Inledningsvis ställde vi ett antal frågor vi önskade få besvarade under arbetets gång. Syftet var att försöka ta reda på hur gymnasieelever upplever sex- och samlevnadsun- dervisningen i gymnasieskolan och försöka få ökad förståelse om detta. Uppsatsen har utgått från en huvudfråga och tre underfrågor, dessa har varit styrande när vi utformat enkätundersökningen och intervjuerna. Vår avsikt är nu att besvara dessa frågor:
Hur upplever gymnasieelever sex- och samlevnadsundervisningen i gymnasieskolan? – I vilken omfattning förekommer sex- och samlevnadsundervisning i gymna-
sieskolan?
– Hur går undervisningen till och vilka områden behandlas?
– Känner eleverna sig nöjda med den undervisning de får, eller upplevs den som bristfällig?
Som vi tidigare redovisat är omfattningen av undervisningen inte särskilt stor. Majorite- ten av eleverna uppger att de bara haft undervisning vid ett tillfälle under gymnasieti- den, vilket då var en gästföreläsning. Det är endast en bråkdel av eleverna som haft un- dervisning vid två eller fler tillfällen. Det är svårt att utläsa exakt vilka områden som behandlats, dock utläser vi av enkätundersökningen att preventivmedel och sjukdomar har tagit upp stor del av undervisningen.
Vår inställning till ämnet när vi beslöt oss att skriva om detta ämne vara att under- visningen i gymnasieskolan upplevdes som bristfällig och att det skulle finnas ett uttalat behov av mer undervisning. Våra farhågor var till viss del besannade då eleverna inte är särskilt nöjda med den undervisning skolan försett dem med. Endast 12 av de 62 elever- na som deltog i undersökningen är nöjda med sin undervisning. Det som förvånade oss var att andelen som till viss del är nöjda var så pass hög, vi trodde att en övervägande majoritet skulle vara missnöjda. Kanske kan det vara så att många elever känner sig relativt nöjda ändå, vilket inte ska underskattas. Då man haft sex- och samlevnadsun- dervisning på högstadiet som tagit upp preventivmedel och könssjukdomar och sen får detsamma på gymnasiet kan känna att de är nöjda men tänker inte på att det ingår fler områden i ämnet, något vi tycker är viktigt att notera. Två av intervjupersonerna påpe- kar att det inte får bli för mycket sex- och samlevnadsundervisning, risken är att det blir
48
tjatigt. Beda tycker att det räckte med de föreläsningar de haft, vilket i hennes fall var två, och att prata med kompisar. Även de andra intervjupersonerna påpekade att de hade goda möjligheter att prata med vänner och familj om funderingar kring sex och samlev- nad. Dock måste man tänka på att alla inte har den självklara öppenheten att våga fråga hemma. Detta kan bero på olika bakomliggande faktorer, allt från etnicitet, eller osäker- het kring sexualitet överhuvudtaget. Skolan är till för alla och är därför ett viktigt forum för skapande av värderingar och trygga, demokratiska samhällsmedborgare.
Det blir en märklig situation och en fara om skolan helt skulle glömma bort att dis- kutera och problematisera i sex och samlevnad speciellt idag när vår omvärld dagligen fylls av provocerande inslag där sexualiteten är i centrum.
Redan under 1800-talet togs de första stegen mot en statlig sexualupplysning. Då var det lärare, läkare och präster som engagerade sig i kampen mot onani, som man an- såg orsakade sjukdomar. Efter vår undersökning kan man fråga sig hur pass engagerade dessa ämbeten är i sexualupplysningen idag? Präster och läkare kan vi inte svara för men lärare. Det är dock viktigt att ha i åtanke att vi endast har vår undersökningsskola och lärarutbildningen som referens. Vårt resultat pekar på att skolan av idag inte är så initierad i sexualupplysningen. Däremot talas det mycket om sexualitet i den offentliga debatten genom media, vilket man inte gjorde under 1800-talet.
Under 1900-talet första del präglades undervisningen av moral. Man ansåg att det enda rätta var att praktisera avhållsamhet fram till 20-25 årsåldern och sex var främst till för fortplantning. Det var även nu som den första organiserade sex- och samlevnadsun- dervisningen tog form. Man fokuserade på kroppen, fosterutveckling samt kvinnan som en symbol för bärare av liv. Undervisningen sammanfattades i skriften Uppfostran och sexuell hygien som var författade av Karolina Widerström. Vi kan än idag se spår av detta förhållningssätt eftersom att eleverna ger uttryck för att fokus i undervisningen har legat på kroppen, preventivmedel och könssjukdomar. Flertalet av eleverna ger uttryck för att skolan verkar försöka skrämma dem till att inte ha sex. Widerström varnade re- dan på sin tid för att göra informationen om könssjukdomar till skräckpropaganda. Kan det vara så att skolan fortfarande försöker moralisera och få eleverna att praktisera av- hållsamhet genom att endast belysa det negativa med sex?
Undervisningen som bedrevs under 1900-talets början var koncentrerad till flickor eftersom man ansåg att pojkars sexualdrift var starkare och man ville inte ”väcka den björn som sover”. Flickorna skulle framför allt lära sig om hur de skulle skydda sig mot män. I vår intervju med Anna ger hon uttryck för att undervisningen idag utmålar flick-
49
or som offer och pojkar som ständigt villiga till att ha sex. Det förutsätts att pojkar kan allt och vet allt om hur t.ex. förspel ska gå till samt att det skall vara de som tar initiativ till att detta genomförs.
Under senare delen av 1900-talet (1950-70) talades det mer om att flickor tänker på kärlek medan män endast tänker på sex. Återigen kan man känna igen detta resonemang i dagens undervisning. Men i vår undersökning fann vi ingen skillnad mellan könen när det gällde vad man önskade att undervisningen skulle behandla, alla önskade att känslor skulle få större plats.
Två frågor som har vuxit fram under arbetets gång är varför ämnet sex och samlev- nad inte prioriteras till större del, vad är det som gör det så svårt att prata om på ett bra sätt i skolan? Vi närmar oss nu slutet på vår utbildning och vi känner oss inte redo att undervisa i ämnet sex och samlevnad. Varför får ämnet inte större plats på lärarutbild- ningen då det är ett ämnesövergripande ämne enligt Lpf 94?
50