Ambitionen med vår studie har varit att undersöka vilka upplevelser tonårstjejer har av att bo och leva i bostadsområdet Seved. För att göra detta har vi valt att huvudsakligen utgå ifrån Schutz fenomenologiska teori som fokuserar på
”livsvärldar” med dess utgångspunkt att undersöka hur det vardagliga sociala livet yttrar sig och vad vi ”tar för givet” och tolkar som sanningar. Vidare har vi även använt oss av ett intersektionalitetsperspektiv för att få en förståelse av hur informanternas upplevelser kan tolkas utifrån ett maktperspektiv och därigenom synliggöra dolda strukturer i samhället som berör kön, klass och etnicitet.
De fem frågeställningar vi har utgått ifrån för att besvara studiens syfte är: 1) Vad
är det karaktäristiska med Seved enligt tjejerna? 2) Hur upplever tjejerna ungdomsgängen på Seved? 3) Hur upplever tjejerna bostadsområdet Seved med fokus på trygghet och rädsla? 4) Vilken syn upplever tjejerna att allmänheten har om sevedsbor? 5) Hur rör sig tjejerna i bostadsområdet och i andra delar av Malmö stad? Vi kommer här nedan att sammanfatta och diskutera aspekter ur vårt
resultat- och analyskapitel.
I tjejernas berättelser var ett återkommande tema gemenskap. Gemenskapen belystes bland annat då de beskrev det karaktäristiska med Seved och vad som gjorde området speciellt. Med utgångspunkt i det fenomenologiska synsättet
kunde vi se att gemenskapen blev ett ”taget för givet” i tjejernas ”livsvärldar”, det vill säga att de ser det som en självklarhet att människor på Seved håller ihop och att det råder en familjär stämning i området. Vidare ”typifierar” de gemenskapen och menar att den bygger på; delade erfarenheter som går långt tillbaka i tiden,
att känna igen människor i området, att vara bekant med området samt att ha släkt, vänner och familj i sin närmiljö. Vi tolkar deras beskrivning av gemenskap
vara av en generell karaktär, där gränserna mellan kön, klass och etnicitet överskrids bland de boende på Seved i det här specifika sammanhanget.
Ytterligare en aspekt av gemenskapen är hur stigmatiseringen påverkar de boende på Seved. Seved är ett bostadsområde som ligger centralt beläget i Malmö, men trots detta har det i media fått en stämpel av att vara i samhällets ”utkant” och betraktas som ett problemområde. I den offentliga diskursen har Seved präglats av ett dåligt rykte, vilket i förlängningen kan ses som en bidragande faktor till att ett starkt ”vi” har skapats. Gemenskapen bygger delvis på själva utanförskapet. Som diskuterats i kapitlet ”Synen på Seved” har stigmatiseringen lett till att ett starkt motstånd har skapats bland de boende. Tjejerna använder sig av olika
försvarsstrategier för att bemöta det dåliga ryktet, exempelvis neutraliserar de den negativa mediebilden genom att lyfta fram positiva aspekter med Seved och uppmuntra människor att besöka området för att bilda sig en egen uppfattning (Ristilammi 1994). Ytterligare en strategi är att avgränsa sig vilket innebär att tjejerna pekar ut Rasmusgatan som det huvudsakliga problemområdet (a a). Med andra ord anser de att hela Seved inte bör svartmålas på grund av en enstaka gata. Ristilammi belyser att människors boendemiljö i hög grad påverkar deras
självbild, och menar att om ett område utsätts för ett negativt rykte berörs även de boendes självbild och det blir svårt för människor att bibehålla en positiv
självbild. För att skydda självbilden blir det därför av stor relevans att försvara sig mot det dåliga ryktet.
Trots den betonade gemenskapen är det viktigt att lyfta fram att gemenskapen på ett individuellt plan inte är lika heltäckande och generell. Detta kan vi se i tjejernas svar när de pratar om killgängen som hänger på Seveds gator. Här framgår det att det finns en tydlig åtskillnad mellan våra tjejer och killarna de beskriver. I tjejernas ”livsvärld” ses det som en omöjlighet att de skulle hänga med killarna på gatan. Tjejerna ser ingen mening i att fördriva tiden på detta vis och anser sig ha viktigare saker att göra på sin fritid. Det är även någonting som inte är accepterat av omgivningen vilket belyses genom att deras föräldrar är starkt emot att gatan är en plats för unga tjejer. Med ett intersektionellt perspektiv går det att utläsa att dessa föreställningar om vad tjejer kan och inte kan göra grundar sig i den rådande könsmaktsordningen (Mattsson 2010). Även om tjejerna hade velat hänga och umgås på gatan hade det varit svårt då osynliga
maktstrukturer påverkar individers handlingsutrymme.
