T3: MI appliceras partiellt i relation till kontextuella omständigheter

I detta tredje och sista tema åskådliggörs hur MI appliceras partiellt i relation till

kontextuella omständigheter, i kontrast till föregående tema som fokuserar mer övergripande

38

på att MI som metod är tillämpbar och lättapplicerad. I T3 framkommer tydliga exempel på detta då flera intervjupersoner uttrycker att de väljer ut delar av MI i sina samtal samt att vissa berättar att de anpassar MI efter sig själva, klienten och situationen. Detta kan tyda på MI:s flexibilitet och användbarhet i olika sammanhang. Teoretiskt sett kommer detta sista tema ta fasta på den relationella aspekten av meningserbjudanden.

I T3 framkommer att flera respondenter plockar ut delar av MI som faller sig naturligt för en själv som professionell att använda. Till exempel beskriver IP 3 att hon ofta väljer bort skalfrågor för att hon inte känner sig bekväm med dem. IP 2 framför istället att hon överlag tycker att MI är väldigt användbart men att hon anpassar metoden lite efter vad som passar henne personligen. Vidare förklarar hon att hon tycker att det är viktigt att sättet MI används på: ”[...] fortfarande bottnar i en själv så att man inte framstår som fejk [...].”

Att metoden anpassas efter vem man som professionell är, är inte IP 2 ensam om att uttrycka.

Upplevelsen återkommer i andra delar av vår data. Exempelvis säger IP 5 att hon tänker att MI är något man behöver göra ”till sin grej”. Hon förklarar vidare att sättet hon använder exempelvis bekräftelser på i samtalet inte nödvändigtvis passar andra. Vad för vokabulär man som professionell använder sig av kan variera och hon tillägger att det tar tid att hitta sig själv som MI-utövare. Riktas blicken till IP 6 berättar hon istället att hennes upplevelse är att hon inte använder MI aktivt i alla möten men att hon anser att delar av MI är centrala i arbetet med relationsvåld. Dessa delar är för henne att göra en agenda för mötet, lyssna aktivt samt att göra sammanfattningar och reflektioner utifrån det klienten säger. IP 1 berättar i sin tur att hon anpassar sitt MI-användande utifrån nuet och vem hon har framför sig, något hon blivit bättre på med tiden:

[...] man måste lära sig parera mellan de här stilarna i samtal beroende på vad som händer. Och där kan jag säga att…det har jag blivit bättre på att göra i användningen av MI! Att liksom, veta eller känna av vilken stil jag ska ha med den här personen just nu.

Föregående beskrivningar illustrerar intervjupersonernas upplevelse av att anpassa

samtalsmetoden utifrån klienten, sig själva och situationen de befinner sig i. Att MI beskrivs som en anpassningsbar metod tolkar vi tyder på MI:s flexibilitet.

39

Även den relationella aspekten kan påverka samtalet beroende på den relation den professionella har till metoden. Som framgick i teoridelen rör sig denna del av ett

meningserbjudande enligt Hutchby (2001) om att sociala teknologiers meningserbjudanden är relationsbundna. Detta tolkar vi i vårt fall som att MI tillhandahåller olika saker för olika personer. Intervjupersonerna i våra data anpassar MI efter kontexten. Detta innebär att det MI erbjuder för den enskilda socialsekreteraren kokar ner till vad hen uppfattar att MI

tillhandahåller för hen personligen i en viss situation med en viss klient. Den professionellas relation till MI kan även ses påverkas av vilka delar hen använder sig av, vilket i sin tur kan påverka relationen till klienten. Sammantaget går det att se som att den relationella aspekten i ett samtal formar de reella meningserbjudanden som finns för den specifika

socialsekreteraren, vilket då också förstås inverkar på hur det praktiska MI-utövandet tar form. Den professionella anpassar sig även utifrån klienten vilket gör att klienten också kan sägas vara med och forma samtalet. Med detta menas att hur klienten svarar eller beter sig kan bädda olika bra för olika MI-strategier och både den professionella och klientens

