I barnens tal om sniglar kunde vi urskilja tre teman som framstod som centrala. Dessa teman var: sniglarnas hus/boende, sniglarnas karaktär och sniglarnas vardagssysslor.
Sniglarnas hus/boende
Barnen pratade mycket om sniglarnas snäcka på ryggen som de kopplade till ett boende/hus. Flera barn berättade för oss att sniglarna har ett hus på ryggen som de bor i. I en intervju med Ahmed berättade han om sniglarnas snäcka:
Ahmed: Sniglarna går och går och när de blir trötta stannar de och går in i sitt hus och vilar.
Elif: Hur vet du att det är snigelns hus?
Ahmed: Jo för att snigeln går in där. När jag är ute sen när jag går hem går jag in från dörren. Men snigelns hus har ingen dörr.
Andra barn uttryckte även att snäckan som snigeln bär på måste vara ett hus eftersom den sitter på snigelns rygg. Att snigeln har en rygg var också vanligt i barnens tal om sniglar. I en intervju med Lina sa hon: “Alltså snigeln bär på sitt eget hus på ryggen där bak. Alla sniglar har små hus, men det räcker för snigeln eftersom de är också små.” I en annan intervju sa Adelina:
Albina: Vad är det snigeln har här (pekar på skalet)? Adelina: Det är snigelns hus! Där inne bor snigeln.
Albina: Jaha, menar du att snigeln har ett hus precis som vi har hus?
Adelina: Jaa de måste också ha någonstans att bo. Men deras hus ser lite annorlunda ut dom är ehm… sådär små och den bär på sitt hus på ryggen. Albina: Har snigeln en rygg?
Adelina: Jaa, dääär juu! (pekar) Hihi… sniglar har en liten rygg.
Genom att tolka barnens svar ser vi att barnen kopplar sniglarnas liv till sitt eget. De ger sniglarna en mänsklig karaktär trots att de uttrycker olikheter. Vi menar att barnen använder antropomorfism när de uttrycker sig om sniglarna. Barnen ger sniglarna mänskliga egenskaper. Enligt Helldén, Jonsson, Karlefors och Vikström (2010) menar Thulin att användandet av antropomorfiska metaforer kan vara användbart och till stor hjälp för att underlätta barns förståelse kring naturvetenskapliga fenomen (Helldén et al. 2010, s. 17-18).
Sniglarnas karaktär
Det andra temat som också framstod som centralt i barnens tal om sniglar var sniglarnas karaktär. Många barn påpekade att snigeln går långsamt. En del barn menade även att sniglarna går väldigt, väldigt långsamt. Att sniglarna inte har några ben hindrar dem inte heller ifrån att gå. Alla barn menade att sniglarna går, precis som vi gör. Flera barn var medvetna om olikheterna mellan sniglar och människor men trots det fick sniglarna mänskliga karaktärer. I en intervju med Leo uttryckte han:
Leo: Åhh sniglarna går så långsamt (puttar till snigeln med fingret litegrann).
Elif: Kan sniglarna gå?
Leo: Jaa... annars hade de inte kunnat gå till jobbet ju! Elif: Jobbar sniglarna?
Leo: Japp!! Men deras chef blir inte arg om sniglarna inte kommer i tid till jobbet för att chefen vet att sniglarna inte kan gå snabbt.
Elif: Har sniglarna ben?
Leo: Inte som våra ben men de kan ändå gå på ett annat sätt.
I detta citat ser vi hur Leo uttrycker att sniglarna kan gå även om de inte har likadana ben som oss. Han uttrycker att sniglarna istället går på ett annat sätt. Leo uttrycker också att sniglarna kan jobba och att de har en chef. Även här ser vi tydligt hur Leo använder antropomorfism när han talar om snigelns karaktär och vardagssysslor.
Sniglarnas vardagssysslor
Sniglarnas vardagssysslor är det fortsatta temat som också var centralt i barns tal om sniglarna. I många fall gick detta tema ihop med andra teman men trots det valde vi att nämna sniglarnas vardagssysslor som ett eget centralt tema. I barnens tal om sniglarna uttryckte även många barn att sniglarna gör någonting. Vi har valt att kalla detta för vardagssysslor eftersom det påminner oss om våra sysslor som vi människor också gör på vardagen. I en intervju med Amina sa hon:
Amina: Ibland går mammasniglarna till affären och köper mat till sina barn.
Albina: Har sniglarna också affärer?
Amina: Jaa de går till affären när maten har tagit slut, och de har också läppstift på sig.
Genom att tolka detta citat ser vi att sniglarna gör något. De går till affären när maten är slut och köper mat till sina barn. Detta kopplar vi till en vardagssyssla. Ett annat exempel från en intervju med Linus uttryckte han också att sniglarna gör något. Detta är också
Linus: Nu går sniglarna till skolan. Elif: Har sniglarna en skola?
Linus: Ja de måste gå till skolan varje dag. Elif: Varför det?
Linus: Sniglarnas mammor kanske jobbar då kan sniglarna inte vara hemma själv.
Enligt Säljö (2000) byter vi ständigt information, kunskaper och förståelse med varandra i sociala samspel (Säljö, 2000, s. 34). Säljö menar att det genom kommunikation skapas och förs vidare sociokulturella resurser (Säljö, 2000, s. 22). När barnet tänker tar de hjälp av de språkliga verktygen de fått i sociala samspel (Säljö, 2000, s. 67). Genom att tolka barnens citat och använda Säljös tankar som stöd anser vi att dessa barn har varit inblandade i sociala samspel, kanske med sina föräldrar. Genom att kommunicera med föräldrarna har barnet skaffat sig det sociala verktyget språket. Vi kan anta att dessa barn har varit med deras föräldrar när de till exempel har varit på väg till affären. Då har troligen barnen tillsammans med föräldrarna pratat om att man måste gå till affären när maten är slut, eller att man måste gå till skolan för att föräldrarna ska jobba. Då menar vi att det språkliga verktyget som skapats i detta samspel använder barnen sedan som verktyg för sitt tänkande vilket i sin tur leder till att barnen uttrycker sina föreställningar om sniglarnas vardagssysslor på det sättet. Om detta språkliga verktyg har varit påverkad av att vi gör en massa saker som att gå till skolan, jobbet eller affären anser vi att det därför är de mänskliga vardagssysslorna som speglar vad barnen uttrycker om sniglarnas liv. Våra tankar och idéer har alltså ett socialt ursprung (Säljö, 2000, s. 106).