Syftet med vår uppsats har varit att studera variationer i hur biblioteksmiljön kan upplevas med tanke på tillgänglighet för besökare. Vi har försökt studera detta ur flera skilda perspektiv – personalens, bibliotekschefens och arkitektens perspektiv. Utöver dessa personer har vi använt oss själva som representanter för besökare samt därutöver utfört observationer av låntagares gångvägar i biblioteket. Genom att betrakta biblioteksrummet från flera skilda håll anser vi att vi har samlat tillräckligt med material för att kunna besvara våra frågor.
Vårt fokus har varit att studera hur respondenterna uppfattar att den fysiska tillgängligheten i rummet gestaltas. Vår första fråga, hur resonerar bibliotekspersonalen kring bibliotekets miljö med tanke på rummets roll som en del i förmedlingsarbetet, anser vi har besvarats. Denna fråga, som är övergripande, handlar bland annat om respondenternas syn på vilken roll biblioteket har i samhället. Som vi ser det reflekteras olika grunduppfattningar om vad biblioteket ska vara i respondenterna sätt att resonera kring miljön.
Några uppfattningar ligger nära den att biblioteket ska vara ett offentligt vardagsrum, en plats som är ombonad och tillåtande. En sådan plats ska enligt detta resonemang utstråla glädje och trivsel och rummet ska bjuda på överraskningar för besökaren. Rummet ska gärna ha
färgstarka och lekfulla detaljer. I detta resonemang är en relativt hög ljudnivå acceptabel, även om den inte får leda till att besökare som vill ha lugn och ro blir störda.
Andra uppfattningar lutar mer åt biblioteket som en tredje-plats, en plats mellan arbete och hem som är neutral för att passa alla människor. Enligt detta resonemang är biblioteket främst en plats för seriös verksamhet som studier och arbete. Ljudnivån ska vara dämpad och
biblioteket ska utstråla lugn och koncentration.
Vi vill understryka att det handlar om olika sätt att resonera, inte om personer med olika åsikter. Ofta resonerar samma respondent på olika sätt beroende på vilket sammanhang det handlar om.
Resonemang kring utrymme fördes på olika sätt. Dels framkom att respondenter ansåg att biblioteket var för trångt och att detta försvårar förmedlingsarbetet. Det framkom också att genom att utnyttja ytorna maximalt skulle förmedlingen förbättras genom att personal från de olika avdelningarna skulle samarbeta. Här framkom ganska tydligt en splittring. En åsikt som framkom var att vissa ansåg att biblioteket fick för liten yta efter flytten till den nya lokalen.
Den andra åsikten bestod av att se flytten till mindre lokaler som en möjlighet att förändra och, enligt dessa respondenter, förbättra verksamheten.
Den andra delen av första frågan var: Hur resonerar bibliotekspersonal, bibliotekschef och arkitekt kring bibliotekets miljö med tanke på möjligheten för besökare att orientera sig? När diskussioner kring detta ämne fördes, kretsade de oftast kring praktiska problem och möjliga lösningar på dessa. Alla respondenter uttrycker en önskan att besökare ska kunna hitta på biblioteket på egen hand. Besökare ska alltså inte behöva fråga personal då de inte vill. Det kan låta självklart, men vi kan se att det finns olika sätt att resonera kring detta. Det är tydligt att frågan engagerar de flesta i respondentgruppen, förmodligen eftersom de för
återkommande diskussioner kring ämnet i personalgruppen. Besökares möjlighet att orientera sig kopplades i stort sett enbart ihop med skyltningen av biblioteket. Detta är också naturligt eftersom skyltning, eller snarare brist på skyltning, har varit ett stort problem på biblioteket under en längre tid. Vi uppfattar det som att respondentgruppen talar om två olika sorters
skyltning i detta sammanhang. Dels syftar de på skyltarna på hyllornas gavlar, som talar om vilken sorts böcker som står på hyllan. Dels avser de den mer övergripande skyltningen av biblioteket, exempelvis till de olika avdelningarna.
