Slutligen

5.4 Slutligen

Om vi börjar med själva begreppet avhopp, så är det inte entydigt i Sveri-ge. Frånvaron av en distinkt examen gör att vi måste välja mellan erhållet slutbetyg, erhållen grundläggande högskolebehörighet eller välja ytterli-gare något mått. Vi har här framförallt använt erhållet slutbetyg i diskus-sionen om avhopp. Hade vi använt andelen med högskolebehörighet, hade vi fått lägre genomströmningssiffror än när slutbetyg användes. Överhuvudtaget används flera olika mått beroende på vad man diskuterar. 1998 års skolinspektörer ansåg sig exempelvis behöva komplettera slut-betygsuppgifterna med en hel del annat. (Appendix II).

Samtidigt vet vi att en, över tiden något varierande, andel hoppar av sent under utbildningen men före erhållet slutbetyg och snabbt därefter arbetar. Vilket ger en smula perspektiv på diskussionen om den höga andelen av-hopp från svensk gymnasieskola. Det är svårt att se ett sådana avav-hopp som destruktiva. Diskussionen om de svenska gymnasieavhoppen har varit för

  94 SOU 2008:27, s 41.

uppskruvad. Kunde vi dra bort dessa ”lyckade” avhopp, hade vi sannolikt hamnat ganska nära Europarådets rekommendation om 10 %.

5.4.1 Varför avhopp?

Vilken förklaring till avhoppen man använder tycks bero på i vilken värld man lever. Utsagan drabbar framförallt en del skolverksrapporter. Även i policymaterial av annat slag finns ibland ramar som inte överträds. Man söker i hög grad förklaringarna inom skolsystemet. Så har anförts att den svenska skolan fungerat dåligt. Att lärares och skollednings attityder och arbetsmetoder behöver ändras. Svaga och marginaliserade elever ges inte stöd i tillräcklig omfattning. I den här världen kan inte en ökning av in-vandrarelever eller en ökning av elever från socialgrupp III ses som orsak till ökande avhopp. I stället är det skolan som inte anpassar sig tillräckligt till den nya situationen. Här finns med andra ord en slags officiell håll-ning. Visserligen nämner exempelvis Österlind andra faktorer: ”Det hand-lar om faktorer som antingen är relaterade till systemet, processen i sko-lorna eller till individerna”.⁹⁶ Till de systemrelaterade faktorerna hörde att kraven skärpts och tydliggjorts, bland annat i form av behörighetskrav för att börja gymnasieskolan och av ett nytt betygssystem, i slutet av 1990-talet. Men skolverksrapporterna handlade rätt lite vare sig om system- eller individrelaterade förklaringsfaktorer. I stället har de tryckt på de processrelaterade; på att arbetsmetoderna varit felaktiga och att stödet till svaga elever haft för liten omfattning. Skolan har ej förmått möta elevers behov. Om individrelaterade faktorer sägs att det finns ett komplext samspel mellan system och process, där skolledare, lärare och elever är viktiga aktörer. Men att lärare tenderar att fokusera på individrelaterade faktorer. ”Det är därför kanske en god idé att i stället betona betydelsen av system- och processfaktorer, i synnerhet som detta är faktorer skolan i

högre grad kan påverka och förändra”.⁹⁷ Hållningen innebär att inte minst

”brist på särskilt stöd” blivit en viktig förklaringsfaktor till avhopp. Den här begränsningen var tydligt i skolinspektörernas rapport från 2008.

Ändå kan vi inte komma ifrån de förändringar som skedde i samband med gymnasiereformen under 1990-talet: Yrkesprogrammens förlängning

       96 Österlind, s 51.

från 2 till 3 år, samtidigt som allt större andel unga påbörjade gymnasie-studier. Att man nu genomsnittligt tillbringar så lång tid i skolbänk

bety-der sannolikt något för de tidiga avhoppen. Speciellt som

arbets-marknadssituationen, och den allmänna inställningen till utbildnings be-tydelse för ungas framtid, innebar att kategorier som under linjegymnasi-ets tid aldrig skulle ha påbörjat gymnasiestudier, nu blev gymnasister.

