MAGISTERUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP
VID INSTITUTIONEN BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP/BIBLIOTEKSHÖGSKOLAN 2007:102
ISSN 1654-0247
Det upplevda rummet
En studie om tillgänglighet på bibliotek
CHARLOTTA DOBSON HOFFMAN GUNHILD GRÖNDALEN
© Charlotta Dobson Hoffman & Gunhild Gröndalen Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats
– helt eller delvis – är förbjudet utan medgivande.
1
Svensk titel: Det upplevda rummet – en studie om tillgänglighet på bibliotek Engelsk titel: Experiencing the space – a study about accessibility in the library
Författare: Charlotta Dobson Hoffman & Gunhild Gröndalen
Kollegium: Kollegium 1
Färdigställt: 2007
Handledare: Lena Waldau
Abstract: This thesis addresses the library environment and how it affects the accessibility for the library users. A study is made of the public library in Eslöv. We wanted to find out how the library staff, the senior librarian and the architect discuss the library environment, considering:
• The accessibility for the library users.
• The possibility for the users to orientate themselves in the library.
We also wanted to see how we as users experience the library
environment and compare these experiences with the results from the interviews.
The material used consists of qualitative interviews, observations of users and our own experience studies. As tools to analyse our material we used a phenomenographic method and experience analysis. The analysis was based upon interdisciplinary theories mainly from our own field, environmental psychology and architecture.
We found that the respondents discussed the library in two ways. As a lively, pleasant and permitting place for people to spend time in different ways, and as a serious place for work and study that needs to be calm and quiet. The possibility for the users to orientate
themselves was also discussed in different ways. As a problem concerning the signs on the bookshelves and the difficulties to make them logical for the users, and as the problem that the users often could not find their way to different parts of the library. We also found that we as users missed clear signs in the library to a greater extent than the respondents.
Nyckelord: biblioteksmiljö, biblioteksarkitektur, omlokalisering, folkbibliotek, fenomenografi, Eslöv
2
Innehållsförteckning
1. Inledning... 4
1.1 Bakgrund och problemformulering... 4
2. Problem, syfte och frågeställning ... 7
3. Litteraturgenomgång och tidigare forskning ... 8
3.1 Litteraturgenomgång ... 8
3.2 Tidigare forskning... 9
3.2.1 Biblioteksmiljöns historia ... 10
3.2.2 Förmedling och orientering... 12
4. Teoretiskt ramverk... 14
4.1 Tankar om rummet ... 14
4.1.1 Att beskriva rum ... 16
4.2 Om färg, ljud, luft och ljus ... 19
4.2.1 Färg ... 19
4.2.2 Ljud ... 20
4.2.3 Luft... 21
4.2.4 Ljus ... 21
5. Metod ... 22
5.1 Fenomenografi som metod... 22
5.1.1 Fenomenografi som analysmodell ... 24
5.2 Intervju ... 25
5.2.1 Respondenterna... 26
5.3 Kompletterande metoder... 26
5.3.1 Valet av dold observation ... 27
5.3.2 Valet av upplevelseanalys... 28
5.4 Avgränsning och urval ... 29
6. Resultat... 31
6.1 Eslövs stadsbibliotek... 31
6.1.1 Eslövs stadsbiblioteks historia ... 31
6.1.2 Planeringen av det nya biblioteket ... 32
6.1.3 Byggnaden ... 33
6.1.4 Upplevelse av biblioteket... 34
6.2 Intervjuer ... 38
6.2.1 Helheten ... 39
6.2.2 Orientering i rummet... 40
6.2.3 Rummets roll i förmedlingsarbetet ... 47
6.2.4 Tillgänglighet ... 48
6.2.5 Tendenser i beskrivningskategorierna ... 50
6.3 Observationer ... 50
7. Analys och diskussion... 52
7.1 Exteriör och entré ... 52
7.2 Bokhall ... 54
7.3 Bibliotekets helhet... 56
7.3.1 Skyltning ... 58
7.3.2 Diskar... 59
3
7.4 Barn- och ungdomsavdelning ... 60
7.5 Andra våningen ... 60
8. Slutsatser ... 62
9. Sammanfattning ... 66
Referenslista ... 68
Otryckta källor ... 68
Tryckta och elektroniska källor ... 68
Bilagor... 71
Bilaga 1 ... 71
Bilaga 2 ... 72
Bilaga 3 ... 73
Bilaga 4 ... 74
Bilaga 5 ... 75
1. Inledning
Den här uppsatsen handlar om rummet som möter oss då vi kommer in i ett bibliotek. Om miljön som omger oss. Den handlar om vad det är som gör att besökaren får en känsla av tillgänglighet och vad personalen kan vara varse för att, om möjligt, styra den känslan. Den handlar alltså om det upplevda biblioteksrummet.
Under vår utbildning har tillgänglighet oftast kopplats till en viss målgrupp, till exempel handikappade. I det ämnet finns det en stor mängd litteratur och flera utredningar har genomförts. Men vad är tillgänglighet? Begreppet, anser vi, är mångtydigt och kan tolkas utifrån flera skilda perspektiv. När vi i vår uppsats diskuterar tillgänglighet på bibliotek syftar vi inte endast på personalens bemötande, hur medierna exponerats eller hur pass
handikappanpassad lokalen är. Vi vill även belysa hur olika fysiska element i biblioteksmiljön påverkar känslan av tillgänglighet. Detta vill vi studera utifrån hur personal på bibliotek, med rummet som utgångspunkt, diskuterar kring tillgänglighet samt hur biblioteksrummet kan upplevas vid ett besök. Följaktligen vill vi i vår uppsats studera variationer i hur miljön upplevs utifrån begreppet tillgänglighet.
1.1 Bakgrund och problemformulering
Under den tid som vi har läst biblioteks- och informationsvetenskap i Borås, har vi förvånats över att det under utbildningen inte förts något djupare resonemang kring begreppet
tillgänglighet. Hur bygger bibliotekspersonalen upp miljöer för att människor ska känna sig välkomna i dem? Problemen är ju snarlika dem i museivärlden. Institutionerna når en begränsad skara, har en svajande besöksstatistik och många besökare känner sig obekväma i kulturmiljöer. Inom museibranschen förs en diskussion både under utbildningen och i yrkesvärlden kopplad till tillgängliggörandet för besökarna av museernas samlingar och utställningar. Nu arbetar vi båda sedan en tid på bibliotek och saknar en diskussion kring tillgänglighet på bibliotek. Både under utbildningen och på biblioteken vi arbetar diskuteras informationsförmedling och tillgänglighet, men inte så ofta rummets del i dessa. Vi saknar en liknande diskussion och önskar att en sådan kontinuerligt fördes, både under utbildningen, på biblioteken och i forskningen.
Då vi först började söka inom vår egen disciplin fann vi väldigt lite material som ledde oss framåt. Vi vände oss istället till ämnet arkitektur, där bland annat begreppet rumsmiljö diskuteras intensivt. Också inom ämnet miljöpsykologi har vi funnit användbara resonemang för vårt uppsatsarbete. Och just genom att kombinera flera olika discipliner med vår
erfarenhet som biblioteksbesökare och inte minst med den kunskap som vi har skaffat oss under vår utbildning, besvarar vi våra frågor.
Tidigt under arbetet med uppsatsen studerade vi Bibliotekslagen i tron att vi i den skulle hitta någon vägledning som visar att det finns ett statligt intresse i hur biblioteken gestaltas. I paragraf 8 läser vi:
8 § Folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt funktionshindrade samt invandrare och andra minoriteter bl.a. genom att erbjuda litteratur på andra språk än svenska och i former särskilt anpassade till dessa gruppers behov.(SFS 1998:1249 §8)
I lagen sägs inget om den fysiska miljön, ens i förhållande till människor med handikapp utan det är tillgången till litteratur som understryks. Förmedlingen av litteratur är självfallet
bibliotekets huvuduppgift men för att kunna förmedla krävs att invånarna kommer dit och vill
återkomma; att miljön upplevs som tillgänglig. Därför menar vi att miljön – såväl personalens mottagande som möjligheten att vara bekväm i biblioteket – är viktig. Och för att uppleva miljön som bekväm krävs att besökaren finner självklara vägar att välja i rummet som gör att hon eller han på egen hand kan hitta vidare exempelvis till olika avdelningar.
Inom biblioteks- och informationsvetenskap diskuteras tillgänglighet ofta ur ett
användarperspektiv. Det kan gälla undersökningar då begreppet diskuteras utifrån olika grupper, till exempel människor med någon slags handikapp, och deras syn på bibliotekets tillgänglighet. Vi har i vår uppsats tänkt använda begreppet i en vidare bemärkelse. För att ringa in vår användning redogör vi nedan för några olika sätt att se på begreppet.
