T2: MI som en användbar metod i arbetet med relationsvåld

användbar metod som är tillämpbar och lättapplicerad inom kontexten relationsvåld.

Centralt i detta tema är att MI beskrivs av intervjupersonerna som en välanvänd och

välfungerande metod. Återigen kommer MI:s funktionella meningserbjudande lyftas, här dock med fokus på hur MI:s utformning och egenskaper möjliggör ett sätt för de professionella att

34

tala med klienten och att förhålla sig till svåra situationer. Centralt i detta tema är att MI uppges vara frekvent använt och att metoden gynnar alliansskapandet med klienten.

Majoriteten av studiens intervjupersoner uppger att de frekvent använder MI i någon form i sitt arbete. IP 4 förklarar att hon använder MI-strategier i alla sina klientsamtal. IP 3 uppger att hon använder MI väldigt mycket i sitt arbete och att hon tycker MI är ett ”verksamt verktyg” som är lätt att jobba med. I ett utdrag från intervjun mellan IP 6 och samtalsledaren (SL) går det även där att utläsa att MI är något som ständigt används i samtalen:

SL: Kan man få in någonting med MI i alla samtal eller väljer du bort MI vissa gånger?

IP: Nah, fast MI funkar inte så för mig att välja bort utan MI är ju en del av den, det, som hur jag samtalar. [...] Så jag kan ju inte välja bort hur jag samtalar [...] och bli nån annan.

Vi tolkar uttalandet som att MI upplevs som en välintegrerad och naturlig del av IP 6:s samtalsstil. Det är som att MI inte är en metod som appliceras utan ett sätt IP är på. Att intervjupersonerna generellt ger uttryck för MI som något de använder ofta gör att vi också drar slutsatsen att ett funktionellt meningserbjudande hos MI är att det erbjuder ett sätt att tala på som känns användbart för socialsekreterarna.

En annan central del av T2 är att MI beskrivs tillhandahålla en uppsättning tekniska aspekter (Hutchby, 2001) som kan användas på olika sätt i samtal med klienten. Genom att använda dessa samt MI:s förhållningssätt med MI-andan upplever de professionella att de bland annat kan agera på ett sätt som gynnar alliansskapandet med klienten. IP 4 beskriver arbetet för att skapa allians med bakgrund av ett exempel om en ungdom som hon försöker motivera till en förändring bort från ett socialt nedbrytande beteende: ”Så det är skitviktigt att ha koll på det där, att vi är två som pratar i ett MI-samtal. Och det är så himla coolt när man vågar släppa det till klienten [...] för då får man alliansen [...]”. För IP 4 tycks alltså MI erbjuda en samtalsstil där klienten blir en meningsfull samtalspart och där allians kan gro. På ett annat ställe i intervjun uppger hon att MI för henne är ”100 procent allians” i hennes nuvarande arbete.

Hon uppger att det handlar mycket om att samtalstekniskt visa sig vara empatisk för klienten och inte bara säga att man förstår.

35

MI:s tekniker och MI-andan upplevs även kunna användas som framkallande, förändringsstödjande och motivationshöjande för klienten. Detta med betydelsen att användningen av MI kan få klienten att själv blir motiverad till att börja tala om den

förändring som hen vill ska bli till. Förändringen för alla intervjupersoner består i att arbeta för att klienten ska ha möjligheten att leva ett liv utan våld. Detta förklarar många kan uppnås när motivationen kommer från klienten själv och inte påtvingas från den professionella. I följande utdrag förklarar IP 5 hur hon lyckats vägleda en våldsutsatt klient till att finna motivation genom att använda bekräftelser i samtalet:

Dem [bekräftelserna] gör ju någonting i rummet. Och när dem kommer rätt såå...är det fantastiskt, när det, när det blir en sån liksom styrka i klienten. Jag hade en klient en gång och jag sa bara till henne att hon hade varit väldigt handlingskraftig. [...] Och hon stannade till och stannade upp och så reste hon sig verkligen upp i stolen och sa “Ja-a!

Ja-a! Ja, det har jag verkligen varit!” ehm och det var fantastiskt. Och hon stärktes i det och sen gjorde hon ännu mer.

IP 3 beskriver det vidare som att: ”[...] det är många som får en aha-upplevelse när man, som, tydliggör [...] hur man vill att ens liv ska se ut, så blir det jättetydligt vad det är man vill ha och hur det ser ut idag.”

Empirin talar också för att MI upplevs som ett professionellt verktyg som stödjer den professionella att vara just professionell i mötet med klienten. Med stöd av MI kan den professionella få upplevelsen av att hen vet hur hen ska förhålla sig till klienten och agera i olika situationer som kan betraktas som svåra. Samtalsledaren och IP 2 diskuterar exempelvis hur IP 2 skulle känna kring att använda MI och dess empatiska inslag i förhållande till en våldsutövare. IP 2 uppger att det skulle kräva mer av henne och utvecklar:

Definitivt. Det är ju nästan lite...omänskligt att vi som arbetar med våldsutsatta och ser konsekvenserna det ger för dem och deras barn dag ut och dag in sen ska sitta och va liksom...hmm, va helt empatiska med dem som orsaker allt det här fruktansvärda lidandet som vi ser. Ehm, men så är det. [...] men jag tror ändå att det absolut skulle gå för [...] dem situationerna är ännu mer nödvändigt att personen åtminstone förstår att man accepterar den. Och accepterar den nånstans i alla fall.

