Syftet med denna uppsats var att med hjälp av erfarna lärare få en djupare insikt i diskussioners möjligheter att fostra demokratiska medborgare och jag utgick ifrån fyra forskningsfrågor:
Stödjer lärarna den forskning som visat att diskussioner kan verka demokratifostrande? Varför/Varför inte?
I vilka sammanhang och till vilket syfte används diskussioner i demokratiundervisningen?
Hur kan diskussionerna som hålls under demokratiundervisningen karaktäriseras? Finns det skillnader mellan könen när det kommer till förmågan och viljan att
diskutera i klassrummet? I så fall, på vilka sätt och varför?
Min slutsats av resultatet och analysen är att alla de fyra lärarna som intervjuades anser att diskussioner kan hjälpa elever bli mer demokratiska. Särskilt i svåra frågor om främlingsfientlighet, omskakande händelser i världen och i frågor som eleverna själva är intresserade av finns det orsak att diskutera då dessa frågor är svåra att behandla med andra metoder.
Syftet ser likartat ut för de fyra lärarna vilket är att få eleverna att reflektera över sina åsikter och även att få dem att omvärdera sina tankar genom att lyssna till argument och lära sig forma egna underbyggda sådana. Det är framför allt här som de deliberativa tendenserna kan skönjas, det är alltså inte enbart för att dryfta ett särskilt ämne som lärarna väljer att använda diskussioner utan också för att få eleverna att tänka till och lära sig argumentera och reflektera på ett djupare plan.
När det kommer till könsskillnader så finns de enligt lärarna men på vilket sätt de skiljer sig åt ser mycket olika ut och jag tror att det beror på framförallt klassammansättningarna, elevernas intresse för att diskutera, elevernas mognad och även lärarnas inställning till diskussioner. Karins homogent kvinnliga klasser gillar att diskutera och så även Karin. Att de består av enbart flickor gör troligen att de känner sig mer bekväma och att deras lärare föredrar diskussioner över andra metoder gör troligen sitt. Tommy har en mer skeptisk syn på diskussioner och så även hans manliga elever. Att de är pojkar kan spela roll då de enligt forskning av bland annat Liljestrand inte är särskilt intresserade av humaniora frågor (se s.
44
16), något som Karin bekräftar. Anledningen till att Rickards homogent manliga klasser enligt honom är mer positiva till diskussioner än de liknande klasserna som Tommy undervisar i tror jag därför beror på att Rickard har en mer positiv inställning till diskussioner och att syftet med hans undervisning ligger mer på att få eleverna att reflektera än på att kunna stora mängder fakta. Tommys syfte är inte det totalt motsatta men han framhäver tydligt att fakta är av stor vikt på ett annat sätt än Rickard.
Stefan undervisar elever som valt samhällskunskap som sitt huvudämne och det är därför inte svårt att förstå att han kan ställa höga krav på dem i diskussionssituationer. Det är också troligt att intressenivån för att diskutera samhällsfrågor är hög i en klass som Stefans, något som är av stor vikt vid val av metod enligt Larson (se s. 17-18).
Slutligen kan jag säga att diskussioner har en stark plats inom demokratiundervisningen, åtminstone enligt de lärare jag intervjuat i denna undersökning. Deras syn på hur man kan använda diskussioner har dock skilt sig åt lärarna emellan. Framför allt har synen på de hinder som finns för att få till stånd givande diskussioner skilt sig åt. Aspekter som återkommit är tidsbrist, klassammansättningar och elevernas intresse och vilja att diskutera. Vad jag kan dra för slutsats av deras utsagor är att det som Bruce E. Larson kom fram till verkar stämma, det vill säga att de lärarna som värnar att eleverna lär sig reflektera och agera demokratiskt över att kunna vad alla utskott i riksdagen heter är de som har positiv inställning till diskussioner och därmed försöker överbrygga dessa hinder (se s. 17-18). Tommy är den av lärarna som värdesätter faktakunskaper högst och han är även den som är mest skeptisk till diskussioner som metod för demokratiundervisning. De övriga lärarna menar att fakta är viktig men att kunna agera demokratiskt är än viktigare.
