Den sociala interaktionen sker idag inte enbart ansikte mot ansikte utan även genom sociala medier. Det har enligt Nutley (2019) kommit att bli en del av barn och ungas verklighet och finns i deras vardag dygnet runt. Twenge (2018) belyser samma sak och beskriver hur digitala verktyg och sociala medier har kommit att bli en självklar del i barn och ungas vardag då uppkopplingen mot nätet ständigt finns med i fickan. Turkle (2017) drar det ett steg längre och diskuterar den sociala interaktionen ansikte mot ansikte och mötet som sker via skärmen. I föreliggande studie belyser informanterna främst den interaktion som sker via sociala medier - även när barnen/ungdomarna sitter bredvid varandra - och som används i mångt och mycket idag. De är alla överens om att det har kommit att bli en stor del av barn och ungas verklighet men att den sociala interaktionen som sker ansikte mot ansikte
fortfarande är otroligt viktig.
“Alltså kommunikation är ju så mycket mer än bara de ord som sägs, det är ju hur det sägs.
Skriver man en mening, säger man den kan man ju säga den så att den låter positiv eller att den låter negativt. Allt sånt försvinner ju och det är därför också som det blir så lätt med misstolkningar både bland barn och vuxna för man läser bara det som står och mitt humör
och vilken sinnesstämning jag har påverkar mycket det jag tolkar.” (Annelie).
Med detta menar Annelie att kommunikation mellan individer är mer än bara de ord som sägs, det är även hur de sägs. Utsända och överförda uttryck som är en del av
intrycksstyrningen försvinner och kan lätt misstolkas när den sociala interaktionen inte sker
28
ansikte mot ansikte (Goffman 2020). Precis som Annelie beskriver missas viktiga delar - såsom exempelvis kroppsspråk - i kommunikationen när interaktionen sker via sociala medier då det kan bli svårt att styra intryck utifrån de normer och regler som individen befinner sig inom. Viktigt att poängtera är dock att den sociala interaktionen ansikte mot ansikte även kan ske via skärmen. Annelie ger exempel på hur en elev upplevde tätare kontakt med sin lärare då interaktionen skedde direkt via skärmen och på så sätt direkt till hen. Här finns fortfarande möjlighet att uppfatta kroppsspråk och tolka hur saker och ting sägs, något som enligt
Goffman (ibid) är av stor vikt för den sociala interaktionen. Fatima beskriver den interaktion som inte sker ansikte mot ansikte som att befinna sig i en ständig bedömningsmiljö då det skrivna ordet och olika tecken kan tolkas på ett sätt som avsändaren egentligen inte menar.
Fatima menar att det kan leda till svårigheter att förstå samt att förhålla sig till sociala koder, och på så vis tydliggör hur viktigt det är för barn och unga att få interagera ansikte mot ansikte för att lära sig att läsa av andra. Milad berättar vidare om en resa som gjorts
tillsammans med eleverna då de inte fick ha med sig mobiltelefonerna. Detta skapade till en början mycket frustration och sågs nästan som ett trauma men resulterade i äkta samtal.
Eleverna behövde inte vara fokuserade på tusen andra saker och tyckte att det var det skönaste de varit med om i hela sitt liv. Turkle (2017) förespråkar just denna typ av samtal och
beskriver vad som går förlorat om man ersätter interaktionen och samtalet som sker ansikte mot ansikte.
Som nämnts i tidigare forskning menar Twenge (2018) att det ökade användandet av sociala medier resulterar i att barn och unga blir allt sämre på att umgås och interagera med andra, vilket bidrar till ensamhet och sämre hälsa (ibid). Andreas pratar om hur sociala medier kan vara ett verktyg/hjälpmedel vid känslor av exempelvis ensamhet men som samtidigt riskerar att hämma sociala kontakter.
