Vårt skattade bortfall är ganska högt, drygt 40 procent. Men med tanke på att varken kön, ålder eller program hade någon betydelse, är det kanske inte säkert att vi skulle få ett annat resultat, om de studenter som inte var närvarande hade svarat. Fortfarande kan vi inte generalisera resultatet, men det är ändå möjligt att attityderna är mer utbredda med tanke på bakgrundsvariablernas obetydliga påverkan.
Studenternas bild av ett ”gott arbete” stämmer inte överens med den bild de har av kommunen som arbetsgivare. Vad är då ett ”gott arbete”? Jo ett arbete där de har utvecklande
arbetsuppgifter med en arbetsgivare som tar tillvara deras kompetens och även ger möjlighet till att vidareutveckla denna. Studenterna tror helt enkelt inte att kommunen kan uppfylla dessa krav. Bilden av kommunen kan uppfattas som ganska dyster, men dock inte utan ljusglimtar. Till det negativa hör uppfattningen om att kommunen är en byråkratisk organisation med låga löner och en oförmåga till förändring. Positivt är att man att som anställd på kommunen får en chans att hjälpa andra människor och samtidigt göra något nyttigt för samhället.
Något som framkommit på många ställen i undersökningen är att kommunen måste höja lönerna och kanske framför allt förbättra löneutvecklingen för att konkurrera om
arbetskraften. Som vi redan diskuterar tror vi att lönen är viktigare än vad man kanske först tror. Om valet står mellan två olika arbetsgivare och arbetet innebär likadana arbetsuppgifter, faller antagligen valet på den arbetsgivare som kan erbjuda den högsta lönen. Vid en debatt på ett Kom i Gen seminarium den 25 april 2001, ifrågasatte en anställd vid kommunen varför hon inte kan ha både ett meningsfullt arbete och en rimlig lön. Varför måste det ena utesluta det andra? Vi menar inte att lönerna skall skjuta i höjden, men en bra lön är ändå ett kvitto på att man gör ett bra jobb och är uppskattad. Trots att det framgått att ungdomar inte är
nämnvärt instrumentella i sin attityd till arbete, kan man ändå se att arbetet inte verkar betyda allt. Ungdomsbarometern menar att ungdomar idag eftersträvar självförverkligande genom diverse upplevelser. Pengar är ett medel för att nå målet. Detta kan förklara varför
löneaspekten förs fram av så många studenter.
Vi var förvånade att så många av studenterna tror att kommunen erbjuder en trygg och säker anställning. Men detta upplevs kanske inte alltid som något positivt. Efter att ha diskuterat frågan med bekanta som också är unga studerande såg vi detta ur ett annat perspektiv. Vi trodde att ”trygga anställning” innebar att man slapp vara orolig över att mista jobbet. Det visade sig dock att detta även kan tolkas negativt. Det verkar som om studenterna lika väl kan mena att när man väl börjat arbeta på kommunen blir man kvar till pensionen. Trygg
anställning upplevs i detta fall snarare som att man är fast på arbetsplatsen och inte har möjlighet att söka sig någon annanstans. Om det nu är så att studenterna tolkar detta på ett negativt sätt borde kanske kommunen framhäva sitt regionala samarbete och möjligheterna att byta arbetsuppgifter mellan kommunerna. En av kommunens styrkor är just det, att man som anställd i praktiken har möjlighet att byta arbetsområde och ändå arbeta kvar inom samma organisation. Detta är något som vi tycker att kommunen borde utnyttja i kampen om kompetent arbetskraft. Vi tror inte att folk är medvetna om att denna möjlighet finns.
Trots att kommunen inte utgör idealbilden av ett ”gott arbete” är det ändå hela 50 procent av de tillfrågande studenterna som kan tänka sig att arbeta inom kommunen. Dock är det bara 7 av 262 stycken som i första hand tänker söka anställning där. Här kan kommunen verkligen gå in och göra någonting för att hålla uppe sin personalförsörjning. Om hela 50 procent kan
tänka sig att jobba där handlar det om att möta dem på rätt sätt. Det gäller att marknadsföra sig själv som en attraktiv arbetsplats och faktiskt visa vad de har att erbjuda.
Det visade sig att huvuddelen av de fördomar vi trott existerade faktiskt inte gjorde det i den utsträckning som vi trott. Däremot fanns det en utbredd osäkerhet om vad kommunen egentligen står för. Många av studenterna vet inte vilka arbetsområden som ingår i den kommunala verksamheten. Förslagsvis borde kommunen gå ut på universitet och högskolor och besöka den blivande arbetskraften för att presentera och profilera sig. Det fördomar som ändå bekräftades var återigen tanken om den låga lönen, brist på framåtanda och oförmågan till förändring samt att uppfattningen om att kommunen inte erbjuder något internationellt arbete. Om kommunen nu inte själva tycker att detta stämmer överens med hur det faktiskt ser ut, bör de göra något för att eliminera dessa ”fördomar”.