Vad dessa skilda didaktiska förhållningssätt kan ge för konsekvenser för de olika lärarnas elever är en svår fråga. Utifrån Lödéns forskning så vet vi att en större andel pojkar än flickor har närmare till de mindre demokratiska värdena än flickor har (se s. 7). Frågan är då om det inte är än viktigare att satsa på att de får chansen att diskutera demokratifrågor i skolan än vad det är för flickor eller elever vid samhällsvetenskapliga programmet där diskussionerna faller sig mer naturliga, om man nu måste välja vilket man inte måste. Vad jag menar är att det i klasser som har svårt för att diskutera demokratiska frågor finns än större anledning att faktiskt se till att diskussioner hålls. Jag tror därför att det är viktigt att hitta former även för de mindre motiverade eleverna som pojkarna i de yrkesförberedande klasserna på X-skolan att diskutera. Rickard har tagit på sig det uppdraget medan Tommy och Karin verkar ha gett
45
upp pojkarna något. Något som oroar om man knyter an till fjolårets skolval där SD ökade markant. Demokratifrågor behöver diskuteras och detta stöds av forskning samt av denna undersökning.
5.2 Diskussion
Jag har på inget sätt försökt dölja min egen övertygelse om diskussionens möjlighet att främja demokratiska åsikter och demokratiskt agerande i denna uppsats. Denna övertygelse har jag dock försökt dölja eller åtminstone mildra inför mina intervjuer med samhällskunskapslärare då jag inte på något sätt haft som syfte att bekräfta min övertygelse.
Syftet med denna uppsats var istället att få en inblick i samhällskunskapslärares funderingar kring didaktiska överväganden när det kommer till demokratiundervisningen då tidigare forskning av bland annat Anders Broman visat att den som den ser ut idag inte lever upp till målen om att fostra demokratiska medborgare (s. 6, 12). Även skolvalets resultat med allt fler röster till det i vissa hänseenden antidemokratiska partiet Sverigedemokraterna har föranlett att en sådan här undersökning behövdes och jag anser att de intervjuer jag genomförde gav mig gott underlag för att uppfylla mitt syfte. Lärarna har bekräftat att det finns brister i den demokratiundervisning som hålls idag men de har också visat på hur olika lärare kan ha mycket liknande tankar i vissa frågor medan deras tankar går brett isär i andra.
Jag tror att denna undersökning kommer att ge mig något när jag själv ska ut i arbetslivet som lärare och fostra demokratiska medborgare. Jag har inte fått några generella svar på ”så här ska man göra”, men det var heller inte syftet med denna uppsats. Jag har dock fått idéer och tankar kring hur man kan arbeta och vad man bör tänka på innan man använder sig av diskussioner som didaktisk metod inom demokratiundervisningen. Jag behöver veta vad syftet med diskussionerna är, vilka förhållningsregler jag ska belägga eleverna med och jag måste ha tron på att de fungerar. Jag måste stötta eleverna, få dem att känna sig bekväma i sin klass och jag måste få dem att tro på att inga frågor och tankar är för dumma för att tas upp till diskussion. Till sist måste jag låta diskussionerna få ta tid. Enligt tre av lärarna är de trots att de är tidskrävande värda att avsätta tid för, något som forskningen stödjer och så även jag. Som uppföljning till denna undersökning skulle jag gärna utföra observationer och intervjuer med elever. Dels för att förstå strukturerna i de diskussioner som hålls men också för att få idéer till hur jag som lärare kan få med alla elever i diskussionerna. Det är troligen de som har svårast för denna metod som har störst behov av att få träna den och för att få chansen att bli en aktiv demokratisk medborgare som bidrar mer än genom att gå och rösta vart fjärde år. En
46
sådan undersökning skulle kunna ge validitet till resultatet för denna uppsats vilket är önskvärt
En annan aspekt som fått stort utrymme i intervjuerna som inte kunde tas med i denna uppsats på grund av tidsbrist och av avgränsningsskäl är den som berör skillnader på studie- och yrkesförberedande program. Eftersom att jag själv gick på det yrkesförberedande Hotell- och restaurangprogrammet på gymnasiet och sen har bytt inriktning mot akademisk utbildning så har jag en del erfarenheter därifrån men också från min praktiska lärarutbildning. Skillnaderna är ibland stora och ibland obefintliga när det kommer till dessa olika klassers intresse för att diskutera demokratifrågor och det skulle därför vara intressant att undersöka hur det faktiskt ser ut för att om möjligt radera en del fördomar som finns kring dessa olika inriktningar men också för att få mer kunskap om hur jag som lärare kan stötta mina elever, oavsett tidigare intresse för demokratifrågor, till att bli mer aktiva i diskussioner då det uppenbarligen kan främja att vi tillsammans når målet – att fostra demokratiska medborgare.
47