Examensarbete Malmö högskola
15 hp Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
Hälsa och samhälle
RÖSTER FRÅN SEVED
EN KVALITATIV STUDIE OM UNGA TJEJERS
TANKAR & BETRAKTELSER FRÅN ETT
BOSTADSOMRÅDE I MALMÖ
AMMY MODY
ANNA GRAMMATIKAS
Tack till alla tjejer som medverkat och gjort den här
uppsatsen möjlig.
VOICES FROM SEVED
A QUALITATIVE STUDY OF YOUNG GIRLS´
THOUGHTS AND REFLECTIONS ABOUT A
NEIGHBOURHOOD IN MALMÖ.
AMMY MODY
ANNA GRAMMATIKAS
Grammatikas, A & Mody, A. ”Voices from Seved – A qualitative study of young girls´ thoughts and reflections about a neighbourhood in Malmö”. Degree Project
in social work, 15 Credit points. Malmö University: Health and society,
department for social work, 2012.
This study is a qualitative study consisting of six interviews with teenage girls between 15-17 years. The aim of the study is to explore these girls´ experiences of living in the neighbourhood Seved in Malmö, which is an area highlighted in the media. With help of a phenomenological and intersectional theoretical framework, we analyze the interviewees’ way of thinking about their neighbourhood. The result describes; what the interviewees´ think is characteristic about Seved, how they relate to the neighbourhoods´ "youth gangs", how they experience the security and insecurity which is associated with their neighbourhood, how they respond to the bad reputation of Seved and how they move in different parts of the city. Our result shows that the interviewees are talking about a widespread
fellowship that exists among the residents in Seved. The fellowship becomes strong because of the stigma that area of Seved suffers from, but on an individual level this fellowship is not complete. For example, it appears that there is a clear distinction between girls and boys. The interviewees describe that they look down on the “boys on the street" and point out that they themselves can do something more meaningful with their own time. Furthermore, the interviewees consider Seved a safe place but in their responses there is also an indication of that they take it for granted that girls generally have to be extra cautious at night. This shows how the hidden structures of power indirectly do have a clear impact on the discretionary power of the interviewees. Another conclusion is that the
interviewees believe that medias´ portrayal of Seved is distorted and exaggerated, and thus the neighbourhood of Seved has got an undeservedly bad reputation.
Keywords: fellowship, girls, intersectionality, media, phenomenological, Seved,
RÖSTER FRÅN SEVED
EN KVALITATIV STUDIE OM UNGA TJEJERS
TANKAR & BETRAKTELSER FRÅN ETT
BOSTADSOMRÅDE I MALMÖ
AMMY MODY
ANNA GRAMMATIKAS
Grammatikas, A & Mody, A. ”Röster från Seved – En kvalitativ studie om unga tjejers tankar och betraktelser från ett bostadsområde i Malmö”. Examensarbete i
socialt arbete 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för
socialt arbete, 2012.
Denna uppsats är en kvalitativ studie som består av sex intervjuer med tjejer mellan 15-17 år. Studiens syfte är att utforska dessa tjejers upplevelser av att bo och leva i bostadsområdet Seved i Malmö, vilket är ett av media uppmärksammat bostadsområde. Med hjälp av ett fenomenologiskt samt intersektionellt teoretiskt ramverk analyserar vi informanternas resonemang. I resultatdelen skildras vad som är karakteristiskt med Seved, hur informanterna förhåller sig till ”killgängen” i området, hur de ser på trygghet och otrygghet kopplat till deras bostadsområde, hur de bemöter det dåliga ryktet om Seved samt hur de rör sig i och utanför Seved. Ett övergripande tema som utlästes ur informanternas svar är att Seved präglas av en generell gemenskap i den bemärkelse att ett ”vi” har skapats då området utsätts för stigmatisering. Trots den betonade gemenskapen är det viktigt att lyfta fram att den på ett individuellt plan inte är lika heltäckande och generell. Utifrån informanternas svar framgår det att det råder en tydlig åtskillnad mellan tjejer och killar, exempelvis är det otänkbart för tjejerna att de skulle stå och hänga med killgängen på Seveds gator. Informanterna har en nedlåtande ton då de beskriver killarnas ”hängande på gatan” och påpekar att de själva kan göra något mer meningsfullt med sin tid. Vidare betraktar informanterna Seved som en trygg plats men i deras svar går det även att utläsa att de förhåller sig till en vedertagen sanning om att tjejer i allmänhet måste vara extra försiktiga om kvällarna. Detta visar hur dolda maktstrukturer indirekt påverkar informanternas
handlingsutrymme. Ytterligare en slutsats är att informanterna anser att medieskildringen av Seved är snedvriden och överdriven vilket bidrar till att området har fått ett oförtjänt dåligt rykte.
Nyckelord: fenomenologi, gemenskap, intersektionalitet, media, Seved,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 7
1.1 Introduktion ... 7
1.2 Problemformulering ... 8
1.3 Syfte och frågeställningar ... 8
1.4 Begreppsdefinitioner ... 8 1.5 Disposition ... 9 2. BAKGRUND ... 9 2.1 Områdesbeskrivning av Seved ... 9 2.2 Tidigare forskning ... 11 2.2.1 Ungdomsforskning ... 11
2.2.2 Trygghet kopplat till det offentliga rummet ... 12
2.2.3 Förorter och medierapportering ... 12
3. TEORETISKT RAMVERK ... 13 3.1 Fenomenologi ... 14 3.2 Intersektionalitet ... 14 3.3 Teoridiskussion ... 16 4. METOD ... 17 4.1 Metodologisk ansats ... 17
4.2 Urval och avgränsningar ... 17
4.3 Tillvägagångssätt ... 18
4.4 Intervju som metod ... 19
4.5 Intervjugenomförandet ... 19
4.6 Bearbetning av material ... 20
4.7 Trovärdighet, riktighet och generaliserbarhet ... 20
4.8 Forskarrollen ... 22
4.9 Etiska överväganden ... 23
4.10 Arbetsfördelning ... 23
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 24
5.1 Seveds karaktär ... 24
5.1.1 Liv, rörelse och gemenskap ... 24
5.2 Tjejernas beskrivning av killarna ... 26
5.2.1 All eyes on me ... 26
5.3 Trygghet och otrygghet ... 28
5.3.1 Seved är tryggt ... 28
5.3.2 Polisens närvaro- tryggt eller otryggt? ... 30
5.4 Synen på Seved ... 31
5.4.1 ”Dom överdriver” ... 31
5.4.2 Så ”är” en sevedsbo ... 32
5.5 Att hänga på olika ställen ... 34
5.5.1 Vi hänger här och de hänger där... 34
5.5.2 I och utanför Seved ... 37
6. SLUTDISKUSSION ... 38
REFERENSER ... 42 Tryckta källor: ... 42 Lagar: ... 43 Internet: ... 44 Bilder: ... 44 BILAGOR ... 45 Bilaga 1: Informationsblad ... 45 Bilaga 2:Samtyckesblankett ... 46 Bilaga 3: Intervjuguide ... 47
1. INLEDNING
1.1 Introduktion
”Det är lätt att hitta dem som agerar utåt. De syns. De hörs. De debatteras. Ofta, men inte alltid, är det killar. Att hitta dem som talar med lägre röst, som
självreflekterande vänder sina blickar inåt, är svårare men lika viktigt”.
Citatet ovan kommer från inledningskapitlet i boken Syns du inte, finns du inte av Anna Ehn och Sara Larsson (1997, s 9). Författarna skriver om ungdomars uttrycksmedel som en reaktion på samhället, men citatet speglar även den situation som råder på Seved, ett bostadsområde i stadsdelen Södra Sofielund i Malmö. Seved har varit i massmedias blickfång till och från under flera år. Det har omväxlande beskrivits som ett utsatt socioekonomiskt bostadsområde där det råder misär och otrygghet kontra ett grönskande område där de boende och politikerna engagerar sig i förebyggande verksamheter. Under de senaste månaderna har dock medietillströmningen av Seved kulminerat och
rapporteringen präglats mer än någonsin av de unga killarna och kriminaliteten som tillskrivs dem. Dessa killar är också den målgrupp som har färgat den gängse bilden av Seved medan exempelvis unga tjejer på Seved inte har kommit i
närheten av att få samma utrymme i massmedia.
När vi går in på Sydsvenska Dagbladets hemsida (2011-11-06) finner vi under rubriken ”aktuella ämnen” en snabblänk med det enligt oss stigmatiserande namnet ”Problemen på Seved”. Här kan vi läsa de senaste artiklarna som har publicerats om bostadsområdet Seved under oktober månad. Vi hittar tio skrivna artiklar, alla belyser negativa aspekter som bland annat rör kriminella gäng, överfall, och bråk på Seved. Vi är medvetna om att media ibland också berör ljuspunkter på Seved, exempelvis förebyggande projekt, men för att belysa andan kring den övervägande rapporteringen under de senaste månaderna, har vi valt ut tre olika rubriker;
”Rasmusgatan kameraövervakas – Polisen tar till nytt vapen mot gängen” (2011-10-25),
”Vi är bara plåster på blödande sår- Polisen om läget på Seved” (2011-10-08)
”Brevbärare får överfallslarm- Krav för att arbeta kring Sevedsplan” (2011-10-05).
