I detta avslutande kapitel kommer studiens syfte och frågeställningar att besvaras. Slutsatser utifrån resultatet kommer att presenteras. Samt att kapitlet kommer innehålla de bidrag som vår studie resulterat i och en avslutande del med förslag på framtida forskning.
5.1 Slutsats
Syftet med denna studie är att undersöka hur olika ledare i Region Västernorrland har arbetat med sitt ledarskap, till följd av krisen Covid-19. Samt på vilket sätt det har påverkat ledarstilen. För att kunna besvara syftet, kommer frågeställningarna att presenteras tillsammans med våra slutsatser utifrån resultat och teorier. Utifrån resultatet och SCCT teorin har vi dragit slutsatsen att Covid-19 är en kris som Region Västernorrland inte har kontroll över. Därför anser vi att Region
Västernorrland faller under under SCCT kristypen victim crisis.
Den slutsats vi kan dra när det kommer till krishantering, är att en krisgrupp är en avgörande faktor för att skapa en struktur under krisen. Detta var väldigt framträdande i resultatet då samtliga av respondenterna beskriver hur kommunikationen famlade i början, tills att Region Västernorrland skapat en ny och tydlig struktur anpassad för krisen Covid-19. Dessutom gav detta en trygghet hos både ledare och medarbetare då det fanns tydliga riktlinjer för hur krisen skulle hanteras. RSSL:s ansvar är att ta fram krisplaner och strategier för att kunna hantera krisen på bästa sätt. Detta
kopplar vi till teorin där Larsson (2012) pratar om krisens olika faser. Eftersom att under pandemins gång har ledarna utvecklats när det kommer till hanteringen av krisen. Tittar vi på resultatet och teorin som beskriver hur man skulle hantera de olika faserna, kunde vi se att ledarna och Region Västernorrland följer dessa. I resultatet kunde vi se att ledarna har till viss del utövat lärofasen, eftersom de beskriver själva att de har utvecklats mellan de olika faserna. Detta tolkar vi precis som teorin säger att i lärofasen ligger fokuset på utvärdering och utveckling där man ska lära sig av sina misslyckande (Larsson 2012:306). Vi kunde också se att eftersom krisen ännu inte är över kunde vi inte titta på krisens sista fas, återhämtningsfasen. Därför är det svårt att i denna studie dra en fullständig slutsats om efterarbetet av Covid-19 då krisen ännu inte är avslutad.
Vi har dragit slutsatserna utifrån resultatet att kommunikationen har genomgått den största förändringen till följd av Covid-19 och därmed har den största rollen i ledarskapet. Eftersom till följd av virtuellt arbete föll en dimension bort i kommunikationen, alltså kroppsspråket.
Kommunikationen har gått från ansikte till ansikte, till digitalt. Resultatet visar att detta har medfört utmaningar i tvåvägskommunikationen. Samt att Covid-19 ställt större krav på kommunikationen, då det är lättare att misstolka budskapet när det sker digitalt. Därmed kan vi konstatera att ledarna har behövt använda sig av upprepning och andra kommunikationsverktyg, för att göra
kommunikationen tydlig. Vidare visar resultatet på att det virtuella medför positiva aspekter i form av att alla arbetar på lika villkor och nås av informationen samtidigt.
Resultatet visar på att respondenterna har behövt förflytta sitt arbete till det virtuella. I samband med förflyttningen skapades en ny kultur, som medförde nya utmaningar. En av dessa som tydligt kunde ses i resultatet, var den osunda relationen till att ständigt behöva vara uppkopplad och tillgänglig. En annan utmaning med den nya kulturen var hur ledarna skulle arbeta på det mest effektiva sättet när det kommer till att underhålla relationen till deras medarbetare. Resultatet visade på att den största tiden av dagen gick till möten. Utifrån resultatet kan vi dra slutsaten att
relationsbyggande kommunikation har fallit mellan stolarna.
Utifrån teori och resultat kunde vi konstatera att ledarna har förändrat sin ledarstil på grund av krisen Covid-19. Resultatet visar även på att ledarna var tvungna att anpassa sitt ledarskap och ledarstil till ett mer situationsanpassat ledarskap, då arbetet gått över till det virtuella. Förändringen i ledarstilen är till största del kopplad till krisen Covid-19, då resultatet visade på att ledarna
behövde vara mer självständiga och ta obekväma beslut snabbt. Samt att respondenterna behövt i denna förändring skapat tillit till sig själv som ledare, samtidigt som de har behövt ha en stor tillit till medarbetarna. Förutom att ledarna var situationsanpassade fanns det även spår av det
transformativa ledarskapet då de arbetar med mål och motivation. Vi kan därför konstatera utifrån resultatet att en ledare inte bara behöver ha en specifik ledarstil utan man kan ha en blandning av flera.
5.2 Slutdiskussion
Utifrån det som presenterats under slutsatser har därmed vårt syfte och våra frågeställningar
besvarats. En oro som vi ser efter resultatet med den nya kulturen, är att Region Västernorrland inte fått till ett sunt arbetssätt som kommer fungera i det långa loppet. Det skulle därför vara intressant att göra en undersökning hos ledarna hur Covid-19 har påverkat deras mående, jämfört med innan. Därför tycker vi att detta arbetssätt behöver ses över, då det finns spekulationer i samhället att efter krisen kommer vi att fortsätta med distansarbete för de som har möjlighet.
Nu när vi tittar på vår studie i helhet kan vi konstatera att det finns ett glapp i teoridelen när det kommer till det virtuella. Vi anser att teorierna som finns idag går inte helt att appliceras i den nya virtuella kontexten utan behöver byggas på, alternativt att en helt ny ledarskapsteori behöver tas fram. Eftersom att detta är ett dagsaktuellt ämne tror vi att detta glapp kommer fyllas inom en snar framtid.
5.3 Framtida forskning
I denna studie har vi undersökt påverkan på ledarnas ledarskap till följd av Covid-19 vilket innebär att studien inte tagit upp medarbetarnas perspektiv och synvinkel. Vidare forskning skulle därmed kunna undersöka exempelvis medarbetarnas påverkan till följd av Covid-19. Vi kunde i denna studie se att det fanns ett hål i den virtuella kommunikationen jämfört med kommunikation ansikte mot ansikte när det kom till relationsskapande. Det skulle därför vara intressant att vidare undersöka om detta fenomen stämmer, eller om det finns bättre sätt att hantera relationsskapande
kommunikation via virtuella verktyg. Då krisen inte ännu är avslutad hade det varit intressant att göra en analys av krisen när den är slut, och fokusera på återhämtningsfasen. Till exempel vad hade de kunnat göra annorlunda, vad gjorde de bra och vad gjorde de mindre bra.