bekvämlighet med olika strategier inverkar på det relationella samspelet. Detta betyder i sin tur att MI:s meningserbjudanden ser olika ut för skilda klienter. En slutsats inom T3 i relation till allt detta är att både MI-utövaren och klienten är med och påverkar hur användningen av MI tar form. Hur metoden i sin tur används kan vidare tänkas påverka vad som sker i relationen. Med det synsättet pågår det alltså en växelverkan i hur metoden både formas och formar.

Även andra kontextuella aspekter upplevs kunna påverka samspelet mellan professionell och klient vid MI-användningen. Till exempel nämns att samtal där tolk är med kan vara svåra MI-mässigt eftersom klienten då inte alltid förstår när socialarbetaren gör en sammanfattning som tolken framför. Några intervjupersoner tar även upp att klienter med diagnoser inom autismspektrumet kan ha svårt för upprepningar, som är en central del inom MI.

Intervjupersonerna som anför detta menar inte att MI är en olämplig metod för dessa klienter men däremot att metoden behöver anpassas utifrån klientens förutsättningar. Likaså beskrivs MI kunna användas i samband med tolk om tolken har en förståelse för hur den professionella samtalar. En annan upplevelse som återfinns i intervjusvaren är att MI, utifrån vår tolkning, behöver anpassas efter klientens emotionella tillstånd. IP 7 berättar att hon brukar göra upp en struktur för samtalet vilket kan ses sprunget från MI-tänket. Dock uppger hon att: ”Sen funkar det inte alltid för människor är ju i kris och bara kommer in och är och då får man liksom ta det som det går.”

40

Att förhålla sig till klientens emotionella läge som vi tolkar att IP 7 gör liknar hur flera andra intervjupersoner understryker vikten av att förhålla sig till var i förändringsprocessen klienten befinner sig. IP 2 uppger bland annat att något man pratar om mycket inom MI är att:

[...] man inte ska gå före klienten och dra den efter sig [...] att man ska gå liksom bredvid…klienten hela tiden [...] man får inte “Det här ska du göra nu, kom, hoppa upp på min rygg så springer vi iväg” [...]

Att vara där klienten är motivationsmässigt kan även sägas gå i linje med hur merparten av intervjupersonerna nämner klientens autonomi och tron på klientens förmåga att genomföra en förändring.

Något annat karakteristiskt inom T3 är att mer arbetsmässiga förhållanden i kontexten som exempelvis hur lång tid man har på sig och vilket mandat man har som professionell, spelar in på hur MI används och anpassas. IP 5 beskriver till exempel att hon kan uppleva att det är svårt att använda MI vid akuta placeringsärenden av våldsutsatta eftersom arbetet då handlar mycket om att utreda snabbt och få ett godkännande från chef att placera klienten på ett skyddat boende. Eftersom hon inte har delegation att ta det beslutet själv upplever hon att det blir svårt att motivera klienten till att ta emot stöd hon inte själv har beslutanderätt om. IP 1 framför i sin intervju att hon brukar bortse från MI i akuta situationer eftersom hon inte har tid för MI då och behöver fokusera på det praktiska. Att det kan råda en tidsbrist inom ramarna för samtalet, vilket påverkar MI-användningen, är IP 4 också inne på. Hon påpekar att hon kan bli för ivrig i samtalet med att få in MI:s fyra processer men att det inte alltid går eftersom samtalet är begränsat till tid och rum. Även om huvuddelen av respondenterna trots

svårigheter som dessa är positivt inställda till att använda MI tyder detta på att MI inte har samma relationella meningserbjudanden för alla, samt att de upplevda meningserbjudandena kan skifta beroende på kontextuella omständigheter. IP 6 uppger att hon ser fördelar med att använda MI inom relationsvåld men att hon samtidigt ibland kan uppleva att det är kravfyllt att använda MI. Under intervjun förklarar hon att hon inte alltid orkar använda MI och när samtalsledarens undrar varför förklarar hon att:

Jag tänker att i mitt fall skulle det nog vara mer att jag behöver förbereda det lite innan, att jag tänker såhär att jag gör som en agenda för dagen, alltså både för

41

mig själv och för klienten och så, och sedan...för det är ju egentligen inte jättemycket mer jobb. Jag tänker ju på de här sakerna ändå innan ett möte. [...]

men sedan handlar det väl också om att man kanske också måste va, va...kanske inte mer aktiv så, men att man måste va aktiv genom att tänka på någonting annat samtidigt [...]

Citatet kan tolkas som att det tar tid för IP 6 att förbereda till exempel en agenda inför ett klientbesök och att hon därför kan strunta i att aktivt använda sig av MI. Hon påpekar även att hon skulle behöva reflektera mer efter samtal där hon använt MI för att utvärdera hur hon skulle kunna utvecklas i sin MI-användning. Eftersom det tar tid som hon inte alltid upplever att hon har och som hon själv uttrycker det, inte heller kanske tar sig, så tolkar vi att de

kontextuella omständigheterna kan stävja hennes utveckling inom och användning av MI. Sett till MI:s relationella meningserbjudande kan arbetsplatsens villkor av oss alltså tänkas kunna påverka den professionellas utveckling inom MI i hur mycket utrymme för lärande,

utveckling och tid med klienten som finns. I förlängningen kan detta tänkas inverka på relationen mellan professionell och klient, det vill säga vilket relationellt meningserbjudande MI tillhandahåller i praktiken.

Ytterligare en slutsats som kan dras är att även om anpassning gör att MI sällan, om någonsin, används i sin helhet finns MI-andan ständigt närvarande. Detta kommer till uttryck genom flera intervjusvar. IP 1 kan här få statuera ett exempel: ”[...] MI-andan är väl nästan alltid det som jag har i bakhuvudet i nya möten.”

Avslutningsvis bör dock även nämnas att även om MI finns med på ett eller annat sätt i de flesta samtal gav ett par intervjupersoner uttryck för att MI inte är någon universallösning.

Bland annat beskriver IP 3 hur det är viktigt att ha kunskaper inom relationsvåld med sig i samtalen och IP 7 lyfter fram psykologikunskaper som viktigt, utöver MI-kunskaperna. I överensstämmelse med detta uppger Enander (2014) att ett hinder för att göra ett bra jobb inom relationsvåld är brist på kompetens om relationsvåld, vilket stärker IP 3 och IP 7:s uttalanden om att kunskaper utöver MI är behövligt. IP 1 uttrycker att MI inte går att se som lösningen på alla sociala problem men att det kan målas upp som att det är det. Upplevelsen att någon annan metod skulle kunna funka lika bra eller bättre än MI lyfts också av IP 6. Detta kan kopplas till teorin om meningserbjudanden (Hutchby, 2001) på så sätt att MI:s teoretiska

42

regler kräver att man som professionell förbereder sig inför klientbesök, även om man till viss del kan komma relativt MI-oförberedd och även använda sig av metoden under besöket.

T3:s resultat kan sägas gå i linje med forskning som tidigare presenterats av Björk (2013;

2015) där MI generellt beskrivs som en flexibel metod som anpassas utifrån den

professionellas arbetsroll och arbetsuppgifter. I vår studie framkommer att MI bland annat anpassas efter klienten, vad en själv som professionell är bekväm med att använda av MI och till sinnesstämningen, vilket tyder på MI:s flexibilitet inom området för relationsvåld. Att MI enligt intervjusvaren i T3 används på olika sätt i olika situationer gör att metoden dessutom kan ses som mångfacetterad utifrån vår empiri vilket inte framkommit i tidigare forskning.