”Ja vad ska jag säga, på ett sätt vet jag att många tycker det är okej att sätta sig med sin mobil på rasten, dels att man kanske vilar sig på det sättet och om man känner sig lite utanför så tycker man att man har ett skydd av att man sitter med sin mobil för då ser man inte typ utsatt, ensam eller utanför ut utan då är man upptagen med det. Samtidigt som det främjar inte sociala kontakter irl heller utan du ser ju lite upptagen ut och kanske inbjuder
inte till kontakt när du sitter så. Så det är ju för och nackdelar.” (Andreas).
29
I citatet ovan uppmärksammas hur den sociala interaktionen som sker via sociala medier möjliggör för både positiva och negativa effekter, något som samtliga informanter påtalar.
Citatet belyser att många barn och unga väljer att sitta med sina mobiler och pratar på så vis inte med varandra trots att de sitter tillsammans. Vilket styrks av Turkle (2017) som beskriver hur elever kan känna en känsla av ensamhet vid möten som enbart sker via sociala medier.
När individen följer normer såsom hövlighetsnormer menar Persson (2012) att individen gör det hen förväntas av andra, vilket benämns som umgängesregler. Eftersom normer kan variera beroende på tid och rum kan det vara svårt för barn och unga att anpassa sig och leva upp till det som förväntas (ibid), såsom att exempelvis välja att sitta med sin mobiltelefon eller främja sociala kontakter.
Under samtliga intervjuer framkom vikten av att belysa positiva effekter av sociala medier i förhållande till den sociala interaktionen. Det handlar främst om de individer som har svårigheter vad gäller kontaktskapande, svårt att förmedla sig och interagera med andra.
Informanterna ger exempel på att när barn och unga inte har orden kan det vara enklare att kommunicera med hjälp av bilder. Det kan vara hjälpsamt för att skapa kompisrelationer, vilket gör nätet till en betydelsefull plats samt som informant Oskar använder begreppet KASAM 2 och menar därmed en känsla av tillhörighet och gemenskap. Vidare lyfts också positiva effekter av sociala medier då kontakten mellan föräldrar, barn och unga gör det enkelt att hålla kontakt med varandra. Återigen menar informanterna att sociala medier måste ses som ett verktyg, frågan är bara hur vi väljer att använda det.
Vidare reflekterar flera av informanterna kring hur allt som sker idag blir offentligt. Nutley (2019) menar att vi delar betydligt mycket mer av oss själva på sociala medier än i den fysiska världen, författaren lyfter att vi i interaktionen på sociala medier delar så mycket som 80 % av oss själva jämfört med endast 30 % i den fysiska världen (ibid). Som informanterna varit inne på tidigare blir gränsdragningen mellan vad som är okej och inte okej att dela på nätet luddig.
Oskar menar att det du inte kan säga ansikte mot ansikte heller inte bör sägas på nätet. Många gånger hinner barn och unga inte reflektera utan skriver saker i affekt. Fatima ger en liknande förklaring och menar att det är enklare att göra och säga saker i skrift än att göra och säga det ansikte mot ansikte. Även här kan diskussionen om luddiga gränsdragningar bli relevant. Den agerande individen i främre regionen uppför sig utifrån Goffmans (2014) teori på ett sätt inför
2 KASAM innebär känsla av sammanhang
30
sin publik medan samma individ i den bakre regionen kan välja att bete sig helt annorlunda (ibid). Individen bör vara och agera på samma sätt på nätet som ansikte mot ansikte då de i båda avseenden framträder inför en publik. Detta blir inte helt oproblematiskt - återigen på grund av den luddiga gränsdragningen.
Vidare lyfter Milad kränkande handlingar som pågår hela tiden och som alltid har funnits.