Politiker, myndigheter, fastighetsägare och vuxna boende i området har blivit uppmärksammade, lyssnade på och fått ge sin syn på vad som händer på Seved. Utifrån den här bakgrunden väcktes tanken om att lyfta fram en grupp som inte har uppmärksammats i hög grad. Det handlar om ungdomar i området som inte är utåtagerande och här finner vi både killar och tjejer. Vi har dock valt att inrikta oss på unga tjejer då deras röster i offentliga sammanhang lyser med sin frånvaro, både i samhället som stort såväl som i denna debatt. Vi har exempelvis endast kommit över en artikel i Södra innerstadens stadsdelstidning som berör unga tjejers levnadsförhållanden på Seved (”Girlpower i Seved” 2011). Vi vill därför låta unga tjejer på Seved träda fram och få berätta om sig själva och om sitt bostadsområde. Vi är intresserade av att höra hur de ser på sin närmiljö och på sina livsvillkor. Istället för att tala om de unga tjejerna vill vi tala med dem och skapa en dialog där de får göra sina röster hörda och bli lyssnade på.
1.2 Problemformulering
Ungdomsforskning är ett brett ämnesområde där många olika aspekter såsom ungdomar, ungdomstiden och ungdomskulturer har blivit föremål för studier. Ett populärt intresseområde har varit ungdomars identitetsskapande bland annat kopplat till kön, klass och etnicitet. Ett stort antal studier har även gjorts på ungdomar boende i förorter och hur de påverkas av kriminalitet, marginalisering och stigmatisering. Inom forskningsvärlden har det emellertid även riktats kritik mot den ungdomsforskning som har gjorts genom åren. Kritiken bottnar i att ungdomsforskningen har varit endimensionell då en omfattande del av
forskningen har gjorts, och görs fortfarande idag, främst på killar (Ambjörnsson 2004, Andersson 2003). Även ordet ”ungdom” är i sig starkt förknippat med killar, både i forskningssammanhang och i massmedia. Under 1990-talet skedde dock en förändring då allt fler svenska avhandlingar problematiserade unga tjejers identitetsskapande och levnadsförhållanden. Med detta i åtanke har vi valt att rikta vår uppmärksamhet på unga tjejer mellan 15-17 år som bor och vistas i
bostadsområdet Seved i Malmö. Tjejer är en grupp som i mindre utsträckning lyfts fram och som varken får synas i massmedia eller i den politiska debatten. Vi vill därför höra vad unga tjejer tänker om sitt bostadsområde, hur de trivs och vad de gör i sin vardag. Vi vill vidare veta vilken syn tjejerna upplever att allmänheten har om sevedsbor och hur de själva beskriver en ”typisk sevedsbo”.
Sammanfattningsvis vill vi undersöka upplevelsen av att vara ung tjej på Seved.
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med vår studie är att undersöka vilka upplevelser tjejer mellan 15-17 år har av att bo och leva i bostadsområdet Seved i Malmö. Vi önskar att få en fördjupad förståelse av tjejers tankar och syn på sin vardagliga verklighet. För att besvara vårt syfte har vi utgått ifrån följande fem frågeställningar:
Vad är det karaktäristiska med Seved enligt tjejerna? Hur upplever tjejerna ungdomsgängen på Seved?
Hur upplever tjejerna Seved med fokus på trygghet och rädsla? Vilken syn upplever tjejerna att allmänheten har om sevedsbor?
Hur rör sig tjejerna i bostadsområdet Seved och i andra delar av Malmö stad?
1.4 Begreppsdefinitioner
Tjejer och tonårstjejer – Vi kommer i vår uppsats att referera till våra informanter både som tjejer och tonårstjejer. Vi instämmer med Fanny Ambjörnsson (2004) att informanterna befinner sig i ”glappet” mellan att vara barn och vuxen, de är med andra ord inte längre flickor men inte ännu kvinnor, därav blev valet av ord tjejer/tonårstjejer. Vi kommer även att referera till tjejerna som informanter och
intervjupersoner.
Att hänga – I uppsatsen förekommer begreppet ”att hänga” upprepade gånger, vilket syftar på ungdomars sätt att umgås under otvungna och avslappnade former. Fokus ligger på ett interagerande genom samtal.
1.5 Disposition
Vi har disponerat vår uppsats på följande vis; i bakgrundskapitlet kommer du som läsare att få ta del av en områdesbeskrivning av bostadsområdet Seved, där vi bland annat presenterar kortfattad statistik och kartor över området. I detta kapitel presenterar vi även tidigare forskning där vi redogör för relevant forskning inom vårt kunskapsfält. Därefter presenteras studiens teoretiska ramverk som har genomsyrat uppsatsens utformning. Vi har utgått ifrån Schutz fenomenologi och intersektionalitetsperspektivet. Teorikapitlet följs av metoddelen där vi redogör för vår forskningsprocess, vårt metodologiska tillvägagångssätt och våra etiska överväganden där vi bland annat diskuterar samtycke och anonymitet. Därefter, i resultat- och analysdelen väver vi samman vårt empiriska material med vårt teoretiska ramverk och besvarar våra fem frågeställningar. Uppsatsen avrundas med en slutdiskussion där vi knyter ihop och reflekterar över vårt resultat och drar slutsatser. Till sist avslutas uppsatsen med vidare forskning där vi för fram tankar om fortsatt forskning inom vårt ämnesområde.
2. BAKGRUND
2.1 Områdesbeskrivning av Seved
Malmö stad utgörs av tio stadsdelar. Seved är ett bostadsområde som tillhör Södra Sofielund, ett delområde i stadsdelen Södra Innerstaden i Malmö (Malmö stads hemsida 2011-11-16).
Bild 1: Bilden visar Malmös tio stadsdelar. Bild 2: Bilden visar delområdena i stadsdelen Södra Innerstaden är den ljusgula stadsdelen. Södra Innerstaden. Bostadsområdet Seved ligger i Södra Källa: Malmö stads hemsida (2011-12-15). Sofielund.Källa: Wikimedia commons hemsida (2011-12-15).
Södra Sofielund bor det ca 4500 invånare varav hälften av dessa invånare är mellan 19-44 år. I stadsdelen är omflyttningen hög, varje år flyttar en fjärdedel av invånarna ut eller in. Malmö stad beskriver på sin hemsida (2011-11-16) att utbildningsnivån i stadsdelen är låg men det finns en tendens till att dessa siffror håller på att förbättras. Området präglas av en socioekonomisk utsatthet i den mån att många av invånarna inte förvärvsarbetar samt att de som arbetar ofta har en låg inkomst. Ett stort antal barnfamiljer är beroende av försörjningsstöd.
Södra Sofielund beskrivs i rapporten Områdesprogram för ett socialt hållbart
Seved (Malmö Stad 2010) som ett relativt litet område. Området utgörs främst av
småindustrier och andra verksamhetslokaler, äldre gatuhus från 1800- talet och lägenhetshus från 1930-talet. Bostadsområdet Seved började byggas under 1950-talet och växte fram kring torget Sevedsplan. Arkitekturen på Seved speglar väl
50-talets tankar kring stadsplanering då området domineras av låghus bestående av tre till fyra våningar med tillhörande öppna innergårdar. Den vanligaste boendeformen på Seved är hyresrätter men även bostadsrätter och äganderätter förekommer. MKB är den enskilt största fastighetsägaren och därutöver finns det en uppsjö av privata fastighetsägare som äger och ansvarar för flera bostadshus. Under de senaste åren har skarp kritik riktats mot många av de privata
fastighetsägarna då de vanskött sina hus. I dagsläget är det många lägenheter som är av ett stort renoveringsbehov vilket framgår i Områdesprogram för ett socialt
hållbart Seved (Malmö Stad 2010).
De gator som utgör bostadsområdet Seved är; Sevedsplan, Rasmusgatan, Jespergatan, Sofiagatan, Köpmansgatan, Mogensgatan, Sevedsgatan och
Bragegatan. I bostadsområdet finns det flera olika föreningar och verksamheter. På Malmö Stads hemsida nämns följande; Mötesplats Seved, ett
informationscentrum öppet för alla på Seved. Mötesplatsen erbjuder bland annat samhällsinformation, vägledning och hjälp med jobbsökning. Vidare finns
Flygande mattan som är en samlingslokal, AIF barrikaden arbetarnas
idrottsförening, Bryggeriet/Föreningarnas hus som innehåller affärer och inomhus anläggning för skateboard, Barn i stan en verksamhet som vill bygga broar mellan Malmöbor samt stadsdelsbiblioteket Garaget.
