I detta kapitel presenterar jag slutsatserna av undersökningen av avdragsrätten för sponsring. Slutsatserna avser de rättsliga kraven för avdragsrätt för sponsring och kravens förhållande till målet om ekonomisk effektivitet. Vidare placerar jag uppsatsens slutsatser i ett större sammanhang och diskuterar användbarheten och betydelsen av slutsatserna samt konsekvenser och framtiden i förhållande till temat för uppsatsen.
6.2 Slutsatser av uppsatsens undersökning
Den överordnade fråga jag avser att klargöra med denna uppsats är vilka rättsliga krav som uppställs på kostnader för sponsring för att de ska vara avdragsgilla. Sett till likheter och skillnader samt systematiken i de rättsfall som har prövats av HFD är det möjligt att finna vägledning för vad som krävs för att avdragsrätt ska föreligga.
Avgörande för avdragsrätten är förekomsten av motprestationer till sponsorersättningen, vilket prövas på objektiva grunder. Motprestationerna kan vara antingen direkta eller indirekta. För att direkta motprestationer ska anses föreligga krävs det att sponsorersättningen går att hänföra till lokal-, representations-, personal- eller reklamkostnader. Vidare krävs det att det är mottagaren av sponsorersättningen som tillhandahåller prestationen och att sponsorn faktiskt utnyttjar den erhållna prestationen. Andra värden som kommer sponsorn till del utgör indirekta motprestationer och kräver en tillräckligt nära anknytning mellan sponsorns och den sponsrades verksamheter. Denna anknytning innebär att verksamheterna ska kunna förknippas med varandra och att utfallet av den sponsrades verksamhet har en direkt resultatpåverkan på sponsorns verksamhet.
Principiellt sett så har det ingen betydelse vem det är som är sponsor eller vad föremålet för sponsringen är. Utformningen av kravet på motprestationer är likväl mer representativt för användningen av sponsring inom idrotts-, kultur- samt musikområdet, där förekomsten av de accepterade motprestationerna är vanligare än inom andra områden. Detta torde därför medföra att sponsring huvudsakligen kommer att användas inom dessa tre områden.
Beträffande sponsorersättningen gäller vidare att sponsorersättningen ska vara proportionerlig i förhållande till den erhållna motprestationen. För att sponsorn ska medges avdrag för hela den utbetalda sponsorersättningen krävs det att marknadsvärdet av motprestationen utifrån en förhandsbedömning svarar mot värdet av sponsorersättningen.
De presenterade slutsatserna avseende de rättsliga kraven för avdragsrätt för sponsring baserar sig på en rättsdogmatisk analys av de klassiska rättskällorna med fokus på rättspraxis och doktrin till följd av de övriga rättskällornas generella utformning. Bundenheten till rättskällorna och rättssäkerhetskraven inom skatterätt innebär att någon alternativ metod till den rättsdogmatiska inte är möjlig att använda för att besvara uppsatsens problemformulering.
52 Bristen på klarhet och tydlighet i rättskällorna avseende sponsring påverkar tillförlitligheten till de presenterade slutsatserna, men slutsatserna torde likväl vara användbara.
Resultatet av den rättsekonomiska analysen leder till slutsatsen att de rättsliga kraven för avdragsrätt för sponsring inte kan anses främja den lösning som ur ett ekonomiskt perspektiv hade varit den bästa. De aktuella reglerna torde därför inte i grunden ha ekonomisk effektivitet som ändamål.
Frånvaron av ekonomiska hänsynstaganden visar sig i de problem som kraven för avdragsrätt för sponsring medför ur ett ekonomiskt perspektiv. Även om kraven i viss mån visar på ett hänsynstagande till intressen såsom förutsebarhet och likabehandling visar de krav som gäller att tillräcklig hänsyn inte tas till företagsekonomiska intressen. Den handlingsdirigerande effekten av den restriktiva bedömningen av avdragsrätten innebär en begränsning i möjligheten för företag att använda företagets resurser på ett effektivt sätt. Den skatterättsliga regleringen avseende sponsring främjar således inte ekonomiskt effektiva resultat som skulle innebära en maximering av välståndet och välfärden i samhället.
Den restriktiva synen på sponsring som en kostnad för att öka eller bibehålla inkomsterna innebär en rättstillämpning som till viss del frångår tanken om nettobeskattning till förmån för ett fiskalt intresse. Avgörande för avdragsrätten för sponsring är inte huruvida utgiften faktiskt utgör en kostnad för verksamhetens drift. Istället synes begränsande krav vara uppställda i syfte att maximera skatteunderlaget och skatteintäkterna. En fiskal rättstillämpning är direkt oförenlig med målet om ekonomisk effektivitet i och med de negativa effekter påtvingade transaktioner har.