I Nationalencyklopedien beskrivs tillgänglighet som; ”…inom geografi möjligheter att ta del av något eftersträvansvärt. För en bestämd person beror dessa möjligheter exempelvis på hennes fysiska rörlighet och den geografiska närheten till det eftersökta. Faktorer som öppethållandetider och tillträdesregler kan också vara betydelsefulla” (Nationalencyklopedin 2007). Margareta Norberg, från Länsbiblioteket i Sörmland, skriver i ”Att lyfta blicken och bryta mönster! – Metod för biblioteksutveckling” (2006) att alla medborgare har demokratisk rätt till jämlik biblioteksservice. Som olika element i bibliotekets tillgängliggörande nämner författaren öppettider, det virtuella biblioteket (som ännu mer förbättrar öppettiderna), ett bemötande präglat av lyhördhet och respekt, personalens professionalitet samt möjligheten för personer med funktionsnedsättningar att orientera sig i förväg, till exempel via bibliotekets webbsida. Hon nämner även att lokalen och den fysiska miljön utanför biblioteket ska vara tillgänglig, såväl som att informationen om biblioteket ska vara lättläst och lättförstålig.
Biblioteksverksamheten ska vara åtkomlig för såväl barn som vuxna med
funktionsnedsättningar. Bibliotekets uppsökande verksamhet är en sådan åtgärd.
Vissa av de metoder för ökad tillgänglighet som Margareta Norberg ovan hänvisar till finns även med i Unescos folkbiblioteksmanifest. Unesco antog manifestet 1949 (Kulturrådet 2007). I detta beskrevs folkbiblioteket som ”en levande samhällskraft, en demokratisk
institution för utbildning och ett folkets universitet”. Manifestet har utvecklats och förändrats under årens gång. I 1994 års manifest beskrivs att folkbiblioteket ska fungera som ett lokalt kunskapscentrum där all slags kunskap och information är lätt tillgänglig för sina användare.
Folkbiblioteket är till för alla, oberoende av ålder, ras, kön, religion, nationalitet, språk eller samhällsklass. Även vikten av att erbjuda särskilda tjänster till dem som av någon anledning har behov av det, exempelvis språkliga minoriteter, personer med olika handikapp, patienter på sjukhus eller interner inom kriminalvården, skall erbjudas. På folkbiblioteket ska det finnas material för alla åldersgrupper och det ska finnas samlingar och tjänster av skilda medier. Där ska både nutid och dåtid sättas i fokus. Folkbiblioteket ska hålla en neutral profil. Samlingar och utbud av tjänster får inte påverkas av någon form av ideologisk, politisk eller religiös censur och inte heller för kommersiella påtryckningar (Unescos folkbiblioteksmanifest 1994).
Några av de perspektiv som nämns ovan - att biblioteket ska vara fysiskt tillgängligt med hjälp av såväl öppettider som handikappanpassning, att personalen ska vara tillmötesgående och informationen lättförstålig samt att biblioteket ska vara öppet för alla medborgare - är olika aspekter av tillgänglighet. Att försöka skapa en frizon för människorna i ett samhälle kan vara att tillgängliggöra kunskap och nöjesläsning i en stimulerande miljö. Ytterligare en aspekt är den tillgänglighet som skapas av att biblioteksrummet ordnas så att besökare känner sig bekväm i miljön hon eller han vistas i. I vår uppsats återkommer vi till begreppet
tillgänglighet under hela studien. Vi koncentrerar oss på rummets betydelse för bibliotekets
tillgänglighet. Detta kommer vi att undersöka detta genom att tala med personal och genom att göra observationer av biblioteket.
2. Problem, syfte och frågeställning
Vi anser att det inom biblioteks- och informationsvetenskap, som ju är ett utpräglat tvärvetenskapligt ämne, borde finnas en självklar och kontinuerlig diskussion förd kring biblioteksmiljön ur ett helhetsperspektiv. Med helhetsperspektiv syftar vi på hur människan påverkas av och upplever sin närhet utifrån flera olika aspekter. En sådan är hur vi blir bemötta. En annan är hur pass väl till mods vi känner oss i den miljö som omger oss. Om vi klarar oss på egen hand. Eller om det finns vägar som känns naturliga att välja.
Vi vill i vår uppsats belysa hur biblioteksrummet kan upplevas av den som vistas i rummet liksom hur begreppet tillgänglighet kan appliceras på den upplevelsen. Vi vill vidare belysa hur rumslig tillgänglighet kan studeras och analyseras inom Biblioteks- och
Infomationsvetenskaplig forskning. Vi vill dessutom undersöka hur de som planerar biblioteksmiljöer resonerar i sådana sammanhang. Således är uppsatsens syfte att studera variationer i hur biblioteksmiljön kan upplevas med tanke på tillgänglighet för besökare.
För att besvara detta har vi undersökt hur personalen vid ett sydsvenskt folkbibliotek, Eslövs Stadsbibliotek, har resonerat under uppbyggnaden och under det vidare utvecklingsarbetet av biblioteksmiljön i en ny lokal. Undersökningen utgår från följande frågeställning:
• Hur resonerar bibliotekspersonal, bibliotekschef och arkitekt kring bibliotekets miljö med tanke på:
a. Rummets roll som en del i förmedlingsarbetet?
b. Möjligheten för besökare att orientera sig?
• Hur upplever vi som besökare tillgänglighet och orientering i biblioteksrummet?
• Hur stämmer våra upplevelser överens med bibliotekspersonalens resonemang?
För att besvara vår första fråga har vi intervjuat bibliotekspersonal samt bibliotekschefen och bibliotekets arkitekt. För att få svar på vår andra fråga har vi genomfört observationer av biblioteksrummet. Inför vår tredje frågeställning har vi genomfört en Upplevelsestudie av biblioteksrummet. Senare analyserade och jämförde vi intervjumaterialet ur ett
fenomenografiskt perspektiv. Observationerna av besökare använde vi som underlag inför intervjuerna samt jämförde dem med våra egna upplevelsestudier. Därefter sammanställde vi materialet, litteraturstudier såväl som undersökningar, för att besvara vår frågeställning.
Avslutningsvis för vi en kortare diskussion om användbarheten inom biblioteks- och informationsvetenskap av de metoder vi provat.
3. Litteraturgenomgång och tidigare forskning
Litteraturen inom biblioteks- och informationsvetenskap har hjälpt oss att förstå varför
biblioteken är utformade som de är och en stor mängd litteratur har förbättrat vår möjlighet att ringa in vårt problemområde. Men för att besvara frågeställningen har vi ansett det
nödvändigt att som komplement också vända oss till ämnesområden utanför biblioteks- och informationsvetenskapen. Vi har använt oss av litteratur från angränsande områden och hoppas, genom att presentera denna, att läsaren ska få förståelse för hur vi har tänkt och kunskap om de begrepp som vi använder.
Under några kurser i utbildningen talade vi om hur besökare ser på biblioteket, men då poängterades andra aspekter av problemet. Vi läste till exempel Carol Kuhlthaus teorier kring lärandeprocessen och Brenda Dervins teori om Sense-making i samband med
informationssökning, båda som bekant forskare inom biblioteksämnet. Dessa teorier kan sägas gränsa till vårt problemområde, men vi har valt att ha en annan utgångspunkt. Vi har i några kurser även diskuterat orsaker till att folk väljer att komma, eller för all del att inte komma, till biblioteket. Men det är inte dessa aspekter som intresserar oss i detta arbete. Vi är med andra ord inte intresserade av varför människor väljer eller inte väljer att komma till biblioteket utan vill se på miljön som användaren möter och hur den kan upplevas.
3.1 Litteraturgenomgång
När det gäller magisteruppsatser, finns det några som tar upp miljön på specifika bibliotek.
Karin Kronström och Madeleine du Toits uppsats ”Biblioteksrummet som miljöupplevelse”
(2001) behandlar till exempel inomhusmiljön på Bollebygds bibliotek. Deras utgångspunkt är hur besökare upplever miljön som informations- och kulturförmedlande rum och som social mötesplats. Deras slutsats blev bland annat att biblioteket fungerar bra som informations- och kulturförmedlande rum. Som social mötesplats fungerar det sämre, men de konstaterar att detta inte är efterfrågat av besökarna. I uppsatsen använder skribenterna sig av
upplevelseanalys, precis som vi gör i vår studie.
En annan magisteruppsats som gränsar till vårt intresseområde är ”Biblioteksrummets förmedlande roll” av Anette Andersson och Victoria Nore (2002). De har undersökt
ungdomsavdelningen på Malmö stadsbibliotek utifrån hur miljön upplevs av ungdomar samt de tankar som finns hos bibliotekarier och arkitekt gällande avdelningens utformande. Med hjälp av intervjuer och observationer kommer de fram till att ungdomarna själva i stort sätt är nöjda med avdelningen medan bibliotekarierna och arkitekten hade olika syften med
avdelningen. Mellan de senare rådde de även delade meningar om hur avdelningen fungerar.
