Slutsatser utifrån uppsatsens frågeställningar

För att knyta ihop mer koncist och redogöra vad uppsatsen kommit fram till följer nedan uppsatsens frågeställningar och ett kort sammanfattande svar på dessa:

Förekommer det, och i så fall i vilken utsträckning, mål om reproduktion av sociala institutioner i nuvarande och äldre läroplaner och hur har utvecklingen sett ut till idag? Hur väl kan dagens läroplan reproducera medborgarskap ur ett social-institutionellt perspektiv?

Sociala institutioner förekommer i samtliga studerade dokument men i varierande grad och med varierande innehåll och tydlighet i vad som avses. De första styrdokumenten var inte särskilt utförliga och relativt generella i sina formuleringar. Från parlamentarismens

genombrott tills rekordåren tog vid blev istället styrdokumenten betydligt mer utförliga och tydligare i vilket medborgarskapsideal som reproducerades och betydlig mer tydlig i att reproducera gemensamma ramar. Därefter har de kulturella institutionerna minskat

iomfattning och medborgarskapsidealet har gått mot en mer liberal riktning på bekostnad av det gemensamma. Det gemensamma har övergått till värderingar av mer allmänt humanistiskt slag och med diffust innehåll. Bedömningen är att dagens läroplan är den mest diffusa i sitt innehåll, även i jämförelse med de första normalplanerna. Dagens läroplan bedöms sakna mekanismer som möjliggör reproduktion av gemensamma ramar av traditionellt slag, men även av humanistiskt slag då innehållets formuleringar är diffusa.

145 _{Grönqvist, Hans & Niknami, Susan, Ankomst och härkomst – en ESO-rapport om skolresultat och bakgrund} [Elektronisk resurs], Expertgruppen för studier i offenlig ekonomi, 2017

https://eso.expertgrupp.se/rapporter/skolresultat-och-bakgrund/. S. 34.

146 _{“Ethnic Composition of Schools and Students’ Educational Outcomes: Evidence from Sweden.” 2019. The}

73

Om sociala institutioner saknas i läroplaner och kursplaner, hur kan det förstås?

Forskningen ger olika svar, i många fall endast indirekta svar, på varför vissa läroplaner saknar sociala institutioner. Det är fullt möjligt att de första normalplanerna inte hade som syfte att syssla med medborgarfostran eller skapande av gemensamma ramar, men däremot att hjälpa de som hade det sämst att skaffa sig andra typer av yrken. De läroplaner som utgjort styrdokument för den moderna grundskolan kan ha diffusa formuleringar och färre

traditionella inslag för att skolan övergick mer och mer till ren kunskapsöverföring med individen i centrum på bekostnad av det gemensamma.

Vilket medborgarskapsideal uttrycks i studerade läroplaner och kursplaner?

En gissning från uppsatsens sida är att det tillochmed 1955 års utbildningsplan var ren

kommunitaristisk medborgarskapsideal som uttrycktes i styrdokumenten. Dock reserverar sig denna uppsats för att 1878, 1889 och 1900 års normalplaner möjligen inte hade som syfte att implementera ett ideal. 1962, 1969, 1980 och 1994 års läroplaner är mer eller mindre fall av liberal kommunitarism. Det går i varje fall inte att se ett tydligt ideal, individen i läroplanerna har en central plats men det är också så att denne ska fungera i en gemenskap, samtidigt som normerna ska implementeras och inte resoneras fram som dagens läroplan. Dagens läroplan har väldigt mycket liberalt medborgarskap som uttrycks även om det mycket möjligt kan vara så att medborgarfostran inte är ett syfte alls. Det kan vara så att dagens grundskola helt syftar till att överföra kunskap och inte fostra.

74

6. Diskussion

Inför analysen av läroplanerna var förväntningarna att de äldre dokumenten skulle ha tydlig och många inslag av sociala institutioner. Förväntningarna var att de flesta äldre läroplaner skulle vara tydligt präglade av kommunitaristiskt medborgarskap. Att de tre första

normalplanerna hade relativt få uttalade sociala institutioner kom därmed som en

överraskning. Åke Islings förklaring av folkskolans syfte blev en uppenbarelse, den tidiga folkskolan fanns för att ge de fattigaste förutsättningar att byta levebröd när jordbruket effektiviserades. Givetvis kan Islings perspektiv betraktas som ett av många men Isling är en av få forskare som inte betraktar folkskolan ur ett mer rationellt perspektiv. Det här var den viktigaste insikten i studierna av de första läroplanerna, det är i inte lämpligt att studera den gamla folkskolan på djupet från första början. För att tydliggöra påståendet i föregående mening: det sägs att man inte enbart ska skrapa på ytan, men ibland råkar svaret, åtminstone ett av dem, finnas just på ytan och det måste etablerade eller aspirerande skolforskare förstå utifrån vad som observerats i tidigare forskning.

