Slutsatser - MI som en flexibel och mångfacetterad metod: En kvalitativ intervjustudie om socia

Det som framkommer i ovanstående teman pekar sammantaget mot att MI upplevs av studiedeltagarna vara en flexibel och mångfacetterad arbetsmetod vid relationsvåld. MI beskrivs av studiedeltagarna vara ett frekvent inslag i arbetet och användbart i hög utsträckning. Centralt är även att MI upplevs vara en användbar och lättapplicerad metod inom relationsvåld, bland annat för att det erbjuder den professionella ett sätt att tala med klienter, skapa allians samt handskas med svåra situationer. Utifrån vår tolkning av

intervjusvaren har MI flera meningserbjudanden och positiva fördelar. Ett exempel på detta är hur lärandet om MI kan ses som ett meningserbjudande i sig eftersom det möjliggör känslan av att MI erbjuder ett konstant lärande, att användandet av metoden är berikande på ett personligt och professionellt plan samt att det finns möjlighet att påverka sin egen MI-utveckling.

Vidare upplever socialsekreterarna att de praktiskt använder MI i förhållande till vad som passar de själva men också i förhållande till vad vi valt att kalla för kontextuella

omständigheter. Med detta menas att intervjupersonernas upplevelse inte bara är att den egna användningen skiljer sig från andra kollegors användning utan att de också anpassar

metodanvändning i förhållande till differentierande klienter och situationer. Detta tolkar vi som uttryck för metodens flexibilitet samt mångsidighet eftersom den kan anpassas på flera sätt. MI:s flexibilitet kan också ses som möjlig förklaring till att metoden upplevs vara

användbar i en hög utsträckning. Då metoden möjliggör att delar av den kan plockas in utifrån

vad som är lämpligt i olika samtal kan den nästan alltid, om inte jämnt, närvara i någon form i ett samtal.

7 Diskussion

Studiens frågeställningar har besvarats genom att sju halvstrukturerade intervjuer genomförts med socialsekreterare inom relationsvåld och MI. Datan har använts som underlag för en tematisk analys där teorin om meningserbjudanden på ett unikt sätt fungerat som ett analysverktyg. Studiens huvudsakliga resultat är att MI upplevs som en flexibel och mångfacetterad arbetsmetod för socialsekreterare inom relationsvåld. Resultatet har nåtts genom att studiens tre centrala delresultat summerats; att lärandet som MI är förenat med är ett meningserbjudande i sig, att metoden upplevs som användbar i arbetet med relationsvåld samt att MI appliceras partiellt i relation till kontextuella omständigheter. Studiedeltagarna upplever MI som en lättapplicerad metod som utgör ett frekvent inslag i deras arbete och utifrån vår tolkning av intervjusvaren har MI även flera meningserbjudanden som uppfattas som positiva fördelar för studiedeltagarna. Socialsekreterarna uttalar även att de inte bara praktisk använder MI i relation till vad som passar dem själva utan också i förhållande till kontextuella omständigheter.

Studiens främsta begränsning menar vi är att den omfattar socialsekreterare som enbart är verksamma på tre socialkontor, varav fyra av sju inom en och samma stadsdel. Det hade varit att föredra att studiedeltagare från fler socialkontor samt andra delar av landet hade varit inkluderade i studien för att få större kännedom om hur MI upplevs av svenska

socialsekreterare inom relationsvåld. Åldersmässigt anser vi dock att studien har en relativt god spridning. Att samtliga deltagare är kvinnor och enbart en av dem har praktisk erfarenhet av att arbeta med våldsutövare gör dock studieresultaten snävare, därför kan vissa perspektiv gått studien förbi. Hållas i åtanke kan dock att studiedeltagarnas könsfördelning liknar hur det ser ut inom socialtjänstens relationsvåldsteam generellt.

