Boverket har kartlagt och analyserat boendesituationen för asylsökande och nyanlända i eget boende. Kartläggningen har inriktats på boendesoci- ala aspekter med särskilt fokus på barnfamiljer. Kartläggningen har även omfattat handel med hyreskontrakt och adresser samt en analys av hur nyanlända som bosatt sig på egen hand lyckas med integrationen jämfört med nyanlända som anvisats en kommunplats.
Kartläggning av boendesituationen för asylsökande i
eget boende
Kartläggningen av asylsökandes boendesituation bekräftar de slutsatser som drogs i Boverkets rapport om asylsökandes eget boende 2008. Nu som då innebär valet av eget boende så gott som alltid att de asylsökande bor på inneboendeadresser hos någon släkting eller bekant. För de flesta innebär det att de ofta måste flytta runt mellan olika inneboenden. Hur dessa flyttmönster ser ut är dock omöjligt att säga något om och därför går det inte att beskriva omfattningen av problemet.
Barnfamiljer flyttar troligen oftare än ensamstående, eftersom det är svå- rare att ha en familj inneboende än en ensam person som sover på en soffa eller en madrass.
Trots att det inte finns några kvantitativa mått för att kartlägga omfatt- ningen av de boendesociala följderna av eget boende landar slutsatsen i att denna valmöjlighet skapar sociala problem. Kommuner som tar emot många asylsökande i eget boende tar också emot många nyanlända. När många asylsökande bosätter sig i dessa kommuner förvärras problemet med trångboddhet, eftersom de flesta bosätter sig i bostadsområden där många nyanlända redan bor mycket trångt.
För en ensamstående asylsökande kanske det är acceptabelt att bo trångt en tid i väntan på asyl, men för de familjer som tar emot inneboende kan det bli en hård belastning. Problemet är störst i kommuner där det är ont om lediga lägenheter och där asylsökande flyttar in i områden med hög grad av trångboddhet.
Asylsökande i eget boende behöver dock inte alltid vara ett problem. I kommuner som Östra Göinge eller Hultsfred är situationen annorlunda. Framför allt har nyanlända en bättre bostadssituation jämfört med i stor-
stadsområdena. De som är inneboende i denna typ av kommuner bidrar sannolikt inte heller i samma utsträckning till ökad trångboddhet.
Resultatet av analysen av asylsökande i eget
boende
Var i landet asylsökande väljer att bosätta sig på egen hand framgår av Migrationsverkets statistik. Vad som styr valet av bosättningskommun är dock oklart. En kvalificerad gissning är dock att valet inte styrs av till- gången på bostäder eller utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv. Troligen är det i stället kontakter med släkt, bekanta, bekantas bekanta, personer på gatan eller internetsidor som förser asylsökande med information som styr bosättningen.
Asylsökande som flyttar in hos personer som bor i kommuner som liknar de båda landsbygdskommunerna Östra Göinge och Hultsfred hamnar i en social kontext som kan sägas vara socialt inkluderande. Asylsökande som bosätter sig hemma hos någon i Gävle hamnar däremot i en segregerad kontext. Gävle kommuns och Gavlegårdarnas sociala insatser för att möta segregationens utmaningar och föreningslivets engagemang motverkar dock troligen social exkludering.
Risken för ekonomisk exkludering är störst i Hultsfred och därefter i Gävle. Östra Göinge, som ligger mitt i en stor arbetsmarknadsregion, er- bjuder troligen bättre förutsättningar för ekonomisk inkludering. Asylsökande som på egen hand bosätter sig i Södertälje tillhör ofta olika grupper av kristna minoriteter från mellanöstern. Många asylsökande har ett socialt nätverk på plats när de kommer till Södertälje men arbetslös- heten är mycket hög bland den utlandsfödda befolkningen. I analysen framstår de bostadssociala konsekvenserna av eget boende som socialt exkluderande. I och med att Södertälje tar emot väldigt många asylsö- kande i eget boende blir den sociala exkluderingen extra tydlig.
Asylsökande som på egen hand väljer att bosätta sig i Göteborg hamnar även de i bostadsområden där det bor många socialt utsatta familjer. Ana- lysen pekar mot att asylsökande som flyttar in hos någon släkting eller bekant i Göteborg hamnar i en social kontext som troligen ökar risken för att bli socialt exkluderad.