På kartan nedanför beskrivs var förskolor, föreningar och verksamheter är placerade i området.
Bild 3: Bostadsområdet Seved
Källa: Malmö stads hemsida (2011-12-15)
I Seved har det genomförts, och genomförs, många sociala projekt för att försöka förbättra livsvillkoren för områdets invånare och ge dem mer inflytande att påverka sin närmiljö. En stor satsning från Malmö Stad är det så kallade Områdesprogrammet, som syftar till en social, ekonomisk och miljömässig hållbar utveckling i Malmö med det generella målet att alla stadens invånare ska få ta del av välfärden på lika villkor. Detta mot bakgrund av att politiker ansett att stadens invånare inte har haft samma tillgång till välfärd. Det finns ett flertal områden i Malmö som har ansetts varit i extra stort behov av denna satsning, varav Seved är ett. Några av fokusområdena för Områdesprogrammets
utformande är att medborgarna ska vara delaktiga i sitt område, att satsa på de ungdomar som bor där samt att skapa entreprenörskap och partnerskap inom området (Malmö Stad 2010).
2.2 Tidigare forskning
2.2.1 Ungdomsforskning
I vår problemformulering nämnde vi att det råder en obalans inom svensk ungdomsforskning, pojkar och unga män har blivit framlyfta medan flickor och unga kvinnor har fått stå tillbaka och hamnat i periferin (Andersson 2003). Denna kunskapslucka har beskrivits i flertalet av de avhandlingar vi har tagit del av (Göthlund 1997, Andersson 2003, Ambjörnsson 2004, Johansson 2003).
Forskningsvärlden är medveten om problemet och flera studier har gjorts och görs för att fylla tomrummet och öka kunskapen om tonårstjejers liv och verklighet. Det bör belysas att det bland annat i England har gjorts forskning där tonårstjejers levnadsförhållanden har varit i fokus. Ett återkommande namn inom området är Angela McRobbie. Vi har dock behövt avgränsa vår forskningsöversikt och valt att endast ta med studier som berör svenska förhållanden då vi anser att detta har mest relevans för vårt ämne.
Anette Göthlund (1997) undersöker i sin studie Bilder av tonårsflickor- om estetik och identitetsarbete hur tonårsflickor använder sig av estetiska tillvägagångssätt i
sitt identitetsarbete och i sin övergång till att bli en vuxen kvinna. Hennes
utgångspunkt är att identitetsarbetet är ett eget skapande och kan därför betraktas som en estetisk praktik. Fanny Ambjörnsson (2004) har också forskat om tjejer i sin doktorsavhandling I en klass för sig vilken är en etnografisk studie där hon har undersökt hur tonårstjejer på gymnasiet med olika klassbakgrund skapar det kvinnliga genuset. I studien jämför hon två grupper av tjejer, en skolklass på Samhällhällsvetenskapsprogrammet och en på Barn- och Fritidsprogrammet. Hon har utforskat hur de olika grupperna skapar och formar olika sätt att bli ”tjej” på. Vidare belyser Ambjörnsson vad som betraktas som normalt och onormalt samt vilka ideal tjejerna utgår ifrån och försöker upprätthålla.
Ambjörnsson och Göthlund har båda fokuserat på tjejer och identitetsskapande, vilket i vår uppsats inte kommer att vara det huvudsakliga fokusområdet, utan snarare unga tjejer och deras förhållande till sitt bostadsområde. Åsa Andersson (2003) belyser i sin avhandling att ungdomsforskning med inriktning på
multietniska miljöer inte har många år på nacken då dessa miljöer inte tidigare har funnits per definition i Sverige. Det är först under 1990-talet som forskare har tagit sig an detta ämne och flera etnografiska studier har gjorts där man kombinerat könsperspektivet med bland annat frågor om klass och etnicitet (Andersson 2003, Göthlund 1997).
Andersson (2003) har i sin studie Inte samma lika - identifikationer hos
tonårsflickor i en multietnisk stadsdel undersökt vilken roll kön, ungdom,
etnicitet, plats och social skiktning har för tonårstjejer i en multietnisk och socialt stigmatiserad stadsdel. Hennes målsättning har varit att belysa vilken innebörd dessa olika teman har för tjejer som befinner sig i liknande omständigheter som den stadsdel hon skriver om. Utifrån tjejernas berättelser tolkar hon hur plats, kön, ungdom, etnicitet gestaltas och kommuniceras. Hon belyser bland annat under temat plats hur tjejerna hittar olika strategier för att hantera att de kommer från en förort med låg status. Ett sätt är att avidentifiera sig med förorten då de försöker anpassa sig till den svenska medelklassnormen för att visa resten av samhället att de duger och inte bekräfta de dåliga ryktena. Andersson beskriver även hur flera tjejer betraktar förorten som en säker och tolerant plats där alla betraktas som lika
oavsett härkomst. Hon problematiserar dock begreppet etnicitet och belyser att termen har olika innebörd i olika sammanhang för tjejerna. Anderssons forskning kommer i vår uppsats att ha relevans då den just betonar kopplingen mellan stadsdel och identifikation. Vidare skildrar författaren Alexandra Ålund (1997) i sin bok Multikultiungdom barn som växer upp i Sveriges multikulturella samhälle. Ålund skriver att dessa ungdomar, som hon benämner som multikultiungdomar, ofta växer upp i socialt utanförskap i segregerade bostadsmiljöer.
2.2.2 Trygghet kopplat till det offentliga rummet
I vår uppsats kommer vi att ta upp frågor som berör aspekten trygghet och otrygghet kopplat till bostadsområde. I Trygg Stad diskuterar Carina Listerborn (2002) kvinnors rädsla kopplat till stadsbyggnad och trygghetsskapande projekt. Listerborn klargör att orsaken till en upplevd trygghet eller otrygghet grundar sig i skeva maktrelationer och individers positioneringar i samhället. Hon diskuterar vidare hur kön har betydelse i trygghetsaspekten då kvinnor anses vara den grupp som upplever sig vara mest rädda för att råka ut för något, även om män är den grupp som i verkligheten blir mest utsatta. Det framkommer att kvinnor ofta har framarbetat strategier för att undvika hotfulla situationer. Listerborn
problematiserar kring att kvinnors upplevelse av rädsla indikerar att kvinnor fortfarande ses och ser sig själva som en svagare grupp gentemot män (Listerborn 2002).
Catrin Lundström (2010) skriver i sin artikel om nyttjandet av det offentliga rummet. Hon presenterar i sin artikel ”Concrete bodies: young Latina women transgressing the boundaries of race and class in white inner-city Stockholm” en studie om latinamerikanska kvinnor i Stockholm och deras användande av offentliga rum, sett ur perspektiven kön, klass, etnicitet och sexualitet. Hennes resultat av insamlade intervjuer visar att kvinnorna känner sig mer eller mindre trygga och välkomna i olika miljöer. Majoriteten av intervjupersonerna i studien lever i mångkulturella förorter, medan ett fåtal lever i Stockholms innerstad. Lundström använder sig i analyserandet av sitt material av teorier kring exkludering och rasifiering. Artikeln beskriver unga kvinnor i Stockholm som lever i förorterna men som vistas i innerstaden som av författaren benämns som ”white spaces”. Dessa kvinnor delar i studien med sig av deras subjektiva
upplevelser av att vistas i offentliga rum som de anser ”inte tillhöra dem”. Många av kvinnorna berättar att de tycker att boendesegregation för dem är den ultimata klassmarkören. Den fysiska boendemiljön i förorten är en indikation på ens position i samhället och den geografiska distansen från svenskarna i innerstaden ett tecken på rasism. Lundström menar vidare att mekanismerna av att vara exkluderad från samhället samvarierar på flera olika plan samtidigt, det måste ses ur ett intersektionellt perspektiv där flera olika faktorer såsom klass, kön, etnicitet och sexualitet kan leda till marginalisering. Lundström argumenterar för att de unga latinamerikanska kvinnorna, genom att korsa osynliga och symboliska gränser mellan förort och innerstad, gör att de ”vita områdena” ständigt blandas upp och förnyas och omdefinieras (Lundström 2010).
2.2.3 Förorter och medierapportering
Seved är ett litet bostadsområde i centrala Malmö men den offentliga diskursen om Seved påminner många gånger om hur förorter och dess invånare har
medias beskrivningar av förorter. Etnologen Per-Markku Ristilammi har i
avhandlingen Rosengård och den svarta poesin (1994) forskat kring de diskursiva processer som gör att Rosengårds annorlundahet kan skapas och återskapas, och bidra till stadsdelens dåliga rykte. En aspekt Ristilammi tar upp i studien är vilka samband som kan urskiljas i rosengårdsbornas bilder av sig själva jämfört med de offentliga diskurserna. Han poängterar att det negativa ryktet är ett återkommande tema och problematiserar kring hur de boende tar avstånd från den påtvingade föreställningen av annorlundahet. Ristilammi lyfter fram att ”människors självbild bestäms ju i stor utsträckning av ens omgivning och om omgivningen hela tiden förhåller sig negativ är det svårt att upprätta en positiv självbild” (s 131). Den här mekanismen gör att de boende vill försvara sin bostadsort i mötet med andra människor som inte bor på Rosengård. Ristilammi identifierar olika strategier som detta kan ske på, antingen genom att neutralisera och nyansera bilden av Rosengård och med detta skydda sin egen självbild. Det kan även ske genom att människor avgränsar sig och istället anger ett visst område på Rosengård som det ”dåliga stället”, det vill säga där de själva inte bor, eller genom att visa att de inte är en ”typisk rosengårdsbo”.
