Detta avsnitt har vi lagt upp i fyra delar där vi först kommer att sammanfatta och framföra våra slutsatser från vår analys och därmed besvara våra syften och frågeställningar. Sedan kommer vi att problematisera och diskutera vårt resultat som vi kopplat till avsnittet tidigare forskning. Sen diskuteras vårt metodval och slutligen kommer vi att presentera våra förslag om hur fortsatt forskning hade kunnat gå till.
30
7.1 Slutsats
Studiens syfte var att undersöka och analysera hur makt kommer till uttryck i barns egenstyrda lek. Sammanfattningsvis har analysen genom en kvalitativ metod med hjälp av teorier och tidigare forskning redogjort för hur makt mellan barn kan komma till uttryck i deras lek. Under de olika situationerna från observationen kunde vi få syn på att barns utövande av makt handlar om att få bestämma och att få andra till att göra vad de vill. Barnet som utövade makt och ville ha kontroll använde sig utav maktstrategier för att bestämma. Att ge ett barn en belöning var en sådan strategi som användes för att få sin vilja igenom. En annan strategi var genom att bevisa att barnet var större än de andra och skulle därmed ha rätt till att bestämma. Makten uttrycktes även genom att ge verbala direktiv som mottagaren accepterade samt genom att exkludera andra barn som ville vara med och därav bestämma vem som får vara med och vem som inte får det. Slutligen att få ett annat barn att känna sig tvingad till att följa direktiv för att slippa bli straffad är även ett sätt makt kom till uttryck i vår empiri.
Den sociala ordningen i gruppen blir synlig genom en hierarki där maktpositioner i leken synliggörs genom kontrollhandlingar utfärdade av den som hade en högre position i gruppen.
Genom att ha störst kontroll och inflytande i leken kunde det uppmärksammas att detta barn hade en ledarposition och därmed högre status gentemot de andra barnen eftersom denne satt på förmågan att kunna neka andras förfrågningar. Den sociala ordningen i gruppen synliggörs utifrån hur mycket makt barnet har till att styra leken, bestämma vem som får vara med och utifrån förmågan att få sin vilja igenom. Även om ett barn försökte utmana barnet med ledarposition visade det sig att detta barn hade en lägre position i hierarkin eftersom denne inte hade tillräckligt med makt gentemot det andra barnet för att också kunna få sin vilja igenom och bestämma.
Barnen agerade på olika vis gentemot det barn som hade mer makt. Ett barn visade legitimering av makt eftersom hen accepterade att barnet med en ledarposition hade mer makt, vilket vi tolkade kan också bero på personlig makt. Ett annat barn använde sig utav tillträdesstrategier för att kunna få tillträde i leken trots att hen först blev utestängd från att vara med. Ett annat barn valde att utmana maktutövaren genom en maktkamp vilket resulterade i att leken inte kunde fortsätta förrän de hade löst problemet. Barnet som hade högre position i gruppen använde i sin tur en maktstrategi i form av att bevisa att hen var
31
störst för att behålla sin höga position i gruppen och fortsätta ha kontrollen. På så vis vann detta barn maktkampen.
7.2 Resultatdiskussion
Tidigare forskning har visat hur barn använder makt för att bestämma vem som får vara med vilket även har synliggjorts i vår studie genom exkluderingsstrategi. Vi upplever detta som ett ständigt problem eftersom det är något vi har fått syn på en hel del både genom vår empiri och genom tidigare forskning som presenterats i denna studie. Men även utanför detta arbete när vi arbetat och varit på verksamhetsförlagd utbildning på förskolor och skolor. Då har vi vid flera tillfällen fått syn på hur barn har stött på svårigheter med tillträde i andra barns pågående lekar, detta för att andra barn bestämmer vem som får vara med och vem som inte får det.