Baksidan med asylsökandes rätt att bosätta sig var de vill blir mest all- varlig när de flyttar till kommuner som inte ger bästa möjliga förutsätt- ningar till arbete och egen försörjning. Personer som väljer att tillbringa asyltiden i en kommun som exempelvis Södertälje och Hultsfred, med
hög arbetslöshet och många som är beroende av försörjningsstöd, riske- rar troligen själva att bli ekonomiskt exkluderade. För Göteborgs del pe- kar analysen i ungefär samma riktning som för Södertälje. Risken att asylsökande som bosätter sig på egen hand ska hamna i de tre mest ut- satta stadsdelarna i Göteborg är mycket stor. Trots starka inslag i Göte- borgs berättelse om hög arbetslöshet och släktdriven inflyttning framstår dock inte det ekonomiska exkluderandet som lika allvarligt där som i Sö- dertälje.
Kartläggning av nyanländas boendesituation
Det svenska systemet för bosättning av nyanlända bygger på två paral- lella principer. Den ena principen är att nyanlända kan välja att bosätta sig i vilken kommun de vill. Den andra principen är att staten planerar för att få nyanlända att bosätta sig i kommuner där de bedöms ha goda förut- sättningar att bli självförsörjande. De flesta nyanlända ordnar bostad på egen hand. Ungefär 55 procent av de nyanlända som togs emot i en kommun 2014 hade bott i eget boende under asyltiden eller ordnat bo- ende på egen hand efter att de fick uppehållstillstånd. Andelen som själv ordnar ett boende kommer troligen att öka till följd av den kraftiga ök- ningen av antalet asylsökande.När nyanlända själva styr i vilken kommun de ska bo söker de sig i mycket stor utsträckning till storstadskommuner (Södertälje och Göte- borg) och täta kommuner nära en större stad (Gävle). Före 2013 valde få nyanlända att bosätta sig i landsbygdskommunerna. Därefter har en viss ökning skett samtidigt som den självvalda bosättningen har minskat något i storstadskommunerna. Andelen nyanlända som 2014 bosatte sig på egen hand i storstadskommuner uppgick till cirka 75 procent, vilket är en minskning med 5–15 procent jämfört med perioden före 2013.
Många nyanlända som först bosätter sig i en landsbygdskommun flyttar efter en tid vidare till större städer och eller till en storstad. I storstads- kommunerna och täta kommuner råder brist på bostäder samtidigt som förutsättningarna att hitta arbeten är större.
Utifrån den statistiska analysen och kartorna har ett kompletterande mått tagits fram som visar boendesituationen för nyanlända 2014. Måttet byg- ger på tre variabler: boendeyta per person, situationen på bostadsmark- naden och andelen nyanlända som mottog bostadsersättning. Kartlägg- ningen visar att i de flesta kommuner som nyanlända oftast väljer att bo- sätta sig i är bostadssituationen ansträngd eller mycket ansträngd.
Analysen visar ett starkt samband mellan låg andel nyanlända som mot- tog bostadsersättning och kommuner som har rapporterat underskott på bostäder i Boverkets bostadsmarknadsenkät. Med kartornas hjälp går det att ringa in kommuner och regioner där det sannolikt är mycket svårt för nyanlända att hitta bra boendelösningar. I kommuner med en mycket an- strängd bostadssituation finns det även en grogrund för handel med hy- reskontrakt och otillåten andrahandsuthyrning. Den otillåtna bostads- marknaden existerar och samstämmiga vittnesmål beskriver hur den fun- gerar och att den växer i omfattning. I kommuner som har stor bostads- brist och hög trångboddhet går det att köpa hyreskontrakt av så kallade hjälpare eller förmedlare som mot betalning skaffar fram lägenheter på den otillåtna andrahandsmarknaden.
I det statistiska underlaget ingår även en kartläggning av bostadsadresser som kan misstänkas ingå i handeln med adresser. Det finns ingen möjlig- het att avgöra vilka bostäder som används som fiktiva adresser och i vilka bo- städer det faktiskt bor många personer. Analysen visar dock att det finns många bostäder i storstadskommuner och andra större kommuner vars adresser kan misstänkas vara fiktiva eller där det bor så många som upp till 5 vuxna per rum i bostaden.