Ett av resonemangen kretsar mest kring huruvida besökare har möjlighet att hitta den bok de söker, som de kanske till och med har hittat i katalogen. Här är problemet att skylta hyllorna på ett sätt så att det blir logiskt i förhållande till katalogen. Enligt detta sätt att resonera står förmedlingen av litteratur tydligt i centrum för biblioteksverksamheten. De respondenter som huvudsakligen tog upp dessa aspekter, berörde i stort sett inte problemet med att hitta till olika avdelningar eller upp på andra våningen. De nämnde med stor lättnad att de fått upp en
orienteringstavla i entrén och att de hoppades att denna skulle vara till hjälp för besökare.
Ett annat resonemang som fördes, var angående besökares möjlighet att hitta till bibliotekets olika avdelningar. Här fanns åsikten att det inte nödvändigtvis behövdes fler skyltar utan att avdelningar kan göras tydliga på andra sätt, till exempel med bilder, färger och symboler. En annan åsikt som kom fram var att enkla och tydliga skyltar i klartext vore det bästa och att dessa i stort sett saknas som det ser ut nu.
Detta för oss vidare till tredje frågan, nämligen: Hur upplever vi som besökare tillgänglighet och orientering i biblioteksrummet? Eftersom vi som observatörer hade så olika utgångsläge när vi genomförde upplevelsestudierna så är våra upplevelser också ganska olika. Gemensamt är att vi upplever både biblioteksrummet, och då speciellt bokhallen, och stämningen på biblioteket som generös. Det finns flera platser i lokalen där vi gärna stannar en längre stund.
När det gäller orientering i biblioteket så upplever vi en otydlighet när det gäller var avdelningarna finns. Vi upplever också förvirring när det gäller att hitta till vissa delar av lokalen, till exempel tidskrifts- och tidningsrum. Generellt kan sägas att vi upplevde att det saknades tydliga skyltar, speciellt sådana med riktad och identifierande information.
Hur stämmer våra upplevelser överens med bibliotekspersonalens resonemang? Vår
upplevelse av öppenhet och ljus i biblioteket är något som många respondenter uppfattar som en viktig del av upplevelsen av tillgänglighet. Den öppna och generösa känsla vi får när vi skrider in i bokhallen är också den känsla som många respondenter vill att biblioteket ska förmedla. Längre in i biblioteket upplever vi förvirring inför vägval och här diskuterar några respondenter att de upplever lokalen som för trång. Kanske får dessa respondenter, och vi som observatörer, samma känsla av att det är för litet avstånd mellan hyllorna för att det ska
upplevas som gångvägar?
När det gäller orientering så upplever vi som observatörer ett mycket större behov av skyltning än vad respondenterna gör. Vi hittar helt enkelt inte i lokalen utan att irra runt och leta efter trappor och hamna fel. Charlotta hittar förstås, men hon arbetade inte där längre än att hon minns hur svårt hon hade att hitta i början. Kanske kan det vara så att respondenterna har svårt att sätta sig in i hur lokalen kan uppfattas för besökare som kommer dit för första gången? Flera diskuterar visserligen problemet med att många inte hittar, till exempel upp på andra våningen, men de flesta verkar inte anse att det är skyltar som saknas. Många av respondenterna hoppas att orienteringstavlan vid entrén ska hjälpa besökarna. Vi menar att den inte är tillräcklig eftersom vi inte tror att besökare som väl kommit in i lokalen går
tillbaka till entrén för att konsultera en sådan tavla. Beträffande orientering är skillnaden alltså stor när det gäller vad vi som observatörer upplever, och hur respondenterna resonerar kring problemet.