Per-Markku Ristilammi har även tillsammans med Urban Ericsson och Irene Molina skrivit rapporten Miljonprogram och media (2002). Författarna
undersöker medias beskrivningar och tolkningar av förorten och dess invånare. De betonar att samhällsproblem ofta kopplas ihop med förorter, och invånarna blir stämplade som främmande och annorlunda. Under 60-talet präglades
rapporteringen av förorten som det smutsiga och skräpiga, på 70-talet av
kriminalitet och sociala problem i form av missbruk och på 80-talet av invandrare
vilket även dominerar idag. Författarna beskriver hur de tidiga stigmatiserande elementen förs samman med de nya och framställs i olika varianter. Vidare lyfter författarna fram att dagens medierapportering vänder sig främst till en svensk, icke-invandrarpublik, och menar att ”invandrare är objekt i representationerna; man besöker dem, beskriver dem, föreslår hur man bör, kan åtgärda dem, etc”(s 15). I rapporten dras paralleller till kolonialismens retorik där förorten målas upp som den farliga och mörka djungeln som även är exotisk och autentisk. Följderna av medias stigmatiseringsprocess är att förorten får symbolisera det Andra, där människor tillskrivs egenskaper som gör dem annorlunda från det övriga samhället.
3. TEORETISKT RAMVERK
Ambitionen med vår studie är att undersöka tonårstjejers upplevelser av att bo och leva i bostadsområdet Seved. För att göra detta har vi valt att utgå från en
fenomenologisk ansats vars utgångspunkt är att sätta människors egna upplevelser av fenomen i centrum. Vi är dock medvetna om att människors upplevelser inte enbart påverkas av individuella val utan även av strukturella faktorer. Vi har därför valt att lyfta blicken och se hur tjejernas upplevelser kan tolkas utifrån ett maktperspektiv. Vi vill således förstå komplexiteten i tjejernas berättelser och hur deras upplevelser förhåller sig till samhälleliga maktstrukturer, vilket vi valt att synliggöra genom ett intersektionalitetsperspektiv.
3.1 Fenomenologi
Det finns olika inriktningar inom den fenomenlogiska traditionen, men det som förenar och utgör kärnan i ansatsen är viljan att studera fenomen och hur dessa upplevs av någon annan (Bengtsson 2005). Vi har här valt att utgå ifrån
sociologen Alfred Schutz teori om vardagliga ”livsvärldar” som är en utveckling av Edmund Husserls idéer, den moderna fenomenologins grundare.
Utgångspunkten i Husserls fenomenologi är att vi behöver ”komma bakom de enskilda vardagliga upplevelserna för att istället fånga deras väsen” (Cuff & Payne 1996, s 166). För att lyckas med detta krävs det att vi tar ett steg tillbaka och ”sätter verkligheten inom parentes” (a a). Det innebär att vi bortser från det självklara och hur vi i vanliga fall ser på verkligheten. Schutz bygger sina
resonemang på Husserls fenomenologiska grund men anser inte att man ska sätta vardagen i parentes utan att det är av ett stort intresse att studera det vardagliga livet i sig själv och hur det gestaltar sig.
Vi kommer här att utgå ifrån Schutz teori om ”livsvärldar”, vilket han i sina tidigare verk även har benämnt som ”social värld” och ”vardagsvärld” (Bengtsson 2005). Begreppet ”livsvärld” syftar på den vardagliga sociala verklighet som omger alla oss människor (Cuff & Payne 1996). Denna sociala verklighet är inte enbart personlig utan delas av andra medmänniskor, intersubjektivt, och uppfattas i och med detta som en gemensam verklighet. Schutz (2002) belyser i Den sociala
världens fenomenologi att alla människor föds in i en organiserad värld som är
präglad av tolkningar från tidigare generationer, exempelvis överför föräldrar kunskaper till sina barn.
De här förhandskunskaperna, som vi får genom socialisationsprocessen, utgör i sin tur en referensram, det vill säga en individ tolkar nya erfarenheter utifrån kunskaper som har förts över från omgivningen men påverkas även av egna upplevda erfarenheter och kunskaper. De etablerade och till synes objektiva förkunskaperna benämner Schutz som ”Common sense–kunskaper”, vilket betecknar saker som vi ”tar för givna” och ser som självklara i vår verklighet, det vill säga subjektiva sanningar. Det ”tagna för givna” kan dock när som helst komma att utmanas och ifrågasättas, vilket innebär att vi omtolkar våra invanda mönster (Schutz 2002). Det är med våra ”taget för givna kunskaper" som vi strukturerar och ordnar vår verklighet. Vidare består våra ”taget för givna” kunskaper av olika ”typifieringar”, vilka är begrepp som individen använder för att beskriva det som är karaktäristiskt och vanligt förekommande för objekt, händelser och gärningar. Alla människor har tillgång till flera olika ”typifieringar” som bidrar till att göra verkligheten bekant och familjär. Cuff och Payne (1996) skriver att Schutz ”typifieringar” inte är ”något som vi själva uppfunnit, utan de ligger i det språk vi delar med andra” (s 169). Med andra ord betraktas språket som den främsta kunskapskällan som vi får våra ”typifieringar” av då vi både tar del av språket när vi talar men även indirekt när vi lyssnar och läser.
3.2 Intersektionalitet
Tina Mattsson (2010) lyfter fram i Intersektionalitet i socialt arbete att intersektionalitet inte ska betraktas som en enskild teori utan snarare som ett perspektiv eller analysverktyg. Anledningen är att intersektionalitet ”är ett sätt att se på kategorier och maktstrukturer och förstå hur de förhåller sig till varandra” (s 89). Med ett intersektionalistiskt förhållningssätt är avsikten att synliggöra hur olika maktordningar samverkar i samhället och bidrar till ojämlikhet och
diskriminering. Grundtanken i perspektivet är att makt är invävt och verkar inom en kategori såväl som mellan flera olika kategorier samtidigt. Kategorier i det här fallet handlar om klassificeringar i termer av kön, klass, etnisk bakgrund/ ”ras”, sexuell läggning, religion, ålder med mera. Inom den intersektionella analysen är kategorierna kön, klass, etnicitet/”ras” bärande grundstenar (Mattsson 2010). Intersektionalitetsperspektivet menar att endimensionell forskning som väljer att isolera kategorier ifrån varandra inte synliggör bredden i diskriminerande
strukturer och att det kan förekomma på flera olika plan.
Perspektivet växte ursprungligen fram som en kritik mot feministisk forskning som riktat sin fokus på kön och enbart diskuterat det ojämnlika förhållandet mellan kvinnor och män. Genom att bortse från hur klass, etnicitet och sexualitet inverkar, osynliggörs skillnader inom varje kategori. Det vill säga att kvinnor inte kan ses som en homogen grupp utan som individer som sinsemellan är olika och har olika förutsättningar i samhället. Det finns makthierarkier även mellan kvinnor vilket kan illustreras genom exemplet att en homosexuell kvinna står i underläge gentemot den heterosexuella kvinnan och den svarta kvinnan står i underläge i förhållande till den vita kvinnan. Kön är på så vis inte en heltäckande förklaring till varför ojämlikheter uppstår och på vilket sätt makt används
(Mattsson 2010). Candace West och Sarah Fenstermarker (2002) menar att kategorierna är sammanvävda med varandra och att de inte kan separeras, de kan emellertid ha olika inflyttande i olika sammanhang. Det innebär att kategorin kön kan vara den mest centrala kategorin att belysa i ett specifikt sammanhang medan kategorin klass kan vara mer angeläget i ett annat sammanhang. Kategorierna är emellertid alltid i ett beroendeförhållande till varandra samtidigt som de präglas av den kontext de ingår i (Mattsson 2010). Vidare belyser det intersektionella perspektivet att det inte finns någon rangordning mellan de olika
diskrimineringsstrukturerna, det vill säga att könsförtryck skulle stå över klassförtryck eller rasism.
