T1: Lärandet om MI som ett meningserbjudande i sig

T1 kastar ljus på sådana upplevelser som intervjupersonerna i vår datainsamling upprepande beskriver att MI:s lärandeprocess erbjuder dem i arbetet med relationsvåld. Dessa är att MI erbjuder upplevelsen av ett konstant lärande, att den professionella uppfattar ett eget ansvar

30

för sin MI-utveckling samt att MI upplevs som berikande på ett personlig plan. Sammantaget är det ett överraskande resultat att intervjupersonerna ger uttryck för att MI:s lärandeprocess är så utvecklande. Detta har vi tolkat som att MI:s lärande är ett meningserbjudande i sig vilket vi också kopplar till lärandeaspekten teoretiskt sett. Koppling görs även till den funktionella aspekten.

Inom ramen för T1 uppger flera intervjupersoner (IP) att det finns mycket att lära inom MI.

Samtliga uttrycker även att de ser förbättringspotential hos sig själva vilket gör att metoden enligt vår tolkning tycks erbjuda upplevelsen av ett konstant lärande för den professionella inom arbetet med relationsvåld. En passage från IP 4:s intervju exemplifierar detta. Kort innan IP 4:s följande uttalande görs har hon uttryckt att hon upplever sin egen erfarenhet av MI som en elva på en skala ett till tio, där ett står för låg självupplevd erfarenhet och tio för en hög erfarenhet. IP 4:s höga skattning av erfarenhet hos sig själv kan ses som förståelig utifrån att hon bland annat har erfarenhet i att lära andra att koda MI-samtal och att hon har utbildat socialtjänsten under fler år i just att praktisera MI. På samtalsledarens fråga om hennes sammantagna syn på MI svarar hon att:

[...] så att generellt sätt så tycker jag att, jag har hållit på med MI i snart tio år och ju mer jag lär mig metoden, desto mer vill jag lära mig, desto mer erfarenhet vill jag ha.

För det är så himla, himla, himla komplext och stort och kul. Man blir aldrig färdig.

Punkt liksom.

Citatet kan tolkas som att MI erbjuder ett outsinligt lärande för IP 4 vilket fortsätter att

stimulera hennes lärande trots att hon har lång och gedigen erfarenhet av metoden. IP 2 och IP 5 resonerar på ett liknande sätt. Även deras erfarenhet av MI får uppfattas som hög i och med att de deltagit i nio heldags MI-utbildning, är MI-coacher och fortlöpande handleder kollegor i metoden på arbetstid. IP 2 uttrycker att hon inte tror att det går att bli fullärd inom metoden samt att:

[...] man kan ju liksom bli mycket mer erfaren men man kan ju aldrig bli fullärd, tänker jag, med någonting som handlar om att, när man jobbar med människor. För det är ju…varje ny person är ju och en ny relation, en ny relation som man hela tiden måste skapa på något sätt.

31

Citatet tolkas av oss som att IP 2 varken anser att det går att bli fullärd i MI generellt eller inom egentligen något jobb som handlar om att bemöta människor. Att MI har

meningserbjudandet upplevelsen av ett konstant lärande är utifrån denna förståelse inte unikt för MI. Att det ändå tycks ligga något i att MI möjliggör ett ändlöst lärande tycker vi framgår då fler intervjusvar presenteras. IP 5 säger exempelvis att MI är något som man alltid kan utvecklas med. På frågan hur erfaren IP 7 upplever att hon är inom MI ges vidare svaret att:

Oj, man kan ju alltid blir bättre men jag upplever nog...jag använder MI ganska mycket.

Men jag gör det kanske inte enligt skolboken alltid utan det blir ju lite beroende på vad som passar i rummet. Så att en åtta kanske?

IP 7 är certifierad MI-coach och har gått utbildningar med fokus på MI som både generell metod och som användbar inom specifikt relationsvåld. Under intervjun framkommer att hon använt MI sedan metoden var i sin linda och presenterades som ny i Sverige. Också hon upplever att mer finns att lära inom MI och relationsvåld och uppger bland annat att hon skulle vilja ha mer kunskap om att använda MI i relation till våldsutövande klienter.

Tolkningen av MI som ett konstant lärande skulle dock också kunna ses som att MI hindrar den professionella från att uppleva sig som fullärd trots lång erfarenhet. Detta kopplar vi även samman med att av flera intervjupersoner uttrycker att de använder delar av MI i sina samtal snarare än att de applicerar hela metoden. Men intervjupersonerna lyfter även fram positiva saker med det konstanta lärandet av MI, som när IP 1 berättar att hon upplever det som att hon utvecklas i sin samtalsstil kontinuerligt och att MI får henne att utvecklas professionellt:

[...] att det är okej att plocka delar och hitta sitt eget sätt, vilket är det roliga med MI.

Jag tror att jag, ju mer man använder det, ju närmare kommer man till att hitta nån slags stil eller egen MI-profil.