Frågan är dock om det med, Islings teori i beaktande, verkligen finns ett medborgarideal i normalplanerna, om det var avsikten? Var det med andra ord verkligen en fråga om medborgarfostran i modern mening? Att denna studie gör bedömning att det de tre äldsta normalplanerna var präglade kommunitaristiskt medborgarskap bygger på att det inte nämns något om individen. Att sedlighet, moral och gemensamma berättelser förekommer behöver inte nödvändigtvis betyda att staten aktivt ville reproducera ett kommunitaristiskt

medborgarskap, det skulle kunna vara fråga om att dåtidens normer och kunskapssyn snarare genomsyrade normalplanerna. Att hävda att det fanns ett kommunitaristiskt medborgarskap i de äldsta normalplanerna stöds dock hos viss forskning som säger att folkskolan delvis hade som syfte att ersätta den förlorade bygemenskapen. Men trots ett visst vetenskapligt stöd måste det ändå självkritiskt sägas att det kan finnas en viss teoretiskt stelhet i denna uppsats, det vill säga att det inte behöver finnas ett medborgarideal bara för att indikationerna finns där.

Medborgarfostran var det tydliga ledordet 1919, 1955 och 1962. Sannolikt spelade rösträttens införande och den tilltagande övergången till industrisamhälle in när skolans syfte blev att socialisera och aktivt reproducera ett medborgarskapsideal med främst kommunitaristiska förtecken med vissa inslag av individperspektiv. Dessa normalplaner och läroplaner var lättast

75 att analysera utifrån frågeställningarna tack vare deras detaljrikedom, med 1962 som ett undantag. Det tydligaste skiftet som syntes mellan 1955 och 1962 var att formuleringarna blev betydligt mer neutrala, orsaken till detta kan inte denna studie besvara med säkerhet. Märkligt är hur litteraturen väljer att betrakta dessa normalplaner och läroplaner, Englund exempelvis valde att se 1919 års normalplan delvis utifrån ett perspektiv där syftet var att göra eleverna underdåniga. När grundskolan infördes hyllades det som ett stort steg framåt för jämlikheten, trots att innehållet jämfört med tidigare inte var lika konkret. Att grundskolan var ett steg framåt för jämlikheten i Sverige ifrågasätter inte denna studie, men synpunkten är att jämlikheten i så fall var en fråga om strukturell jämlikhet då vi inte längre hade ett

parallellskolesystem där samhällsklass i hög grad avgjorde tillgången på högre utbildning. Men de otydliga formuleringarna i 1962 års läroplan öppnar dock för skiftade innehåll vilket kan leda till skiftande nivå på utbildningen och det fostrande inslaget. Grundskolan var med andra ord jämlik i fråga om tillgång men det fanns inga mekanismer som garanterade att eleverna hade liknande uppfattning om de gemensamma ramarna när de lämnade

grundskolan. Den efterföljande 1969 års läroplan var än mer diffus i sina formuleringar men det var relativt tydligt att medborgaridealet hade förskjutits åt en liberal riktning även om kontexten kring individen var att denne fortfarande skulle fungera i en gemenskap.

Frågan är hur vi ska förstå bristen på sociala institutioner i 1969 års läroplan om individens förmåga att fungera i en gemenskap var målet. Togs normer och de gemensamma ramarna för givet eller fanns en stark tro på att de gemensamma ramarna kunde ersättas med demokratiska värderingar? Kan det varit så att man litade på den fostran som skedde i hemmet? I fallet med 1969 års läroplan är det möjligt att uppsatsens teoretiska ramar och frågeställningar inte räcker till. Insikten är att informationen som går att hämta från det specifika dokumentet är för diffus och för lite för att kunna besvara denna studies frågeställningar. För att kunna förstå denna läroplan eller vad tanken var med den nya grundskolan hade antagligen läroplansteori behövt tillämpas och tidigare forskning om utbildningshistoria. Det talas inom skolvärlden även om den ”dolda läroplanen” vilket möjligen hade varit en tänkbar fördjupning i den nya grundskolan, men det hade varit en annan studie med andra frågeställningar.

1980 års läroplan var ovanligt skarp i sina formuleringar. Det hade också varit intressant att förstå varför, men likt föregående läroplan hade det behövts helt andra metoder och teorier för att besvara frågan med säkerhet. Det kan alltid spekuleras i om den mer skarpa tonen var en reaktion mot föregående läroplan. Det intressanta är att de kulturella värdena och

76 historieämnets plats har en svag roll utifrån vad som kan utläsas i dokumentet. Hade det funnits mer utrymme i denna uppsats hade utredningarna som föregick 1980 års läroplan kunnat ge svar på varför exempelvis de demokratiska värderingarna blev nästan ett självändamål, kanske ihop med litteratur som beskriver tidsandan.