Vi förvånades över, då vi inledningsvis sökte betydelser av termen tillgänglighet, att dessa tog avstamp ur ett handikapperspektiv. För oss är begreppet mycket vidare än så, och en offentlig byggnad som ett bibliotek, ska var tillgänglig för alla. Under arbetets gång har det
utkristalliserat sig flera olika aspekter av begreppet: fysisk, informativ, mental samt social tillgänglighet. Med den fysiska tillgängligheten syftar vi på att alla besökare ska kunna vistas i lokalen, oavsett handikapp. Det ska vara möjligt att på egen hand ta sig runt i byggnaden.
Med den informativa tillgängligheten avser vi att skyltning ska finnas som hjälper besökaren att på egen hand utforska biblioteksrummet. Med social tillgänglighet menar vi personalens bemötande gentemot besökaren. Den mentala tillgängligheten är avhängig aspekterna ovan.
Hur besökaren uppfattar dessa påverkar om hon eller han vill återvända till biblioteket.
Ytterliggare en aspekt, som är den som vi har försökt belysa, är de osynliga egenskaper som finns i olika fysiska element i biblioteksmiljön. Alla dessa skilda fenomen påverkar slutligen känslan av tillgänglighet som besökaren bär med sig.
Vi kommer nu att resonera kring de positiva och negativa erfarenheter som vi har stött på under arbetets gång, med tanke på vårt val av metoder. Vad gäller intervjuerna så har de problem som vi stött på till stor del kretsat kring vår brist på förkunskaper, vad det gäller att formulera intervjufrågor såväl som att intervjua. Vi hade ibland svårt att nå fram till
respondenternas uppfattningar i intervjuerna. Vi ansåg att vi hade formulerat frågorna på ett bra sätt, men det var lätt att svaren trots detta mest blev beskrivande. Det beror delvis på att vi inte alltid lyckades ställa de rätta följdfrågorna för att få fram just uppfattningar. Kanske är det inte så konstigt, det kan vara svårt att komma åt sina egna uppfattningar, sådär på beställning. Vi upptäckte att vi själva hade samma problem när vi inledde våra
upplevelsestudier, det var svårt att beskriva våra upplevelser av rummen istället för att beskriva själva rummen.
Vårt val att intervjua respondenterna två och två visade sig vara ett lyckat val. Dels blev stämningen avslappnad eftersom respondenterna kunde turas om att fundera medan den andre talade. Dels ledde det ofta till diskussioner mellan respondenterna som gjorde det lättare för oss att uppfatta olika sätt att resonera. Det hände också, vid några tillfällen, att respondenterna diskuterade sig fram till möjliga lösningar till problem, till exempel vid skyltning av diskar.
Upplevelseanalys som metod uppfattar vi som ännu inte upptäckt inom biblioteks- och informationsvetenskaplig forskning. Efter att ha genomfört upplevelseanalyser på Eslövs Stadsbibliotek tycker vi att detta är en lämplig metod när det gäller att fånga upplevelser av rum, också då det gäller bibliotek. Det kan dock vara svårt att genomföra i en miljö som är väldigt välbekant. Charlotta, som arbetet på biblioteket tidigare, försökte i början bortse från att hon var hemma i lokalen. Men då detta visade sig i stort sett omöjligt valde hon att ta med sina erfarenheter i upplevelsestudien, vilket vi tycker fungerade bra.
Vi kan tänka oss att denna metod kan vara användbar såväl inom forskning som på biblioteken. Många av respondenterna talade om att de kände sig hemmablinda för hur biblioteket egentligen såg ut. Vi tror att personal kan ha stor nytta av att ibland göra en upplevelsestudie av sitt eget bibliotek för att på så sätt uppleva lokalen ur en annan vinkel än de är vana vid.
Vår tredje metod, observationerna av besökares gångstråk, fungerade som ett sätt för oss att förstå och kartlägga hur besökande rör sig i biblioteksrummet. Även denna metod anser vi fungerade väl i sammanhanget och gav oss förförståelse för miljön.
Sammanfattningsvis vill vi påstå att samtliga metoder fungerade väl för undersökningen.
Intervjuundersökningen, som vi upplevde som svårast, var nödvändig för vår studie.