Slutdiskussion Carl Ahldén Wendestam

I min avslutande diskussion har jag för avsikt att lyfta fram och fördjupa resonemang och aspekter vilka uppdagats i samband med analysförfarandet men som ej, med anledning av studiens avgränsningar, fått utrymme att utvecklas. Först finner jag det dock relevant att reflektera kring såväl de styrkor som svagheter som den här undersökningen är behäftad med. Här vill jag främst lyfta fram att kombinationen av en kvantitativ och en kvalitativ

metod, enligt min mening, varit högst fruktbar dels för att få en bild av hur ofta damidrott och kvinnliga atleter förekommer på Idrottsgalan, och dels för att få en djupare förståelse för hur de faktiska representationerna av dessa atleter är konstruerade. Vidare vill jag även belysa att det specifika teoretiska ramverk vilket vi applicerat samt valet av nämnda metoder också utgör begränsningar, om än nödvändiga sådana, vilka i sig bidragit till att vissa dimensioner av empirin fallit bort. Det senare leder även in på de resonemang och aspekter som inte uppmärksammats i analysdelen och som jag har för avsikt att utveckla längre fram i denna slutdiskussion.

En av de främsta fördelarna med tillämpandet av de två ovan nämnda metoderna, eller blandade metoder som kombinationen av dessa även benämns, är att analysen både spänner över ett brett spektrum och öppnar upp för ett blottläggande av den mening som sträcker sig bortom det manifesta. Genom att studera samtliga avsnitt av Idrottsgalan och, i enlighet med aktuellt kodschema, kvantifiera innehållet har vi, enligt min mening, fått en mycket god översikt över det som visas och kommer till uttryck på denna gala. Således har vi, som framkommer i analyskapitlet, kunna påvisa generella mönster i empirin och därigenom haft möjlighet att uttala oss om bland annat att damidrott och kvinnliga idrottare är underrepresenterade i detta sammanhang. Samtidigt bör det poängteras och understrykas att de variabler och variabelvärden som vi använt oss av är att betrakta som ett utfall av mer kvalitativa val. I detta avseende har vi, utifrån vår specifika förförståelse och studiens syfte, valt att fokusera på vissa aspekter framför andra. Här är det av värde att problematisera detta ytterligare då det i förlängningen kan innebära att de samband och mönster som vi funnit egentligen är mer komplexa och därför inte låter sig fångas av de mätverktyg (variabler och variabelvärden) som vi tillämpat. Precis som Trost (2001:132) poängterar finns en risk att det som påvisas egentligen utgör skensamband och att en, i sammanhanget, direkt avgörande faktor för varför det ser ut på ett visst sätt faller utanför det som faktiskt undersöks. Då de resultat vi funnit till stora delar pekar på mönster som konstaterats i tidigare forskning i ämnet, främst med hänsyn till i forskningsöversikten presenterade artiklar, vill jag dock hävda att risken för att det i vårt fall handlar om skensamband inte är överhängande. Visserligen går det givetvis inte att helt utesluta att så skulle kunna vara fallet. Statistik i sig är också, paradoxalt nog, något som kan vara föremål för flera möjliga tolkningar då siffrornas innebörd är direkt beroende av vilka variabler och resultat som sätts i relation till varandra.

En annan styrka och fördel med att vi i analysen av vår empiri haft ett både kvantitativt och kvalitativt tillvägagångssätt är att vi kunnat sätta de mer övergripande resultaten från det förstnämnda i relation till det sistnämnda. Således har vi haft möjlighet att söka och belysa den djupare mening som de mer generella strukturerna kan vara ett uttryck för. Detta fördjupar inte enkom själva förståelsen för det studerade innehåll på Idrottsgalan utan ger även bärkraft åt de tolkningar vi gjort av de mediala representationerna av kvinnliga idrottare och varför dessa kan vara problematiska. Emellertid är det här frågan om att det är just våra tolkningar som står i centrum. Eftersom att vi, med tanke på valt perspektiv för studien, inte haft för avsikt att undersöka hur de som tittar på, samt idrottarna själva, upplever och tolkar innehållet på Idrottsgalan kan en hävda att de tolkningar som framförs endast ger uttryck för vad vi, i egenskap av uttolkare, tycker. Givetvis är det, likt Bergström och Boréus (2000:26) poängterar, inte möjligt att kringgå det faktum att vi, genom vår specifika förförståelse, ser