Intersektionalitetsperspektivet har sin grund i ett socialkonstruktivistiskt synsätt och anser därmed att vi skapar och konstruerar vår förståelse av verkligheten och vår upplevelse av den i våra huvuden. För att människan ska kunna hantera den verklighet som omger henne, kategoriserar hon den för att göra den mer begriplig (Mattsson 2010). I en intersektionell analys är det av stor betydelse att förstå kategorier utifrån ett maktperspektiv. Kategorier skapas utifrån ”dikotomier”, det vill säga motsatspar, som exempelvis; man-kvinna, vit-svart, rik-fattig. Dessa motsatspar innehåller ett värde och måste förstås utifrån en hierarkisk ordning där de skapas och upprätthålls genom olikhet och ojämlikhet. Motsatsparen kallas för ”binära oppositioner” då de är beroende av varandra, kategorin ”man” är beroende av kategorin ”kvinna” och vise versa. Med andra ord konstruerar kategorierna varandra, de blir till genom att speglas i det andra. ”Vi skapar helt enkelt oss själva som subjekt genom att spegla oss i det vi möter, genom att definiera vad som är våra likheter och skillnader jämfört med andra”(Mattsson 2010, s 41). I skapandet av ”Vi och de Andra” blir denna konstruktion tydlig. Genom att definiera hur ”den andre” är, exempelvis avvikande och opålitlig, så definierar vi på så sätt hur vi själva är, det vill säga motsatsen till det avvikande och opålitliga. Vidare är det av relevans att nämna ordet ”stereotyp” i samband med kategorier och motsatspar. När man stereotypifierar tillskrivs en individ eller grupp
överdrivs och förenklas komplexa sanningar. Det finns både negativa och positiva stereotypifieringar, då den positiva ser till det som endast är bra och den negativa till det som är dåligt. Det blir likväl inskränkande i vilken bemärkelse man stereotypifierar oavsett om det är i positiv eller i negativ bemärkelse, eftersom man blir begränsad i hur man blir betraktad, hur man tolkas och hur man uppfattas (Mattsson 2010).
3.3 Teoridiskussion
När det kommer till valet av vårt teoretiska ramverk har vi huvudsakligen utgått ifrån en fenomenologisk ansats. Kärnan i ett fenomenologiskt synsätt är att undersöka hur människor föreställer sig sin omvärld, vilket enligt ett
fenomenologiskt perspektiv främst görs via en kvalitativ metod med intervjuer som bas (Larsson 1986). Genom att låta tjejerna berätta om sina upplevelser kan vi med hjälp av ett fenomenologiskt synsätt som verktyg gå ner på djupet och utforska deras ”livsvärldar” och tolkningar. Fenomenologin fångar därmed essensen med vad vi vill åstadkomma med vår studie, det vill säga att låta tjejernas upplevelser få forma analysen och stå i centrum. Larsson betonar att ett fenomenologiskt synsätt är ute efter att beskriva hur något faktiskt framstår för människor och inte hur något egentligen är.
Vi har ovan varit inne på några av de fördelar det fenomenologiska perspektivet för med sig, det vill säga att det behandlar vardagslivet och tillåter forskaren att gå ner på djupet och ta del av enskilda människors berättelser. Vidare kommer vi att belysa några av de begränsningar och nackdelar vårt teorival har. Denscombe (2009) skriver att fenomenologins betoning på subjektivitet, beskrivning och tolkning kan vändas mot perspektivet och betraktas som en svaghet då ingen ”sanning” i positivistisk bemärkelse kan presenteras. I vår studie kommer vi exempelvis inte komma fram till en sanning utan snarare visa på flera upplevda sanningar, vilket kan vara frustrerande för den som söker efter det objektiva. Den fenomenologiska ansatsen är dock icke-positivsitsk och gör inga anspråk på att få fram objektiva sanningar.
Det fenomenologiska perspektivet har även kritiserats för att endast tillhandahålla beskrivningar och inte vara ett analyserande verktyg. Denscombe lyfter fram att så är inte fallet då ”fenomenologer går vidare till att utveckla förklaringar baserade på deskriptivt material” (s 121). Denscombes val att använda begreppet
förklaringar är dock något många fenomenologer skulle opponeras sig emot då
perspektivet snarare strävar efter att förstå och inte förklara människors upplevelser.
Vi har i vårt teoretiska ramverk valt att komplettera det fenomenologiska
perspektivet med ett intersektionalitetsperspektiv just för att förstärka vår analys och även undersöka hur informanternas upplevelser kan tolkas utifrån ett
maktperspektiv. Vi ämnar synliggöra hur dolda maktstrukturer förhåller sig till det informanterna berättar, för att förstå hur dessa påverkar dem i deras vardag samt i relation till deras handlingsutrymme.
4. METOD
4.1 Metodologisk ansats
Bengt Starrin och Per-Gunnar Svensson (1994) beskriver i Kvalitativ metod och
vetenskapsteori att det finns flera olika sätt och metoder att uppnå kunskap på,
men inom forskningsvärlden görs ofta en uppdelning mellan kvantitativt och kvalitativt. Vi har i vår studie valt att använda oss av en kvalitativ metod, då vi har eftersträvat att få kunskap om hur unga tjejer i bostadsområdet Seved beskriver sin närmiljö och upplever sina levnadsförhållanden. En kvalitativ metod var att föredra framför en kvantitativ då vi inte var ute efter att redogöra för statistiska samband, mängd och frekvens. Våra förkunskaper om ämnet var även begränsade vilket gjorde att vi inte hade några kunskaper om vilka variabler som skulle kunna vara centrala att mäta. Studiens målsättning har istället varit att gå ner på djupet och få en förståelse för tjejernas upplevelser och erfarenheter. Martyn Denscombe (1998) beskriver den kvalitativa forskningsansatsen med två målande
beskrivningar; ”ett intresse för betydelser och de sätt människor förstår saker på” samt ”ett intresse för beteendemönster” (s 243). Dock poängterar Denscombe precis som Starrin att de ovannämnda beskrivningarna inte är heltäckande, utan det som huvudsakligen kännetecknar kvalitativ metod är sättet empirin inhämtas på och hur den analyseras vilket vi kommer att belysa i ”Bearbetning av
material”. Utifrån vår kvalitativa ansats har vi valt att använda oss av intervjuer för att samla in vårt empiriska material. Vi anser att denna metod är det mest lämpliga verktyget för att få en djupare förståelse och insikt i hur det är att bo och leva på Seved.
I och med att vi har haft begränsade förkunskaper om vårt ämnesområde, det vill säga vilka tankar och betraktelser tonårstjejer har av sitt bostadsområde, har vi valt att gå ut på fältet med ett öppet sinne och strävat efter att upptäcka och
utforska. Det här förhållningssättet ligger nära ”grounded theory” (Denscombe
2009). Vi vill poängtera att vi inte följt ”grounded theory” i strikt bemärkelse utan inspirerats av ansatsen genom att bland annat låta teorin få växa fram ur vårt empiriska material istället för att utgå ifrån en förutbestämd teori.
4.2 Urval och avgränsningar
I samband med att vi började granska nyhetsflödet av massmedias rapportering från Seved upptäckte vi en frånvaro av ungdomarnas perspektiv i mediadebatten. Alla talar om dem men ingen talar med dem. Vi upplever att ungdomar på Seved sällan får komma till tals och framföra sina åsikter. I ett tidigt stadium bestämde vi oss därför för att föra fram ungdomarnas röster i vår uppsats. Inledningsvis var vi inriktade på att tala med de utåtagerande killarna i området. Detta kom dock att förändras då vi uppmärksammade att massmedia har skrivit lite om tjejers
situation på Seved- hur de upplever sin vardag och vilka erfarenheter de har av att bo i området. Vi tog fasta på denna kunskapslucka och bestämde att vår målgrupp skulle bli tjejer på Seved i 15-17 års ålder.
Det kriterium som vi hade från början var att tjejerna skulle bo på Seved, men detta förändrades när vi kom i kontakt med två 16-åriga tjejer som bott på Seved i flera år men flyttat därifrån. De två tjejerna rör sig dagligen i området och vi ansåg därför att de kunde uttala sig om boendemiljön på Seved. Vidare när det kommer till åldersspannet var det ett medvetet och genomtänkt val från vår sida att välja 15-17 åringar. Vi ville att tjejerna skulle vara mogna nog att förstå syftet
med vår uppsats, och kunna samtycka till att delta i studien. Vi önskade även en spridning bland våra informanter och ville därför att både högstadietjejer och gymnasietjejer skulle medverka för att få vårt ämne belyst utifrån olika
synvinklar. Vi kom tyvärr bara att få tag på en gymnasist vilket gör att majoriteten av våra informanter går på högstadiet. Om det hade funnits mer tid så hade det varit eftersträvansvärt att få fler informanter från gymnasiet. Från början var vårt åldersspann 15-18 år, men eftersom den äldsta informanten i vår studie är 17 år har vårt åldersspann ändrats till 15-17 år. De sex informanter som slutligen kom att delta i vår studie umgås inte i ett och samma kompisgäng. Det visade sig att en del kände till varandra då de går i samma klass, men att de inte umgås på fritiden.