Intervjusvaren kan sammanlänkas MI:s funktionella aspekt av ett meningserbjudande

(Hutchby, 2001), det vill säga vilka aktiviteter den sociala teknologin MI öppnar upp för eller hindrar för en individ samt vilka möjligheter som finns förenade med teknologins tänkbara handlingar. Utifrån intervjusvaren tolkar vi att intervjupersonerna upplever att MI rent

funktionellt inte kan erbjuda dem som professionella känslan att vara fullärd, vilket i sig dock inte tycks vara något som avskräcker från att använda metoden utan snarare något som stimulerar till att fortsätta arbete med den. En möjlig förklaring till detta kan var den IP 2

32

uppger om att man aldrig kan blir fullärd när man arbetar med människor eftersom det hela tiden innebär möten med nya personer. Utifrån den lärande aspekten av MI:s

meningserbjudande behöver man då ta hänsyn till de sociala regler som omringar ett möte och som kan skifta beroende på vem klienten är. Detta kopplar vi samman med det Hutchby (2001) uppger är en del av ett meningserbjudandes lärande aspekt, att kunna de sociala regler som aktualiseras vid användningen av en social teknologi.

I anslutning till läroprocessen uppger flera respondenter att deltagande i MI-grupper har varit utvecklande för deras MI-användning. Intervjupersonerna som lyfter fram MI-grupper beskriver dem som ett tillfälle att öva praktiskt på MI-strategier och samtala om dem med kollegor. Detta tolkar vi som att stöd från andra upplevs som betydelsefullt i det egna MI-lärandet och därmed också är något MI bjuder in till. Dock beskrivs MI-grupperna främst vara bra för att de påbörjar en tankeprocess hos den professionella och som hen tar med i sina klientmöten och utvecklar vidare på egen hand. Då ett par av intervjupersonerna betonar just sitt eget ansvar att reflektera över sitt MI-användande för att utvecklas inom metoden tolkar vi det som att MI upplevs vara förenat med eget ansvar i lärandet. Detta kan exempelvis ses i att IP 5 i samband med att hon beskriver hur hon värdesätter arbetsplatsens MI-grupper ändå upplever att:

[...] man behöver jobba ganska mycket själv och påminna sig själv om att använda MI.

Men att man ibland kanske också behöver strukturer för det, hur ska jag göra? Hur funderar jag innan jag går på besök kring MI, att man ibland behöver strukturera det och dit har vi inte kommit riktigt.

Med vår förståelse tolkas citatet som att arbetsplatsen i stort visserligen har ett ansvar i att finna strukturer för hur MI ska kunna tillämpas i de faktiska klientmötena men att IP 5 också upplever ett eget ansvar i att jobba med sitt MI-användande och påminna sig själv om att göra det. Vi uttyder att uttalanden från IP 4 och IP 6 också ger uttryck för det egna ansvaret; IP 4 genom att hon uppger att hon exempelvis skulle kunna koda sig själv mer för att utvecklas inom MI, IP 6 genom att hon uttrycker att hon kanske inte bara har brist på tid för att lära sig mer om MI utan att hon kanske inte heller tar sig den tiden som behövs. Sett i förhållande till teorin kan MI:s funktionella aspekt av ett meningserbjudande här sägas vara att MI

tillhandahåller en plattform där både eget och gemensamt lärande får utrymme och är nödvändigt för att metoden ska kunna praktiseras på ett adekvat sätt.

33

Inom T1 fann vi också att många av intervjupersonerna uttryckte sig på ett sätt vi tolkar som att MI upplevs berika dem som professionella. IP 1 säger att hon upplever att MI utvecklar henne som person och hon tycker att hon får utveckla sin egen samtalsstil då hon använder MI: ”[...] sammanfattningsvis tycker jag att MI är väldigt roligt och personlighetsutvecklande också, för mig iallafall, att utforska lite sin egen samtalsstil och utveckla den hela tiden, det är jätteroligt.” Vidare förklarar IP 5 att det är roligt att använda MI och att ha redskap i samtal med klienter och IP 2 att hon är:

[...] så himla glad att jag fått lära mig det, att jag får fortsätta lära ut det eller lära ut, coacha i det. Nu är det så himla mycket roligare att jobba med personer när man har ett sånt förhållningssätt och den inställningen från början. Det blir så himla mycket mindre att det skaver.

När IP 7 får frågan hur hon skulle beskriva MI med ett adjektiv använder hon ordet trygghet, att hon ser MI som en trygghet i arbetet. Sammanfattningsvis ser vi att MI upplevs berika den professionellas arbete, vare sig det handlar om att ge en känsla av trygghet, meningsfullhet i att få lära ut metoden till andra eller för att det är personlighetsutvecklande. MI kan därför med Hutchbys (2001) terminologi sägas ha ett funktionellt meningserbjudande i att det bidrar till positiva känslor kring arbetet generellt. Mer specifikt kan sägas att själva processen att lära sig MI även det är något som verkar berika de professionella i sitt arbete.

Utifrån att tidigare forskning vi hittat inte specifikt har studerat socialsekreterares uppfattning av MI är detta ett resultat som står relativt för sig självt. Lauri (2019) har med ett bredare fokus studerat professionella inom relationsvåld medan denna studies fokus ligger specifikt på socialsekreterares upplevelser. Att MI:s lärande är ett meningserbjudande i sig är på så vis oss veterligen ett nytt resultat som ingen tidigare forskning redovisat förut.

6.2.3 T2: MI som en användbar metod i arbetet med relationsvåld