Vi har sedan förändringen av betygssystemet, med införandet av betyget icke godkänd, som började delas ut våren 1997. Påpekats har även skärp-ningen av inträdeskraven 1998, som medförde en avsevärt ökad tillström-ning till IV. Vilket – om man inte hoppade av – vanligtvis innebar att man förlängde studietiden med ett år. Kommunaliseringen innebar dessutom att många kommuner inte hade råd med de mera tydligt yrkesanknutna pro-grammen. De mera akademiskt inriktade, ickeyrkesanknutna – och billigare

– programmen blev tillgängligare.⁹⁸ Den alltmer teoretiserade

yrkesförbe-redande utbildningen innebar sannolikt svårigheter, inte minst för de ”nya” kategorier som i ökande andel kom in i gymnasiet.

De flesta avhoppen kommer i tredje årskurs. Även här spelade ett inslag i gymnasiereformen in: Frånvaron av en distinkt yrkes- eller annan

examen. Skälen att vänta ut sitt slutbetyg blir inte så starka, exempelvis

om arbete finns.

Det är svårt att komma ifrån 1990-talets gymnasiereform, när man ska förklara den höga svenska avhoppsnivån. Särdrag som då implemen-terades har hållit avhoppsandelarna höga under 2000-talet.

En relativt stor kategori unga tycks med andra ord finnas, som har mycket svårt att klara sig igenom gymnasiala studier vare sig de är studie- eller yrkesförberedande. Enligt en undersökning förefaller det som om många i den gruppen snarast blir ”knäckta och stigmatiserade på ett sätt

som kan vara förödande för en lyckosam personlig utveckling”.⁹⁹

Skol-tillvaron innehåller ju återkommande moment och situationer som bekräf-tar att man inte kan det som förväntas och att man är misslyckad i jämfö-relse med de andra. När väl det är sagt är det ändå troligt att ett arbetssätt

som minskat risken för marginalisering samt bättre och mer omfattande särskilt stöd kunde ha minskat de tidiga avhoppen. Men sannolikt

under-skattas problemen med – och kostnaderna för – att hålla unga vuxna i

       98 Murray & Sundin (2008) ss 115–116. 99 Sundbom & Sidebäck (2008) s 149.

skola. Problemen med att ”till varje pris” ta dem genom systemet gör rimligt att, som forskarlaget från 2006 var inne på, något vältra över or-saksbördan på arbetsmarknadens institutioner. Om en fungerande ung-domsarbetsmarknad funnes, kanske något i stil med det danska

”ungar-bejdersystemet”, skulle inte gymnasieinträde kännas så tvingande.¹⁰⁰ Det

skulle i sig minska tillträdet till gymnasiet och därmed de tidiga avhop-pen. Och när de ändå skedde, skulle de utgöra ett mindre problem. Om ålder och/eller utbildning spelade märkbart större roll för löneskalornas och lönekostnadernas lutning kunde, på sikt, de ungas och de lågutbilda-des konkurrenskraft på arbetsmarknaden förbättras och ett alternativ till gymnasieinträde återuppstå.

Det vill säga, lika gärna som man härleder orsakerna till avhoppen från det som sker i skolan, kunde de härledas från arbetsmarknadens institutio-ner. Lika gärna som man säger att otillräckligt stöd i skolan orsakat den höga avhoppsnivån, kunde man säga att bristen på en fungerande ar-betsmarknad för ungdomar orsakade den. Avhoppen blev omfattande därför

att gymnasieskolan reformerades på ett olyckligt sätt, samtidigt som alter-nativet till gymnasieinträde till stor del försvann under 1990-talet.

Till slut, en – anekdotisk -–synpunkt från en av de berörda: ”Jag har

kommit över det där med lekstugan”.¹⁰¹ Även om personen i fråga

sanno-likt hade ett lågkvalificerat arbete ansåg han det bättre än att gå i skolan. Han blev tagen på allvar och behandlad som en vuxen människa.

100 ”Ungarbejdersystemet” innebär särskilda avtal för unga. Har ibland kallats ”halva lönen före 18”.