Våra resultat tyder på att socialsekreterare som använder MI i arbetet med relationsvåld bland annat upplever att MI är användbart då det är ett sätt att bygga allians med klienten. Detta överensstämmer med Burke et al.:s (2010) argument om att MI är applicerbart inom denna

kontext eftersom det främjar relationsskapandet. Watson (2011) lyfter dock att MI inte är någon universallösning, vilket också yttras av en av våra studiedeltagare och som kan sägas stå i kontrast till de annars stora delar positiva uttalanden om metoden. Vidare visar våra resultat att MI upplevs vara ett bra sätt att motivera klienter på, vilket stämmer överens med den mer evidenssökande forskningen som både har antytt att MI kan motivera våldsutsatta (Hughes & Rasmussen, 2010; Rasmussen et al., 2008) och våldsutövare (McMurran, 2009) till förändring. Ett annat viktigt resultat vår studie pekar på är MI:s flexibilitet, vilket går i linje med Björks artikel (2013) som tidigare uppgett att en förklaring till MI:s popularitet ligger just i dess fluiditet.

En risk som tidigare forskning lyft fram att MI är förenad med är att ansvaret för våldet läggs över på den våldsutsatta (Lauri, 2019) vilket vi dock inte funnit några indikationer för i denna studie. Det går dock att problematisera ifall den stora överrepresentationen av arbete med våldsutsatta, och inte med våldsutövare, bland våra studiedeltagare kan ses som att ansvaret omedvetet riskerar att läggas på de våldsutsatta. Detta utifrån tanken att då det är dessa som med hjälp av MI ska motiveras till förändring riskerar ansvaret att flyttas från våldsutövaren.

Det blir upp till den våldsutsatta att ta sig från våldsutövaren och inte upp till våldsutövaren att sluta utöva våldet.

Den kunskap vår studie framförallt bidrar med är att det tycks vara lämpligt att använda MI inom socialtjänstens arbete med relationsvåld vilket implicerar att MI kan vara en metod som är värd för socialtjänstens relationsvåldsteam att prova, eller fortsätta arbeta med. Som tidigare litteratur framhållit krävs dock stor kompetens för att arbeta med relationsvåld (Enander, 2014) vilket gör att vi inte på något sätt menar att MI är den enda nödvändiga kunskapen. Dessutom har tidigare forskning framhållit att det finns anledning till att ha ett kritiskt förhållningssätt till MI (Lauri, 2019) varvid vi menar att våra studieresultat bör behandlas med försiktighet.

Med tanke på att socialtjänsten har ett särskilt ansvar för gruppen våldsutsatta och även bör stödja våldsutövare får studiens resultat ändå ses som relevant då den gett större insikt i hur socialsekreterare upplever en av alla möjliga metoder som kan användas inom arbetet med relationsvåld. Studien aktualiserar dock behovet av ytterligare kvalitativ forskning som undersöker detta med fler respondenter från fler delar av landet för att eventuellt kunna öka resultatets generaliserbarhet. Det är även önskvärt att kvantitativ forskning tillförs fältet, då

detta skulle göra att forskningsfrågan angrips med en annan metod och att ett mer representativt urval ur en statistisk bemärkelse skulle kunna användas.

8 Referenser

Arkowitz, H. & Westra, H. A. (2009). Introduction to the special series on motivational interviewing and psychotherapy. Journal of Clinical Psychology, 65(11), 1149–1155.

DOI:10.1002/jclp.20640

Björk, A. (2013). Stabilizing a fluid intervention: The development of Motivational Interviewing, 1983–2013. Addiction Research and Theory, 22(4), 313–324.

DOI:10.3109/16066359.2013.845174

Björk, A. (2015). Evidence, fidelity, and organisational rationales: Multiple uses of

Motivational Interviewing in a social services agency. Evidence and Policy: A Journal of Research, Debate and Practice, 12(1), 53–71.

DOI:10.1332/174426415X14358305421172

Brottsförebyggande rådet. (2019). Våld i nära relationer. Hämtad 2019-10-24 från

https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-i-nara-relationer.html

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber.