Kommunen har inte behövt marknadsföra sig de senaste tio åren med tanke på att de haft ett anställningsstopp som hindrat nyanställningar. Det gäller därför nu att inte damma av gamla och förlegade strategier, utan det krävs nya metoder som ligger i tiden, för att kunna
konkurrera om arbetskraften med den privata sektorn. Det räcker inte att de börjar om från där de slutade för tio år sedan, utan att man faktiskt ”hoppar” fram tills idag och använder den teknik och kunskap som samhället har att erbjuda. Exempelvis räcker det inte längre att ha gråa informativa platsannonser i den lokala tidningen, utan de måste satsa på layout och innehåll som visar kommunens positiva sidor. Hur ytligt den än må låta så stämmer uttrycket ”the first impression lasts”, annonsen måste först locka ögat för att få läsarens
uppmärksamhet.
Hur kommer det sig då att bilden av kommunen är så enhetlig oberoende av kön, ålder och program? Bilden måste komma någonstans ifrån, frågan är bara var. Vår teori är att medias framställning av den kommunala verksamheten spelar en stor roll. Tittar man till Teresa Larsens egen undersökning om mediernas bild av kommunen, visar den att offentliga arbetsgivare oftare framställs som mer oattraktiva än privata. För att få en bra artikel gäller det att fånga allmänhetens uppmärksamhet. Att personalen på Sahlgrenska sjukhuset mår bra och är glada säljer knappast många lösnummer. Är arbetsförhållandena de motsatta och patienterna klagar, har det däremot nyhetsvärde. I ett demokratiskt land där välfärdssystemet fungerar publiceras ”dåliga” nyheter, ett land som inte har detta, publiceras solskenshistorier i större utsträckning. Kanske är det då bra att vi inte så ofta läser historier av denna
solskenstyp. Men, samtidigt ger detta en mindre tilltalande och kanske inte så rättvis bild av kommunen som arbetsgivare. Det vill säga, vi tror att studenternas bild av kommunen kan härledas ur mediernas ökade genomslagskraft i dagens samhälle.
Däremot vore det fel att lägga all skuld på medierna. Det måste finnas fler bidragande orsaker som format och formar bilden av kommunen. De som är anställda på kommunen i nuläget, bidrar säkerligen också de till kommunens rykte. Det verkar inte direkt som man skryter om att man är kommunalanställd. Men kanske skulle detta behövas för att förändra människors uppfattning om kommunen. Vi kan se att uppfattningen av kommunen inte påverkas av om att man har någon i sin närhet eller familj som arbetar kommunalt. Om dessa personer varit tillräckligt ”stolta” över sitt arbete kan vi tycka detta borde synas. Borde inte då de som känner någon inom kommunen i större utsträckning kunna tänka sig att arbeta kommunalt, än de som inte känner någon? Är det så att de faktiskt inte är nöjda själva eller är det bara det att de inte vågar uttrycka det? Ettdera fallet kanske det ändå vore på sin plats med ökade resurser för ”personalvård”. Är det egentligen så fel att, som Jonas Berkling skolledare på
har möjlighet att både koppla av samt att få möjlighet att byta miljö under fortbildningsdagar. Detta är förmåner som den privata sektorn kan locka med, så varför skulle inte kommunen kunna göra det? Det är trots allt ett lågt pris att betala för en välmående arbetskraft. Dessutom är det en konkurrensfördel i jakten på ny kompetent personal.
Vi kommer i kontakt med kommunen flera gånger varje dag, allt från att gå på deras gator, bo i deras hus till åka med lokaltrafiken. Kommunen är alltså en mycket heterogen verksamhet. Frågan är då om det är möjligt att marknadsföra kommunen som en enda fullständig enhet. När Volvo ägde Kalles kaviar marknadsförde man inte kaviaren med en bil. Det är två olika produkter som är riktade till olika målgrupper och därför behöver marknadsföras på två olika sätt. Likadant ser vi på kommunen eftersom de har så många olika yrkesgrupper anställda. Vi tror inte att det är möjligt att marknadsföra kommunen som ”kommunen” utan de olika enheterna måste marknadsföra sig själva. På så vis blir till marknadsföringen mer målinriktad vilket upplevs som positivt av mottagaren eftersom den riktar sig till en specifik grupp. Vårt resultat skulle kunna tyda på att den blivande arbetskraften håller på att bli mer individualistisk än innan89. Detta är något som även bekräftas i Berglunds avhandling. Eftersom det ”goda arbetet” representeras av individuella aspekter medan kommunen uppfattas som altruistisk går bilden av det ”goda arbetet” och kommunen isär. Ett sätt att locka studenter till kommunen är således att forma verksamheten så att den bättre
överensstämmer med de individualistiska aspekterna. Ett annat alternativ för kommunen är att framhäva de ”övriga” aspekterna som visade sig vara viktiga för studenterna, till exempel att betona att kommunen (faktiskt) erbjuder intressanta arbetsuppgifter och är en trevlig
arbetsplats.
Troligen kommer kraven på det ”goda arbetet” att förändras över tid. För att de blivande arbetsgivarna även i framtiden skall kunna konkurrera om arbetskraften föreslår vi att denna studie följs upp. Genom att fortsätta forska på området kan man undersöka om och hur studenternas attityder till kommunen som arbetsgivare förändras. Det skulle även vara intressant att, likt Öhman90, genomföra en studie på studenter, vars utbildning medför att de mer eller mindre saknar möjligheten, att välja inom vilken sektor de vill arbeta, och jämföra denna med vårt resultat. Finns det skillnader i attityder eller är bilden av kommunen
densamma?
89 Se vidare Ungdomsbarometerns resultat under rubriken Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter. 90 Öhman, A. 2001