska vara möblerat. Kursen i sociolo- gi var viktig anser de då de fick en insikt i hur individer samspelar i samhället. Studierna om arbetsmarknad samt organisationsteorier har även värdefulla i deras nuvarande arbete som studievägledare. En av studievägledarna poängterade att:
… visst, det gör skillnad i att vara utbildad studievägledare, men det vikti- gaste är att ha ett genuint intresse för människan. Det viktigaste är att du är rätt person för yrket men samtidigt gav utbildningen mig de rätta verktygen. Jag tycker att jag har blivit en bättre vägledare efter studie- och yrkesvägle- darutbildningen.
Anders Engquist (2009) förordar att man som god samtalsledare ska försöka finna en bra metod som hjälper mig som samtalsledare att komma till ett resultat. Det här kallar Engquist för ”sitt eget bästa sätt” (2009, s. 20) och där måste både käns- la och kunskap ingå. Ovan intervjuperson menar detta när hon berättar att det vik- tigaste är att ha ett genuint intresse för människan. Författaren talar om att det som
44
är det mest väsentliga för att nå resultat i samtalet är att man som god samtalsleda- re ska försöka finna en bra metod som leder till ett mål. Vid kontakt med andra människor är samtalsledarens personlighet viktigast och inte hennes teoretiska inriktning (Engquist 2009). Alltså är det kombinationen som är viktigt. Att både ha kunskapen i olika samtalsteorier samt metoder men som Engquist och vår in- tervjuperson säger: att ha ett genuint intresse för människan vilket ligger i vägle- darens personlighet, habitus.
Utbildning kan i vissa fall skapa en förändring i identiteten och för några av våra intervjupersoner har den varit viktig. Studievägledarna upplever att de under stu- die och yrkesvägledarprogrammet samt fortutbildningen fått fler verktyg och stör- re självförtroende i deras yrkesidentitet. Vi kopplar detta och utbildningens påver- kan till Hodkinson & Sparkes (1997) diskussion om brytpunkterna och perioderna mellan dessa. Vi kan här se att de studievägledarna med studievägledarexamen har förstärkt rollen i sin yrkesidentitet. Careershipteorin (1997) uppmärksammar tiden mellan vändpunkterna, den så kallade rutinen. Rutinen är den tid som är mellan vändpunkterna. Den bekräftande rutinen innebär en förstärkning av det karriärbeslut som redan gjorts, så att den nya identiteten och habitus utvecklas.
De två studievägledare med annan utbildningsbakgrund anser att orsaken till att många väljer att anställa obehöriga studie- och yrkesvägledare är att man måste ha ämneskunskapen på de olika institutionerna. Den anses som viktigare än att ha kunskap i vägledning.
Det känns ju som det är någon tradition. Det står i policyn att vi ska ha väg- ledning, men inte hur mycket. Det är klart att behovet har väl alltid funnits att någon skall ta hand om sådana frågor. Men sen känns det som man inte riktigt vetat vad som ligger under studievägledning. Och då har det ofta handlat om någon som skall sätta ihop kurser och det är ju fortfarande viktigt och en stor del. Det går inte längre att isolera sig på en institution och säga att det är studievägledning utan du måste se det inom universitet och lite längre fram och då får du kravet och då finns det behov av en annan kompe- tens. Jag tror det kommer att bli fler studie- och yrkesvägledare utbildade inom universiteten framöver. Det blir en tydligare roll om det blir större tjänster osv. Tidigare tror jag tjänsterna innehafts av någon doktorand eller studierektor eller lärare som haft en liten del studievägledning i sin tjänst. Det är en funktion som skall finnas men inte har reglerats hur mycket. Så jag tror att det är det som är orsaken faktiskt.
De båda studievägledarna, med studievägledarexamen anser även de att det finns en tradition inom universitet X att kompetensen inom ämnet är det viktiga när man arbetar som studievägledare. En av dem berättar:
45
… för att jobba som studieadministratör och studievägledare, så måste man ju kunna ämnet... det som hade varit att föredra är självfallet att ha kunska- pen i båda delarna, dvs. kunskap i institutionens ämnen men också samtals- metodiken… för att sitta här utan ämneskunskapen, det är ju döden.
Vad vi kan utläsa av intervjuerna är att våra fyra intervjupersoner anser att ämnes- kunskapen är en av anledningen till att universitet X väljer att anställa obehöriga studie- och karriärvägledare.
Sammanfattningsvis kan Hodkinson och Sparkes (1997) teori användas till att förklara vägledarens egna karriärval, samt i vilken mån vägledaren har möjlighet att se "hela horisonten" med tanke på sitt eget habitus och i vilket fält hon agerar. Handlingshorisonten bildar en ram för beslut för vad studievägledaren uppfattar vara möjligt och eftersträvansvärt. Handlingshorisonten grundas på strukturella möjligheter en person innehar samt dennes habitus. Vi kan även utläsa från våra intervjupersoner att det inte bara handlar om vad en studie- och yrkesvägledare har för utbildningsbakgrund utan vad själva personer har för egenskaper, det vill säga att man ska ha ett genuint intresse samt en förmåga att kunna arbeta med människor.