Löfdahls och Hägglunds (2006) studie synliggjorde hur barn som fysiskt är med i leken ändå kan bli socialt uteslutna vilket vi upplever är viktigt att pedagoger kan få syn på. Vi vill att varje barn ska få uppleva glädjen med att leka med andra barn och inte känna sig ignorerade och uteslutna. Därav anser vi att detta område är viktigt att belysa och forska inom, detta för att pedagoger ska få de verktyg som de behöver för att kunna ta ställning till detta så att samtliga barn får känna sig inkluderade och uppleva glädjen av att leka med andra barn.
Vår studie har synliggjort hur barn med en högre maktposition i gruppen också har störst om inte till och med ensamt inflytande i leken. Både vad gäller lekens innehåll men även i vilken riktning leken ska ta. Som vi har nämnt i inledningen skriver läroplanen för förskolan att barn har rätt till inflytande (Lpfö 18). Barnen i vår studie som befann sig i lägre maktpositioner fick inte rätt till mycket inflytande av barnet som hade högre status. I Löfdahl och Hägglunds (2006) studie synliggjordes samma sak där barn i lägre positioner tvingas gå med på andra barns villkor för att få vara med. Det synliggjordes även genom att barnen som var med i leken behövde fråga om tillåtelse av barnet som hade högst maktposition om vem som får vara med och har därmed inte heller mycket inflytande till att få bestämma detta. Tidigare forskning har också visat hur inkluderade barn i leken inte får mycket inflytande genom att barnet med ledarposition nekar deras förslag och förfrågningar.
Vi hoppas att vår studie kan bidra till ökad medvetenheten kring hur maktpositioner kan synliggöras genom att finna mönster i barnens handlingar när det gäller maktutövande. Vi anser att detta är viktigt att belysa för att barn med lägre maktpositioner kan få det stöd och redskap de behöver från sina pedagoger för att kunna kräva sin rätt samt uppleva glädje i
32
leken utan att behöva känna sig socialt utestängd för att andra barn har mer makt och bestämmer över dem.
Vi skrev om tidigare forskning utifrån fyra olika studier varav samtliga använde sig utav observationer precis som vi också gjorde. Cederborg (2019) drog slutsatsen att makt mellan barn kan synliggöras genom språket, kroppslig kommunikation och föremål. Vårt resultat visade också att barn använde sig av det verbala språket för att utöva makt. Ett barn använde sig också utav föremål i vår undersökning när barnet använde ett glas med vatten och gav det till det andra barnet för att få denne till att göra som hen ville. En ytterligare likhet mellan våra resultat var att barn som inte utövade makt visade legitimering av makt. En skillnad mellan våra resultat däremot var att vi inte fick syn på att barnen använde kroppslig kommunikation för att utöva makt. En anledning till att vi inte kunde se detta i vår
undersökning kan bero på att metoden i våra observationer skiljer sig åt eftersom vi använde oss av fältanteckningar istället för videoinspelning. Därav kan vi ha missat delar av barnens handlingar såsom den icke verbala kommunikationen mellan barnen. Resultaten i studien skriven av Goodwill (1990) var att de barn som hade en ledarroll och status i gruppen gav verbala direktiv till gruppmedlemmarna. Likaså drog även vi slutsatsen att makt kan uttrycka sig genom verbala direktiv. En annan likhet mellan våra resultat är att den sociala hierarkin i leken synliggörs genom kontrollhandlingar från de barn som har en högre position i gruppen.
Corsaro (2018) drog slutsatsen att barn som frågar om de får vara med ofta får ett negativt svar. Vi kunde också få syn på detta i vår studie när ett barn får avslag efter en sådan fråga.
Corsaro (2018) hävdar att barn kan använda sig utav tillträdesstrategier för att få tillträde till pågående lekar. Vårt resultat visade samma även om tillvägagångssättet barnen använde sig av skiljer sig lite åt mellan våra studier lyckades båda få tillträde i den pågående leken efter att de använt sig av tillträdesstrategier. Båda våra studier visade att barn hittar möjligheter att bestämma över andra genom leken. Precis som i vår studie så uttrycks makt i Löfdahls och Hägglunds (2006) studie genom att bestämma vem som får vara med i leken och vem som inte får det. Den sociala status barnen har beror på deras ålder (ibid.). I vår studie handlade den sociala statusen främst om barnets längd där ett barn ville visa att hen ska bestämma för hen va störst vilket lyckades.