En intressant aspekt att ta fasta på är att tjejerna ser killarnas hängande på gatan som meningslöst, omoget och beskriver killarnas beteende med en nedlåtande ton. Vi kan dock utläsa i tjejernas berättelser att de på sin fritid också föredrar att hänga med kompisar precis som killarna, men att valet av plats och aktiviteter skiljer sig åt. Det synliggörs även i tjejernas berättelser att de sinsemellan
uppvisar skillnader i val av aktivitet. De är med andra ord inte en heterogen grupp av tjejer. Olika aktiviteter som tjejerna utför är bland annat läxläsning, shopping på stan, filmtittande och häng på Garaget.
I vår studie har utgångspunkten varit att undersöka tjejernas upplevelser av sitt bostadsområde, och ett ämne som informanterna valde att ta upp flera gånger under intervjun var killgängens roll på Seved. Det framkom bland annat i samband med Seveds negativa rykte, i diskussionen om vilka platser de är bekväma att vistas på samt i aspekterna kring trygghet och otrygghet. Det
synliggjordes att tjejerna har olika inställningar till killarna och deras beteende. I vissa fall fanns en viss ambivalens i deras svar då de å ena sidan förklarade att killarna är deras schyssta grannar samtidigt som de å andra sidan uttryckte nedlåtande kommentarer om killarnas beteende. Vidare beskrev tjejerna olika orsaker till killarnas beteende. Delvis kan killarnas beteende härledas till strukturella orsaksförklaringar i form av att killarna ger uttryck för bristande inflytande och delaktighet i samhället då de bland annat saknar bra bostäder och arbete. Anledningarna till killarnas beteende kan även kopplas till ett grupp- och individperspektiv då aspekter av grupptryck och en vilja att vinna status bland kompisar lyfts fram av tjejerna. Sammanfattningsvis blir vårt intryck att tjejerna inte dömer killarna som människor men att de förhåller sig kritiska till deras beteende.
Trygghet och otrygghet var ämnen som diskuterades i intervjuerna. Flera av tjejerna uttryckte att de kände sig trygga i sitt bostadsområde. Utifrån ett
fenomenologiskt synsätt består tryggheten av ”typifieringarna” att de känner till området väl och människor som bor där. Ytterligare en ”typifiering” är att tryggheten bygger på att de vet vilka gator de ska undvika att gå på under vissa tidpunkter, vilket synliggör att de indirekt inte upplever Seved som en trygg plats i alla lägen. Det vi kan utläsa mellan raderna är att Seved kanske inte fullt ut är den trygga plats som tjejerna vill framhålla att det är. Vi tolkar detta som att tjejerna i någon form ställer sig i en försvarsposition då de inte vill spä på de fördomar som redan finns om området, utan att de istället strävar efter att visa upp en bättre bild av verkligheten. Genom att tjejerna upplever en känsla av trygghet, vidgas också deras handlingsutrymme på så sätt att de inte är rädda för att röra sig i området. Vidare betonar tjejerna att känslan av att vara otrygg om kvällarna inte är unikt för Seved utan det gäller för vart de än befinner sig i Malmö. Vi menar att tjejerna förhåller sig till två parallella sanningar samtidigt, det ena är det ”tagna för givet” att Seved är en trygg plats och den andra är att tjejer måste vara extra vaksamma om kvällarna, oavsett vart i staden de rör sig.
Ett ämne som var laddat för tjejerna var massmedias porträttering av Seved. Samtliga av tjejerna var överens om att bilden var snedvriden då negativa aspekter av området konstant lyfts fram. Följderna av medierapporteringen innebär att Seved blir förknippat med att vara en hotfull och farlig plats präglad av kriminalitet och våld. Enligt Ericsson med flera (2002) påminner detta om
kolonialismens retorik där ”problemområden” beskrivs som den mörka och farliga djungeln. Den stereotypiska bilden av Seved reproducerar i sin tur mönster som gör att även människorna blir sedda som kriminella och våldsbenägna.
Den bild som tjejerna istället önskar att framhålla av Seved och sevedsbor är att sanningen är mer komplex och nyanserad än vad media lyckas förmedla. De menar att det ”typiska” med sevedsbon är att alla är olika. Enligt tjejerna består Seved av så mycket mer än den lilla skara som media väljer att kasta ljus på. I tjejernas ”livsvärld” är Seved en plats fylld av kontraster med olika slags människor från alla världens hörn, där minnen och erfarenheter blandas och utbyts.