Slutsats och avslutning

Ur rättssäkerhetssynpunkt är viktigt att lagöverträdare under 15 år inte döms till påföljd, och att unga lagöverträdare inte döms till ett strängare straff än vad som ansetts lämpligt i förhål- lande till deras ålder. I enlighet med vad som inledningsvis anförts om att det för det allmänna rättsmedvetandet kan uppfattas stötande om en tilltalad går fri på grund av att denne ljugit om sin ålder är det dock även av stor vikt att förtroendet för rättssystemet inte urholkas.

På frågan om det beträffande den tilltalades ålder finns anledning att frångå huvudregeln om att åklagaren ska framföra bevisning som påvisar ett rättsfaktum bortom rimligt tvivel är det korta svaret ja. Mot bakgrund av ålderns avgörande betydelse för utgången i ett brottmål, och den komplexitet som föreligger när åklagaren måste bevisa den tilltalades ålder, finns anled- ning att tillämpa ett lägre beviskrav än det som normalt gäller i brottmål.

Beviskravet på mest sannolika ålder i kombination med kravet på klarlagd ålder ställer mindre krav på aktivitet från den tilltalade än kravet på att en invändning ska göras obefogad. Där- med får de av Högsta domstolen fastslagna beviskraven anses mest lämpliga att använda för att fastställa den tilltalades ålder. Bevisbördan får fortsättningsvis anses tillfalla åklagaren, i vart fall kan någon direkt börda i bevishänseende inte åläggas den tilltalade. Däremot torde den tilltalades passivitet kunna tillmätas viss betydelse genom att denna indirekt kan stärka åklagarens påstående, som således får det lättare att uppnå sin börda. På så sätt kan anses möj- ligt att ålägga den tilltalade en viss förklaringsbörda.

Oaktat vilket beviskrav som tillämpas, och vem som åläggs bördan att uppnå kravet, måste säkra metoder för åldersbedömningar finnas. De metoder som under hösten tagits fram av Rättsmedicinalverket är en bra början, dock krävs att säkra metoder även för straffbarhetsål- dern, och i längden även alla åldrar, utvecklas. Mot bakgrund av Högsta domstolen avgörande beträffande kroppsbesiktning (se avsnitt 1.1), krävs dessutom att lagstiftaren ser över möjlig- heterna för att genomföra medicinska åldersbedömningar i syfte att fastställa straffbarhetsål- dern. I samband med detta kan även övervägas om ett lagstiftat beviskrav är att föredra, nu när det börjat tillämpas allt fler undantag från huvudregeln om att ett rättsfaktum måste vara ställt bortom rimligt tvivel.

Källförteckning

Litteratur

Asp, Petter, Ulväng, Magnus & Jareborg, Nils, Kriminalrättens grunder, 2 uppl., Iustus För- lag, Uppsala, 2013 [cit. Kriminalrättens grunder].

Bernitz, Ulf, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Siepel, Peter, Warnling-Nerep, Wiweka & Vogel, Hans-Heinrich, Finna rätt: Juristens källmaterial och metoder, 13 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2014 [cit. Bernitz m.fl.].

Bolding, Per Olof, Sannolikhet och bevisvärdering i brottmål, SvJT 1953, s. 305-338 [cit. Bolding, SvJT 1953 s. 305].

Cohen, Jessica N., The Reasonable Doubt Jury Instruction: Giving Meaning to a Critical concept, American Criminal Law Review, vol. 22:677, 1995, s. 677 -701 [cit. Cohen].

Diesen, Christian, Bevisprövning i brottmål, 2 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2015 [cit. Diesen].

Diesen, Christian, Brun, Hans & Olsson, Thomas, Bevispraxis BEVIS 5, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2000 [cit. Bevispraxis].

Diesen, Christian, Bortom allt tvivel?, Andersson, Ulrika, Wong, Christoffer & Ö̈rnemark Hansen, Helén (red.), Festskrift till Per Ole Träskman, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2011, s. 148-165 [cit. Diesen i Festskrift till Träskman].

Diesen, Christian, Utevarohandläggning och bevisprövning i brottmål, Juristförlaget JF AB, Stockholm, 1993 [cit. Diesen utevarohandläggning].

Diesen, Christian, Utom rimligt tvivel – om beviskrav och bevisvärdering i brottmål, JT 1996- 97 s. 525-535 [cit. Diesen, JT 1996-97 s. 525].

Eggleston, Sir Richard, Evidence, proof and propbability, 2 uppl., Weidenfeld and Nicolson, London, 1983 [cit. Eggleston].

Ekelöf, Per-Olof, Edelstam, Henrik & Heuman, Lars, Rättegång IV, 7 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2010 [cit. Rättegång IV].

Frände, Dan, Brott och rättegång, Forum Iuris, Helsingfors, 2003 [cit. Frände].

Gregow, Torkel, Några synpunkter på frågan om bevisprövning och bevisvärdering i mål om sexuella övergrepp mot barn, SvJT 1996 s. 509-523 [cit. Gregow, SvJT 1996 s. 509].

Heuman, Lars, Kringgås principen om åklagarens bevisbörda?, Höglund, Olle & Welamson, Lars (red.), Festskrift till Lars Welamson, Norstedts förlag AB, Stockholm, 1987, s. 251-279 [cit. Heuman i Festskrift till Welamson].

Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004 s. 1-10 [cit. Jareborg, SvJT 2004 s. 1]. Jareborg, Nils & Zila, Josef, Straffrättens påföljdslära, 4 uppl., Norstedt Juridik AB, Stock- holm, 2014 [cit. Jareborg & Zila].

Klami, Hannu Tapani, Marklund, Mikael, Rahikainen, Marja & Sorvettula, Johanna, Ett rat- ionellt beviskrav, SvJT 1988 s. 589-605 [cit. Klami m.fl., SvJT 1988 s. 589].

Lambertz, Göran, Kvalitetssäkring av bevisprövningen i brottmål, SvJT 2009 s. 1 – 14 [cit. Lambertz, SvJT 2009 s. 1].

Leijonhufvud, Madeleine, Wennberg, Suzanne & Ågren, Jack, Straffansvar, 9 uppl., Wolters Kluwer Sverige AB, Stockholm, 2015 [cit. Leijonhufvud m.fl.].

Nordh, Roberth, Praktisk process VII – Bevisrätt B: bevisbörda och beviskrav, Iustus Förlag, Uppsala, 2011 [cit. Praktisk process VII].

Nowak, Karol, Oskyldighetspresumtionen, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2003 [cit. No- wak].

Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, 3 uppl., Norstedts Juridik AB, Stock- holm, 2015 [cit. Sandgren].

Schelin, Lena, Bevisvärdering av utsagor i brottmål, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2014 [cit. Schelin].

Stening, Anders, Bevisvärde, Liber tryck AB, Stockholm, 1975 [cit. Stening].

Strömholm, Stig, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, 5 uppl., Norstedts Juridik AB, Stock- holm, 2013 [cit. Strömholm].

Träskman, Per Ole, Presumtionen om den för brott misstänktes oskyldighet, Höglund, Olle & Welamson, Lars (red.), Festskrift till Lars Welamson, Norstedts förlag AB, Stockholm, 1987, s. 469-486 [cit. Träskman i Festskrift till Welamson].

Träskman, Per Ole, Rimligt eller inget rimligt tvivel, Kleineman, Jan, Westberg, Peter & Carlsson, Stephan (red.), Festskrift till Lars Heuman, Jure Förlag AB, Stockholm, 2008, s. 501-513 [cit. Träskman i Festskrift till Heuman].

Wistrand, Karin, Åldersbedömning i brottmålsprocessen, SvJT 2016 s. 332-345 [cit. Wi- strand, SvJT 2016 s. 332].

Offentligt tryck

Propositioner

Prop. 1987/88:120 om ändring i brottsbalken (straffmätning och påföljdsval). Prop. 1993/94:130 Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.). Prop. 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv.

Statens offentliga utredningar

SOU 1938:44 Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk, del 2: motiv m.m. SOU 1996:115 Barnkonventionen och utlänningslagen delrapport.

Rapporter

Åklagarmyndighetens rapport oktober 2015, dnr: ÅM-A 2014/1182. Regeringens uppdrag till Rättsmedicinalverket Ju2016/03931/Å. Rättsmedicinalverkets delredovisning i Ju2016/03931/Å. Rättsmedicinalverkets återrapportering i Ju2016/03931/Å.

Riksåklagarens svarsskrivelse i mål B 1346-16, dnr: ÅM 2016/2059.

Elektroniska källor

Migrationsverket (utg.), ”www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Kommuner/Om- ensamkommande-barn-och-ungdomar/Statistik.html”, lydelse 2016-09-12.

Dagens Juridik (utg.), ”www.dagensjuridik.se/node/74561”, lydelse 2016-09-29.

Dagens Juridik (utg.), ”www.dagensjuridik.se/2016/09/stotande-om-en-brottsling-gar-fri-att- han-ljuger-om-sin-alder-om-aldersbedomning-i-brottmal”, lydelse 2016-10-03.

Nationalencyklopedin (utg.) ”www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/rättsdogmatik”, lydelse 2016-10-04.

Rättsfall

Avgöranden och beslut från Högsta domstolen NJA 1980 s. 725

NJA 1982 s. 164 NJA 1984 s. 520 NJA 1990 s. 210

NJA 1990 s. 555 NJA 1992 s. 446 NJA 1998 s. 512 NJA 1998 s. 693 NJA 2000 s. 355 NJA 2004 s. 692 NJA 2004 s. 702 NJA 2005 s. 237 NJA 2009 s. 234 NJA 2012 s. 45

NJA 2016 s. 719 [cit. Misshandelsmålet].

Högsta domstolens beslut den 28 oktober 2016 nr Ö 3278-16. Högsta domstolens beslut den 23 december 2016 nr Ö 4753-16.

Avgöranden från Hovrätterna RH 2016:11 [cit. Fåfängan-målet].

Opublicerade rättsfall

Göta hovrätts avd 2 dom 2005-07-15 nr B 1325-05.

Hovrätten för Övre Norrlands dom 2009-11-23 nr B 740-09. Svea hovrätts avd 1 dom 2013-10-16 nr B 905-13.

Hovrätten över Skåne och Blekinges avd 2 dom 2015-03-31 nr B 329-15. Hovrätten för Västra Sveriges avd 4 dom 2015-04-24 nr B 1672-15. Lunds tingsrätts dom 2016-05-06 nr B 3972-15.

Övriga domstolar MIG 2011:11 MIG 2014:1

Utländska rättsfall

John Murray v. UK (18731/91), judgement of 8 February, 1996, European Court of Human Rights.