Men idag sker dessa handlingar på flera sätt då interaktionen inte enbart sker ansikte mot ansikte utan kan även ske bakom och genom skärmen. Milad menar att det är mycket som händer dolt i fickan, och som ständigt pågår. Detta kan även speglas av Andreas som citateras nedan:
“Om man pratar om det här att elever, eller ungdomar, kan bli utsatta för saker, kränkta, det är ju inget nytt. Men det är klart att det får lite andra konsekvenser när det är något som
är tillgängligt för väldigt många. Är det någon bild som är uppsatt någonstans eller plotter så går ju det att ta bort på ett annat sätt än när det finns på nätet. Så det är klart hur det
påverkas, ja, det är ju ännu jobbigare förstås nu.” (Andreas).
Det Andreas menar är att integriteten får stryka på foten och att vi delar med oss lite för mycket ibland då det blir tillgängligt för en stor publik. Det kan vara skönt att ha något som är ens eget eller där vissa utvalda släpps in. Oskar är inne på samma spår och ger exempel på att en bild som delas på sociala medier även ska vara ok att sätta upp på anslagstavlan utanför den lokala butiken. Detta kan förstås utifrån Goffmans (2014) teori om framträdanden i främre och bakre regioner där den främre regionen representerar beslutet att välja att
framträda offentligt med sin bild likt ett framträdande på en scen. I den bakre regionen finns möjlighet till förändringar och justeringar inför det framträdande som sker i främre regionen (ibid). Det är här barn och unga behöver ta ställning till om och vad de delar med sig av - både på anslagstavlan och på sociala medier.
5.3 Roll och identitet
Som tidigare nämnts så spelar sociala medier en betydande roll i barn och ungas vardag och har för den senaste generationen kommit att bli en väldigt central del av deras liv. Twenge (2018) menar att denna generation särskiljer sig från tidigare generationer och tenderar att i högre utsträckning oroa sig för sina livsval. Författaren menar också att de agerar annorlunda, lägger tid på andra saker och har helt andra attityder gällande exempelvis sexualitet än
31
tidigare generationer (ibid). Fatima belyser skillnader mellan olika generationer på följande sätt:
”Jag har väl tänkt nu att den senaste generationen, eller dom som man har på mellanstadiet nu typ, de är väl kanske den första generationen som inte vet liksom att det har funnits nåt
annat innan sociala medier utan dem växer ju in i det, det är det normala för dem.”
(Fatima).
Informanterna är eniga om att sociala medier har kommit att bli en del av barn och ungas liv och identitetsskapande. Flera menar vidare att de lever med sina sociala medier på gott och ont och skapar därmed ett behov som kan bli tufft. Väldigt många människor lever på nätet idag och att det är mycket mer i alla åldersgrupper jämfört med för 10 år sedan. Annelie menar att förr fick man vara barn längre och att unga har väldigt mycket att förhålla sig till.
Enligt Twenge (2018) är många av den uppfattningen att dagens barn och unga tvingas bli vuxna i yngre ålder jämfört med tidigare. Författaren menar dock att 18-åringar idag beter sig så som 15-åringar tidigare brukade bete sig och 13-åringar beter sig som 10-åringar tidigare brukade bete sig (ibid).
Goffman (ref i Persson 2012) beskriver att individens identitet genomgår ständiga
förändringar och skapas kontinuerligt och belyser vem en individ är och hur en individ är (Persson 2012). Yngre ungdomar har som Twenge (2018) tidigare påtalat visat sig vara särskilt sårbara då de håller på att skapa sin egna identitet och har inte sällan ett problematiskt förhållande till sin egna kropp. Författaren menar att äldre ungdomar däremot oftast har utvecklat ett bättre självförtroende som skyddar mot den hårda värld som kan dölja sig bakom sociala medier (ibid).
“Man är ju inte så trygg i sin egen vare sig kropp eller identitet när man är 13–16 så, så att det kan göra att man blir och mår väldigt väldigt dåligt har vi sett.” (Milad).
