Slutdiskussion Lorena Clarin Larsson

I analysen ovan har fokus legat på de delar i vårt empiriska material som varit mest relevanta för vår undersökning. Således har vi främst belyst aspekter som på olika sätt berikat våra resonemang i analysen och hjälpt oss i besvarandet av aktuella frågeställningar. I denna avslutande diskussion ämnar jag ta ett steg ut ur den intensiva forskningsprocess som fortlöpt

under de senaste månaderna för att kort reflektera över undersökningens styrkor och svagheter samt för att belysa några tankar och resonemang som uppkommit under studiens gång, men som av förklarliga skäl inte fått ta plats i analysdelen.

Vi har med hjälp av valda metoder kunnat redogöra för hur representationer av kvinnliga idrottare och damidrott tagit sig uttryck i den TV-sända Idrottsgalan. Jag anser att vår studies främsta styrka ligger i att vi, genom att kombinera en kvantitativ och en kvalitativ metod, haft möjlighet att beforska ämnet på ett djupare plan. I analysen har vi vägt resultaten från respektive metod mot varandra och på så sätt nått flera dimensioner i förståelsen för problemområdet. Emellertid är det i just dessa styrkor som jag även finner vissa svagheter. Genom att avgränsa det empiriska materialet till enbart de sjutton avsnitten av Idrottsgalan och därmed inte ta hänsyn till andra medieplattformar som berör programmet eller sport i allmänhet har vi förvisso kunnat behandla empirin på djupet, men samtidigt kan denna avgränsning göra att andra perspektiv får stå åt sidan. Här menar jag att en, genom att titta på mediala representationer utifrån fler än ett medie, hade kunnat utvidga resonemangen något. Dock bör poängteras att vi primärt valde att titta på Idrottsgalan med anledning av att den sammanfattar idrottsåret som varit och på så sätt kan ses som en inramning av vad som, i sportens värld, har uppmärksammats eller ej. Således fyller den aktuella empirin, i det här avseendet, sin funktion och blir i relation till våra frågeställningar mycket relevant för den studie vi bedrivit.

De resultat som vi presenterat har till stor del gått i linje med vad den tidigare forskningen, som introducerats i forskningsöversikten, kommit fram till. Här pekar dessa genomgående på en generell snedfördelning i hur stort utrymme damidrott respektive herridrott får i medier samt på skillnader i hur dessa representeras. Dock menar jag att det i det här sammanhanget blir intressant att vidga perspektivet ytterligare och även titta på andra plattformar som finns att tillgå i det samtida medielandskapet. Därför vill jag ägna följande del av min slutdiskussion åt att reflektera över huruvida det finns en ömsesidig påverkan mellan traditionella medier och sociala medier. Här blir självrepresentation centralt och skulle enligt min mening vara en aspekt som med fördel behandlas i kommande forskning inom det problemområde vi studerat.

Utifrån Heineckens forskningsartikel ”Empowering girls through sport? Sports advice books for

young female readers” (2016) och hennes undersökning av kända damidrottares självbiografiska

böcker finner jag det relevant att vidareutveckla resonemangen kring hur de kvinnliga atleterna är med och skapar bilden av sig själva i sportens värld. Även om Heinecken bygger sin undersökning på självrepresentation genom böcker så går det att dra vidare paralleller till hur idrottarna idag använder sociala medier för att visa upp sig själva, och därigenom blir medskapare till föreställningen om hur kvinnor är och bör vara. Nämnd studie visar även på att självrepresentationerna ofta erbjuder en mer nyanserad bild av kvinnor än den som ofta framställs stereotypt i medier. Det är således myten om kvinnan som tillbakadragen, ödmjuk och tacksam (Hellborg & Hedenborg (2015:252-254) som till viss del utmanas när kvinnorna i sportens värld själva får möjlighet att uttrycka sig.

Ett annat exempel som kan kopplas till Heineckens resonemang är instagramkontot ”assholesonline” som startats av handbollsspelaren Linnéa Claeson. Genom kontot delar Linnéa med sig av sina erfarenheter av sexuella trakasserier vilka hon, som idrottare och

kvinna, får utstå på nätet. Med sina 90 000 instagramföljare har hon fått ett stort medialt genomslag i både TV och tidningar och har på grund av detta influerat såväl jämställdhetsdebatten generellt som debattklimatet i sociala medier (Hansson, 2017). Instagramkontot är ett exempel på hur dessa typer av plattformar kan användas för att uttrycka personliga åsikter och i förlängningen även utgöra självrepresentationer. Huruvida dessa kan få en verklig påverkan på hur bilden av kvinnor inom idrotten konstrueras och uttrycks är svårt att sia om, men det faktum att möjligheten till att influera och sätta en agenda finns, gör det definitivt intressant att vidare beforska detta.

Det som Linnéa uttrycker genom sitt instagramkonto står på flera sätt i kontrast till de stereotypa kvinnliga egenskaper som Hellborg och Hedenborg (2015) talar om då hon visar sig orädd inför att uttrycka stark kritik, och därmed kan uppfattas som självsäker i sin roll som kvinna trots att hon får utstå påhopp och trakasserier. Ytterligare en aspekt som bör lyftas fram är hur både Heineckens studie av idrottarnas självbiografier och Linnéas instagramkonto, där hon representerar sig själv, kan ses som ett uttryck för de individualistiska strömningar som Gill (2007:153) och Allen et al. (2015) tar upp i sina artiklar. Här handlar det bland annat om att kvinnorna, när de får uttrycka sig fritt, i neoliberalistisk anda försöker stärka andra kvinnor genom att uppmuntra till att ta eget ansvar för såväl sin karriär som för det förtryck som exempelvis sexuella trakasserier mot kvinnor ger uttryck för. Vidare kan kopplingar till vår analys av Sarah Sjöströms framträdande på Idrottsgalan göras då vi kunnat påvisa att även hon agerar i linje med individualism och de postfeministiska värderingarna som Gill och Allen et al. (ibid.) talar om.

Avslutningsvis vill jag framföra ett förslag för vidare forskning på mediala representationer av kvinnor i idrottens värld. Mot bakgrund av ovan nämnda resonemang menar jag att det möjligen finns mer eller mindre tydliga kopplingar mellan de kvinnliga atleternas självrepresentation genom sociala medier och den framställning av idrottskvinnor som görs i TV och tidningar. Därför hade det varit intressant att studera ett program som Idrottsgalan och sätta de kvinnliga representationerna som tar sig uttryck där i relation till den bild som kvinnorna själva visar upp via exempelvis Instagram. Kan den teknologiska utveckling som det samtida medielandskapet präglas av påverka mer traditionella mediers framställning av idrottskvinnor, och på vilket sätt kan detta i sin tur påverka unga kvinnor i deras egna självbild? är frågor som skulle kunna ligga till grund för framtida forskning på området.

I denna avslutande diskussion har jag haft för avsikt att kortfattat belysa aspekter som inte fått ta plats i vår studie. I nästa avsnitt kommer min studiepartner Carl att utveckla ytterligare resonemang som är intressanta att lyfta fram i relation till vår analys av mediala representationer av kvinnliga idrottare och damidrott på Idrottsgalan.