36

Citatet kan tolkas som att IP 2 ser mötet med en våldsutövare som en påfrestande situation med bakgrund av hennes kännedom om de som utsätts för lidande. Trots det ser hon MI som viktigt, ja till och med ännu mer nödvändigt att använda för att ha ett respektfullt bemötande mot den våldsutövande klienten. Med stöd av MI tycks alltså IP 2 kunna hålla sina personliga känslor ifrån sig och agera professionellt. IP 7 berättar vidare att det kan vara svårt när

våldsutövare uppvisar mycket motstånd i samtalen:

IP 7: Och då är det ju himla bra att bekräfta dem och liksom, så att motståndet liksom avtar, satt det är väldigt bra. För det kan va ganska jobbiga situationer och då är det bra liksom att man har den här medvetna tekniken. Så att man inte hamnar i det här ‘åh herregud, vad ska jag göra nu?’

SL: Umm. Det låter som nånting du kan luta dig tillbaka på?

IP 7: Ja, precis.

Vår tolkning är att även detta indikerar att IP 7 genom MI får känslan av att agera

professionellt och veta vad hon ska göra i svåra situationer. Att MI är en användbar metod i arbetet med relationsvåld kan också indikeras genom att IP 1 beskriver ett klientmöte där MI varit bra för att lugna ner en hetsig stämning:

Ja, nämen jag kan ta ett möte som jag hade ganska nyligen då. När jag träffade en klient som… var väldigt, det var första gången vi sågs. Hon hade ganska dålig erfarenhet från myndighetskontakter tidigare, och hon var väldigt väldigt mån om att få fram det hon ville säga, att vi skulle förstå, det var jag och en till kollega, skulle förstå att, hur allvarligt det var, att det var viktigt och att det skulle liksom inte finnas nån chans att vi inte hjälpte henne. Och därför var hon ganska hetsig och snabb, pratade snabbt och var stressad och orolig då för att vi kanske inte skulle ge henne det gehör som hon önskade.

Och genom att använda MI i det mötet, så upplevde jag att hon lugnade ner sig väldigt mycket. Eh, därför att MI har den effekten upplever jag ofta, att direkt känner hon sig bekräftad av att vi gör reflektioner och sammanfattar och visar att vi lyssnar på olika sätt, genom MI-verktyg. Och det blev ett jättebra samtal, efter att hon hade lugnat ner sig.

37

MI fungerar även som klargörande på så sätt att den professionella kan få insikt i var i förändringsprocessen klienten befinner sig och hur det då är lämpligt att som yrkesverksam agera. IP 4 beskriver:

Utan förändring, det är ju lite drygt att sitta och tänka att man har en sån lösning åt nån annan. Eh, och att själv då liksom medvetet i professionella samtal backa hem. [...] Och inte tänka lösning utan ha koll på processer, att vi kommer dit, det har varit väldigt hjälpsamt för mig [...]

I ovanstående citat kan man se att IP 4 belyser att det är viktigt att ha tillit till processerna, att inte ha för bråttom i samtalet med klienten. Hon trycker även på att det är viktigt att det är klienten själv som uttalar förändringen och inte den professionella som gör det. Vi tänker att detta kan kopplas till relationsvåld då processen för en våldsutsatt att lämna sin våldsutövare är lång. Använder man sig som professionell av MI är det därför viktigt att ha koll på var i den processen klienten befinner sig och även i vilken av de fyra MI-processerna så att man inte går för fort fram. Detta skulle kunna kopplas till den relationella aspekten (Hutchby, 2001) då citatet visar på att det är viktigt att ha en tillit till klienten som professionell och våga låta hen utforska de för- och nackdelar som finns i att stanna respektive lämna en

våldsutövande partner. Dock är det som professionell viktigt att betona för den våldsutsatta klienten att våldet inte ska bagatelliseras eller att ansvaret för våldet ska läggas över på den våldsutsatta (Enander, 2014). Samtidigt kan en diskussion om huruvida den våldsutsatta ska stanna eller lämna relationen i sig faktiskt ses som ett sätt att lägga över ansvaret vilket Lauri (2019) tidigare lyft som en risk med MI.

I koppling till övrig tidigare forskning kan detta tema även sägas överensstämma med den tidigare litteratur som presenterat konceptuella argument för MI:s användbarhet vid relationsvåld (se bland annat Burke et al., 2010; Ortiz, 2014; Watson, 2011), eftersom upplevelsen av MI:s användbarhet framkommer i T2. Att vår empiri tyder på att MI är användbar i relation till gruppen våldsutsatta är intressant eftersom det ännu saknas tydlig evidens för det i tidigare forskning.

6.2.4 T3: MI appliceras partiellt i relation till kontextuella