på världen och de fenomen vi studerar på ett visst sätt och att detta i sin tur påverkar våra tolkningar. Samtidigt är vi väl medvetna om betydelsen av denna förförståelse och att det därför är vitalt att både vara transparent genom hela forskningsprocessen och tydligt underbygga och argumentera för de slutsatser som dras. Då vårt material som sådant innehåller många olika dimensioner finns utrymme för flertalet tolkningar. Vår avsikt är dock att de betydelser och resultat vi framhåller, samt hur vi argumenterar för dessa, är relevanta sett mot bakgrund av på vilka grunder det görs.

Avslutningsvis ämnar jag ägna resterande del av min slutdiskussion åt att lyfta fram de resonemang och aspekter vilka, av förklarliga anledningar, inte fått utrymme att utvecklas i ett tidigare skede. En aspekt som här är intressant att uppmärksamma och reflektera kring är i hur pass stor omfattning ett slags nationell identitet och intresse för svenska idrottare generellt påverkar vilka idrottare som uppmärksammas på Idrottsgalan. I och med att Idrottsgalan, som nämnt tidigare, är en gala där svenska atleter prisas för skördade framgångar på ett nationellt såväl som ett internationellt plan så går det inte att helt förbise att ett mer generellt intresse för svenska framgångar styr vilka som uppmärksammas, hur det görs och varför. I detta avseende kan, likt Ulrika Olausson (2009:137-138) poängterar, en nationell identitet, och den gemensamma enhet av ett slags vi som den konstruerar, bli överordnad andra intressen och alternativa identitetskonstruktioner. Det blir således då istället en fråga om vem som varit mest framgångsrik oberoende av om det rör sig om en kvinnlig eller manlig idrottare. Även Toni Bruce (2016:367) lyfter i sin genomgång av tidigare forskning på området fram att det i flertalet studier konstaterats att mediala representationer av kvinnliga och manliga idrottare tenderar vara relativt likvärdiga när de tävlar för sin nation. Vidare förklaras detta med att det, i dessa sammanhang, ofta handlar om att just en form av nationell identitet eller en nations intressen är överordnade andra faktorer.

I någon mån skulle detta kunna fungera som en förklaringsmodell även i vårt fall då det vissa år på Idrottsgalan, och i vissa kategorier, är en markant skillnad vad beträffar nominerade och premierade kvinnliga idrottare. Förvisso har inte denna studie haft för avsikt att undersöka hur en eventuell nationell identitet kan påverka representationerna av damidrott och kvinnliga atleter på Idrottsgalan, men det tål att nämnas samtidigt som det riktar ljus mot andra dimensioner vilka med fördel kan undersökas närmare i framtida forskning.

Till sist vill jag lyfta fram begreppet intersektionalitet samt att det, även i vårt fall, skulle kunna användas för att nå bortom den binära uppdelningen mellan kvinna och man för att blottlägga djupare maktdimensioner. Här handlar det om att, precis som Fagerström och Nilson (2008:21) understryker, se den mer komplexa relationen mellan kön och exempelvis sexuell läggning och klass. När det kommer till Idrottsgalan öppnar detta upp för nya intressanta frågor att beforska vidare. Vad innebär det egentligen att de mediala representationerna av kvinnliga idrottare nästan uteslutande utgörs av vita heterosexuella kvinnor och vad får deras roll som förebilder för betydelse i detta sammanhang?

9. Referenser