Resultat av analysen av nyanlända i eget boende
Den övergripande kartläggningen utifrån statistiska mått stödjer de inter- vjuade personernas bild av de nyanländas boendesituation. Nyanlända som väljer att bosätta sig storstadskommuner som Södertälje och Göteborg el- ler i täta kommuner nära större städer, som Gävle, tvingas nästan alltid att bo inneboende eller på annat sätt i mycket osäkra bostadslösningar. De långa väntetiderna för att få ett riktigt lägenhetskontrakt är ett stort pro- blem. Innan bostadsfrågan har löst sig är det mycket svårt för nyanlända att påbörja framgångsrika etableringsinsatser. De långa väntetiderna är därför också ett mått på hur svårt eller lätt nyanlända har att etablera sig på den reguljära bostadsmarknaden.För många nyanlända innebär också utbudet av otillåtna lägenheter på den parallella bostadsmarknaden ytterligare stress i en redan ansträngd tillvaro.
De problem som är förknippade med att bo inneboende är desamma för nyanlända som för asylsökande. Analysen pekar på att nyanlända som valt att bosätta sig Gävle hamnar i en kontext som är socialt inkluderande. Däremot kan berättelserna från Södertälje och Göteborg tolkas som att de nyanlända hamnar i socialt exkluderande kontexter. I dessa båda kommu- ner är de bostadssociala problemen som störst, och inflyttning på egen
hand till dessa kommuner innebär oftast trångboddhet och påtvingade flyttkaruseller. Här framstår den idealbild av det egna boendet som måla- des upp i den statliga utredningen SOU 1992:133 som mest avlägsen de verkliga förhållandena.
Den sociala exkluderingen innebär att många barn har svårt att tillgodo- göra sig skola och utbildning. Den långsiktiga konsekvensen kan bli att allt fler barn (0–17 år) i nyanlända familjer i framtiden kommer att bo på ett sätt som försvårar inomhuslek och läxläsning. Troligen kommer det att ta flera år innan dessa barn upplever att de har ett eget hem, där det är möjligt att ta hem kompisar. Många av dessa barn kommer under sina grundskoleår aldrig att träffa andra barn som är födda i Sverige av svenska föräldrar.
Nyanlända som väljer att bosätta sig i kommuner som Hultsfred och Östra Göinge får oftast egna hyreskontrakt i bostäder som håller bra stan- dard. God tillgång på lediga lägenheter ligger troligtvis också bakom ök- ningen av antalet nyanlända som valt att självbosätta sig i landsbygds- kommunerna. Samstämmiga berättelser talar för att det är bra för den so- ciala inkluderingen att bo i dessa kommuner. Exempelvis går de nyanlän- das barn i samma skolor som de infödda barnen. Den fysiska närheten mellan nyanlända och lokalbefolkningen, och den så kallade bykänslan främjar också social inkludering.
Analysen pekar i riktning mot att Östra Göinge och Göteborg ligger när- mare ekonomiskt inkludering än dess motsats, ekonomisk exkludering. Faktorer i dessa kommuner som kan antas främja ekonomisk inkludering är framför allt kommunernas läge, med nära till arbetstillfällen och hög- skolor, samt goda pendlingsmöjligheter. Östra Göinge och Göteborg ligger båda placerade i stora arbetsmarknadsregioner. Förutsättningarna för ekonomisk inkludering är därmed troligen större där än i Hultsfred eller Gävle. Däremot har inte någon av kommunernas berättelser betonat att de nyanlända som bosatt sig i Göteborg, Östra Göinge och Hultsfred har gjort ett aktivt val av bostadsort som baserat sig på chanserna att få ett jobb.
Ekonomisk exkluderad innebär att man står långt från att komma i egen försörjning genom arbete. Analysen av Södertäljes berättelser pekar i riktning mot en kontext som kan bidra till att nyanlända blir ekonomiskt exkluderade. Framför allt är det ett problem om inflyttningen till Söder- tälje drivs mer av att där finns släktingar samt vänner och bekanta att bo hos, än var i landet man har störst chans att hitta ett arbete. I Södertälje hamnar också många nyanlända i bostadsområden som är lokaliserade
långt från arbetsplatser, vilket ytterligare försvårar möjligheterna komma i arbete.
