Vägledarens kunskaper samt färdigheter i samtalsmetodik

I detta avsnitt beskriver vi hur de olika studievägledarnas kunskaper i samtal samt hur de prioriterar det enskilda samtalet. Kunskap i samtalsmetodik är något som tre av våra fyra intervjupersoner säger sig kunna, två genom studie- och yrkesväg- ledarexamen och en genom de kompetensutvecklingskurser i samtalsmetodik samt coachning, som universitet X erbjuder. Den fjärde studievägledaren säger att även hon arbetar med samtal nästan hela tiden, men att hon inte ”följer något direkt mönster”.

Jag följer ju inte upp för att få ut det mesta av samtalet, det gör jag inte, utan de får ju fråga och jag pratar på och studenterna är nöjda. Vad är det de har kommit hit för, det måste man alltid börja med. Sedan är det ju jag som hål- ler i introduktionerna och tar upp de praktiska detaljerna, såsom det här gör vi som studenter på den här institutionen.

46

Under våra intervjuer har vi ibland upplevt att våra frågor om samtalsmetodik och samtalsteorier har tolkats på ett annats sätt än det vi menat. Anledningen tror vi kan vara att om en studievägledare saknar utbildning i samtalsmetodik, både från vägledarprogrammet eller från fortbildningskurserna, så misstolkas frågan. Detta kan vi förstå utifrån Bourdieus habitus som är en livsstil av vanor och förutsätt- ningar för hur en individ lever sitt liv. Här ingår vilka kapitaltillgångar man har, i det här fallet utbildning, och hur individen klarar av att handla på det sociala fält hon eller han tillhör.

När vi samtalar med de två studievägledarna med studie- och yrkesvägledarexa- men så ser vi att deras gemensamma mönster är att båda utgår från Gerald Egans samtalsmodell. Den har ju senare utformats på många olika sätt men det är den modellen de kommer ihåg mest. En av dessa berättar att hon alltid har penna och papper framme när en student kommer för att ha ett vägledningssamtal. Hon säger att hon skissar fram olika modeller och visar eleven på ett papper att här är nuläget och vart vill hon komma i framtiden - målet och hur ska hon gå tillväga för att komma dit.

Inledning, mitten och målet, säger hon. Sammanfattning, spegling och så tidsaspekten, allt detta var sådant som jag saknade innan studievägledarut- bildningen, och dessa kan jag sätta termer på nu. Hur man var som barn, grund- och gymnasieskola och nu är du här, vi plockar lite. De olika model- ler jag har med mig är Egan, Lindh och Hägg och Kuoppa.

Gerard Egans (2010) samtalsmodell utgår från att klargöra studentens situation, vidga studentens perspektiv för att sedan sätta upp en handlingsplan för att nå må- let. En av dessa intervjupersoner berättar att hon anpassar sin samtalsmodell bero- ende på vilken student hon möter och vad de ska samtala om. Här kopplar vi till Engquist (2009) beskrivning av de olika typer som finns i professionella samtal, kartläggande, motiverande, stödjande, problemlösande samt behandlande samtal. De fem olika typerna av samtal har olika innebörd. Vi anser att en studie- och yrkesvägledare bör ha kunskap om dessa skillnader på samtal för att kunna vara så professionell som möjligt i sitt arbete. Vi kan även koppla ovanstående citat till den samtalstrappa som finns beskriven i boken Professionell vägledning av Hägg och Kuoppa (2007). Där beskrivs skillnader i privata kontra professionella samtal. Hägg och Kuoppa beskriver att ”vägledning är det samlande begrepp vi använder för samtal i olika professionella sammanhang”. Detta tycker vi är ett utmärkt ex-

47

empel på vad vägledning är. Saknar man kunskap i samtalsmetodik så blir det inte något djup i samtalet vilket leder till att man bara ger information till studenten. Detta ser vi som en fara om vägledaren enbart har ämneskunskapen och inte sam- talsmetodiken.

En av vägledarna berättar att det händer att studenter kontaktar henne för att göra ett studieuppehåll och att hon då tar reda på varför hon/han vill göra det. Om hon inte får tag i studenten via mejl brukar hon kontakta dem per telefon och höra vad orsaken är till studie uppehållet. Hon säger sig kunna läsa mellan raderna, att ibland är det något annat eleven vill få hjälp med. Här ser vi en koppling till hur Gunnel Lindh förklarar femstegsmodellen i fas två. Vägledaren utgår från det den sökande har sagt både verbalt men också det som vägledaren har uppfattat som dolda budskap. Vägledaren använder sin förmåga till inkännande, empati och skickligheten att kombinera och konkludera (Lindh, 2007). De kommunikations- färdigheter en vägledare behöver, enligt Egan (2010), är att aktivt lyssna på den sökande och dennes berättelse på ett objektivt och fokuserat sätt. Att ha ett empa- tiskt förhållningssätt är ett inkännande förhållningssätt, det innebär att vägledaren kan lyssna på det den sökande har att berätta, utan att lägga till sina egna värde- ringar.

Vår tredje intervjuperson med annan akademisk utbildningsbakgrund svarar att hon inte vet några samtalsmodeller:

typ coachningssamtal läste jag ju i våras, men jag tror att det lätt blir lös- ningsfokuserat alltså, men jag kan inte säga att jag vet att vi lärt oss vad de heter eller så. Jag har en bok (Hägg och Kuoppa) men den känner jag att jag inte riktigt har med mig…

Vägledningssamtalet har hos alla fyra studievägledare hög prioritet men har olika innebörd beroende på deras utbildningsbakgrund. Det vägledarna har gemensamt är att de vill att studenten ska känna att hon/han har fått svar på sina frågor. En av de med studievägledarexamen berättar att orsaken till varför hon har så mycket uppbokade tider, det vill säga drop-in- samt telefonsamtal flera gånger i veckan är för att hon anser att vägledningssamtalet ska ha en hög prioritet i hennes tjänst. Sveriges vägledarförenings definition av vad vägledning är att ”studie- och yrkes- vägledarens främsta uppgift är den personliga vägledningen av den väglednings- sökande… Den personliga vägledningen är en interaktionsprocess som bedrivs inom en institution/organisation där en professionell vägledare, med samtalet som

48

viktigaste verktyget, hjälper enskilda individer att utifrån sina unika behov lösa/hantera problem inför val av utbildning, yrke, arbete och därmed förknippad levnadsbana”( www.vagledarforeningen.org ). Hämtad 2011-11-17.