Det finns även flera böcker skrivna om att planera inomhusmiljön på bibliotek. Men då rör det sig främst om handböcker som vägleder vid inköp av möbler och dylikt. Också inom
arkitekturhistoria behandlas biblioteksbyggnaderna ofta, men då mest som storslagna byggnader och inte i den mening som vi vill undersöka dem.
Vilma Hodászy Fröberg, forskare i biblioteksarkitektur, har i boken ”Tystnaden och ljuset”
(1998) beskrivit biblioteksbyggnadens utveckling. Författaren beskriver egyptiernas slutna bokrum i ”Livets hus”, via 1700-talets strålande universalbibliotek och 1800-talets
monumentala byggnader till 1900-talet, då tekniken i form av nya hjälpmedel för
informationshantering i stor utsträckning satte sin prägel på bibliotekens arkitektur. Fröberg beskriver inte bara byggnaderna utan också bibliotekens tillgänglighet under de olika
epokerna. Hon menar att biblioteken gått från att ha varit slutna bokrum för endast ett fåtal till att bli mer och mer öppna. Bibliotekens byggnader började symbolisera öppenhet bland annat genom att medeltidens mörka bokrum efter hand ersattes med barockens bokpalats som släppte in ljuset genom stora takfönster.
När det gäller ljus, ljud och färg har miljöpsykologi varit det forskningsområde vi funnit mest användbar litteratur inom. I antologin ”Svensk Miljöpsykologi” från 2005 skriver Igor Knez, filosofie doktor i psykologi, om ljusets psykologiska inverkan på människor. Rickard Küller, professor i miljöpsykologi, skriver i samma antologi om forskning kring färgers påverkan på människor. Küller är också en av författarna till antologin ”Upplevelse av färg och färgsatt miljö” (1995) som behandlar svensk forskning kring färger och deras påverkan på människor i olika sorters rum.
3.2 Tidigare forskning
Det finns några olika riktningar när det gäller synen på biblioteket i den litteratur som vi har studerat. Marianne Hjort-Lorenzen skriver i sin rapport ”I forandringens favn” från 1989 om det som hon ser som bibliotekets absolut viktigaste uppgift, nämligen förmedlingsarbetet. Hon menar att all verksamhet på bibliotek handlar om förmedling och att även rummet har en stor del i hur förutsättningarna för förmedlingen ser ut. Enligt Hjort-Lorenzen (1989 s. 28) är just förmedling den absoluta kärnan i folkbiblioteks verksamhet. Detta oavsett om det handlar om barn, ungdomar eller vuxna och oavsett vilken sorts material som används eller vilka former förmedlingen antar. Den viktigaste förutsättningen för att kunna arbeta tillfredsställande med förmedling på bibliotek är att alla som arbetar där är överens om att detta är den viktigaste uppgiften. Sedan finns det många faktorer som gör själva arbetet lättare eller svårare, en av dessa omständigheter är rummet som sådant.
Hjort-Lorenzen (1989 s. 51) menar vidare att för bibliotekspersonalen är det känt att
bibliotekets rum är en del i förmedlingsarbetet. Hur pass betydelsefullt rummet faktiskt är för helheten anser hon däremot inte är tillräckligt uppmärksammat. Att gå till biblioteket och välja olika material för upplevelse och information är enligt Hjort-Lorenzen en aktiv funktion i människors kulturutveckling. Ramarna för denna kulturutveckling består bland annat av bibliotekets rum.
Göran Greider, å sin sida, beskriver biblioteket som ett ”offentligt rum”, en slags mötesplats dit man går inte bara för att låna böcker eller söka information utan som en slags ideologisk symbol för hela stadsbilden. För Greider är biblioteket näst intill en signal eller ett tecken på att det råder demokrati i samhället. Biblioteket är öppet för alla även för dem som väljer att inte gå in där. Greider menar att själva existensen av ett bibliotek i ett samhälle talar om för medborgarna att demokrati råder där (2000 s. 97).
Ett liknande sätt att se på biblioteket är som ”tredje-platser” mellan arbete och hem. Dorte Skot-Hansen (2001) har resonerat kring folkbibliotekets roll i texten med titeln
”Folkebiblioteket i civilsamfundet – civilsamfundet i folkebiblioteket” i vilken hon refererar till Ray Oldenburg som i ”The Great Good Place” just talar om “tredje-platser”. Här – på en plats mellan arbete och hem kan människor träffas på neutral mark. I detta sammanhang kritiserar Ray Oldenburg till exempel stora shoppingcenter för att vara omänskliga och degradera människor till att enbart bli kunder, konsumenter och klienter (Oldenburg i Skot- Hansen, 2001 s. 57). Skot-Hansen funderar på vad bibliotekets förebild egentligen är,
stormarknaden eller det lokala caféet? Frågan är enligt henne om det gäller att få ärendet överstökat så fort som möjligt eller om det gäller att få folk att ha lust att stanna lite längre?
Det finns flera olika sätt att se på bibliotekets roll i samhället. I vår uppsats är vi intresserade av hur miljön som bibliotekets besökare möter kan upplevas. Hur detta möte upplevs, kan påverka såväl hur långt besöket blir som om besökaren väljer att återvända.
3.2.1 Biblioteksmiljöns historia
I professor (i arkitektur) Elias Cornells praktverk ”Rummet i arkitekturen” (1996) definierar Cornell rummet kontra fasaden. Hans beskrivning är poetiskt, målande och träffande:
Varje byggnadsverk som människor skapar för att vistas och verka i uppfattar vi som en helhet.
Helheten är odelbar, men den har två sidor: den yttre, exteriören, med fasader inför oss och den inre med rum omkring oss. [...] Vi träder in i byggnadens rum. Upplevelsen går in i sitt andra led och förvandlas. Den vidgas och fördjupas, stäms om från förväntan till fullbordan av den handling, den händelse som byggnaden är skapad för att rymma. (1996, s. 25)
Cornell förklarar att i byggnadskonstens utveckling finns det självklara att alla verk är
skapade av människohand. Förmågan att ”ta tillvara och föra vidare kunskap och erfarenheter från släktled till släktled” (Cornell 1996, s. 28) är människans väg att befästa och förklara sin existens. Vilma Hodászy Fröberg (1998) menar att människans kontinuerligt förändrade världsbild tillsammans med samhällets syn på boken och kunskapens värde kan avläsas i bibliotekens utseende. Den samhällsutveckling som präglar vår tid, med ett informationsflöde och mängd som aldrig förr, präglar även våra bibliotek. I det följande ger vi en kort översikt om biblioteksarkitektur och miljö.
I Europa och Amerika tog byggandet av folkbibliotek fart i och med att
folkbildningssträvandena gjorde framsteg på sent 1800-tal. I början tog folkbibliotekens arkitektur intryck av de monumentala biblioteken, men snart utvecklades ett annat formspråk som blev typiskt för just folkbibliotek. Ett exempel på detta formspråk är Labroustes
Bibliothèque Sainte Geneviève i Paris som blev färdigt 1843. Arkitekten arbetade medvetet med arkitekturen för att inte störa människors koncentration, bland annat begränsade han takhöjden i läsesalen för att besökarna inte skulle känna sig små (Fröberg 1998, s. 168-169 ).
Boston Public Library, som stod färdigt i slutet av 1800-talet, är ett exempel på att det fanns motstridiga uppfattningar om vad folkbiblioteket skulle vara. Arkitekten ville göra en enkel och funktionell byggnad, men donatorerna önskade ett ”folkets palats” och därför blev biblioteket också mer storslaget än det från början var tänkt. Fröberg (1998) skriver att detta var typiskt för sent 1800-tals folkbibliotek – de blev monumentala boktempel (s. 198).
I Sverige började intresset för folkbibliotek i städerna växa i och med industrialismen. Det var än så länge inte staten, utan privata finansiärer, som stöttade dessa projekt. Förebild för folkbiblioteksutvecklingen var Dicksonska folkbiblioteket i Göteborg som invigdes i en ny, modern och påkostad byggnad 1897. Det nya var att biblioteket förutom boksal, även hade tidningsrum, studierum samt ett läsrum speciellt avsett för kvinnor (Eliasson 2002, s. 142).
Det sades i en samtida tidningsnotis att det nya biblioteket var effektivt när det gällde expeditionstider och att den vackra inredningen påminde om de amerikanska biblioteken (Tynell 1931, s. 69).
År 1907 reste doktor Valfrid Palmgren vid Kungliga biblioteket till Förenta staterna för att studera ”public libraries”. Något som Palmgren uppmärksammade vid sitt besök i Amerika var att biblioteken var öppna för alla samhällsklasser och alla åldrar, vilket inte var fallet i
Europa. Palmgren ansåg att detta var ett uttryck för den sanna demokratin, att alla hade möjlighet att besöka biblioteket för att ta del av dess innehåll. Det var också allmänheten eller staten som ägde biblioteken och kommunen stod för de årliga kostnaderna. På folkbiblioteken i Amerika placerades böckerna på öppna hyllor där besökarna själva kunde botanisera till skillnad från i Sverige där böckerna fanns i låsta bokskåp eller stängda bokmagasin. De amerikanska folkbibliotekens speciella barnavdelningar gjorde också ett starkt intryck på Palmgren liksom de vandringsbibliotek som förbättrade tillgängligheten för dem som hade svårt att komma till biblioteket. Tillbaka i Sverige spred Valfrid Palmgren med stor entusiasm sina nya idéer både i skrifter och i praktiskt arbete (Tynell 1931, s. 114-120).