Burke, P., Chapman, C., Hohman, M., Manthey, T., Slack, K., Stout, D. D. & Yahne, C.

(2010). Guiding as Practice: Motivational Interviewing and Trauma-Informed Work With Survivors of Intimate Partner Violence. Partner abuse, 1(1), 92-105.

DOI:10.1891/1946–6560.1.1.92

Enander, V. (2014). Socialtjänstens ansvar. I G. Heimer, A. Björck & C. Kunosson (red.), Våldsutsatta kvinnor - samhällets ansvar (s. 153–180). Lund: Studentlitteratur.

Farbring, C. Å. & Rollnick, S. (2015). MI för praktiker : stöd och vägledning för motiverande samtal. Stockholm: Natur & Kultur Akademisk.

Fejes, A. & Thornberg, R. (red.) (2019). Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber.

Gibson, J. J. (1986). The ecological approach to visual perception. New York: Taylor &

Francis Group.

Hughes M. J. & Rasmussen, L. A. (2010). The Utility of Motivational Interviewing in Domestic Violence Shelters: A Qualitative Exploration. Journal of Aggression, Maltreatment & Trauma, 19(3), 300–322, DOI:10.1080/10926771003705213 Hutchby, I. (2001). Technologies, Texts and Affordances. Sociology, 35(2), 441–456,

DOI:10.1177/S0038038501000219

Kistenmacher, B. R. & Weiss, R. L. (2008). Motivational Interviewing as a Mechanism for Change in Men Who Batter: A Randomized Controlled Trial. Violence and Victims, 23(5), 558–570, DOI:10.1891/0886-6708.23.5.558

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:

Studentlitteratur.

Lauri, M. (2019). Motivational Interviewing as Governmentality: Shaping Victims of Men’s Violence into Responsible Subjects? NORA - Nordic Journal of Feminist and Gender Research, 27(2), 112–124, DOI:10.1080/08038740.2019.1588374

Lindgren, S. (2014a). Kvalitativ analys. I M. Hjerm, S. Lindgren & M. Nilsson (red.), Introduktion till samhällsvetenskaplig analys (s. 29–43). Malmö: Gleerups.

Lindgren, S. (2014b). Kodning. I M. Hjerm, S. Lindgren & M. Nilsson (red.), Introduktion till samhällsvetenskaplig analys (s. 45–61). Malmö: Gleerups.

McMurran, M. (2009). Motivational interviewing with offenders: A systematic review. Legal and Criminological Psychology, 14(2009), 83–100. DOI:10.1348/135532508X278326 Miller, W. R. (1983). Motivational Interviewing with Problem Drinkers. Behavioural

Psychotherapy, 11(2), 147–172. DOI:10.1017/S0141347300006583

Musser, P. H. & Murphy, C. M. (2009). Motivational Interviewing With Perpetrators of Intimate Partner Abuse. Journal of clinical psychology: In session, 65(11), 1218-1231.

DOI:10.1002/jclp.20642

Nilsson, M. (2014). Att samla in kvalitativa data - halvstrukturerade intervjuer. I M. Hjerm, S.

Lindgren & M. Nilsson (red.), Introduktion till samhällsvetenskaplig analys (s. 149–

165). Malmö: Gleerups.

Ortiz, L. (2014). Motiverande samtal i arbete med våld i nära relationer (2 uppl.). Stockholm:

Gothia Fortbildning.

Rasmussen, L. A., Hughes M. J. & Murray C. A. (2008). Applying Motivational Interviewing in a Domestic Violence Shelter: A Pilot Study Evaluating the Training of Shelter Staff. Journal of Aggression, Maltreatment & Trauma, 17(3), 296-319.