4.3 Tillvägagångssätt
Att hitta de sex informanter vi slutligen kom att intervjua har varit en utmanande process under den tidsbegränsade period vi har haft att tillgå. Vår utgångspunkt var till en början att försöka nå tonårstjejerna genom att gå via verksamma personer på Seved som har upparbetade kontakter med många ungdomar i området. Vi började därför med att åka till Garaget, Södra Sofielunds
stadsdelsbibliotek, där vi pratade med bibliotekarierna för att få tips på hur vi skulle kunna nå tonårstjejer. En bibliotekarie informerade om att de äldre tjejerna som går på högstadiet och gymnasiet inte kommer till Garaget i lika hög
utsträckning som de gjorde när de var yngre. Hon uttryckte att detta var en
målgrupp de själva har svårt för att nå. Vi stötte på en 16-årig tjej på Garaget som visade intresse av att vara med i vår studie, men när vi försökte kontakta henne några dagar senare var hon inte anträffbar via mejl eller telefon. I det läget tolkade vi hennes tystnad som att hon inte längre ville delta i studien. Vi försökte även med att sätta upp lappar på Garaget med information om vår uppsats, vad den syftade till och hur tjejer kunde nå oss om de ville delta i studien (Bilaga 1). Vi fick dock aldrig några svar på vår annons.
Vi tog även kontaktat med ”Barn i Stan” på Seved, vilket är en mötesplats för sevedsbor, med café, odlingsverksamhet med mera. Där träffade vi Wahib
Mohammed som arbetar inom verksamheten och som sitter i föreningens styrelse. Han gav oss kontaktuppgifter till två ungdomsledare i området som i sin tur försökte hjälpa oss att hitta informanter, men utan framgång. Vidare kontaktade vi Hjalmar Falck som är områdessamordnare för Seved. Han hänvisade oss till ungdomsledaren Liban Mohammed, som vi senare besökte på ”Mötesplatsen” där han arbetar som ungdomssamordnare. Han frågade de tjejer som han kommer i kontakt med genom sitt arbete om de ville medverka i vår studie, men vi lyckades inte att få några informanter genom Liban.
När vi inte hade fått tag på några intervjupersoner via våra kontakter bestämde vi oss för att ändra strategi. Vi åkte istället ut till flera olika skolor för att få
direktkontakt med tonårstjejerna. Vi besökte fyra olika gymnasieskolor och en grundskola. På två av skolorna fick vi klasslistor via kansliet. Genom klasslistorna som hade adressuppgifter till eleverna kunde vi se vilka som var bosatta på Seved. De elever som vi ringde upp med hjälp av telefonlistorna ville inte delta i studien. På en av gymnasieskolorna fick vi även tillåtelse att stå i skolans rasthall och tala med de elever som gick förbi. Vi började tala med en tjej som tog med oss bort till ett tjejgäng varav en av tjejerna bodde på Seved. Hon var till en början en aning tveksam men tackade sedan ja till att medverka som informant i studien.
Genom att ta kontakt med en fritidgård på en av skolorna kom vi i kontakt med fyra av informanterna i studien. Fritidsgården har ”tjejöppet” på vardagar mellan kl: 11-13.30. På fritidsgården träffade vi på samma tjej som vi samtalat med tidigare på Garaget men inte fått tag på. Hon ville nu delta i studien och vi
bestämde att en intervju skulle hållas senare i veckan tillsammans med henne och hennes kompis som också bor på Seved. På fritidsgården träffade vi även ett annat kompisgäng där två av tjejerna bor på Seved och en som nyligen hade flyttat därifrån. Dessa tjejer blev också intresserade av att medverka i studien och vi bestämde träff med dem på Garaget för att göra en gruppintervju. Vid
intervjutillfället dök bara två upp då den tredje hade ångrat sig och inte ville delta. Samma dag som vi varit på fritidsgården gick vi till Garaget och kom i kontakt med ytterligare två tjejer i 16-årsåldern som tidigare bott på Seved och som kunde tänka sig att bli intervjuade, vid intervjutillfället kom en av tjejerna.
4.4 Intervju som metod
Vi har valt att använda oss av intervjuer för att samla in vårt empiriska material. I
Handbok i kvalitativa metoder beskriver Göran Ahrne och Peter Svensson (2011)
att det finns både styrkor och svagheter med att använda sig av intervju som metod i sin uppsats. Författarna menar att en stor fördel är att man på kort tid kan få en ingång till hur olika personer beskriver olika fenomen med sina egna ord och erfarenheter. En nackdel kan dock vara att man med intervjuer endast kan få en begränsad bild av exempelvis en människas situation.
Vidare valde vi att utföra semistrukturerade intervjuer och utgick således från förskrivna frågor och teman. Det som också utmärker den semistrukturerade intervjun är att det finns utrymme för att ställa följdfrågor som kan variera
beroende av det som intervjupersonen säger. I vår uppsats har detta gjort att varje genomförd intervju har fått sin unika prägel, den har med andra ord blivit färgad av intervjupersonen då tjejerna har fokuserat och talat mer om de ämnen som berört dem mest. Det här är en av fördelarna med den semistrukturerade intervjuformen då den tillåter informanterna att reflektera fritt kring de olika frågorna och ämnesområdena. Samtidigt har intervjuaren en möjlighet att ”styra tillbaka” intervjupersonen om hon/han svävar bort i helt andra ämnesområden än vad som är avsett i intervjun.
I vår studie har vi gjort två enskilda intervjuer och två parintervjuer. Det kan finnas risk för att informanterna påverkar varandra i en grupp- eller parintervju på så sätt att de kanske inte vågar säga det de skulle ha sagt om de hade blivit
intervjuade enskilt (Denscombe 2009). Vi menar att det omvända också kan förekomma då individer blir modigare och vågar tala mer fritt då de blir
intervjuade tillsammans med andra, kanske på grund av att man känner sig mer trygg och inte lika utpekad som i en enskild intervju.
4.5 Intervjugenomförandet
Vi har sammanlagt intervjuat sex tjejer med anknytning till Seved. Den första intervjun hölls 2011-11-16 på en av informanternas gymnasieskola och de resterande genomfördes på Garaget 2011-11-18. I samtliga intervjuer fick
intervjupersonerna själva välja om de ville bli intervjuade enskilt eller i par. Innan varje genomförd intervju fick informanterna läsa igenom vår samtyckesblankett (Bilaga 2), och vi gick även igenom all information muntligt för att vara helt
försäkrade om att de hade förstått studiens syfte, samt vad deras medverkan innebar. Vidare bad vi informanterna om tillstånd att få spela in intervjuerna, eftersom vi omöjligt skulle kunna minnas allt som sades. Efter att informanterna tagit del av samtliga information, samtyckte alla sex tjejer både muntligt och skriftligt till att delta i studien.
Vi utförde fyra intervjuer med sammanlagt sex informanter. Två av intervjuerna var parintervjuer och två gjordes enskilt. I den enskilda intervjun med Iman, vilket är ett fingerat namn, önskade hon att hennes kompis, som vi kallar för Rahel, skulle få sitta med som moraliskt stöd. Vi såg inga problem med detta och Rahel satt med under hela intervjun. Hon svarade inte på några frågor men ibland kom hon med inlägg vilket syns i ett av citaten som finns med i resultatdelen. Vid alla utom ett intervjutillfälle var vi två som utförde intervjuerna. Vid de intervjuer då vi båda var närvarande delade vi upp intervjun på så sätt att en av oss ställde frågorna och förde samtalet, medan den andre antecknade. Personen som antecknade hade också möjlighet att flika in och ställa följdfrågor. Intervjuerna tog mellan 27 till 45 minuter. Som tack till att intervjupersonerna medverkade bjöd vi dem på fika under intervjuerna och på så sätt blev även stämningen lite mer avslappnad.
4.6 Bearbetning av material
Efter att ha genomfört intervjuerna transkriberade vi dem och skrev ordagrant ner det som hade sagts i varje intervju. Vi tilldelade varje intervjuperson ett fingerat namn för att skydda deras identitet. Vi har dock även sparat transkriberingar med informanternas riktiga namn i ett skyddat dokument, som ingen annan än vi själva kommer att få ta del av.
I bearbetningen av vårt material utgick vi inledningsvis ifrån de kategorier som vi hade delat upp våra intervjufrågor i. Kategorierna var framtagna av våra
dåvarande frågeställningar och hade benämningarna; Boendemiljö,
Rörelsemönster, Framtid och Attityd. Vi insåg efter att vi hade gått igenom
empirin att kategorierna delvis inte längre var relevanta då informanterna hade talat om andra centrala teman. Vi valde därför att studera vår empiri utifrån ett helhetsperspektiv och ta ut de mest centrala teman i intervjuerna, det vill säga de mest framträdande ämnena som tjejerna pratade om och på vilket sätt de talade om dessa teman. De olika teman som vi tydligast kunde urskilja var; Seveds
karaktär, Beskrivningar av killarna, Trygghet och otrygghet, Synen på Seved och Att hänga på olika ställen. Det är även utifrån dessa teman som vi har
omformulerat våra ursprungliga frågeställningar till hur de är utformade i nuläget. Efter att vi hade tagit fram våra övergripande teman började vi mer ingående att koda vår empiri genom att plocka ut meningar och stycken som berörde dessa teman. Kodningarna var i sin tur vägledande för de underteman vi
frambearbetade. Ett exempel på detta var att vi analyserade fram undertemat ”Liv, rörelse och gemenskap” till det övergripande temat ”Seveds karaktär”.
