Skolledares dilemma i beslut om elever i behov av särskilt stöd

I ett kortare historiskt perspektiv är Ogdens (1993) synsätt intressant där han berör skolans omsorgsperspektiv. Han menar att skolan i ökande grad fått ett allt större ansvar för elevernas omsorg, men att skolans möjligheter att leva upp till detta på flera punkter är bristfälliga. Särskilt tydligt blir detta i skolans högst a-dium, där elever ständigt skiftar ämnen och lärare i sin skolvardag. Ogden menar att det föreligger flera variabler som medverkar och tillsammans formar denna situation.

De elever som har störst behov av skolans omsorg kan vara de som får minst. Skolan har en tendens att utesluta de besvärligaste eleverna från gemenskapen. Detta kan vara lika mycket uttryck för en resignation och brist på lämpliga alternativ som avvisande. En del lärare anser dessutom inte att omsorgsuppgifterna är förenliga med deras rolluppfattning. De menar att skolans uppgift rätt och slätt är att undervisa, och de vill frita sig från omsorgsansvaret. De känner sig varken kompetenta eller motiverade för detta arbete och uppfattar skolans rambetingelser som inadekvata för sådana insatser. (Ogden, 1993, s. 20)

Det omsorgsperspektiv som Ogden (1993) beskriver väcker också uppmärksam-het och debatt utanför de gängse professionella kretsarna. Konflikten mellan kravet på omsorg och en läroplan med kunskapsmål som skall uppnås blir tydlig, när elever får svårigheter att klara de krav som skolans undervisning ställer på dem. Författaren och journalisten Göran Rosenberg (2003) tillhör inte den skara av professionella som aktivt tagit del i kontroversen om DAMP, men utifrån sin specifika yrkesbakgrund gör han en kritisk beskrivning av de förväntningar som finns på skolans bristande omsorgsförmåga, som kan sägas ha relevans för det behov som det medicinska perspektivet strävar efter att fylla. Han diskuterar bland annat hur de förväntningar som inkluderas i omsorgsbegreppet kommer i kläm mellan familjen och skolan. Han ställer sig kritisk till vad han betecknar som ett utbrett synsätt där man inte längre förväntar sig att familjen utgör den viktigaste faktorn för social fostran och där skolan som institution förutsätts träda in och axla denna roll. Han menar att däri ligger en betydande orsak till att skolans ökande problem med att driva sin verksamhet, då den fått överta stora delar av den sociala fostran den ursprungligen inte är avsedd att sköta och dessu-tom alltför sent i barnets utveckling.

[…] Skolans problem i större delen av västvärlden är inte ett organisationsproblem eller ett resursproblem utan ett problem i den sociala ordningen. Det jobb som familjen inte gjort eller gjort dåligt under barnets första år är svårt att ta igen när barnet på gott och ont redan har präglats av sina kanske mest djupliggande erfarenheter av andra människor. (Rosenberg, 2003, s. 225)

Ogden (1993) pekar på Lgr80:s behandling av omsorgsbegreppet och menar att den ger få och vaga direktiv för konkreta åtgärder. Följden kan då bli att lärare hamnar i situationer med elever som har beteendeproblem, där de inte vet hur de skall hantera dessa på lämpligt sätt. Ogdens perspektiv utgår förvisso från förgångaren till den nuvarande läroplanen, men hans resonemang kan sägas ha b

e-4. DET PEDAGOGISKA PERSPEKTIVET

tydande implikationer också i dagens skola. Persson (2001) menar att det främst är två avgörande variabler som lärare oftast lyfter fram som argument för att ak-tivera insatser som kräver någon form av specialpedagogisk kompetens och åt-gärd. Dessa två variabler utgörs dels av inlärningsproblem och dels av ett hetero-gent spektrum av socioemotionell problematik.

Inlärningsproblem är ofta relaterade till låg begåvning, vilket medför att eleven i vissa situationer är oförmögen att uppfylla de krav skolan ställer. Socioemotionella problem är en sammanfattning av ett vitt spektrum av störningar, som främst tar sig uttryck som stökighet i klassrummet men som inte behöver vara direkt kopplade till socialgruppstillhörighet även om det ofta är så. Också detta kan ses som svårigheter att motsvara de krav skolan ställer. (Persson, 2001, s. 129)

Ogdens (1993) diskussion om omsorgsbegreppet får en tydligare och mer aktuell konturering när Persson (1997b) undersöker sambandet mellan lokala skol-planers formulering och hur behovet av särskilt stöd via de specialpedagogiska åtgärderna exekveras i den pedagogiska verksamheten. Persson konstaterar att specialpedagogiska insatser inte bara utgörs av singulära och fristående insatser, utan bör också betraktas som en substantiell tillgång i arbetet med att öka sko-lans kvalitet som helhet.