De presenterade slutsatserna av den rättsekonomiska undersökningen i uppsatsen baserar sig på en rättsekonomisk analys sett till vilken påverkan som de rättsliga kraven för avdragsrätt för sponsring har på ekonomin. Med utgångspunkt i rimliga antaganden utgör den rättsekonomiska metoden ett lämpligt verktyg för att undersöka en rättsregel. Jag anser följaktligen att de presenterade slutsatserna är användbara.
6.3 Perspektivering av uppsatsens undersökning
Slutsatserna av den rättsdogmatiska undersökningen i uppsatsen avseende avdragsrätten för sponsring innebär en precisering av de rättsliga kraven på kostnader för sponsring för att de ska vara avdragsgilla. De presenterade slutsatserna innebär ett stöd för tolkningen och tillämpningen av reglerna och torde därigenom innebära en mer förutsebar situation för
företag som använder sig utav sponsring som ett medel för att öka eller bibehålla inkomsterna. Resultatet av den rättsdogmatiska undersökningen är även användbart för en utvärdering av rättsläget och ett fortsatt arbete med rättsutvecklingen inom skatteområdet. Utifrån den kritiskt inriktade rättsdogmatiken är det möjligt att granska den rättsliga lösningen sett till de övriga rättskällorna för att avgöra ifall en förändring av rättsläget är önskvärd.
53 Hur de rättsliga kraven för avdragsrätt förhåller sig till målet om ekonomisk effektivitet har betydelse för hur kraven ska tolkas och tillämpas utifrån detta mål. Betydelsen av att regleringen av avdragsrätten för sponsring inte kan anses ha ekonomisk effektivitet som ett ändamål är att de rättsliga kraven för avdragsrätt inte bör tolkas eller tillämpas utifrån tanken om att uppnå ekonomiskt effektiva resultat. En sådan tolkning eller tillämpning ger inte ett materiellt korrekt resultat då reglerna inte syftar till att främja en sådan lösning.
Resultatet av undersökningen är även användbart för att visa på de problem som existerar med den nuvarande regleringen ur ett ekonomiskt perspektiv. Resultatet kan därigenom utgöra grunden för ett förslag om ändrade regler som bättre uppnår målet om ekonomisk effektivitet. Vidare är det möjligt att företa ytterligare undersökningar av avdragsrätten för sponsring utifrån fler perspektiv för att komplettera den rättsekonomiska analysen i uppsatsen. En undersökning av vilka ändamål som avdragsrätten för sponsring i grunden har samt hur reglerna ska tolkas utifrån dessa mål är önskvärt för att bidra till en förutsebar och ändamålsenlig rättstillämpning. Vilka ändamål som reglerna avseende sponsring avser att främja behöver således fortsatt undersökas.
Den restriktiva inställning till att medge avdrag för kostnader för sponsring som HFD har uppvisat kan i många fall ifrågasättas. Frånvaron av synen på sponsring som ett affärsmässigt förhållande och att avdragsrätten begränsas främjar inte tanken om en effektiv resursanvändning. Det skatterättsliga förhållningssättet till avdragsrätten för sponsring torde även påverka den framtida användningen av sponsring som ett medel för att öka eller bibehålla inkomsterna. Att HFD uppställer krav som i många fall är svåra att uppfylla torde innebära en osäker situation som medför onödiga kostnader för företag. Effekten torde bli att ingående av sponsoravtal kommer att minska, vilket innebär att den ökning av välståndet i samhället som sponsoravtalet skulle medföra uteblir.
En restriktivare reglering för sponsorn kommer även att innebära en påverkan på mottagarna av sponsorersättningarna, varför minskade inkomster för bl.a. allmännyttiga och samhällsnyttiga ändamål är att vänta. Effekten av denna fiskala åtgärd torde dock kunna bli relativt kortsiktig eftersom denna typ av verksamhet kommer att behöva finansieras på annat sätt ifall en bibehållen nivå är önskad. Detta leder då till att kostnaden måste läggas på någon annan. Vad gäller t.ex. kulturell verksamhet och ungdomsidrott är det nära till hands att tro att redan hårt ansträngda kommuner får träda in. Resultatet av detta blir då en ökad kostnad för kommunerna som i flertalet fall får täckas av en höjd kommunalskatt. Risken finns således att en restriktiv syn på företagens avdragsrätt för sponsringskostnader leder till att kommuninvånare drabbas av ökade kostnader.
54