4.7 Trovärdighet, riktighet och generaliserbarhet
Inom kvalitativ forskning används ofta termerna trovärdighet och riktighet istället för det kvantitativa begreppet validitet som syftar på att forskaren i praktiken mäter det som hon/han avser att mäta i studien. Ahrne och Svensson (2011)
belyser att det finns olika sätt att göra kvalitativa studier trovärdiga bland annat genom forskningstextens transparens, det vill säga att tydligt redovisa för läsaren hur forskningsprocessen har gått till. Vi kommer därför att redogöra för viktiga ställningstaganden som vi har gjort under arbetets gång.
Vårt empiriska material i studien bygger på de intervjuer som vi utförde med sex informanter. Fyra av de vi intervjuade bor på Seved medan två har bott i området tidigare. Anledningen till att vi tog med tjejerna som i dagsläget inte bor på Seved är för att de har bott i området samt att de på daglig basis vistas i bostadsområdet. Vi ansåg därför att de hade kännedom om hur det är att bo på Seved och var lämpliga att ingå i vår urvalsgrupp.
För att ytterligare stärka trovärdigheten i studien antecknade vi och spelade in intervjuerna. Vi transkriberade därefter intervjuerna för att med större säkerhet kunna återberätta vad informanterna hade sagt och bidra till mer adekvata slutsatser. Vi utförde totalt två parintervjuer och har i efterhand reflekterat över hur gruppdynamiken påverkade intervjuerna. Vi kunde se ett visst mönster i att tjejerna påverkade varandra då de sällan sa emot varandra, utan snarare bekräftade den andres uttalanden. Vi vet inte om de hade svarat annorlunda om de hade utfört intervjuerna ensamma, men vi upplevde att en förutsättning för att få tjejerna att ställa upp var att de fick valmöjligheten att utföra intervjun i par. Vi tror att det gav tjejerna en trygghet att ha en vän med sig och det kan även ha bidragit till att de vågade säga mer än vad de skulle ha gjort enskilt.
Vidare har vi även reflekterat över intervjuareffekten som i vårt fall berör hur vi som intervjuare har påverkat tjejerna. Denscombe (1998) beskriver att forskarens personliga identitet och i synnerhet aspekterna kön, ålder och etniskt ursprung kan påverka hur villiga informanterna är att svara på frågorna och deras grad av ärlighet. Vi som har utfört intervjuerna är två kvinnor, 25 respektive 28 år gamla och där en av oss har ett etniskt svenskt utseende och en ett icke etniskt svenskt utseende. Den närliggande åldern samt att vi är kvinnor kan ha bidragit till att vi lättare fick kontakt med tjejerna och fick dem att ställa upp på att bli intervjuade. Vi vet dock inte vilken betydelse vårt etniska ursprung hade för informanterna. När det kommer till själva intervjuerna såg vi oss själva som medaktörer men försökte samtidigt att ha en tillbakadragen roll och förhålla oss neutralt till tjejernas uttalande. Avsikten med vårt förhållningssätt var att skapa en trygg stämning där tjejerna skulle känna sig bekväma med att tala fritt utan att uppleva sig bedömda eller granskade av oss. Vi betonade även för tjejerna att de skulle förbli anonyma i studien för att motverka att de skulle ge oss tillrättalagda svar. Vi upplevde att samtalen flöt på bra, att informanterna svarade på våra frågor samt bad oss förklara när någon fråga var diffus. Ytterligare en aspekt att beakta är vilka fördomar och förutfattade meningar vi som forskare hade när vi gick in i studien och hur detta har påverkat informanterna vilket vi tar upp under efterföljande rubrik, ”Forskarrollen”.
Ahrne och Svensson (2011) skriver att ytterligare sätt att öka en studies
trovärdighet är genom triangulering och återkoppling till fältet. I vår studie har vi inte använt oss av triangulering, exempelvis genom att ta hjälp av olika
insamlings metoder eller kombinerat kvalitativ och kvantitativ metod. Vi har endast utgått ifrån en insamlingsmetod, detta på grund av vår tidsbegränsning samt att vi är tvungna att göra vissa avgränsningar då en C-uppsats är en relativ liten forskning. Vi är dock ödmjuka inför och medvetna om att fler slutsatser och
reflektioner hade kunnat göras om vi hade haft fler insamlingsmetoder, samt att vi troligtvis hade fått en mer heltäckande bild av tjejernas situation på Seved. Vidare har vi inte heller gjort en återkoppling till fältet, det vill säga att vi bett våra informanter att läsa igenom vårt material för att dubbelkolla att vi har uppfattat dem korrekt. Vi har utgått ifrån transkriberingarna men en återkoppling till fältet hade ytterligare kunnat stärka studiens trovärdighet.
Generaliserbarheten är i många avseenden kopplat till en studies trovärdighet men inom kvalitativ forskning kan man inte generalisera på samma sätt som inom kvantitativ forskning då exempelvis inget korrekt statistiskt urval har gjorts (Ahrne & Svensson 2011). I vår studie har vi gjort sex intervjuer med tjejer från samma bostadsområde. Vi gör inga anspråk på att de slutsatser vi kommer fram till kan appliceras på alla tjejer som bor på Seved eller i andra liknande
bostadsområden. Även om studien inte är representativ anser vi dock att våra slutsatser kan ge en indikation på hur det kan vara att bo på Seved som ung tjej och bidra med ny kunskap som inte endast handlar om enskilda individers personliga åsikter.
4.8 Forskarrollen
Inom humanistisk forskning som behandlar mjukdata belyses att forskaren inte kan ställa sig objektiv till det som studeras då hon eller han alltid är en del av det (Denscombe 2009). Reflexivitet är ett centralt begrepp inom samhällsforskningen, i synnerhet inom den kvalitativa forskningen, vilket speglar förhållandet mellan forskaren och den sociala världen. Eftersom forskaren själv är en del av den sociala världen kan man aldrig ställa sig helt objektiv till den. Denscombe (2009) beskriver det som att ”vårt sätt att förstå den sociala världen, och den betydelse vi tillskriver händelser och situationer, formas ofrånkomligen av våra erfarenheter som sociala varelser och de nedärvda värderingar, normer och begrepp som vi har tillägnat oss under vår livstid” (s 424).
Reflexiviteten påverkas vidare av forskarens förförståelse samt egen bakgrund. Vi är medvetna om att vi har beträtt vårt forskningsområde med en viss förförståelse. Vi hade från media fått med oss en tydlig och polariserad bild av hur Seved beskrevs och ifrågasatte själva om denna mediebild stämde. Vår förförståelse kan dessutom ses i termer av att vi hade med oss vissa föreställningar om vad vi skulle få för svar av våra informanter. Vi var noggranna med att inte låta dessa
föreställningar påverka informanternas svar, på så sätt att vi försökte möta dem med öppna och nyfikna sinnen. Vidare är det relevant att lyfta fram att vi bär på vår egen bakgrund, vilket präglar vår forskning. Det faktum att vi läser till socionomer utgör även en grundsten i vår förförståelse. Våra egenupplevda erfarenheter och kunskapsförståelse präglar på vilket sätt vi inhämtar, förstår och tolkar vårt empiriska material. Inom den kvalitativa forskningen är forskaren själv ”synlig” i materialet och gör subjektiva tolkningar utifrån sitt empiriska material (Denscombe 2009).
Då vi har valt att utgå ifrån ett fenomenologiskt perspektiv när vi har analyserat vår empiri är det av vikt att påpeka att ett fenomenologiskt synsätt bygger på subjektiva tolkningar av verkligheten och inte på positivistiska grunder där man strävar efter en objektiv sanning. Informanterna har i studien gett utryck för sina tolkningar av sin verklighet och vi har därefter som forskare tolkat informanternas
tolkningar (Denscombe 2009). Vi vill lyfta fram att vi som forskare har präglat vårt material och att vi därmed blir synliga i vår studie.
4.9 Etiska överväganden
Enligt lagen (2003:460) om etikprövning bör forskning som avser att studera människor syfta till att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet. Vidare anses våra informanter enligt etikprövningslagen vara kompetenta att förstå studiens innebörd samt vad det innebär att medverka i den. Enligt personuppgiftslagen (1998:204) berör vi heller inga känsliga ämnen i vår studie. Det finns därmed inga etiska dilemman enligt etikprövningslagen, varken då det gäller vår urvalsgrupp eller de ämnen som vi berör. Vi har i studien utgått ifrån forskningsetiska principer och de fyra mest övergripande principerna för humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning är: informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Daneback &
Månsson 2008). Dessa forskningsetiska principer har präglat hela studiens gång, exempelvis i vårt tillvägagångssätt samt i vårt bemötande av informanter, vilket vi nu kommer att redogöra för.