Stadsbiblioteket i Stockholm, som invigdes 1928, ritat av Gunnar Asplund blev en vändpunkt mot modernismens avskalade, funktionella ytor och rum (Fröberg 1998, s. 204). Asplund hämtade även han inspiration från Amerika då han skapade det första folkbiblioteket där gränserna mellan läsesal, magasin och utlåningsavdelning utplånades (Eliasson 2002, s. 146).
Även tidningsrum, fackavdelningar, hörsalar och sagorum inrättades, vilket inte hade varit självklart tidigare.
För att lyckas som redskap för folkbildningen krävdes att folkbibliotekens monumentala arkitektur övergavs för en mer utåtriktad arkitektur menar Fröberg. Återhållsamma fasader med stora glasfönster och en inbjudande öppenhet blev vanligare (Fröberg 1998, s. 207).
Detta ledde till att många nya bibliotek runt om i landet kom att likna varuhus. Fröberg (1998) kallar dessa på 1960- och 1970-talen byggda bibliotek för varuhusbibliotek. Hon menar att de är resultat av bokens massproduktion och till stor del förlorade värde, men vi tror att
byggnadernas utseende till stor del är ett resultat av den tidens estetik. Det började vid den tiden också förekomma att böckerna blandades med andra medier och ibland även med andra aktiviteter som utställningar och filmvisning i mångsidiga kulturhus.
Efter de väldigt slätstrukna betongbiblioteken byggdes det åter monumentala bibliotek på 1980-talet. Dessa fick ofta både stora boksalar och intima vrår som inbjuder till att sitta ner och läsa. Fröberg (1998) avslutade sin bok med de monumentala biblioteken på sent 1980-tal, dessa influerades liksom tidigare bibliotek av tidens teknik med datoriserade våningar under jord som löste platsproblemen och automater tillkom för att låna ut och lämna tillbaka böcker.
De nya biblioteken anpassades på så sätt till allt mer avancerad medieteknik.
På nittiotalet växte diskussionen om bokens och även bibliotekens framtid fram, det fanns de som menade att datorerna skulle komma att göra biblioteken överflödiga. Sven Nilsson, filosofie doktor och docent i Litteraturvetenskap
,
håller inte med utan menar att framtidens bibliotek kommer att vara sofistikerat tekniskt sett men också en plats för verkliga möten (Nilsson 1997, s. 38-39). Även Sverker Sörlin,filosofie doktor i Idé- och lärdomshistoria, anser att bibliotekets existens är berättigad, men ”bara om det kan försvara sin plats – som plats.” (1999, s. 5).Från att ha haft bokförmedling som sin viktigaste uppgift måste nu biblioteken ”nå 90-talets kräsna och svårflirtade besökare som väljer, vrakar, ratar och fascineras” menar Nilsson (1997, s. 38).Det finns behov av miljöer för olika aktiviteter. Det har även visat sig att många människor koncentrerar sig bäst i informella miljöer med ljud i bakgrunden varför den
traditionella läsesalen kanske inte alltid är det bästa.Därför, menar Nilsson, behöver biblioteken ”en mångfald av olika miljöer för att tillfredsställa de olika behoven”. Han fortsätter: ”Vad innebär detta för biblioteksmiljön? Den måste erbjuda en variation mellan ljust – skuggigt /dunkelt, öppet - skyddat, formellt - informellt o s v.”(Nilsson 1997, s. 41).
Biblioteksmiljön har alltså gått från slutenhet till öppenhet och från avskildhet till offentlighet.
Folkbiblioteken har också fått en viktig demokratisk funktion när det gäller att tillhandahålla fri tillgång till information. Tidigare var bibliotekens uppgift i huvudsak att förvara
information, idag handlar verksamheten istället mycket om att sprida information.
3.2.2 Förmedling och orientering
Vi har funnit ett par texter om rummets betydelse för bibliotekets funktion. Marianne Hjort- Lorenzen (1989, s. 51) till exempel, menar att dagens uppfattning om estetik ofta leder till färdiga biblioteksrum med liten möjlighet till förändringar efter hand. Hon anser att det är en stor nackdel. Hjort-Lorenzen efterlyser en lösning där biblioteket inte är helt fast i sina ramar när det öppnar utan att det får möjlighet att utvecklas tillsammans med personal och besökare.
Ett bibliotek börjar enligt Hjort-Lorenzen redan ute på gatan. Det är viktigt att redan i ingången väcka den nyfikenhet som ska användas för att få ut det önskade av
biblioteksbesöket anser hon (1989, s. 54). Hjort-Lorenzen förespråkar även överraskande inredning som bryter institutionskänslan. Det kan vara en böjd bokhylla som gör att ljuset faller annorlunda eller inventarier som normalt inte förknippas med bibliotek (1989, s. 56).
C.G. Screven (1999) talar om en rad fysiska element som kan förbättra effektiviteten. Han nämner till exempel skylttexter. Dessa ska vara lätta att hitta (till exempel bra kontrast, ljus placering), liksom att rubriker och indelningar ska vara lätta att förstå och skylttexterna ska inte innehålla för mycket information eftersom detta splittrar uppmärksamheten. Han nämner speciellt att genomskinliga skyltar minskar chansen att besökare ska lägga märke till dem.
Dessutom ska den viktiga informationen synas bäst. Screven menar att det är viktigt att även ha informationsfria ytor. Med ineffektiv design finns risken att folk tröttnar innan de förstått budskapet eller funnit det de letar efter.
Även Beth Dempsey (2005), som är en auktoritär inom området biblioteksdesign, skriver om biblioteks utformande både av skyltning och av samlingar. I hennes artikel förklarar Karen Rossi vid Carnegie Library of Pittsburgh att bibliotek är så komplicerat uppbyggda att besökare ofta inte vet var de ska börja. Hon menar att den bästa informationsarkitekturen är utformad så att den är helt förutsägbar för användaren. Dempsey anser att bibliotek
traditionellt organiseras för att passa personalen, utan tanke på att besökare ska kunna hitta.
Bäcklund och Sjöstrand (2006) menar i sin magisteruppsats, att det är en fördel att ha ett utvecklat system för hur olika former av resursinformation, till exempel skyltning av avdelningar respektive diskar, ska utformas och att det finns ett hierarkiskt system dem emellan. De refererar till Herbert Spencer och Linda Reynolds (1977) som har utvecklat en modell för indelning av skyltars informationsinnehåll, utifrån den information som brukar finnas på biblioteks och museers skyltar. Att arbeta efter en sådan modell underlättar även för dem som ska använda informationen. Det kan också verka belysande för personalen, med hjälp av ett hierarkiskt system kan de bli varse var skyltningen är ofullständig och behöver förbättras eller var skyltningen är övertydlig, det vill säga då informationen förmedlas flera gånger i onödan.
Enligt Spencer och Reynolds kan skyltarnas information indelas i två huvudkategorier - vägledande information och tilläggsinformation - som vardera har tre underkategorier, förklarar Bäcklund och Sjöstrand (2006). För att besökaren ska kunna orientera sig används den vägledande informationen. Underkategorierna är riktande, orienterande och
identifierande information. Den riktade informationen ska visa besökaren vart de ska gå för att finna det de söker, till exempel med hjälp av pilar. Med hjälp av orienteringsinformation kan besökaren identifiera var hon befinner sig i byggnaden. Den identifierande informationen ger besökaren svar på exempelvis vilken avdelning man befinner sig på. I denna kategori är platsen inte lika arkitektoniskt avgränsad som i den föregående.
Tilläggsinformation är instruktiv information. Denna ska hjälpa besökande att effektivt och säkert kunna utnyttja bibliotekets tjänster och resurser. Exempel på denna typ av information är pliktinformation (meddelanden som redogör för vilka krav som ställs på besökaren), varningsinformation (information om hur man kan undvika faror, exempelvis vid användandet av chattsidor för ungdomar). Den tredje underkategorin är informativ information, det vill säga information om exempelvis tjänster och öppettider, som ska
förbättra besökarens möjlighet att utnyttja bibliotekets resurser (Spencer & Reynolds 1977, s.
15, i Bäcklund och Sjöstrand, 2006).
4. Teoretiskt ramverk
Vårt mål är att ge en helhetsbild över hur tillgängligheten vid ett bibliotek kan identifieras, beskrivas och analyseras. För att kunna skildra detta ur olika perspektiv har vi i vårt arbete använt litteratur från olika discipliner, vilket vi redan har påpekat. Förutom biblioteks- och informationsvetenskap har vi vänt oss till discipliner som arkitektur och miljöpsykologi.
