Slutförvar för långlivat avfall (SFL)

SKB:s redovisning

Övergripande planering

SKB delar in programmet för arbetet med SFL i två huvudperioder, en kortsiktig fram till och med en säkerhetsanalys 2016, och en långsiktig mellan 2016 och 2045 då slutförvaret ska tas i drift. Under 2010-2013 avser SKB att utföra en konceptstudie som underlag för val av slutförvarskoncept som sedan ska utvärderas i säkerhetsanalysen 2016. Arbetet i perioden därefter har SKB illustrerat med en tidsplan där bland annat framgår att platsundersökningar kommer att påbörjas 2020, att ansökan inlämnas 2030, samt att uppförande och provdrift kommer att ske 2035-2045. SKB

framhåller också att acceptanskriterier för konditionerat avfall inte kommer att kunna tas fram förrän beslut fattats om ett verifierat slutförvarskoncept.

70

Dessförinnan är det inte lämpligt att kärnkraftsbolagen påbörjar slutlig konditionering av avfall till SFL.

Referensinventarium

Enligt SKB har avfallsströmmarna som ska föras till SFL förändrats bland annat på grund av beslut om förlängda drifttider för kärnkraftreaktorerna och SFR. SKB kommer därför att ta fram ett nytt referensinventarium för SFL till år 2013. Det s.k. historiska avfallet som hanteras av SVAFO genomgår en kompletterande karaktärisering bland annat för att identifiera fat som innehåller vätskor eller andra material som kan försvåra slutförvaringen. De pågående rivningsstudierna för kärnkraftverken kommer också att ge

information av betydelse för referensinventariet, liksom inventering av befintligt och planerat av avfall från drift och underhåll av reaktorerna.

Förvarskoncept

SKB avser att under 2011 inleda arbetet med att ta fram möjliga

konceptuella utformningar av SFL. I huvudsak kommer samma metodik att följas som använts tidigare för slutförvaret för använt kärnbränsle med återkommande utvärderingar och förbättringar av de valda utformningarna. Säkerhetsanalyser kommer att användas inför val av slutlig utformning. På grund av att avfallet består av material med olika egenskaper kommer SFL dock att bestå av flera förvarsutrymmen baserade på olika tekniska

lösningar. Arbete med konceptet omfattar konditioneringsmetoder, avfallskollin, tekniska barriärer och förslutning.

Valet av konditioneringsmetoder och avfallkollins utformning måste enligt SKB ta hänsyn till dels eventuellt redan utförd konditionering dels till kemisk sammansättning som kan påverka den långsiktiga säkerheten. För det historiska avfallet är sammansättning och egenskaper till vissa delar inte kända. Det metalliska avfallet från kärnkraftverken kommer däremot att var väl karaktäriserat. För det senare kan SKB tänka sig deponering i befintliga tankar, eventuellt efter fyllning med betong.

Barriärernas uppgift är enligt SKB främst att begränsa transporten av grundvatten och att sorbera radionuklider. Vidare ska barriärerna vara mekaniskt och kemiskt stabila över mycket långa tidperioder samt ha förmåga att motstå eventuell frysning under en permafrostperiod. När det gäller förslutning av SFL nämner SKB att man står i begrepp att inleda en studie av metoder och material för förslutning av SFR, och att detta också kommer att ge underlag för beslut om hur förslutningen av SFL ska utformas. Även metodutveckling för förslutning av slutförvaret för använt kärnbränsle kommer att ge underlag.

71

Naturvetenskaplig forskning

I detta avsnitt hänvisar SKB till att även forskning och program som i första hand gäller SFR och slutförvaret för använt kärnbränsle är av betydelse för SFL. SKB uppger att de under 2009 och 2010 har genomfört en

sammanställning av kunskapsläget på viktiga forskningsområden när det gäller SFL, liksom en genomgång av möjliga tekniska koncept. Detta underlag kommer att användas för att fatta beslut om vilka forskningsprojekt som ska påbörjas under kommande treårsperiod. SKB nämner några

områden inom vilka projekt inletts under 2009 och som kommer att pågå under flera år:

Åldersförändringar hos cementbaserade mineral som har betydelse för

bedömning av kemin i slutförvaret och av hur vattengenomstömning begränsas.

Korrosion av metaller i förvarsmiljö, som styr frigörelsen av radionuklider

från metalliskt avfall. Försök pågår vid Äspölaboratoriet och motsvarande studier kommer också att genomföras i laboratoriemiljö.