Vi var tydliga med att i samband med varje intervju informera tjejerna om att deras deltagande var frivilligt och att de när som helst hade rätt att avbryta om de inte längre ville medverka i studien, vilket informationskravet hänvisar till. Vidare förklarade vi syftet med vår studie, vilka frågor vi skulle komma att ställa och att de skulle förbli anonyma i studien. Vi gav både den här informationen muntligt och skriftligt i form av en samtyckesblankett (Bilaga 2) som informanterna fick läsa och skriva under innan vi påbörjade intervjun. Då våra informanter är unga människor under 18 år så var det mycket viktigt att vi var försäkrade om att informanterna hade förstått vad de samtyckte till. Vi har uppfattat att tjejerna förstod syftet med vår uppsats och vad intervjuerna skulle handla om när de samtyckte, enligt samtyckeskravet. Samtliga informanter tog del av den ovan nämnda informationen och samtyckte muntligt och skriftligt. För att skydda intervjupersonernas identitet i uppsatsen kommer de att förbli anonyma, som konfidentialitetskravet hänvisar till. Vidare ska det inte gå att spåra vilka personer som har varit med i studien, detta är uppgifter som endast vi som forskare har tillgång till och som under inga omständigheter kommer att spridas. Vi har i vår uppsats valt att använda oss av fingerade namn för att skydda tjejernas
anonymitet. Vi valde att ge informanterna namn och inte förkortningar för att göra läsningen mer levande. Enligt nyttjandekravet kommer vi inte heller att använda deras uppgifter i något annat sammanhang än i denna uppsats.
4.10 Arbetsfördelning
Vi upplever att arbetsfördelningen har varit jämbördig då vi båda har bidragit till tankar och idéer i uppsatsen samt att vi har skrivit stora delar av texten
tillsammans. Vi utformade bland annat problemformuleringen, syftet och frågeställningarna gemensamt. När vi genomförde intervjuerna medverkade vi båda två då vi har delat på ansvaret att hålla i intervjuerna och att transkribera dem. En del av texten har vi delat upp mellan oss där den ena har skrivit ett utkast och låtit den andre fylla i och komplettera med ytterligare information. All text är således bearbetad av oss båda. Analysen och slutdiskussionen har vi valt att skriva tillsammans då det var viktigt att bådas reflektioner kom fram samt att vi var överens om slutsatserna i studien.
5. RESULTAT OCH ANALYS
Vi vill återigen belysa att studiens syfte är att undersöka vilka upplevelser tjejer mellan 15-17 år har av att bo och leva i bostadsområdet Seved i Malmö. Vi har valt att presentera vårt empiriska material med utgångspunkt i våra
frågeställningar som vi omformat till kapitel i resultatdelen. Våra fem frågeställningar har gjorts om till följande rubriker: 1) Seveds karaktär
2) Tjejernas beskrivning av killarna 3) Trygghet och otrygghet 4) Synen på Seved 5) Att hänga på olika ställen. Samtliga kapitel är i sin tur uppdelade i olika
underrubriker som är framarbetade i analysen av vårt intervjumaterial.
Underrubrikerna representerar de mest centrala teman som vi fann i vår empiri efter att ha kodat och kategoriserat vårt material.
5.1 Seveds karaktär
5.1.1 Liv, rörelse och gemenskap
När vi talade med tjejerna om hur de upplevde sin boendemiljö och hur det är att växa upp på Seved var två återkommande teman: att det fanns liv och rörelse, samt att en känsla av gemenskap präglar området. Det mest centrala temat av dessa var känslan av gemenskap. I flera intervjuer återkom tjejerna till att tala varmt om sitt bostadsområde i termer av att de känner till alla som bor där och att det finns en samhörighet mellan de boende på Seved. I följande citat beskriver Nour, Hala, Emma och Zaineb vad som karaktäriserar Seved.
Ur intervju med Nour och Hala.
Nour: Det finns liv där…
Anna: Det finns liv… hur menar du?
Nour: Man ser folk, gå och sitta och skratta och så, inte som andra ställen… Anna: Känner ni många i området?
Hala: Ja.
Nour: Ja, nästan alla.
Ur intervju med Emma och Zaineb.
Zaineb: Det händer alltid saker. Det är aldrig tråkigt.
Emma: Och man känner jättemånga människor där sen man blev yngre. Ammy: Vad är det som brukar hända då?
Zaineb: Det finns alltid kompisar nära. Vi hittar alltid på saker.
Emma: Ja, när vi var yngre gjorde vi allt möjligt. Vi har så många minnen.
Temat om gemenskap dyker upp på flera olika ställen i intervjuerna, exempelvis i citaten ovan när tjejerna talar om vad som är bra med att bo på Seved, men även i samband med var de vill bo i framtiden och hur Seved skulle kunna bli ett bättre bostadsområde. Det är tydligt att gemenskap är en viktig komponent för tjejerna och en förutsättning för att de ska trivas där de bor. Enligt ett fenomenologiskt synsätt går det att utläsa att informanternas upplevda gemenskap kan ses som ett ”taget för givet” (Schutz 2002) då Seved beskrivs som en plats där människor känner varandra och där det råder en familjär stämning. Inom tjejernas
”livsvärld”, det vill säga hur de uppfattar sin vardag, är det självklart att Seved är en trivsam plats där samhörighet råder.
Utifrån tjejernas ”taget för givna” blir nästa fråga således: vad innebär den upplevda gemenskapen? Ur tjejernas svar kan vi utläsa att de ”typifierar”, som Schutz belyser i sin teori, gemenskapen på olika sätt. ”Typifikationerna” handlar bland annat om upplevda erfarenheter som de har delat med andra människor i området. Erfarenheterna går ofta långt tillbaka i tiden då tjejerna refererar till många minnen från förr. En annan ”typifikation” som bygger upp känsla av gemenskap är faktumet att tjejerna har vuxit upp med samma personer sedan de var små och att de känner igen ansikten på gatan. Vidare ökar tjejernas känsla av gemenskap genom att de känner till området så väl. De fysiska platserna såsom innergårdar och lekplatser, blir därmed också viktiga då de är starkt
sammankopplade till minnen från förr där gemenskapen har fått gro, vilket kan ses som ytterligare en ”typifikation”.
Andersson (2003) lyfter i sin studie fram Les Backs begrepp ”neighbourhood nationalism”, som syftar till att den lokala samhörigheten förstärks. Detta var ett mönster Backs identifierade då han studerade multietniska stadsdelar i London. Inom denna samhörighet kan ungdomarna överbrygga rasifierade och etnifierade gränser genom att tillskriva området en överordnad ställning där bland annat gemenskap ses som en viktig komponent. Bland våra informanter går det att se tendenser till liknande ”neighbourhood nationalism” då flera av tjejerna betonar vikten av gemensamma erfarenheter som de har upplevt och delat med varandra på Seved. Precis som Andersson lyfter fram i sin studie, blir dessa erfarenheter mer betydelsefulla än andra tänkbara skillnader.
I tjejernas berättelser framgår det att gemenskapen de beskriver har en generell karaktär. Det generella innebär att tjejerna inte måste känna alla på Seved eller träffas och umgås med sevedsbor varje dag. Det handlar snarare om ett ”vi” som har formats under en längre tid mellan människor på Seved. Detta ”vi” består utav alla typer av människor, oavsett kön, klass och etnicitet och det som förenar människorna är att man har en anknytning till området. Tina Mattsson (2010) diskuterar i Intersektionalitet i socialt arbete konstruktionen av ”Vi och de
Andra”. Utifrån det som informanterna berättar kan vi utläsa att tjejerna formar ett ”Vi och de Andra”. Ett ”vi” som utgörs av de boende på Seved då de formar sin egen identitet i förhållande till ”de Andra” (a a). Genom att speglas i ”de andra”, de som bor utanför Seveds gränser, konstruerar de sin egen självbild och ett gemensamt ”vi”. Det är även viktigt att lyfta fram att tjejerna också skapar typiska bilder av ”de Andra” och tillskriver ”de Andra” egenskaper utifrån sin verklighet. Motsatsparen konstruerar varandra och genom en växelverkan reproduceras de typiska bilderna och förstärker varandra (a a).
De två tjejerna Emma och Iman, som inte längre är bosatta på Seved men som vistas där dagligen, utrycker att de saknar den ”sevedska gemenskapen” i sina nuvarande bostadsområden. Informanternas ”typifieringar” är i det här exemplet skapade utifrån tidigare positiva erfarenheter av att ha varit bosatta på Seved, vilket finns med som referensramar i beskrivningen av dagens Seved. Vidare går det att utläsa att de erfarenheter som informanterna bär med sig från Seved, används som en måttstock för vad som kännetecknar ett bra bostadsområde.