I analysen faller även Hultsfred ut som en kommun där nyanlända riske- rar att bli ekonomiskt exkluderade. Kommer man inte snabbt ut på ar- betsmarknaden finns det en stor risk att de nyanlända som bor kvar i kommu- nen blir beroende av försörjningsstöd när etableringsinsatserna tar slut. Även om arbetsmarknadsläget i Gävle är besvärligt finns det trots allt större kommuner inom pendlingsavstånd.
Nyanländas chanser på arbetsmarknaden ökar eller minskar beroende på utbildningsbakgrund. Sammantaget pekar analysen av Gävles berättelse i riktning mot en kontext som kan främja att nyanlända blir ekonomiskt in- kluderade.
Södertäljes berättelse innehåller flera markörer som tyder på att asylsö- kande och nyanlända som på egen hand bosätter sig i kommunen löper stor risk att bli ekonomiskt exkluderade. I berättelsen betonas att Söder- tälje tar emot väldigt många personer som bosätter sig på egen hand, sam- tidigt som kommunen har en av landets högsta arbetslöshetsnivåer.
Otillåten andrahandsuthyrning är ett växande
problem för socialtjänsten
Undersökningen av den statliga bostadsersättningens fördelning på kom- munnivå ger ett ungefärligt mått på var i landet bostadsmarknaden för nyanlända är besvärlig respektive var den inte är lika besvärlig. I exem- pelvis Göteborg beskriver socialtjänsten bostadssituationen för nyanlända som mycket ansträngd. Trots att många nyanlända är berättigade till bostads- ersättning beviljas förhållandevis få ersättningar. Den låga andel nyanlända som tar emot bostadsersättning kan därför ses som ett mått på svårigheterna för de nyanlända att skaffa sig riktiga hyreskontrakt. Försäkringskassan kan även godkänna andrahandskontrakt men då krävs ett skriftligt intyg från hyresvärden, bostadsrättsföreningen eller att hyresnämnden har godkänt andrahandsuthyrningen.
Hyreslägenheter som hyrs ut otillåtet i andra hand har i regel högre hy-ror än vad förstahandshyresgästen betalar i hyra. Socialtjänsten i Göte-borg berättar att nästan alla nyanlända som söker ekonomiskt bistånd har ett andrahandskontrakt utan skriftligt intyg från hyresvärden. Troligen söker en del familjer ekonomiskt bistånd på grund av att andrahandshyran är betydligt högre än vad deras inkomster klarar av. Eftersom hyresvärden inte har lämnat sitt tillstånd till uthyrningen kan de inte heller söka bo- stadsersättning. När nyanlända som är berättigade till bostadsersättning
men som inte har ett godkänt hyreskontrakt i stället får försörjningsstöd, innebär det att kommunen får betala för bostadskostnader under etable- ringstiden, vilket det egentligen är tänkt att staten ska bekosta. Ju fler ny- anlända som inte klarar att betala dyra andrahandshyror under etable- ringstiden, desto större kostnader skjuter staten över på kommunernas so- cialtjänster.
Ny tolkning av äldre undersökning
I Boverkets rapport 2008 genomfördes en statistisk analys med uppgifter från Stativ, SCB:s longitudinella integrationsdatabas. Analysen tolkades som att de personer som under sin tid som asylsökande bodde i eget bo- ende (det vill säga inneboende hos någon) hade har en bättre integration i termer av större chans att bo i egnahem eller bostadsrätt samt ha ett ar- bete, i jämförelse med personer som under asyltiden har bott i anlägg- ningsboende, ABO.
Resultaten i denna uppföljning stämmer visserligen med tidigare under- sökningar men tolkningen av dem skiljer sig åt. Slutsatsen är att resulta- ten nu pekar på att de som bosätter sig själva i samband med permanent uppehållstillstånd lyckas bättre än de som får en kommunanvisning. EBO tolkas här som de som bosatt sig själva vid kommunplaceringen och ABO tolkas som de som blivit anvisade en kommunplacering. EBO och ABO syftar alltså inte till boendet under inskrivningstiden eller tiden som asylsökande. Med andra ord finns det inte längre något statistiskt stöd för att asylsökande som väljer eget boende skulle nå större framgång än asyl- sökande som tillbringar asyltiden i Migrationsverkets anläggningsboen- den.