Teorier från dessa olika områden fungerar som vårt teoretiska ramverk. Miljöpsykologi då det handlar om hur människan förhåller sig till rummet och hur miljön påverkar människor, arkitektur för dess teorier, tankar kring platsen och om rummet - såväl det privata som det offentliga.
4.1 Tankar om rummet
När det gäller teorier inom arkitekturen har vi främst använt oss av arkitekterna Inger Bergströms teorier kring människans rörelser i rummet samt Arne Branzells åsikter om hur människan upplever rummet såväl som Ola Nylanders resonemang kring rummets omätbara egenskaper. Även Aaron och Elaine Cohens teorier om mänskliga avståndszoner är relevant för vår frågeställning. Vi kommer nedan att redogöra för dessa teorier.
Inger Bergström berättar i ”Rummet och människans rörelser” (1996, s. 12-13) som är hennes doktorsavhandling inom ämnet arkitektur, om att planera rum som är avsett för människan att röra sig i. Hon anser att ”vår miljö till stor del bör planeras enligt kunskapen om våra artegna upplevelser eftersom detta är förhållanden man inte kan bortse från och svårligen kan
förändra” (1996, s. 12). Bergström beskriver mycket detaljerat hur upplevelseanalyser
fungerar och argumenterar också för varför de kan vara användbara i forskningssammanhang.
Hon menar att det finns upplevelser som är likartade för de flesta människor och att det finns belägg för teorier om människans gemensamma upplevelser. Hon är medveten om, förklarar hon, att upplevelser är individuella, att de beror på personliga erfarenheter eller kulturella koder. Men, menar Bergström, det finns företeelser som vi upplever likartat, beroende på att vi är människor.
Bergström har bland annat studerat hur människor förhåller sig till olika arkitektoniska former, var försökspersonerna funnit en trygg plats och var de helst inte velat stanna alls. I avhandlingen belyser hon hur själva kroppsrörelsen påverkar upplevelsen, hur den påverkar vårt sätt att använda arkitekturens rum samt vilken betydelse det får för människans sociala liv och stadens offentliga liv. Bergström uppger ytterligare en anledning att studera hur arkitekturen påverkar människors rörelser, nämligen ”det faktum att somliga offentliga rum är mycket omtyckta att vistas i medan andra oftast står tomma” (1996, s. 11). Dessa studier bygger följaktligen på att det finns teorier om att allmängiltiga upplevelser - upplevelser som är likartade för de flesta människor. Det finns olika faktorer som gör att människor tolkar upplevelser olika skriver Bergström. Men, fortsätter hon, det finns tillräckligt stora likheter i grundupplevelsen för att de ska påverka hur arkitektur och rum planeras (1996, s. 12).
Då byggnaden planeras måste det bestämmas vad som ska vara viktigast - lugn, ro och möjlighet att koncentrera sig på tankeverksamhet, eller att rummet upplevs som mer
spännande? För att åstadkomma ett rum som inger lugn och ro krävs att rummet är planerat så att rörelsemönstret blir lugnt, storlinjerat och förutsägbart. Folk som rör sig i rummet ska inte behöva koncentrera sig på att gå rätt. För lugn och ro är det också viktigt att inget oförutsett kan hända bakom oss, eftersom denna möjlighet enligt Bergström inger obehag hos de flesta människor. För att göra ett rum mer spännande kan det inredas så att det blir nödvändigt för
människor som rör sig där att vara uppmärksamma. Då är det bra med växlande tempo och oförutsägbara rörelsemönster (Bergström 1996, s. 12).
Bergström menar vidare att det fysiska rummet endast är ramar runt flera upplevda rum. De upplevda rummen kan dessutom sträcka sig ut genom fönster och dörrar utanför det fysiska rummet (1996 s. 44). Bergström förklarar att våra rörelser genom rummen avgör hur rummet upplevs. Vilken fysisk form ett rum har, har liten betydelse för upplevelsen av rummet (1996, s. 47).
Aaron och Elaine Cohen (1979) beskriver i sin bok ”Designing and space planning for libraries – A behavioral guide” sin tes om att det finns fyra olika avståndszoner som
människor förhåller sig till. Deras teser gäller amerikanska förhållanden på 1970-talet, men vi tycker att grunderna i deras forskning är intressanta även i detta sammanhang.
Närmast varandra kommer bara familj och mycket goda vänner, vilken Cohen och Cohen kallar för intimt avstånd. De nämner också att människor ofrivilligt kan hamna såhär nära varandra, i den intima avståndszonen, till exempel på trånga bussar. Det avstånd som de flesta umgås med vänner på, kallar Cohen och Cohen för personligt avstånd, till exempel bredvid varandra i en soffa. Den tredje avståndszonen, det sociala avståndet, är det avstånd på vilket normal konversation kan föras. Vid mer formella kontakter eller vid kontakter med människor vi inte känner är detta avstånd vanligt. Slutligen talar Cohen och Cohen om det offentliga avståndet. Inom detta avstånd måste rösten höjas för att kommunikation ska kunna ske. Det går också att ignorera andra människor som befinner sig inom detta avstånd.
Vilka avstånd människor accepterar är, som så mycket annat, betingat av såväl social och kulturell bakgrund som den situation personen/personerna befinner sig i påpekar författarna.
Cohen och Cohen (1979) har kommit fram till att det personliga utrymmet är störst framåt, blir avsevärt mindre på sidorna för att sedan bli lite större igen bakåt. Människor i allmänhet kan enligt denna teori stå tätare ihop i sidled än framför varandra utan att känna obehag.
Cohen menar även att människor tenderar att skapa sitt eget personliga territorium i allmänna utrymmen. Ett sätt kan vara att till exempel alltid sitta på samma plats i bussen och genom att sprida ut böcker, papper och ytterkläder för att skapa sin egen plats (Cohen & Cohen 1979, s.
20).
Cohen och Cohen (1979) relaterar sina teorier till bibliotek genom att ge exempel på undersökningar om hur möbler används. De har bland annat kommit fram till att läseplatser som har ryggen vända mot en gång inte gärna används eftersom de upplevs som oskyddade.
Detta stämmer väl överens med vad Berggren (1996) skriver om oförutsedda händelser bakom oss. Cohens studier har också visat att en soffa för tre nästan aldrig används av mer än två och att ett bord för sex personer kan fyllas av bara en enda person om denna lägger böcker och papper strategiskt. Författarna menar därför att fåtöljer och många mindre bord snarare än få stora möbler, är att föredra i en biblioteksmiljö. Enligt författaren kommer fler människor att använda möblerna då.
De metoder för konstruktion av data som vi ska använda oss av – intervjuer, observationer och upplevelseanalys - bygger oftast på subjektiva beskrivningar. Men vi stödjer oss på Bergströms påstående om ”föreställningen att det finns allmängiltiga upplevelser, upplevelser som är likartade för de flesta människor”. Ett sådant allmängiltigt påstående menar Bergström är att det finns företeelser som vi upplever likartat eftersom vi är människor. Med detta anser
hon att det är egenskaper som är ”betingade av att vi är människor” (Bergström 1996, s. 12- 13).
4.1.1 Att beskriva rum
Arne Branzell har skrivit ”Något om… Liten skissbok om det upplevda rummet” (1995).
Detta är en i all enkelhet utmärkt liten bok, som med skisser och text analyserar hur vi människor upplever rum i olika situationer.
Branzell förklarar hur vi människor kan känna av ett rum genom vad han kallar för olika bubblor. Med enkla texter och skisser beskriver Branzell hur entrén kan skapa ett förväntans rum, det vill säga en storslagen entré kan skapa en stor bubbla av förväntan. När personen sedan stiger in i rummet som Branzell kallar för nurummet kan det hända att rummet känns stort eller litet beroende på vad som förväntades. I minnets rum menar Branzell sedan att känslan som rummet gav förstärks. Därför kan det hända att rummet upplevs totalt annorlunda vid ett återbesök, eftersom det då bildats en ny förväntans bubbla (Branzell 1995, s. 12-13).
Man kan säga att varje rumssituation skapar en förinställd bubbla beroende på vilka
förväntningar personen har. Bubblan förändras sedan beroende på intrycken av det aktuella rummet (Branzell 1995, s. 12-13).
Förväntans rum Nurummet Minnets rum
Bild 1. Fritt efter Branzell (1995, s. 12-13).
I sina skisser visar Branzell (1995, s.14) på liknande sätt hur en persons sinnesstämning kan skapa en bubbla. Med det menar han att en person till exempel kan känna behov av att ha en liten rymd omkring sig. Hamnar personen då i ett stort öppet utrymme kan detta kännas obehagligt. På liknande sätt kan ett litet utrymme kännas alltför trångt för en person som känner behov av stor rymd. Branzell (1995, s. 21) visar också hur olika avstånd kan få föremål att upplevas antingen som att de hör ihop eller som att det är egna enheter. Står föremålen nära varandra upplever vi dem som en enhet. Står de lite längre ifrån varandra framträder rummet mellan dem tydligare, men det håller fortfarande ihop föremålen. Står föremålen däremot långt ifrån varandra upplevs de som två skilda enheter och det
sammanhållande rummet mellan försvinner.
