I det här avsnittet kommer vi att presentera vad tidigare forskare har studerat och kommit fram till utifrån undersökningsområdet som har relevans för vår studie. Forskningen beskriver hur makt och status i barngruppen gestaltas och hur barnen med lägre maktpositioner har förhållit sig gentemot andra barns maktutövande.
3.1 Maktrelationer i förskolebarns lek
Cederborg (2019) har genomfört en etnografisk studie där hon undersökte hur tre- till femåringar konstruerar den sociala hierarkiska ordningen i en utomhuslek på grund av maktspel i deras interaktion med varandra. I studien kom hon fram till att barn kan utforma statuspositioner i deras lek genom att använda språket, kroppslig kommunikation och föremål.
Studien visade att barnen anpassade sina handlingar utefter den sociala status de fick eller omfamnade under leken. De barn som inte utövade makt visade legitimering av makt när deras lekkamrater använde sig av verktyg för att agera och behålla den höga positionen de hade i gruppen. Studien utfördes genom observationer med hjälp av videoinspelning på en
8
svensk förskola. Situationen som observerades bestod av fyra barn varav ett barn hade en högre statusposition vilket skribenten kom fram till berodde på att de övriga tre barnen accepterade att de ena barnet hade mer makt i deras lek.
Vi har valt denna studie eftersom den undersöker och analyserar makt mellan barn i deras fria lek i förskolan precis som vi gör i vår studie. Cederborgs (2019) resultat visade hur makt i form av status kunde uttrycka sig. Vi vill i vår studie undersöka hur makt kan komma till uttryck mellan barn i deras fria lek. Cederborg (2019) kom fram till att ett barn har makt eftersom övriga barn accepterade detta genom att visa legitimering. Vi vill i vår studie
undersöka och analysera hur barn i lägre maktpositioner agerar gentemot de barn som har mer makt. På så vis hjälper Cederborgs studie oss att jämföra våra resultat.
3.2 Han sa, hon sa: Uppbyggnad av barns sociala organisation
Goodwill (1990) undersökte genom observationer hur unga barn bygger upp deras sociala organisation i lekande aktiviteter genom det verbala språket. Observationerna utfördes under arton månader genom ljudinspelning som skedde i ett grannskap i USA där barnen som befann sig där lekte tillsammans utan de vuxnas inblandning efter skolan och på helger.
Studien visade på att status och ledarskap i gruppen förhandlas fram beroende på hur barnen framhåller direktiv. Sociala kontrollhandlingar ses som en avgörande faktor till hur den sociala hierarkin blir synlig och förvaras. Enligt Goodwill (1990) uppnås en ledarroll i
interaktion med andra vilket synliggjordes i studien genom att de individer som hade en tydlig ledarroll och status i gruppen gav direkta order till gruppmedlemmarna som mottog dessa direktiv samtidigt som de nekar andras förslag eller förfrågningar i leken.
Denna studie handlar om skolbarn men vi upplever att den är relevant att ha med i vår studie eftersom den synliggör hur status och ledarpositioner i gruppen kan bli synligt. Vi vill i vår studie undersöka hur maktpositioner mellan barnen synliggörs och därför är denna
undersökning relevant för oss.
3.3 Utveckla kontroll och få bestämma
Corsaro (2018) skriver i sin avhandling att han har studerat hur barn i tre- till sexårsåldern skapar och deltar i kamratkulturer. Studien fokuserade på att undersöka unga barns vänskaper, sociala deltagande och hur de delar med sig i kamratkulturer. Det kan vara svårt för barn på
9
förskolor att få tillträde av andra barn till att få vara med i grupplekar (Corsaro 2018). Han drar slutsatser från hans observationer på förskolor att det beror dels på sociala svårigheter, men också eftersom barn ofta vill bevara status i gruppen samt kontroll över delade aktiviteter där de vill slå vakt om delade objekt, platser och pågående lekar från inträde av andra. För att bevara statusen och kontrollen i leken väljer de att exkludera barn som vill vara med (ibid.).
Corsaro (2018) refererar till en situation han har observerat med videoinspelning på en amerikansk förskola där två barn gick in till ett rum tillsammans men bara det ena barnet började bygga med klossar medans det andra barnet satt i närheten och tittade på. I samma rum befann sig även ett till barn som också satt och byggde med klossar för sig själv. De två barnen som båda satt enskilt och byggde började efter en kort stund bygga ett hus
tillsammans. Barnet som tittade på började efter en liten stund närma sig barnen vilket signalerade att hon ville vara med i leken, men de sa då till henne att hon inte får vara med.
Utan att säga något backade hon undan och fortsatte kolla på en liten stund till innan hon gick därifrån. Corsaro (2018) menar att barn ser andra barn som ett hot mot den gemenskap som de redan har skapat tillsammans. Vidare skriver han att barn försöker utveckla kontroll över deras liv på olika vis vilket han menar gick att se genom hans studie där barn utvecklar kontroll och får möjligheter att bestämma över sig själva och andra genom leken.
