informationsutbytesavtalen samt i förhållande till OECD:s modellavtal 2002?
Efter genomgång av de olika informationsutbytesavtalen har vi sett att dessa i förhållande till OECD:s modellavtal 2002 generellt sett är mer detaljerade. Detta beror på att OECD:s modellavtal 2002 ska utgöra en bas för informationsutbytesavtal mellan olika länder, där länderna har möjlighet att införa egna bestämmelser. Vid undersökning av de olika informationsutbytesavtalen samt OECD:s modellavtal 2002 har den kvalitativa undersökningsmetoden tillämpats på grund av att de skillnader som nedan kommer presenteras inte kan redovisas numeriskt.
Angående avtalens ikraftträdande finns en skillnad mot OECD:s modellavtal 2002. Denna skillnad innebär att avtalen träder i kraft 30 dagar efter att den sista skriftliga åtgärden är utförd för att ratificering av avtalen ska kunna ske. Tillämpningen angående
informationsutbyte rörande skattebrottsfrågor startar vid avtalens undertecknande. Som senare kommer att nämnas har detta redan utnyttjats från Sveriges sida vid avtalet med Isle of Man.
Gällande avtalens upphörande är kraven desamma i alla avtalen som i modellavtalet 2002 från OECD.
Förutom tillämpningsområdena, administration och verkställighet av intern lagstiftning gällande skatter som omfattas av avtalet, som anges i modellavtalet 2002 har alla öarna lagt till i sina olika avtal att upplysningar som gäller indrivning, handläggning och uppbörd av berörda skatter i avtalen ska utbytas. Utlämning ska även ske av upplysningar som rör andra exekutiva åtgärder angående skattefordringar på skattskyldiga personer rörande skatter i avtalen eller åtal i skatteärenden beträffande sådana personer. I modellavtalet 2002 anges det att ländernas egna rättigheter och skydd för deras invånare är tillämplig. Öarna har utökat detta med att det även gäller den administrativa praxisen samt att rättigheterna och skyddet inte kan inskränkas av avtalen. Oavsett om tilläggen är positiva eller negativa för
informationsutbytet anser Gustafsson Myslinski att varje avvikelse från OECD:s modellavtal 2002 skapar rättsosäkerhet. Detta orsakas av att ett tilläggs innebörd ifrågasätts i förhållande till ett annat avtal som inte har tillägget. I alla avtal förutom det med Caymanöarna finns det ett tillägg som till skillnad från modellavtalet 2002 anger att information om aktier, andelar och rättigheter får utbytas och mottas av behöriga myndigheter i respektive jurisdiktion. I enlighet med modellavtalet 2002 får upplysningar om grundare, styrelsemedlemmar och
~ 38 ~
förmånstagare i stiftelser utbytas men detta är inte medtaget i avtalet med Isle of Man. Ett ytterligare tillägg i samtliga informationsutbytesavtal är att förfrågan ska överensstämma med avtalens uppställda krav och en förklaring till varför de begärda upplysningarna är relevanta.
Förutom detta har alla öarna bortsett från Caymanöarna angett att tidsperioden för de begärda upplysningarna ska anges.
Enligt OECD:s modellavtal 2002 ska en förfrågan besvaras skriftligen så fort som möjligt, vilket även gäller för Caymanöarna. Beträffande de tre övriga öarna ska förfrågan besvaras så snart som möjligt. Detta är ett exempel på där vi tillämpat den objektiva tolkningsmetoden, vilket är den metod som genomgående använts vid vår studie av avtalen. Valet av
tolkningsmetod i detta avseende beror på att vi vill försöka påvisa de små skillnaderna i avtalen. Vi har därmed undersökt ordalydelsen i avtalen för hur fort en förfrågan ska besvaras på grund av att två olika ord tillämpats i avtalen. Så fort som (promptly) och så snart som (as soon as) är två termer som kan tolkas olika utifrån egna preferenser. Våra preferenser i detta hänseende är att så fort som möjligt är ett snabbare förfaringssätt. Detta kan i praktiken innebära att kanalöarna och Isle of Man inte besvarar en förfrågan lika fort som
Caymanöarna. Detta förhindras om informationsutbytesavtalens syfte i stället kommer i fokus, vilket stärks av ett uttalande från Mattsson på Skatteverket:
”Man ska leva upp till det man kommit överens om, se till att vara transparent och det ska inte finnas några hinder till att lämna ut information.”
Vårt antagande kan ytterligare slås ned av en kommentar från honom om att dessa avtal inte ska studeras som normala skatteavtal, vilka läses ord för ord. I stället ska tolkningen ligga på innebörden. Däremot styrks vår tillämpning av objektiv lagtolkningsmetod, då Gustafsson Myslinski i sin artikel om Sveriges informationsutbytesavtal med Isle of Man också tillämpar samma tolkningsmetod. Hon diskuterar om när en tillfrågad part ska besvara en förfrågan om upplysning. Enligt OECD:s modellavtal 2002 ska detta ske så länge det inte oskäligt hindras medan i avtalet med Isle of Man ska detta ske i möjligaste mån. Hon funderar vidare på vilka konsekvenser detta skulle innebära men det återstår att se först när tillämpning sker.