Milad menar att det finns en viss kultur, främst för elever i denna åldersgrupp som ska vara och se ut på ett visst sätt där exempelvis träning blir en stor del. Milad menar på så vis att det blir en viss jargong i gänget. Det finns vissa förväntningar och normer bland barn och unga - främst vad gäller utseende - men ser också en viss förändring och att man faktiskt får och vågar vara lite mer som sig själv. Goffman (ref. i Persson 2012) menar att när vi skapar vår
32
identitet vill vi i vissa fall tillhöra en grupp och vara någon annan och i vissa avseenden vill vi vara våra egna och väljer vad som visas upp (Persson 2012).
”Så det, jag tror inte alltid det är så att det stämmer att man är samma på nätet eller samma på sociala medier som det är i verkligheten så. Utan man kanske vill, man vill ge sken av olika saker ibland och då kanske man förstärker olika grejer lite grann.” (Fatima).
Citatet exemplifierar hur roller kan skapa ett framträdande där individen antingen visar upp eller döljer delar av sig själv. Individen vrider och vänder på olika roller för att möta
samhällets olika krav, normer och värden genom intrycksstyrning (Goffman 2014). Det finns en delad uppfattning bland informanterna om hur barn och unga framställer sig i sociala medier. Samtliga menar att det finns en slags generell bild av att man visar upp den fina och lyckade sidan och ger sken av att man har det allmänt bra. Men de ser också början till en förändring där det är okej att framställa ett mindre lyckligt och lyckat jag. Oskar menar bland annat att vuxna har förmågan att förstå att det finns dåliga dagar också och att det inte alltid ser ut så, något som är svårare för unga. Detta kan hänvisas till Goffmans (ibid) teori om främre och bakre regioner där individen i den bakre regionen kan välja att “ta av sig masken”
och därmed lägga ifrån sig den roll som spelats i den främre regionen (ibid). Detta kan, precis som Oskar påtalat bli komplicerat att förhålla sig till och skilja åt för barn och unga.
“Det med sociala medier får man ju en bild av hur man ska vara som människa, både utseendemässigt och det kan ju kanske äldre också påverkas av. Det är väl jobbigt att man
jämför sig med andra och att allt kan presenteras och ser så perfekt ut.” (Andreas).
Genom bilder på sociala medier och genom att jämföra sig med dessa är informanterna överens om att sociala medier påverkar identitetsskapandet i hög grad. Barn och unga ser upp till idoler och tar efter saker de ser och upplever genom sociala medier. Fatima nämner bland annat influencers som påverkar ungas identitetsskapande - både på gott och ont - då det bidrar till ökad tolerans hos unga för olikheter men ibland mer tveksamma förebilder med tanke på kroppsfixering, materialistisk livsstil och så vidare. Fatima berättar vidare hur barn och unga lägger ut bilder för att få likes och man mår bra av reaktionerna. Det finns ett
bekräftelsebehov och belöningssystem som hela tiden är under stimulans. Milad beskriver konsekvenserna av när dessa reaktioner inte stämmer överens.
33
“Ja alltså ibland kan man ju inte ens veta att det är den eleven för att bilderna ser helt annorlunda ut så att det, man kan nog liksom mixtra och framställa sig så som man kanske
önskar att man såg ut eller lite så där kanske. Sen blir det också en såndär negativ effekt ibland att det då tycker folk att man vad är det för fel på dig då varför håller du på och
lägger ut såna bilder det syns ju inte ens att det är du [...].” (Milad).
Ovanstående förklaring kan förstås utifrån Goffmans (ref. i Persson 2012) begrepp om jag-identiteten och den egna uppfattningen av sig själv och att den egna individen kan välja vad som visas upp. När denna uppfattning skiljer sig från omgivningens definition kan det öppna upp för möjliga konflikter (Persson 2012), vilket beskrivs i ovanstående citat då det skapar negativa effekter för jag-identiteten hos den som visar upp sig. Turkles (2017) beskrivning liknar detta då skärmen kan ge oss den bild vi önskar men som ofta skapar spruckna speglar då olika definitioner och uppfattningar skapas (ibid).