Målet med uppsatsen har varit att utreda vilka förutsättningar som ligger till grund för att företag ska välja att bära kostnaden för användandet av en garant i samband med en nyemission. Vid test av vår första hypotes visades inga tydliga samband mellan användandet av garanter och motivet att tillföra rörelsekapital. Den andra hypotesen som sökte ett samband mellan användandet av garanter och lågkonjunktur gav ett visst stöd för att de används mer under lågkonjunkturer. Efter storleksuppdelning fanns starkt stöd för att de större företagen använde garanter mer vid både lågkonjunktur och för att få in rörelsekapital medan samma studie inte gav något resultat för de mindre bolagen.
Detta innebär alltså att förutsättningarna för att stora bolag skall använda garanter vid nyemissioner ökar när det råder lågkonjunktur eller när motivet är att tillföra rörelsekapital. Som nämns i teorin föranleder lågkonjunkturer ofta en brist av rörelsekapital och detta samband kan ha bidragit till att stärka våra resultat. Detta tyder följaktligen på att bolagen använder garanter när de behövs. Dock kvarstår frågan varför så få garanter faktiskt behöver teckna i nyemissioner. Detta faktum är problematiskt att undersöka eftersom alternativa utfall inte kan analyseras.
För de mindre bolagen fanns inget samband mellan lågkonjunktur eller motiv vilket får oss att ifrågasätta om de använder garanter på ett sunt sätt. Troligen skiljer sig omständigheterna för nyemissioner för mindre bolag vilket gör att man måste beakta företagets verksamhet. Detta samband blir således svårt att besvara med en kvantitativ studie.
Vi har konstaterat att det finns tre olika typer av garanter vilka utgör förutsättningar för om garanter används och vilka följdeffekter det ger (Nordea, 2010). Tydliga ägarstrukturer med starka ägare ger ofta möjlighet till en billigare garanti där ägarna samtidigt visar förtroende för bolaget (HQ Bank, 2010). Man kan ifrågasätta användandet av banker med tidigare förbindelser till bolaget som garanter men samtidigt skapar deras befintliga intressen i bolaget incitament för att agera garant. På
39 samma sätt som storägare, har bankerna ett intresse i att bolaget skall fortsätta sin verksamhet och borde enligt den logiken erbjuda billigare garantier. Externa garanter är ur detta resonemang ett fristående försäkringsbolag som enbart har i uppdrag att överföra risken för en misslyckad nyemission från bolaget och bör således kompenseras för denna risk.
Som den tidigare forskningen påvisat är garantiprovisionerna höga i relation till den risk garanterna tar (Marsh, 1994). Ett problem för storbolagen i Sverige är att tillgången på kapitalstarka garanter är begränsat. Problemet kan stävjas genom att utländska garanter är med och konkurrerar. För de mindre bolagen som har en högre variation i garantipris bör priset vara mer rättvisande om, det som rådgivarna framhäver, finns en sund konkurrens mellan olika garanter. Dock är mindre bolag ofta förenade med en högre grad av risk vilket kan leda till ett begränsat utbud av garanter, vilket i sin tur leder till sämre konkurrens och högre pris (D’Agostino, Hellgren, &
Fröderberg, 2007) (Öhmans Fondkommission, 2010).
Den senaste finansiella krisen var ett extremfall där garanter kan ha varit ett nödvändigt ont (SEB Enskilda, 2010). I spåren av krisen är det viktigt att garanter inte etableras som en norm vid nyemissioner där det automatiskt ses som negativt att inte använda ett garantiåtagande. Garanter fyller ett syfte men måste i varje fall tas i relation till företagets faktiska behov av dem.
8.1 Förslag till vidare forskning
Eftersom den kvantitativa studien inte gav något resultat för små bolag vore garanter i samband med dessa nyemissioner intressantare att undersöka med en kvalitativ studie.
Genom att intervjua företag, rådgivare och garanter bör man kunna få en ökad förståelse för varför garanter används av mindre bolag.
För att ytterligare belysa betydelsen av garanter i lågkonjunkturer skulle en studie som jämförde den senaste lågkonjunkturen (2008-2009) med den som inträffade i början på 1990-talet vara intressant. Eftersom dessa lågkonjunkturer liknar varandra i omfattning skulle en analys av hur garanter användes och hur många emissioner som misslyckades i respektive lågkonjunktur vara intressant.
40 Litteraturförteckning
Balachandran, B. (2008). Rights offerings, takeup, renounceability, and underwriting status. Journal of Financial Economics , 89 (2), 328-346.
Beneda, N., & Kwon, I.-W. (2004). Commercial bank entry inte equity IPO underwriting: modern evidence. Applied Financial Economics , 14 (6), 421-428.
Black, F., & Scholes, M. (1973). The pricing of options and corporate liabilities.