Uppstår tolknings- och tillämpningsproblem i avtalen ska dessa lösas genom ömsesidig kommunikation. Detta gäller för samtliga avtal inklusive OECD:s modellavtal 2002. Däremot finns det en mer detaljerad beskrivning över hur detta ska ske i vissa situationer beträffande avtalen med Jersey, Guernsey och Caymanöarna. De situationer som beskrivs mer detaljerat rör utbyte av information på begäran och utomlands utförda skatterevisioner. När det gäller Jersey och Guernsey finns det krav på att den första kommunikationen ska ske skriftligt.
Ett land har inte möjlighet att avslå en förfrågan om utbyte av upplysningar rörande affärer och företag som innehas av banker och finansiella institut. Dessa upplysningar anses inte som hemliga bara för att de innehas av banker och finansiella institut. Denna regel finns
representerad i samtliga avtal och i OECD:s båda modellavtal. Gustafsson Myslinski menar att detta infördes under den senaste ändringen av artikel 26 men det gäller då endast
upplysningar om ägarförhållanden. Detta styrker hennes uttalande om att syftet med
~ 39 ~
informationsutbytesavtalen är att informationsutbyte inte ska kunna nekas i vissa speciella situationer, de som rör bank- och ägarinformation.
Den största skillnaden mellan informationsutbytesavtalen rör den artikeln som tar upp vilka skatter som avtalen omfattar. När det gäller Sverige omfattas statlig inkomstskatt,
kupongskatt, särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och utomlands bosatta artister med flera, kommunal inkomstskatt och slutligen avkastningsskatt på pensionsmedel. I och med detta har Sverige uppfyllt minimikravet på antal kategorier av skatter som ska ingå enligt OECD:s modellavtal 2002, då Sverige inte tillämpar skatt på förmögenhet, arv eller gåva. I OECD:s modellavtal 2002 anges att parterna även får inkludera indirekta skatter. Detta har skett i avtalet med Jersey där även mervärdesskatten omfattas. Isle of Man, Jersey och
Guernsey anger alla tre att upplysningar beträffande inkomstskatt ska utbytas. Gällande Isle of Man ska även upplysningar beträffande vinstskatt kunna efterfrågas. Beträffande de två kanalöarna Jersey och Guernsey innefattas skatt på varor och tjänster för den förstnämnda och skatt på försäljning av bostäder för den sistnämnde. Caymanavtalet anger inte vilka skatter de ska kunna begära upplysningar om. Här har Caymanöarna tydligt frångått modellavtalet 2002, då de inte angett vilka skatter som omfattas av avtalet från deras sida. Detta kan tydligt visa på att informationsutbytesavtalen utgör en form av enpartsförhållande, när det endast är Sverige som har angett vilka skatter de önskar få upplysningar om. Detta skulle kunna innebära att Caymanöarna inte är intresserade att erhålla upplysningar från Sverige, men troligtvis beror det på att som Gustafsson Myslinski säger att ögruppen i princip inte har något skattesystem. Denna jämförelse mellan det insamlade empiriska materialet gällande skillnader i avtalen och en kommentar från den genomförda intervjun med Gustafsson Myslinski samt OECD:s modellavtal 2002 visar på hur den induktiva ansatsen tillämpats. Denna ansats har på liknande sätt tillämpats för övriga jämförelser i uppsatsen.
Beträffande sekretess finns ett par bestämmelser i OECD:s modellavtal 2002 som inte är upptagna i något av de fyra informationsutbytesavtalen. Dessa bestämmelser rör att
upplysningarna får visas för den skattskyldige, dennes ombud eller för ett vittne. Dock finns det inget krav om att de utlämnade upplysningarna ska visas för den skattskyldige. Den andra bestämmelsen reglerar att en vidarelämning av upplysningar inte är en normal
informationsförfrågan. Orsaken till att den sistnämnda bestämmelsen inte finns upptagen i avtalen anser vi bero på att om en vidarelämning ska ske måste den godkännas av den part som lämnat ut upplysningarna.
Det finns endast specificerat i Isle of Man-avtalet vilket språk som ska tillämpas vid en skriftlig begäran om utlämnande av upplysningar. Detta är en visuell skillnad, men antagligen inte en praktisk då OECD:s modellavtal 2002 säger att om inget språkval angivits ska
kommunikationen ske på antingen engelska eller franska. Då de undersökta avtalens ena part är engelskspråkig är det mycket troligt att kommunikationen sker på engelska och inte på franska.
Då ansökan inte uppfyller de uppställda kriterierna ska den tillfrågade parten ange detta inom 60 dagar och har inte svar lämnats inom 90 dagar ska den sökande parten informeras om
~ 40 ~
varför. Det är bara Caymanöarna som medtagit dessa bestämmelser om tidsangivelser som finns i OECD:s modellavtal 2002.
När det gäller definitionen av avtalsparterna ligger skillnaden i att endast Isle of Man innefattar ön medan de övriga parterna innefattar förutom landet eller ön även tillhörande land- och vattenområden. Beträffande övriga definitioner i informationsutbytesavtalen har de samma betydelse och de följer OECD:s modellavtal 2002 rörande definitioner som inte finns med i avtalen, nämligen att de ska ha samma betydelse som de hade vid avtalets tecknande.