Vi har sett i vår undersökning att trots införandet av Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom, NCFF, att deras ambition om att alla skolor ska erbjuda elever daglig rörelse inte införlivas på den skola vi gjort vår undersökning. Trots att det till och med har blivit ett tillägg i Lpo94 om att skolan skall sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen anser vi att det inte finns tillräckligt utrymme tidsmässigt för detta. Ofta har pedagogerna uppfattningen om att någon annan har huvudansvaret för elevernas fysiska aktivitet i skolan, t.ex. idrottsläraren. Elevernas egen uppfattning om hur mycket de rör sig i skolan överensstämmer inte riktigt med våra observationer. Eleverna uppskattar att de rör sig mer under en skoldag än vad vi tycker efter våra studier. Enligt Statens folkhälsoinstitut är fysisk aktivitet all typ av rörelse som ger ökad energiomsättning. Vi såg att eleverna stod stilla mer än vad de själva uppgav, kanske var de inte själva medvetna om det eftersom de, trots att de stod stilla, var delaktiga i ett bollspel och väntade på sin tur.
Det verkar som om pedagoger i skolan förväntar sig att eleverna får tillräckligt med rörelse under idrottstimmarna och rasterna samt under deras fritid. Vi har givetvis i våra observationer sett att eleverna rör på sig på något sätt under skoldagen men långt ifrån alla har hittat aktiviteter som ger dem glädje i att röra sig. Många barn känner sig obekväma och ointresserade av fysisk aktivitet. Här är den stora utmaningen för skolorna att nå de som ännu inte är aktiva. Därför måste man bl.a. titta på hur skolans utemiljö ser ut och hur den bäst kan stimulera barn till fysiska aktiviteter. Här tycker vi att man som pedagog kan involvera föräldrarna och ta emot förslag och idéer om skolgårdens utformning eftersom de vet vad som stimulerar deras barn bäst. Vid genomförande av förändringar på skolgården kan det också vara bra om föräldrarna är med och hjälper till så att de också känner sig delaktiga i sina barns möjligheter till fysisk aktivitet under skoldagen. Kanske kan detta ge en bättre gemenskap föräldrarna emellan och att de får insyn i
Pedagogerna i skolan tyckte att de flesta elever hade så många aktiviteter under sin fritid så att det till och med gjorde så att eleverna hade svårt att hinna med sina hemuppgifter. Vi håller inte med om detta efter de svar vi fått på vår undersökning. Det är väldigt få av eleverna som har fler än två aktiviteter per vecka. Att eleverna inte hinner med sina hemuppgifter borde inte bero på att de har för mycket organiserad fysisk aktivitet. Vi tror snarare att de har andra sorters aktiviteter på sin fritid såsom data och tv vilket gör att de inte hinner med sina uppgifter. I vår undersökning såg vi att 35% av pojkarna och 9% av flickorna tyckte att de var mest fysiskt aktiva i skolan. Detta tycker vi är lite oroande efter vad vi har sett under våra observationer av elevernas fysiska aktiviteter i skolan, då vi tycker att de rör sig för lite. Det finns inte heller någon tid och utrymme i schemat för planerad fysisk aktivitet förutom de få idrottstimmarna under en vecka.
Barnen i förskolan uppfattade sin egen dagliga fysiska aktivitet som stor. Det var bara ett fåtal som tyckte att de inte rörde sig speciellt mycket. Vi anser att detta överensstämmer med vad vi såg, vi tycker också att barnen var mycket rörliga och även de som själva tyckte de var stilla, tyckte vi var i mycket rörelse. Kanske jämför sig barnen med varandra och därför uppfattar sin egen rörelse på ett annat vis.
Även pedagogerna i förskolan tyckte att barnen rörde sig mycket under sin vistelsetid på förskolan vilket också verifierades genom våra observationer. De trodde dock att barnen på sin fritid satt mycket stilla och därför behövde kunna få röra sig i förskolan. Barnen lekte i olika grupper blandat pojkar och flickor och verkade ha mycket spring i kroppen. Det var endast vid några enstaka tillfällen som de satt stilla. Mest utlopp för sin fysiska aktivitet fick de utomhus, då de kunde hoppa, springa och klättra. Vi upplevde att det i förskolan inte fanns någon tidsbrist för rörelse och lek, utan barnen var igång mest hela tiden. Detta gav oss en positiv syn på barnens möjligheter till att få en bra grund och syn till god hälsa i framtiden. Vi tycker att barnen ska få leka och röra sig utan att styras allt för mycket av pedagogerna och vid intervjuerna tyckte pedagogerna likadant. De tyckte att barnen skulle få leka och röra sig så mycket som möjligt under sin vistelse i förskolan,
Nu tror pedagogerna att barnen går hem från förskolan och sätter sig framför tv:n eller datorn. Detta gjorde de inte på 70- och 80-talet då de flesta barnen gick hem och lekte med sina kompisar. Moyles (2003) beskriver i sin bok så är mycket lek att vara fysiskt aktiv vilket vi håller med om. Här gäller det som vuxen och som pedagog att försöka skapa bra förutsättningar för barns rörelser och ändå verkar det som vi gör tvärtom. Redan i förskolan lärs barnen många gånger att sitta stilla istället för att uppmuntras till rörelse. Trots att pedagogerna i förskolan också tyckte att barnen skulle få röra sig mycket, verkade det enkelt att falla in i att vara ”skola”, där barnen sitter stilla och lyssnar samt tittar på något som en vuxen planerat. Vi har under vår utbildning hört att man ska föra in leken i skolan för att på så sätt stimulera barn till att tycka att skolan är rolig och intressant, men trots detta har vi funnit att man istället tar mycket av skolan in i förskolan.