Funktionen är det som bestämmer hur varje rum ska beskrivas, förklarar Branzell (1976, s.
53). Han tar som exempel att en lägenhet kan beskrivas som ett bostadsområde i miniatyr.
Den har sina bestämda stråk, knutpunkter och även stilla zoner som kan beskrivas som öppna
platser. Vi provar i vår studie om ett bibliotek kan beskrivas på ett liknande sätt, här finns samma komponenter och upplevda mittpunkter och zoner i de olika avdelningarna. Begrepp som vi därför kommer att använda är:
• Knutpunkt. En plats i rummet kring vilken människor gärna samlas.
• Landmärke. Något som kan fungera som hjälp för att navigera i rummet. Kanske en ovanlig trappa eller en skulptur.
• Mittpunkt. Kan vara det ställe i ett rum som känns som centrum.
• Stråk. En del i rummet eller mellan rum som fungerar som passage mellan exempelvis olika zoner.
• Vilozon. Kan vara ett stilla hörn, eller någon annan plats som dämpar tempot.
Ola Nylander, docent i arkitektur, har precis som Bergström studerat omätbara
undersökningsobjekt i sin avhandling. Nylander redogör i boken ”Bostaden som arkitektur”
(1999), som tillkom efter hans avhandling med samma namn (1998), för den modell som han använde sig av i sin avhandling. Hans modell innebär att identifiera, beskriva och analysera bostadens omätbara arkitektoniska egenskaper. Med omätbara egenskaper avser skribenten ” de kvalitativa estetiska och symboliska egenskaper som är betydelsefulla för upplevelsen av bostaden” (s. 14). I Nylanders fall rör det sig i om förhållandet i en lägenhet men vi provar om dessa begrepp är brukbara även vid en undersökning av en biblioteksmiljö.
Nylander använder en tolkningsmodell indelad i olika grupper. En är identifikation som ska visa ”hur egenskaperna uppträder i bostaden och vilken betydelse de har för de boendes upplevelse av bostadens arkitektur” (Nylander 1999, s. 15). En annan är beskrivning som avser att ”begreppsliggöra omätbara egenskaper i bostaden och därigenom skapa ökad förståelse och tydlighet om deras betydelse för bostadens arkitektur” (Nylander 1999, s. 15).
Nylander har i sitt arbete identifierat sju egenskapsfält (enligt nedan) som han menar är betydelsefulla för upplevelsen av bostaden. Med dessa egenskapsfält som hjälp har han valt att betrakta och analysera rummen. Vi anser att dessa fält också är användbara för oss i analyserandet av biblioteksrummet. Oavsett om samhället ser på biblioteket som ett offentligt vardagsrum eller som ett ”tredje rum” så menar vi att Nylanders egenskapfält karaktäriserar och illustrerar även de aspekter som vi vill belysa. De egenskaper som Nylander lyfter fram, och som vi redovisar nedan, är väsentliga för människans upplevelse av bostaden. Alla möten med arkitektur rymmer en tillägnelseprocess. Man gör rummet till sitt eget och det sker en uppbyggnad av mening. Vi menar att detsamma sker i mötet med offentliga miljöer och det är därför som vi anser att det kan vara fruktbart att använda Nylanders sju egenskapsfält som en modell för vår analys av biblioteksrummet.
1. Material och detaljer
Nylander förklarar att människan kulturellt, som vi uppfattar det näst intill instinktivt, känner igen vissa material lättare än andra. Han använder begrepp som tillägnelse, omsorg och autenticitet som viktiga hållpunkter för upplevelsen av material och detaljer. Termen tillägnelse är den mest centrala för sammanhanget och författaren förklarar att ordets
etymologiska bakgrund är att göra till sin egen. I Nylanders studie så handlar tillägnelsen om hur den boende gör sin bostad till sin och hur kunskapen om bostadens material påverkar förhållandet till hemmet. Även kännedom om materialets tillkomst och bearbetning, då omsorgen om detta är resultatet, anges som viktig i den relation som den boende skaffar till sin bostad. Nylander fortsätter: ”Vi formar och formas av omgivningen. Detaljer som vittnar om omsorg och omtanke upplevs som något positivt. […] Materialens föränderbarhet [sic!] är betydelsefull. Material som kan bearbetas och bära spår från tidigare händelser är viktiga för
vår upplevelse” (s. 44). Författaren påstår att då material och detaljer kan tolkas som tecken på omsorg kan de fungera som en inledande fas i tillägnelseprocessen av rummet (s. 42).
2. Axialitet
En arkitektonisk axel kan beskrivas som en linje vilken binder samman två intressanta punkter. Till denna axel förhåller sig rummen. Fredrik Wulz, som Nylander refererar till, anser att en axel ”måste ha ett meningsfullt ursprung i något och därifrån ange en riktning.
Där arkitektoniska axlar möts intensifieras den arkitektoniska händelsen”. I dagens arkitektur tydliggörs detta som ett samspel mellan ute och inne – kanske en ytterdörr som i en linje möts av en öppning ut mot trädgården. Via stråk och riktningar kan byggnadens rum
sammanlänkas. Möjligheten ges att betrakta ljus och stämningar i flera andra rum. På så vis kan lägenheten, och i vårt fall biblioteket, i Nylanders resonemang göras överblickbart (Nylander s. 49-52).
3. Omslutenhet
Hur rummet upplevs – som slutet eller öppet – har stor betydelse för upplevelsen av
arkitekturens helhet. Hur öppningarna ser ut, såsom fönster och dörrar, präglar förhållandet mellan det inre, privata rummet och det yttre, offentliga rummet. Nylander skriver att redan i öppningen visas och förklaras innebörden av gränsen mellan de två rummen. I Nylanders bok är det i relation till privata bostäder som dessa begrepp diskuteras. Men vi väljer att förankra tankegångarna även inom den offentliga miljön. Även biblioteksrummet måste präglas av någon slags intimitet och trygghetsfaktor, menar vi, för att miljön ska kännas bekväm att vistas i. Författaren förklarar att i ett öppet rum leds uppmärksamheten ut ur rummet. Så förutom att tillföra rummet ljus, länkar ett stort fönster eller en dörröppning uppmärksamhet från rummet mot utsikten. I ett slutet rum riktas i stället uppmärksamheten på rummets väggar såväl som på föremål i rummet (s. 53-58).
4. Rörelse
Ola Nylander, liksom Inger Bergström (1996), beskriver hur arkitektur kan påverka
människans rörelse i rummet rent koreografiskt. Ju fler möjliga rörelser eller vägar som det finns att välja genom rummet, ju mer ökar rikedomen av upplevelser. Vi avläser rummen olika beroende på vilken storlek de har – ett litet rum kräver kortare tid för att läsas medan ett större rum kräver längre tid för överblick och orientering. Nylander menar att människan undermedvetet dämpar hastigheten på rörelsen för att kunna ta till sig information om och orientering i rummet (Nylander, s. 59-62). Undermedvetet blir rörelsens rytm viktig för upplevelsen av rummets arkitektur. Även Elias Cornell beskriver hur inträdandet i ett rum förbyts i aktivitet: ”Betraktandet därute kan vara ganska passivt till dess vi träder in. Nu förbyts vårt handlande i något aktivt. Vi ger oss in i rummet, tar det i besittning och i bruk för att vistas där” (Cornell 1996, s. 25-26).
5. Rumsfigur
Rumsfigur avser, till skillnad från rumsproportion eller rumsform, rummets form i plan, sektion eller storlek. En del av detta består av proportionerna mellan rummets bredd, höjd och sektion. Det finns inga belägg för att ett rum har ett ”gyllene snitt”, likt ett konstverk. Men Nylander anser att det finns en stark tradition i att forma rum med vissa proportioner. Detta har han kommit fram till efter att ha jämfört moderna bostadsrum (normenligt gestaltade) med rumsproportioner som förespråkades redan under renässansen.
6. Ljus
Vissa av ljusets egenskaper i ett rum är mätbara. En av dessa mätbara egenskaper är
dagsljusfaktorn (förhållandet mellanljuset inomhus och ljuset utomhus). Rummets solighet är en annan mätbar egenskap (varje rum erhåller ett visst solvärde beroende på orientering i väderstreck). Andra omätbara ljuskaraktärer är överljus, reflekterat ljus, rummets skuggor, ljusnivåer samt ljusfördelning. Det intressanta för helhetsupplevelsen i rummet är inte antalet skuggor utan deras relationer sinsemellan och till rummet.