33
7.3 Metoddiskussion
Som vi tidigare nämnt i avsnittet om metod kan vårt metodval i form av observationer leda till begränsningar under datainsamlingen eftersom vår närvaro kan ha påverkat barnens naturliga handlingar. Vi kunde även själva få syn på detta under observationen när en pedagog satt vid bordet tillsammans med barnen, då fick vi inte syn på så mycket makt mellan barnen. När pedagogen däremot lämnade uppstod det betydligt mycket mer maktutövande. Vi hade till en början tänkt oss använda videoinspelning under observationen men valde sedan att endast använda fältanteckningar. Vi tycker att det var ett bra val att anteckna vad barnen sa och gjorde istället för att spela in en video på barnen. Detta känner vi eftersom en videoinspelning via förskolans Ipad hade kunnat påverka barnens naturliga handlingar när en kamera riktas mot dem. En nackdel däremot med att föra fältanteckningar skulle kunna vara att vi kan ha missat väsentligt material. Vi tänker då framför allt på den icke verbala maktutövningen när vi är upptagna med att se ner i vårt block och skriva och därmed finns en risk att vi missade material som hade kunnat vara intressant att analysera. En utmaning med att anteckna var att kunna koncentrera sig på att både lyssna och skriva ner vad barnen sa där det vid tillfällen blev svårt att hinna skriva ner exakt vad barnen sa utan att missa något.
Vi anser att det hade varit till stort intresse att observera barnen under flera tillfällen för att ta reda på om barnet som hade mest makt ofta har det eller om det bara var under detta tillfälle.
Men också för att kunna få en djupare analys av maktstrategierna med hjälp av mer empiriskt material. Men eftersom tiden var knapp hann vi inte med mer än att observera barnen på en förskola under en förmiddag. Vårt underlag ger oss därmed bara en inblick i om hur makt mellan barn kan se ut. Vi bedömer däremot att vi ändå fick fram tillräckligt med material för att få syn på hur makt kan uttryckas mellan barn i deras egenstyrda lek.
En annan möjlig brist i vår undersökning kan vara vi bara fick åtta samtycken, vi hade kanske kunnat fått mer material under observationen om vi hade fått observera fler barn. Vi upplever att vi inte hade kunnat göra något annorlunda vad gäller samtycke eftersom det är frivilligt för vårdnadshavarna till att ge oss samtycke till att få observera deras barn samt att vi lämnade in dessa blanketter i god tid. Däremot anser vi att det material vi fick in är tillräcklig för att kunna besvara vårt syfte och frågeställningar. Om vi hade upplevt att materialet inte hade räckt till hade vi kunnat komplettera observationerna med exempelvis intervjuer eller komma tillbaka till förskolan en annan dag för att observera ännu mer om det hade funnits tid och möjlighet till det.
34
7.4 Förslag på fortsatt forskning
Vi upplever att det finns mycket att forska vidare kring detta ämne. Vi tror att vår studie hade med fördel kunnat kompletteras med att intervjua pedagoger utifrån deras perspektiv om hur de upplever att makt uttrycks i barngruppen, vilket barn det är som bestämmer mest kontra minst och hur de tar ställning till maktpositioner mellan barnen för att samtliga barn ska kunna kräva sin rätt och uppleva glädje med leken. Det hade också varit intressant att istället för att intervjua pedagoger så kan observationen kompletteras med samtal tillsammans med barnen om vem de upplever bestämmer mycket och hur det får dem att känna.
Vi har undersökt maktutövande mellan femåringar och känner att det hade varit intressant att observera barn i yngre åldrar också så som ettåringar till treåringar för att forska kring hur makt kan uttryckas bland ännu yngre barn. Ett annat område som också hade varit intressant att forska vidare inom hade varit att undersöka mer djupgående varför vissa barn får den maktposition som de får i leken. Och hur kan pedagogerna därmed stödja barn med lägre maktposition för att förstärka deras inflytande i barngruppen.
35