Vi kan efter vår studie se att barnen och eleverna har ett stort rörelsebehov under hela dagen i verksamheten. Både på förskolan och i skolan finns en stor spontanrörelse som på något sätt kommer till uttryck. I skolan skruvar eleverna sig på stolarna, ställer sig upp och sätter sig ner igen för att sedan gå iväg på ett litet ärende. På förskolan där verksamheten inte bygger i lika stor grad på att de ska sitta stilla rör sig barnen mer hela tiden genom olika lekar. Vi fann också i litteratur från forskningar att det finns en fysiologisk orsak till att de har stort rörelsebehov. Barn har mer vattenmängd i sina muskler och det gör att de inte kan sitta stilla under längre tid, de behöver variation eftersom muskulaturen ännu inte tål långvarig, ensidig belastning.
Vid jämförelse av daglig rörelse i förskola och skola har vi funnit att den finns på båda platserna, men att de ser olika ut. I förskolan är det mycket med hoppande, klättrande och springande, medan i skolan rör det sig mest om ”korta” rörelser inomhus, t.ex. vässa pennan, hämta böcker och annat. Vi såg att den största skillnaden fanns i hur man kommer till förskolan/skolan där nästan alla i skolan cyklade eller promenerade, medan i förskolan åkte majoriteten av barnen i bil. Det tror vi kan bero på barnens/elevernas ålder och att man låter barnen röra sig mer fritt när de är äldre. Vi tycker att man kan organisera barnens väg till förskolan/skolan genom att införa ”vandrande skolbussar”. Då finns det alltid en
får en uppfattning om trafiken och dels skapar nya kontakter med både vuxna och andra barn. Det främjar barnens/elevernas hälsa genom rörelse samt att miljön runt verksamheten blir bättre och säkrare samt mindre biltrafik. Barn grundlägger sin framtida syn på motion innan 13 års ålder enligt studier från NCFF. Därför tycker vi att det är en utmärkt ide att stimulera till denna organiserade promenad med de yngre barnen till förskola/skola.
Vi såg i vår undersökning att de flesta eleverna i skolan tyckte om och var mer positiva till organiserade rörelser och idrottstimmar. I förskolan var det drygt hälften som tyckte det var roligt. Vi tror det kan bero på att i skolan finns det så lite utrymme för fysisk aktivitet och den som anordnas blir då skojig, medan i förskolan så finns det så mycket av rörelse och lek hela tiden så att barnen finner det jobbigt när de blir styrda till det.
Fler barn i förskolan tyckte att de var mer fysiskt aktiva i skolverksamheten än vad eleverna i skolan tyckte vid jämförelse. Vi tror att detta kan ha med åldern att göra då de äldre barnen är mer fria under sin fritid och kan t.ex. cykla iväg till olika aktiviteter och kompisar, medan de mindre barnen är mer beroende av föräldrarna. Dock anser vi att den största delen av fysisk aktivitet sker på fritiden.
6.1 Metoddiskussion
Vi anser att vårt val av undersökningsmetoder varit bra. Hur vi skulle gå tillväga med vår studie hade vi fått uppslag till genom att läsa boken av Patel och Davidson (1994) ”Forskningsmetodikens grunder”.
Vi använde oss först av observationer för att få uppslag till vilka frågor som blev relevanta att ställa dels i intervjuer och dels i enkäter. Vi tycker att vi fick förhållandevis god reliabilitet i vår studie eftersom vi använde oss av strukturerade observationer, då vi hade gjort upp ett antal kategorier som vi ville skulle ingå i våra observationer. Vårt observationsschema var ganska enkelt och vi förde anteckningar över vad som hände i barnens inne- och utemiljö. Vi skilde på de
faktiska beteenden som skedde och gjorde sedan våra tolkningar av vad dessa beteenden betydde.
Därefter gjordes våra enkäter och även intervjuer med de yngre barnen. Enkäterna gjordes under ledning, då vi tog med oss enkäterna och besökte våra barn och kunde samtidigt hjälpa till med att förtydliga om det fanns några frågor. De yngre barnen blev avprickade och sedan gjordes en standardiserad intervju, där frågorna var likalydande frågor i exakt samma ordning till varje intervjuperson. Detta gjorde det enklare för oss att sedan tolka svaren för att jämföra och generalisera. Enkäterna var konstruerade på så sätt att varje person ska svara på likalydande frågor i samma ordning. Pedagogerna blev endast intervjuade och kanske vi skulle även där ha lämnat en enkät, där de kunde utveckla sina svar och få in ett mer djup i detta. Vi tycker att våra svar jämfört med vad vi ville undersöka fick en relativt hög validitet och att vi gjorde det på ett tillförlitligt sätt, d.v.s. med en god reliabilitet. Här kan man räkna in dels de antal intervjuer vi gjort, både med barn och pedagoger, och dels de enkäter som vi fick in utan ett enda bortfall.