7. Rumsorganisation
Hur huskroppen är gestaltad inuti, hur rummen är placerade sinsemellan och hur det uppstår en relation rummen emellan avser Nylander med Rumsorganisation. Inom denna
sammansättning av rum ska finnas möjlighet att finna ett eget revir, en plats för avskildhet såväl som för gemenskap (Nylander, s. 75-78). På ett bibliotek kan detta innebära läseplatser eller studieplatser, placerade i enskildhet.
4.2 Om färg, ljud, luft och ljus
Självklarheter och livsnödvändigheter som luften som omger oss, ljuset och ljuden såväl som färgerna är faktorer som vi ibland kanske tar för givna och underskattar. De är dock en del av upplevelsen och formar besökarens helhetsintryck. Även doft kan tyckas höra hemma här.
Men då detta är ett så stort ämne i sig har vi valt att inte ta med det, liksom att vi inte heller tagit med känsel. Under intervjuerna återkom respondenterna vid ett flertal tillfällen till hur viktig såväl belysning som färgsättning var för helhetsupplevelsen av biblioteket.
4.2.1 Färg
Det finns många olika uppfattningar om hur och i vilken utsträckning färger påverkar oss människor. Dessa uppfattningar skiljer sig åt på många sätt och undersökningar har gett olika resultat, men studier vid arkitekthögskolan i Lund har visat att färgsättningen av rum faktiskt har inverkan på de människor som vistas där (Küller 1995, s. 11).
Färginformation var förmodligen mycket viktig för våra förfäder menar Lars Sivik, forskare i miljöpsykologi, (1995, s. 36) och detta kan vara en förklaring till varför färger ofta så starkt kopplas ihop med känslor. Enligt Sivik (1995, s. 37) visar flera undersökningar med både antropologiska och allmänpsykologiska utgångspunkter hur likartat människor reagerar inför färger över hela världen. Han menar att det kan räcka med teorier om inlärning och
associationer för att förklara färgers starka betydelse för människan, vi har levt med färger som varnar, och färger som signalerar ätbart, i många generationer. Rikard Küller (1995, s.
119) har en litet annan syn på människans förhållande till färg. Han menar att färgupplevelsen styrs både av biologiska, kulturella och individuella aspekter. Människans utveckling har lämnat en gemensam erfarenhet i arv som präglar hur vi reagerar bland annat på färger. Detta stämmer med Siviks resonemang, men Küller menar vidare att kulturer och grupper kan ha sina egna färgtraditioner, då vissa färger och mönster ständigt förekommer i ett bestämt sammanhang. Dessa sammanhang framkallar då inlärda reaktioner på färgerna. Slutligen har den enskilda individen sina privata erfarenheter som kopplas till färger.
Küller skriver i boken Svensk miljöpsykologi (2005) om icke-visuella effekter som ljus och färg har på människor. Det finns en del teorier om färgens inverkan på hjärnans aktivitet. Det har visat sig vara väldigt individuellt, men några generella regler kan ändå urskiljas. Allmänt verkar det som om färger ökar stimulansen i hjärnan jämfört med enbart gråtoner (Küller
2005, s. 94). Experiment har också visat på skillnader mellan varma och kalla färgers inverkan. Varma färger, i synnerhet starka röda, verkar mer väckande och stimulerande än kalla (Küller 2005). K. G. Nilson (2004), professor i konsthistoria, nämner till och med att rött ljus vid undersökningar visat sig höja blodtrycket medan blått ljus haft motsatt verkan. Küller (1995) beskriver också flera olika experiment som försökt fastställa huruvida blågröna färger känns kallare än rödgula. Resultaten av experimenten visade att färgerna inte hade någon betydelse för om ett rum upplevdes som varmt eller kallt rent temperaturmässigt. Däremot svarade människor gärna att färger ger associationer till värme och kyla, så rent intellektuellt upplevs en skillnad. Küller (2005) menar att det kan vara lämpligt att använda väckande färger i miljöer som annars tenderar att vara monotona med risk för understimulering, medan kalla färger kan användas där man vill uppnå en lugnande effekt. Studier visar dock att arbetsprestationer i miljöer med olika färger mer beror på personernas sinnesstämning och andra faktorer runt omkring, än på färgsättning. Men färgerna kan förstärka olika
sinnesstämningar som till exempel stress hos personer som redan känner sig oroliga (Küller 2005, s. 95). I ett bibliotek skulle en väckande färg kunna användas i biblioteksmiljön för att dra uppmärksamheten till sig, till exempel på informationsdisken.
Det finns även en del teorier om skillnader mellan mörka och ljusa färger. Sivik (1995) menar att generellt anses ljusa och starka färger gladare än mörka färger med mycket svart i. Vad som däremot anses vackert respektive fult är mer föränderligt beroende bland annat på modet.
Küller (1995) visade i undersökningar i början av sjuttiotalet att rum med ljusa väggar upplevdes som mer öppna än rum med mörka väggar. De kom också fram till att generellt upplevdes ljusa rum som större än mörka rum. Det måste dock påpekas att ett antal personer upplevde det motsatta. Det har gjorts många undersökningar om färgens betydelse för rum.
Küller (1995) menar att dessa undersökningar är användbara för färgsättare av offentliga miljöer. Men, fortsätter Küller, de ger förstås inga allmängiltiga svar på hur rum ska färgsättas för att upplevas på ett visst sätt.
Trots att människor reagerar olika på färger och ljustyper finns det enligt Küller (2005) några generella regler som stämmer för de flesta och som man kan ta hänsyn till vid färg- och ljussättning av offentliga miljöer. Eftersom ljuset naturligt kommer uppifrån bör taket vara ljusare än väggarna, som i sin tur bör vara ljusare än golvet. K. G. Nilson menar däremot att i traditionell färgsättning av interiörer görs detta, men han anser att ”den estetiska
användningen behöver inte spegla nedärvda mönster” (Nilson 2004, s. 81). Det är också viktigt att det är ljust i hela rummet och inte bara i det centrala synfältet. Om färger i
offentliga miljöer menar Küller att alltför starka färger, kontraster och mönster bör undvikas.
Han menar att sådana kombinationer kan överaktivera det visuella nervsystemet och i extrema fall ge upphov till yrsel eller helt enkelt ta för stor uppmärksamhet. Nilson (2004) förklarar att färger kan upplevas som mer eller mindre aktiva. Ju mer vitt som blandas i desto passivare blir färgen. Han påpekar att aktiva färger ibland kan verka påträngande och kännas mer närliggande än passiva.
4.2.2 Ljud
Även ljudmiljön är viktig i offentliga lokaler som bibliotek. Statens Kulturråd (1981, s. 110- 111) förklarar att det måste finnas delar i biblioteket där det går att vara ostörd, både för barn och för vuxna. Det finns många bulleralstrare förutom människor; trafiken utanför,
ventilationsanläggningar och stegljud, även från andra våningar, kan vara störande. Det är viktigt att ljudet dämpas så nära källan som möjligt menar Statens Kulturråd. Detta kan åstadkommas genom ljuddämpande golv eller absorberande material i väggar och tak.
4.2.3 Luft
Både människor och böcker mår bra när luften håller lagom temperatur och fuktighet.
Fuktigheten har enligt Statens Kulturråd (1981, s. 111) stor betydelse för böckernas hållbarhet, vid för torr luft blir pappret sprött och detsamma kan sägas gälla människors slemhinnor. Låg luftfuktighet kan också ge problem med statisk elektricitet. Beroende på hur friskluftsintagen fungerar kan det finnas risk för drag på olika ställen i lokalen. Statens Kulturråd menar att detta i kombination med drag från ytterdörrar kan skapa obehag i ogynnsamma fall.
4.2.4 Ljus
Bra belysning är en viktig sida i ett offentligt rum och inte minst i ett bibliotek. Men vad är då bra belysning? Belysningen i en miljö spelar en avgörande roll för rumsuppfattningen och ger även möjlighet att betona rummens eller avdelningarnas olika funktioner. Enligt Statens Kulturråd (1981, s. 117) spelar både ljusnivå och ljusfördelning roll för hur upplevelsen av rummet blir. Starkare belysning ger inte nödvändigtvis bättre ljus. Ett starkt och alltför jämnt upplyst rum kan tvärtom upplevas som flackt och tråkigt då skuggor i stort sett saknas. Även Cohen och Cohen (1979) skriver om detta, de menar att biblioteket bäst ljussätts genom
”lighting for events” (s. 132), det vill säga att belysa efter vilka aktiviteter som ska
förekomma i utrymmet. Upplevelsen av ett rum blir behagligare, beskrivs i Statens Kulturråds skrift, om ljuset medverkar till att framhäva intressanta delar och underordna andra (1981 s.177). I ett bibliotek skulle detta kunna vara att läsplatser finns placerade längs med väggar med fönster så att besökaren kan sitta i dagsljuset eller att bokhyllorna är bättre belysta än rummet som helhet.