När vi sedan går över till 1994 års läroplan där historieämnet plötsligt verkar bli mer betydelsefull än samhällsundervisningen uppkommer ännu fler frågor varför läroplanerna sedan grundskolan infördes utformades som de gjordes. Folkskolan innehåll verkar ha formats utifrån omständigheterna som rådde i samhället, vad som behövdes med andra ord.

Urbaniseringen utformade troligtvis de första normalplanerna och parlamentarismens

genombrott formade 1919 års utbildningsplan. Andra världskriget formade möjligen 1955 års utbildningsplan med tanke vad som formulerades om individens något mer betonade men inte centrala plats och rekordåren formade möjligen 1962 års läroplan. Dessa läroplaner är lättare att studera utifrån denna uppsats frågeställningar och social institutioner medan de som kom efter 1962 inte är det. Det är ytterst svårt att se vad 1969 års läroplan bygger på utifrån det material som finns tillhands när denna uppsats färdigställs och intrycket är att 1980 års läroplan och 1994 års läroplan är reaktioner på deras föregångare. Här hade det behövts undersökas om skolans styrdokument sedan grundskolans införande blivit mer ideologiserade. Om man återgår till bilden med den tvådimensionella skalan som sorterade in de studerade läroplanerna utifrån graden av sociala institutioner och medborgarskapsideal kan de sex första styrdokumenten samlas i två kluster. Resterande läroplaner har mycket mer tydliga skillnader gentemot varandra i sitt innehåll.

2011 års läroplan sticker genom att det gemensamma är nästan helt frånvarande. Det finns mycket forskning om effekterna från denna läroplan men denna forskning är främst inriktad mot synen på kunskap. Frågan är om denna uppsats har det förhållningssätt mot dokumentet som många författare har gentemot den tidiga folkskolan, det vill säga missförståndet att skolan ens sysslar medborgarfostran i dessa dokument. Att det skedde en medborgarfostran mellan 1919 till 1994 (1969 undantaget pga diffust innehåll) är relativt tydligt men frågan är om det verkligen är syftet med 2011 års läroplan. Som en del litteratur nämnde så är denna läroplan främst inriktad på kunskapsförmedling, åtminstone är tanken det, vilket gör det rimligt att ifrågasätta varför det saknas sociala institutioner i denna läroplan. För att studera 2011 års läroplan hade frågeställningen snarare behövt vara ”Varför är grundskolans läroplan

helt inriktad på kunskap och saknar fostrande element? Hur bör Lgr 11 utformas för att tillgodose behovet av gemensamma ramar?”.

77

Förslag på framtida forskning

Det finns enormt mycket att göra inom forskningsområdet Skola-Medborgarskap-Det gemensamma. Det som framförallt talar för det är svårigheterna att finna forskningslitteratur till denna uppsats, framtida forskning bör därmed inrikta sig mer mot att studera skolans roll i hela samhällskontexten. Just nu sker mycket av skolforskningen inom det pedagogiska fältet som i studiens mening har för mycket individperspektiv, rättighetsperspektiv etc. Det ropas högt på hjälp och det pekas ut flera problemområden inom skolan men intrycket är att trots enorm mängd uppsatser, avhandlingar och litteratur löses exempelvis inte ordningsproblem och dylikt.

Mer konkret skulle forskningsteman med potential kunna vara:

 Hur kan skolan organiseras och vad ska den innehålla för att garantera möjligheten till social rörlighet för grupper med sämre förutsättningar?

 Att undersöka hållbarheten i den syn på elevens rättigheter som råder för stunden.  Överlag bör mer forskning genomföras som sätter skolan och elevens plats i en större

kontext med ett statsvetenskapligt perspektiv, det vill säga att skolans förmåga att förbereda eleven att leva och orientera sig i rådande samhällssystem. Inte minst bör institutionalismen få en betydligt större plats i skolforskningen då det perspektivet dels förefaller vara ideologiskt neutralt och effektiv i att förstå hur institutioner av olika slag ger ett visst utfall.

Avslutningsvis är förhoppningen att denna uppsats lyckats bidra med att skapa nya tankebanor kring det gemensammas betydelse för ett samhällsbygge med skolan som motor. En andra förhoppning är att uppsatsen lyckats belysa problematiken i den nuvarande läroplanen men också i mycket av skolforskningen.

78