Boverkets förslag
Öka utbudet av bostäder
Boverket instämmer i Riksrevisionens rekommendation att regeringen skyndsamt bör överväga och vidta åtgärder för att minska bristen på bo- städer i framför allt kommuner med goda förutsättningar för nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Enligt Riksrevisionen måste det till lös- ningar på såväl kort som lång sikt. Det behövs omgående fler bostäder i städer som är arbetsmarknadsnav i sina regioner och som fungerar som motorer för tillväxt. Flera förslag på hur utbudet av bostäder snabbt skulle kunna öka finns i Boverkets delrapport.56
Begränsa asylsökandes eget boende i vissa kommuner
Kartorna i kapitel 2 och 3 visar var i landet det sannolikt är mycket svårt att hitta bostäder och att bristen på lediga lägenheter har ett starkt sam- band med den genomsnittliga boendeytan för nyanlända. Den statistik och de kartor Boverket tagit fram indikerar att boendesituationen i vissa kommuner är mycket ansträngd. I så gott som samtliga storstadskommu- ner bor det så pass många personer i vissa bostadsområden att nyanländas etablering på bostadsmarknaden riskerar att dröja i upp till 4–5 år. Undersökningen visar även att boendesituationen i de större kommunerna runt om i landet närmar sig det ansträngda läge som observerats i stor- stadsregionerna. Dessutom kan man med hjälp av kartorna mer eller mindre identifiera i vilka kommuner eller regioner som risken är störst för handel med kontrakt och otillåten andrahandsuthyrning.
Intervjupersonerna har berättat om de negativa boendesociala konsekven- serna som följer i spåren av att väldigt många personer bor både trångt och olagligt, och att situationen förvärras av att asylsökande fritt kan flytta in hos någon i dessa kommuner. Den fria bosättningen bidrar till att många personer eller familjer som själva är nyanlända eller som har hittat ett arbete ”tvingas” upplåta sina bostäder till allt fler asylsökande. I och med att den gamla tolkningen av det egna boendets positiva effekter för integrationen inte längre gäller föreslår Boverket att det åtminstone temporärt införs begränsningar i lagen om mottagande av asylsökande m.fl. för att begränsa var i landet asylsökande fritt ska kunna välja att bo. Denna rapports analys med hjälp av kartor kan användas som ett första steg för att identifiera vilka kommuner eller regioner som är i riskzonen respektive var eget boende under asyltiden bör vara tillåtet.
Allmännyttan behöver få tillbaka kontrollen
I rapporten beskrivs olika sätt som personer som bedriver handel med kontrakt och otillåten andrahandsuthyrning kan tillskansa sig lägenheter i allmännyttans bestånd. Kommunernas berättelser vittnar om att den strikta tillämpningen av så kallade raka bostadsköer i praktiken innebär att allmännyttan delvis har förlorat kontrollen över sitt bostadsbestånd. Strikta kösystem medger inga speciallösningar för exempelvis trångbodda familjer, eftersom bostadsbolagens regelverk inte tillåter förturer till le- diga lägenheter. I händelse av att en otillåten andrahandsuthyrning rende- rar i en uppsägning av lägenhetsinnehavarens förstahandskontrakt får inte andrahandshyresgästen bo kvar. Uppsagda lägenheter ska läggas ut i bo- stadskön och den som bodde i andra hand måste ställa sig sist i kön. Al-
ternativt försöka lösa sitt akuta bostadsbehov på den svarta bostadsmark- naden, eller söka hjälp hos socialtjänsten.
Att fördela lediga lägenheter efter rak kötid ses ofta som rättvist, eftersom det därmed inte är en persons egenskaper eller de rätta kontakterna som avgör om man får en bostad eller inte. Fördelning av lägenheter baserat på kötid innebär dessutom att fastighetsägare slipper motivera varje be- slut om lägenhetstilldelning, vilket är ett sätt att minska risken för diskri-