DOI:10.1080/10926770802402980

Rollnick, S. & Miller, W. R. (1995). What is Motivational Interviewing? Behavioural and Cognitive Psychotherapy, 23(4), 325–334. Hämtad 2020-01-11 från

http://search.ebscohost.com.ezp.sub.su.se/login.aspx?direct=true&db=edsbl&AN=RN 000895155&site=eds-live&scope=site

Rollnick, S. & Miller, W. R. (2013). Motiverande samtal: Att hjälpa människor till förändring. Stockholm: Natur & Kultur.

Rosenqvist, D. (2014). Att möta våldsutövaren. I L. Ortiz (red.), Motiverande samtal i arbete med våld i nära relationer (s. 95–116). Stockholm: Gothia Fortbildning.

Rubak, S., Sandbæk, A., Lauritzen, T. & Christensen, B. (2005). Motivational interviewing: a systematic review and meta-analysis. British Journal of General Practice, 55(2005), 305–312. Hämtad 2020-01-11 från:

https://www.researchgate.net/publication/7911433_Motivational_Interviewing_A_sys tematic_review_and_meta-analysis

Saftlas, A. F., Harland, K. K., Wallis, A. B., Cavanaugh, J., Dickey, P. & Peek-Asa, C.

(2014). Motivational interviewing and intimate partner violence: a randomized trial.

Annals of Epidemiology. 24(2014), 144–150. DOI:10.1016/j.annepidem.2013.10.006 Socialstyrelsen. (2019a). Metodguiden. Hämtad 2019-12-19 från

https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/

Socialstyrelsen. (2019b). MI (Motiverande samtal). Hämtad 2019-12-19 från https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/metodguiden/

Socialstyrelsen. (2019c). Våld i nära relationer. Hämtad 2019-10-24 från

https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/vald-och-brott/vald-i-nara-relationer/

Socialstyrelsen. (2019d). Att arbeta evidensbaserat. Hämtad 2019-11-20 från

https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/arbeta-evidensbaserat/

Socialtjänstlag (SFS 2001:453). Hämtad 2019-10-27 från

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453

Soleymani, S., Britt, E. & Wallace-Bell, M. (2018). Motivational interviewing for enhancing engagement in Intimate Partner Violence (IPV) treatment: A review of the literature.

Aggression and violent behavior, 40(2018), 119–127. DOI:10.1016/j.avb.2018.05.005 Wahab, S. (2005). Motivational Interviewing Holds Potential for Practice with Survivors of

Domestic Violence. Areté, 29(2), 11–22. Beställd via

https://sub.su.se/form/bestallning?genre=article (för studerande på Stockholms universitet)

Watson, J. (2011). Resistance is futile? Exploring the potential of motivational interviewing.

Journal of Social Work Practice, 25(4), 465–479.

DOI:10.1080/02650533.2011.626653

Weir, B. W., O’Brien, K., Bard, R. S., Casciato, C. J, Maher, J. E., Dent, C. W., Dougherty, J.

A. & Stark, M. J. (2008). Reducing HIV and Partner Violence Risk Among Women with Criminal Justice System Involvement: A Randomized Controlled Trial of Two Motivational Interviewing-based Interventions. AIDS Behav, 13(2008), 509–522.

DOI:10.1007/s10461-008-9422-0

Widerberg, K. (2002). Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur.

Woodin, E. M. & O’Leary, K. D. (2010). A Brief Motivational Intervention for Physically Aggressive Dating Couples. Prev Sci, 11(2010), 371–383. DOI:10.1007/s11121-010-0176-3

Zalmanowitz, S. J., Babins-Wagner, R., Rodger, S., Corbett, B. A. & Leschied, A. (2013).

The Association of Readiness to Change and Motivational Interviewing with Treatment Outcomes in Males involved in Domestic Violence Group Therapy.

Journal of Interpersonal Violence, 28(5) 956–974. DOI:10.1177/0886260512459381

9 Bilagor

In document MI som en flexibel och mångfacetterad metod: En kvalitativ intervjustudie om socialsekreterares upplevelse av att tillämpa MI på relationsvåld (Page 43-52)