Journal of Political Economy , 81, 637-659.
Breedon, F., & Twinn, I. (May 1996). The valuation of sub-underwriting agreements for UK rights issues. Bank of England Quarterly Bulletin , 193-197.
Calomiris, C., & Pornrojnangkool, T. (2009). Relationship Banking and the Pricing of Financial Services. Journal of Financial Services Research , 35, 189-224.
Corwin, S., & Schultz, P. (2005). The Role of IPO Underwriting Syndicates: Pricing, Information Production, and Underwriter Competition. The Journal of Finance , 60 (1), 443-486.
Cronqvist, H., & Nilsson, M. (2005). The choice between rights offerings and private equity placements. Journal of Financial Economics , 78 (2), 375-407.
D’Agostino, R., Hellgren, P., & Fröderberg, V. (2007). Rapport: Emissioner och nyintroduktioner - Fungerar skyddet för investerarna? (2007:12). Stockholm:
Finansinspektionen.
D'Agostino, R., Hellgren, P., & Fröderberg, V. (2007). Bakgrundsrapport: Processen vid nyintroduktioner och emissioner (2007:11). Stockholm: Finansinspektionen.
Dinkelspiel, L. (2010). Kapitaljaktens verkliga vinnare. Affärsvärlden (5), 34-37.
Finansinspektionen. (den 18 Mars 2009). Kapitalbarometern 2009. Hämtat från Finansinspektionen: http://www.fi.se/Templates/ListPage____7367.aspx den 6 Maj 2010
Fregert, K., & Jonung, L. (2005). Makroekonomi - Teori, politik & institutioner.
Lund: Studentlitteratur.
41 Handley, J. (1995). The pricing of underwriting risk in relation to Australian rights issues. Australian journal of management , 20 (1), 43-73.
HQ Bank, Thomas Baekkevold. (den 28 april 2010). Garanter i nyemissioner. (P.
Lindström, & M. Gustavsson, Intervjuare) Stockholm.
Keynes, J. M. (1936). The General Theory of Employment, Interest and Money.
Cambridge: Macmillan Cambridge University Press.
Konjunkturinstitutet. (den 01 Mars 2007). Barometerindikatorn sammanfattar förötagens och hushållens syn på ekonomin. Hämtat från Konjunkturinstitutet:
http://www.konj.se/download/18.aeea46911a312742798000219/Barindikator.pdf den 08 Maj 2010
Kunimurra, M., & Iihara, Y. (1985). Valuation of underwriting agreements for raising capital in the Japanese capital market. Journal of Financial and Quanitative Analysis , 20, 231-241.
Kvale, S., & Brinkman, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlittaretur.
MacCulloch, R., & Emanuel, D. (1993). The valuation of New Zealand underwriting agreements. Auckland: University of Auckland.
Majluf, N., & Myers, S. (1984). Corporate Financing and Investment Decisions When Firms Have Information That Investors Do Not Have. Journal of Financial
Economics , 13, 187-221.
Marsh, P. (1994). Underwriting of rights issues. Office of Fair Trading Research Paper (6).
Marsh, P. (1980). Valuation of Underwriting Agreement for UK Rights Issues. The Journal of Finance , 35 (3), 693-716.
Newbold, P., Carlson, W., & Thorne, B. (2007). Statistics for Business and Economics. New Jersey: Pearson Education.
42 Nordea, Jan Swärd & Anna Sundell. (den 3 maj 2010). Garanter i nyemissioner. (P.
Lindström, & M. Gustavsson, Intervjuare)
Petersson, U. (den 26 Mars 2009). Nyemissioner - onödigt dyrt. Veckans affärer . Pike, R., & Neale, B. (2003). Corporate Finance and Investment. Hampshire: Pearson Education.
Pike, R., & Neale, B. (2006). Corporate finance and investment: Decision &
Strategies. Harlow: Pearsson Education Limited.
Roten, I., & Mullineaux, D. (2005). Equity Underwriting Spreads at Commercial Bank Holding Companies and Investment Banks. Journal of Financial Services Research , 27 (3), 243-258.
SEB, Magnus Bernin. (den 4 maj 2010). Garanter i nyemissioner. (P. Lindström, &
M. Gustavsson, Intervjuare) Stockholm.
Teorell, J., & Svensson, T. (2007). Att fråga och svara. Stockholm: Liber.
Yasuda, A. (2005). Do Bank Relationships Affect the Firm’s Underwriter Choice in the Corporate-Bond Underwriting Market? 60 (3), 1259-1292.
Öhmans Fondkommission, Jesper Alm. (den 28 april 2010). Garanter i nyemissioner.
(P. Lindström, & M. Gustavsson, Intervjuare) Stockholm.
43 Bilagor
Bilaga 1 - Teoretiskt räkneexempel av aktiekurser vid nyemissioner