Vidare skriver Corsaro (2018) om en liknande situation han observerade på samma förskola där ett barn ville ingå i en lek som två andra barn lekte. Detta barn till skillnad från det
föregående använde sig utav tillträdesstrategier för att kunna få vara med i leken. Först testade barnet enligt Corsaro (2018) att icke verbalt ta sig in i leken genom att närma sig de lekande barnen. När detta inte fungerade eftersom barnen inte reagerade på dennes närvaro avvaktade barnet ett tag för att observera deras lek för att ta reda på vad det är barnen leker. Barnet testar sedan en annan strategi genom att försöka ta en leksak som ligger i sandlådan barnen leker i.
Detta fungerade inte heller eftersom det ena barnet hann före och snabbt tog leksaken och sa
“nej”. Nästa tillträdesstrategi för barnet var genom att verbalt berätta att hen lagar kaffe efter att barnet hade förstått att de andra två barnen bakar. Barnet i leken svarar på ett inkluderande sätt att hen bakar kakor. Samma verbala strategi använde barnet även till det andra barnet i leken genom att säga “vi är mammor eller hur?” var på barnet svarade ja, vilket bekräftar att barnet nu är en del av leken och alla tre kunde fortsätta leken tillsammans. Enligt Corsaro (2018) får barn oftast negativ respons om de frågar direkt om de får vara med, men genom att
10
istället använda strategier för att stärka sin position och kunna ingå och vara med i leken har enligt hans studie visat sig vara mer framgångsrikt.
Ovanstående studie förklarar varför förskolebarn väljer att exkludera andra barn från deras lekar samt hur exkluderade barn agerar när de får avslag från att vara med. Enligt vår tolkning är exkludering en form av maktutövande. Vi upplever därför att denna studie är relevant för vårt arbete eftersom vi vill undersöka och analysera hur makt kommer till uttryck mellan barn samt hur barn i lägre maktpositioner agerar gentemot barn som befinner sig i en högre
maktposition.
3.4 Förskolebarns sociala delaktighet och makt i leken
Löfdahl och Hägglund (2006) genomförde en empirisk studie som handlade om hur förskolebarn i leken kommunicerar och agerar i relation till social delaktighet och makt.
Studien utfördes genom observationer som tog rum under tio månader på en svensk förskola där de observerade tio barn i åldrarna tre till sex år. Utifrån deras studie kom de fram till att barns framförande av makt i lek innefattar bestämmelser om vem som får vara med i leken och vem som inte får det. De fick syn på barnens sociala status inom barngruppen där det yngsta barnet ofta blev exkluderad av de äldre barnen från att vara med i deras lekar då de menade att hon var för liten eller för att de redan var för många. Detta resulterade i att barnet till en början ofta la sig gråtandes på golvet och påpekade att hon var ledsen för hon inte fick vara med i de andra barnens lek.
Ett sexårigt barn som inte bara var äldst utan också bar på förmågan att kunna behålla
leksituationerna hade en ledarposition i gruppen eftersom hen kunde bestämma vem som fick vara med utan att förstöra innehållet i leken. Andra barn som redan var inkluderade i leken frågade om tillåtelse av barnet med ledarpositionen om andra barn fick ingå i deras lek, vilket enligt Löfdahl och Hägglund (2006) indikerar att barnen var medvetna om dennes
ledarposition. När de yngre väl blev inkluderade i leken bestämde däremot barnet som har visat sig ha ledarpositionen vilken roll i leken de ska få ha och måste därmed gå med på dessa villkor för att få vara med. Barnen sa till en ifrågasättande pedagog att de var för att annars kunde inte leken fortsätta. Barnen i studien visar verbalt att de egentligen inte vill leka med det yngre barnet genom att de pratar endast med hen när de ska ge denne direktiv. Löfdahl och Hägglund (2006) menar att barnet blir socialt utesluten även genom icke verbal kommunikation när barnet fysiskt är med i leken men ingen uppmärksammar barnet och
11
hamnar utanför i leken. Genom studien drog författarna slutsatsen att de yngre barnen anses ha lägre status. Skribenterna drog slutsatsen utifrån deras studie att makt utövas genom en social ordning på ålder vilket de hävdar troligtvis beror på en modell för makt och deltagande som tillämpas av de vuxna på förskolan i de dagliga rutiner och regler de har.
Denna studie är relevant för vårt arbete eftersom den undersöker makt mellan förskolebarn precis som vår studie också gör. Vårt syfte med vår studie är att undersöka och analysera hur makt kommer till uttryck mellan barn i deras egenstyrda lek. Löfdahl och Hägglunds (2006) resultat visade hur makt mellan barn kan komma till uttryck genom åldern, därav kan denna studie hjälpa oss att jämföra våra resultat.