Nedbrytning av organiskt avfall i cementmiljö, som kan ge upphov till

ämnen som genom komplexbildning motverkar radionuklidernas sorption. Ett projekt har inletts där olika material gjutits in i cement och placerats i borrhål i Äspölaboratoriet. Även laboratorieförsök planeras baserat på en kartläggning av kunskapsläget.

SKB nämner även att ett projekt initierats för att studera gaspermeabilitet

hos betong och cement och hur denna utvecklas i ett långtidsperspektiv.

Remissinstansernas synpunkter

Boverket konstaterar att en av de anläggningar som ska byggas längre fram men som förutsätter mer utvecklingsarbete är slutförvaret för långlivat avfall (SFL). Det är angeläget att utvecklingsarbetet för denna anläggning går framåt så att avsaknaden av anläggningen inte försenar beslutade rivningar av kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar. Boverket menar att det kan vara lämpligt att börja precisera vilka krav och andra utgångspunkter som bör gälla för dess lokalisering.

Miljörörelsens kärnavfallssekretariat, Milkas, representant Nils-Axel Mörner konstaterar att det långlivade avfallet måste hållas avskilt från biosfären i minst 100 000 år precis som kärnbränsleavfallet. Därför måste enligt Mörner en fast plan finnas för hur detta förvar ska se ut. En modifikation av ett s.k. DRD-förvar synes därför vara en inte bara tänkbar utan närmast idealisk lösning enligt Mörner, som uttrycker sin besvikelse över att man inte låtit

72

Mörners grupp utarbeta adekvata beskrivningar och presentationer. Det temporära BFA-lagret är under alla förhållanden enligt Mörner direkt förkastligt.

Östhammars kommun konstaterar att SKB planerar att under 2010 inleda arbetet med att identifiera möjliga förvarskoncept för SFL. När detta görs är det viktigt att SKB beskriver vilka krav man har på berget med valt

förvarskoncept. Säkerhetsanalysen som SKB kommer att ta fram för SFL sträcker sig över mycket lång tid. Till skillnad från slutförvaret för använt kärnbränsle kommer SFL att innehålla en mängd olika material.

Säkerhetsanalysen för SFL bör behandla hur dessa material förändras över tid och hur detta kan komma att påverka säkerheten.

Kommunen noterar vidare att inför valet av förvarskoncept för SFL bör man också titta på om och hur avfallet ska konditioneras. Östhammars kommun upplever att arbetet med platsval, metodval och säkerhetsanalys kan bli mer komplext med anledning av den variation i struktur och typ av avfall som kan förväntas.

Östhammars kommuns konsult Pereira ställer frågor om SKB inte tänkt sig att SFL ska vara i Östhammars kommun och om det finns alternativa

kandidatplatser. Pereira anser att i så fall bör SKB precisera, helst under den nuvarande Fud- perioden, vilka dessa potentiella platser är.

SSM:s bedömning

Övergripande planering

SKB:s planering för SFL är tydligare och framstår enligt SSM:s uppfattning som bättre underbyggd än i Fud-program 2007. Enligt SSM bör dock SKB grundligare utreda och redovisa för- och nackdelar för olika tidpunkter för drifttagandet av SFL. Utredningen bör ta hänsyn till såväl avfallets uppkomst som möjligheter och begränsningar i utvecklingsarbetet för SFL.

Indelningen av arbetet med utvecklingen av SFL i olika faser synes enligt SSM vara rimlig och tar hänsyn till SKB:s andra verksamheter av samma slag såsom uppförandet av slutförvaret för använt kärnbränsle och utbyggnaden av SFR. Möjligheterna att nämnvärt förkorta tiden fram till driften av hela SFL framstår visserligen som begränsade enligt SKB:s planering, men SSM kan också konstatera att SKB inte närmare motiverar de tider som anges för olika faser. En förkortning av tiden för utvecklingen av SFL skulle enligt SSM:s mening därför kunna vara möjlig.

Med tanke på att väsentliga delar av avfallet redan finns, och osäkerheter kopplade till tidpunkten för en framtida avveckling och rivning bör även alternativet stegvis utbyggnad av SFL utredas. Av myndighetens granskning

73

av kompletteringen av Fud-program 2007 framgår att detta var en av de viktigaste frågeställningar som behövde utvecklas till Fud-program 2010. Möjligheterna att uppföra någon eller några av dessa förvarsdelar i ett tidigare skede, och resterande i ett senare skede, bör således utredas och jämföras med alternativen att anläggningen uppförs och tas i drift i sin helhet vid ett tidigt respektive vid ett senare tillfälle. I analysen bör även frågan om tillgång till personella och kompetensmässiga resurser utvärderas. SKB bör även beakta den ambition för omhändertagande av avfallet som de nationella miljömålen ger utryck för.