Detta innebär också att man ser de specialpedagogiska insatsernas objekt som vidare än individen, nämligen även gruppen/klassen, skolan och det omgivande samhället. Variabler som ansetts indikera en sådan policy är sådana som uttrycker specialpedagogikens komplexitet och relation till skolans övriga verksamhet men även till företeelser utanför skolan som kontext. (Persson, 1997b, s. 129)

I Skolverkets (1999b) utvärdering av hur tio kommuner styr sina skolor var det tre problemområden tilldrog sig stor uppmärksamhet; läs- och skrivsvårigheter; elever som ej uppnått godkänt i kärnämnena samt elever med olika neuropsykia-triska diagnoser. En anmärkningsvärd del av de svårigheter som elever i behov av särskilt stöd har i skolans undervisning, faller under epitetet dolda funktions-hinder. Elever med de neuropsykiatriska diagnoserna DAMP och ADHD har ingått i studien av elever med dolda funktionsnedsättningar. Skolledares beslut om åtgärder för dessa har stort inflytande på utformningen av det fortsatta undervisningsarbetet.

Skolverket (1998) har tidigare visat intresse för denna aspekt av pedagogisk verk-samhet med elever i behov av särskilt stöd och utvärderat skolledares syn på undervisningen av elever med dolda funktionsnedsättningar. Skolverket redo -visar bland annat skolledares synsätt på neuropsykiatriska diagnoser samt ut-formningen av det särskilda stödet för elever med dessa funktionsnedsättningar. De intervjuade skolledarna angav att de beräknade att ca 1 procent av den totala elevpopulationen hade MBD/DAMP. Jämförelsevis anges också i rapporten att Gillberg uppskattar att mellan 4 – 6 procent av alla barn har MBD/DAMP. Som en kommentar till denna skillnad i uppfattning mellan skolledarna och Gillberg, menar författarna till rapporten att skolledarna förmodligen avser de barn i sko-lan som har en uttalat svår form av DAMP och som följaktligen också hade fått den fastställd som neuropsykiatrisk diagnos.

[…] Samtidigt som rektorerna uppger ett lägre procenttal så önskar de flesta mer kunskap om MBD/DAMP. Detta speglar sannolikt svårigheterna med att bedöma tillståndet. Koncentrationssvårigheter kan ses som ett samlingsnamn på ett antal tillstånd eller svårigheter, av vilka en del är MBD/DAMP. Diagnosen kan emellertid vara svår att ställa, i synnerhet när det handlar om MBD/DAMP av lättare slag. Diagnoser sätts dessutom av läkare och många barn med koncentrationssvårigheter har troligen inte diagnostiserats på det sätt som krävs för att rektorerna ska använda denna beteckning. Det är troligt att rektorernas bedömning hänförs till barn med svår MBD/DAMP. (Skolverket, 1998, s. 10-11)

Vidare redovisas i Skolverkets rapport (1998) att en del skolledare uppfattar att en neuropsykiatrisk diagnos är positiv för elever i behov av särskilt stöd och att det underlättar beslut om pedagogiska åtgärder, medan andra uppfattningar häv-dar att det inte i första hand är viktigt med diagnoser utan att det är mer relevant att kunna beskriva problemet. Någon skolledare angav att det var nödvändigt att ge elever en neuropsykiatrisk diagnos, men därigenom också en etikett, för att motivera anslagsframställan och argumentera med kommunens politiker för att kunna erhålla pengar utöver beslutad och anslagen budget. Undersökningen visar att skolledarna ansåg att det var svårare att stödja elever med DAMP än elever med andra former av dolda funktionsnedsättningar. Enligt de intervjuade skolle-darna inkluderar de pedagogiska åtgärderna för elever med DAMP ofta under-visning i mindre grupper, vilket enligt dem är resurskrävande och därigenom svårt att tillgodose i förhållande till den anslagna budgeten.

4. DET PEDAGOGISKA PERSPEKTIVET