Igor Knez skriver om ljusets psykologiska inverkan på människor i boken ”Svensk miljöpsykologi” (2005). Forskningen idag är inte entydig. Det har forskats kring olika ljusmiljöer både vad gäller påverkan på människor i olika åldrar och kön, men man har inte med säkerhet kunnat fastställa några tendenser till vilken ljusmiljö som är bäst. Knez (2005) menar att forskare däremot kommit fram till att ljuset förutom att påverka synen också har en icke-visuell inverkan på människan. Ljuset anses enligt Knez (2005 s. 80) inverka på våra emotionella och kognitiva processer, men han går inte närmare in på hur.
Eftersom de flesta människor i vårt land tillbringar det mesta av sin vakna tid inomhus är belysningen i offentliga lokaler och arbetslokaler viktig att ta hänsyn till. Glödlampan med varmt ljus är fortfarande vanligast i hemmiljön, men lysröret är vanligast på arbetsplatser och i offentliga miljöer. Det finns flera undersökningar om lysrörens påverkan på människor, bland annat vad gäller lysrör med och utan flimmer. Studier visar att personer som är flimmerkänsliga reagerar med stress då de arbetar i skenet av lysrör som flimrar, trots att flimret inte är synligt för ögat (Küller 2005, s. 96).
Något annat som enligt Küller bör beaktas till exempel i miljöer med bildskärmar är att blicken automatiskt dras till ljuspunkter om man befinner sig i en lokal med dålig
allmänbelysning. Detta kan leda till synstress genom att blicken ständigt dras till ljuskällor i periferin av synfältet (2005 s. 86). Flera av dessa infallsvinklar är viktiga med tanke på hur läs-, studie-, datorplatser eller tidningsrum, låne- och informationsdiskar belyses.
5. Metod
I vår uppsats studerar vi hur personalen med miljön som redskap tillgängliggör biblioteket och vilka medel de använder sig av. Utifrån vårt perspektiv uppfattar vi tillgängliggörandet av rummet som en del av förmedlingsarbetet. En konsekvens av ett biblioteksbesök kan vara att man vill återvända. En annan kan vara att besökaren väljer att inte göra det. Vi tror att det är fler faktorer än de som vanligtvis diskuteras, som avgör utfallet. Upplevelsen av rummet är en av dessa.
Vår undersökning bygger i första hand på intervjuer med personal, bibliotekschef och arkitekt. En annan del av vårt undersökningsmaterial består av observationer av låntagare.
Dessutom har vi valt att använda oss själva som studieobjekt genom att utföra upplevelsestudier av biblioteket.
Med hjälp av en kvalitativ metod, skriver Karin Widerberg (2002) kan forskaren belysa en företeelse samt klargöra ett fenomens innebörd eller mening. Vi uppfattar det som att just en kvalitativ undersökning kan passa i vårt fall för att nå fram till de osynliga egenskaper som vi vill studera. Widerberg skriver vidare att vid en kvalitativ metod kan forskaren använda sig själv och författaren uttrycker att kvalitativ forskning: ”är en chans att lära sig något om sig själv och andra” (s. 31). En annan fördel med valet av denna typ av metod är att man kan kombinera olika metoder och tekniker samt anpassa den efter den situation som råder
(Widerberg, s. 128). Pål Repstad, professor i Religionssociologi, skriver att ”om man vill ha insikter om det grundläggande eller det särpräglade i en viss miljö, inte minst hur något konkret har utvecklats över en tid - utan att bry sig om hur ofta det förekommer eller hur vanligt det är - får man lov att använda sig av observation och kvalitativa intervjuer” (1993 s.
15). Genom kvalitativa studier ges forskaren möjlighet att ”förstå konkreta lokala skeenden”, fortsätter Repstad (1993 s. 15). Vi ska i vår studie försöka att belysa hur situationen ser ut inom en bestämd miljö – ett bibliotek.
I praktiken inleddes vår undersökning med litteraturstudier i såväl biblioteks- och informationsvetenskap som i angränsande ämne. Därefter studerade vi olika dokument framställda under byggnationen av det utvalda biblioteket. Vi har studerat kommunala protokoll, vissa arkitekthandlingar, tidningsurklipp samt annat material. Genom detta underlag har vi införskaffat fakta för att underlätta och vara väl förbereda inför intervjuerna.
Dessa dokument har även gett oss bakgrund till varför och under vilka omständigheter samt förutsättningar som biblioteket planerades och byggdes. Vi kommer att redogöra mer
ingående för några av dessa dokument i avsnitt 6.1. För att bekanta oss med biblioteksrummet på Eslövs Stadsbibliotek utförde vi därefter upplevelsestudierna. Som nästa steg utförde vi nio observationer av 20 låntagare per gång innan vi slutligen utförde intervjuer med såväl
bibliotekets anställda som bibliotekschef och arkitekt. Nedan kommer vi att gå igenom vårt val av metoder. Vi följer då inte den kronologiska följden av undersökningen utan vi inleder med att presentera vår huvudmetod intervju, följd av observation och upplevelsestudie.
5.1 Fenomenografi som metod
Vi har valt att använda fenomenografi som metod för att analysera vårt intervjumaterial. Valet var inte självklart, det finns som bekant flera text- och innehållsanalytiska metoder att välja mellan, liksom diskursanalytiska. Anledningen till att vi slutligen valde fenomenografi var att metoden ger oss möjligheter att studera uppfattningar samt belysa vilka variationer som finns inom respondentgruppen. Metoden ger oss dessutom möjlighet att studera hur olika personer
resonerar kring sina upplevelser av miljön med tanke på tillgänglighet. En annan anledning till vårt val att är att metoden är etablerad inom biblioteks- och informationsvetenskap.
Fenomenografin innehåller teoretiska antaganden om människans förhållande till sin omvärld.
Forskningsobjektet i detta fall är ett så kallat andra ordningens perspektiv, det vill säga hur omvärlden ter sig för människor, eller människans sätt att erfara ett visst fenomen i
omvärlden. Målet är att beskriva hur andra personer uppfattar olika aspekter av verkligheten, förklarar professor i pedagogik, Michael Uljens (1989, s. 13). Filosofie doktor Staffan Larsson förklarar andra ordningens perspektiv i all enkelhet som hur någon upplever något, hur något ter sig för någon (1986, s. 12).
Louise Limberg använde ett fenomenografiskt perspektiv i sin avhandling. Hon beskrev fenomenografi så här: ”Fenomenografins essens är en utforskning av människors
uppfattningar av olika fenomen, så som de beskrivs av dem som upplever, förstår eller erfar dessa fenomen” (2001 s. 88). Som forskare ska man sålunda, försöka att fånga upp de inre sammanhang och samband som finns mellan en persons olika påståenden för att beskriva uppfattningar och kategorier av uppfattningar efter bästa förmåga (2001 s. 88). Limberg förklarar att fenomenografi ”syftar till att beskriva erfarenheten så som någon erfar den genom att försöka betrakta den med undersökningspersonerna” (2001, s. 88).
Vår undersökning handlar om hur personal, chef och arkitekt planerar och resonerar kring biblioteksrummet sett ur ett perspektiv av tillgänglighet. Det empiriska underlaget är främst intervjuerna. Vår strävan är att beskriva de skilda sätt på vilka biblioteksrummet framträder för de olika personerna. Vi vill komma åt variationerna men också likheterna i
uppfattningarna om rummet och dess inverkan på förmedlingsarbetet. Larsson förklarar att med hjälp av fenomenografi söker forskaren beskriva hur fenomen i omvärlden uppfattas av människor. En konsekvens av detta är att forskaren beskriver hur något framstår för dessa människor och inte hur något faktiskt är (1986 s. 13).
Ett grundantagande inom fenomenografisk forskning är att det är möjligt att beskriva människors uppfattningar av eller sätt att erfara ett fenomen genom ett begränsat antal kategorier. Kategorierna är bundna till det unika innehåll som beskrivs och de representerar de olika sätt att uppfatta fenomenet som framkommit i intervjuerna. Forskningsintresset riktas lika mycket mot den erfarande människan som mot det fenomen som erfars (Larsson 1986, s.
22).
Vårt analysarbete syftar till att skapa kategorier av personalens, chefens och arkitektens syn på biblioteksrummet i förhållande till förmedlingsarbetet/tillgängliggörandet. Kategorierna har växt fram genom kontinuerliga och upprepade jämförelser mellan intervjusvaren.
Jämförelsen har gjorts mellan uppfattningar, inte mellan individerna. Att göra jämförelser för att söka likheter och skillnader i ett empiriskt material är karaktäristiskt för kvalitativ analys skriver Limberg (2001 s. 101).
Vårt mål med analysen har inte varit att den ska leda fram till några generella antaganden som kan verifieras av andra forskare vid andra tillfällen utan den handlar om den specifika
situationen på Eslövs stadsbibliotek. Därför har det varit extra viktigt att vi har varit tydliga i vår väg från empiriskt material till analys och resultat. Vi har i varje steg av tolkning och analys redovisat så tydligt som möjligt för hur vi har gått till väga och resonerat.