Ett stegvist utbyggande skulle också innebära att riktlinjer kan utvecklas tidigare för hur omhändertagandet av avfallet bör ske på ett från

strålsäkerhetssynpunkt godtagbart sätt. Exempel på sådana riktlinjer, som idag väsentligen saknas, gäller avfallets karaktärisering och konditionering av betydelse för slutförvaringen. En påbörjad slutförvaring minskar även risken för att omhändertagandet av redan befintligt avfall successivt skjuts allt längre in i framtiden, t.ex. till följd av förlängda drifttider för befintliga reaktorer.

SSM noterar även att tidsplanen inte inkluderat tid för en stegvis

platsvalsprocess. SSM ställer sig frågande till detta. SSM konstaterar att SKB anger att tidsplanen bygger på utgångspunkten att förvaret ska

förläggas på en plats som SKB tidigare har god kännedom om. Det framgår dock inte klart om detta ska tolkas som att SKB inte ser ett behov av en stegvis process motsvarande den som ägt rum för förvaret för använt

kärnbränsle. Vilket behov som det faktiskt föreligger för SKB att genomföra platsundersökningar på ytterligare platser beror på vilka krav som förvaret ställer på berget. SSM anser därför att SKB i sin planering behöver ta med i beräkningen att ytterligare platsundersökningar kan visa sig bli aktuella, även om detta skulle medföra en försening av denna del av programmet i förhållande till SKB:s nuvarande planer.

Referensinventarium

Ett väl underbyggt inventarium är enligt SSM:s en viktig komponent inför planeringen av ett slutförvar. SKB tog fram ett sådant referensinventarium till säkerhetsanalysen 1999 och som SSM framförde i yttrandet över kompletteringen av Fud-program 2007 kan SKB även fortsättningsvis i viss utsträckning bygga på detta referensinventarium. SSM ser samtidigt positivt på det utvecklingsarbete som planeras. Ett välunderbyggt inventarium är dessutom enligt SSM:s uppfattning helt avgörande inför

tillståndsprövningen. SSM förväntar sig att det nya referensinventariet blir av minst lika god kvalitet som det som togs fram inför säkerhetsanalysen

74

1999. För att detta ska vara möjligt krävs att tillräckliga resurser sätts in inte bara av SKB utan också av avfallsproducenterna.

Förvarskoncept

SSM konstaterar att SKB:s planering inför utarbetande av slutförvarskoncept följer väl etablerade principer. SSM ser positivt på SKB:s intention att välja slutförvarskoncept baserat på säkerhetsanalyser. Därmed kan mer utvecklade acceptanskriterier för avfallet utvecklas och tillämpas under tiden fram till dess deponering kan påbörjas i SFL. Av den kortfattade redovisningen är det dock svårt att få en tydlig bild av inriktningen i arbetet, t.ex. vilken eller vilka typer av förvarskoncept som övervägs av SKB.

En särskild fråga gäller i vilken utsträckning som förvaret kommer att anpassas till det avfall som redan existerar och som redan har förpackats (konditionerats) inför mellanlagringen. Krav på avfallets konditionering och karaktärisering har hittills inte kunnat ställas utifrån slutförvarssynpunkt. Avfallet har därför, med några undantag, förpackats på ett reversibelt sätt. Det finns dock såväl ekonomiska som strålskyddsmässiga skäl att inte behöva konditionera om avfallet i framtiden. SSM anser därför att SKB på ett utförligare sätt behöver beskriva vilken betydelse det befintliga avfallets egenskaper har för utformningen av olika förvarsutrymmen, särskilt som många av dessa egenskaper redan är väl kända från SFR.

Naturvetenskaplig forskning

Enligt SSM:s uppfattning överensstämmer SKB:s program på detta område i stora delar med motsvarande program för SFR. Det hade därför varit

värdefullt med en liknande systematik för redovisningen som SKB använt i kap. 20 av Fud-program 2010. Centrala frågor för SFL är behovet av kunskap om korrosion av metaller och konsekvenserna av gasbildning till följd av korrosionen. SKB ger ingen tydlig bild av vad programmet kommer att innehålla i detta avseende och SSM förväntar sig därför en förbättring i detta avseende i nästkommande Fud-program.