Enligt Sigmund Freud är barnets intryck, upplevelser och påverkan från den sociala miljön under uppväxttiden avgöran-de eller i varje fall mycket viktiga för avgöran-den senare livsutveckling-en, eftersom denna kontakt med yttervärlden skapar själsliga, psykiska strukturer, mönster efter vilka individen kommer att handla och reagera.
Ludvig Nordström avlade studentexamen år 1901, ”låg” vid Uppsala universitet och läste romanska språk, estetik och filo-sofi till år 1903. Då hade de akademis ka studierna fullständigt tråkat ut honom.
Han slog sig i stället på journalistiken, först som medarbe-tare i Sundvalls Tidning åren 1903-1905 och därefter i Vester-norrlands Allehanda till år 1908.
Sina konstnärliga talanger utvecklade Ludvig Nordström och blev en skicklig tecknare. Hans bilder, särskilt bokillus-trationerna, gav liv åt och förtydligade det skrivna innehål-let, såsom i böckerna Idyller från kungariket Öbacka (1916), Öbacka-bor (1921), Petter Svensks historia (1923), Lort-Sve-rige (1938).
I Ludvig Nordströms bokproduktion avspeglade sig allt tydligare intresset för samhällets ekonomiska förhållanden och problem. Influenserna från fadern var uppenbara.
I likhet med Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf hade Lud-vig Nordström ett barndomens förlorade paradis att se tillbaka på. Detta gjorde honom till en utmärkt skildrare av minnen från det, som en gång varit, såsom i böckerna Tomas Lack (1912), Landsortsboheme (1911), Idyller från kungariket Öbacka,
Historier (1926), Planeten Markattan (1937).
Samtidigt var Ludvig Nordström positivt inställd till den norrländska över klassen, glorifierade borgerskapet, affärsmän och företagare, vilket ju är ganska sällsynt i svensk skönlittera-tur. Vi finner det i novellsamlingarna Borgare (1909), De tolv söndagarna och Herrar (1910) samt essäerna om Stor-Norr-land (1927).
Faderns konkurs skapade hos Ludvig Nordström, som för-fattarinnan Marika Stiernstedt, med vilken han var gift åren 1909-1936, framhöll i sin bok Kring ett äktenskap (1953),
känslor av ”otrygghet, misstänksamhet och vissa mindrevär-desföreställningar, men också trots, aggressivitet och en stark lust att skaffa återupprättelse”.
Upplevelsen av familjens ekonomiska sammanbrott blev för den unge Ludvig Nordström en förstärkning av den tidigare från fadern överförda känslan av oro och rastlöshet.
Av Ludvig Nordströms omfångsrika produktion på ca 50 volymer utgör blott hälften rent skönlitterära verk. De övriga är sociala, politiska och ekonomiska undersökningar, visserli-gen icke av strängt vetenskaplig karaktär utan insamlade data och observationer, tolkade av en talangfull författare med fro-dig, realistisk fantasi och social lidelse, eller reseskildringar i kombination med samhällsprojekt. Gränsen mellan dikt och verklighet, konstnärligt skapande och beskrivande undersök-ningar är flytande. ”Torra” fakta glider in i litterär gestaltning och formgivning.
Skönlitteraturen hade för Ludvig Nordström inget egen-värde i sig utan be traktades som ett medel för kulturkritik och samhällsprojekt. Här finns en överensstämmelse med August Strindberg, som tillhörde Nordströms för fattaridoler. Den vittra litteraturen kan ej frigöra sig från politiska ställnings-taganden, eftersom samhället består av människor och män-niskornas problem i samhällsgemenskapen också är diktarens.
Därför ska litteraturen vara informativ, uppfostrande och pro-grammatisk, förmedla tanke och handling, inte bara känslor mer eller mindre illusoriska.
I Fyrskeppet (1922) formulerade Ludvig Nordström denna sociala realism på sitt dratiska sätt så:
”Varför sitta författarna och pjollra om en gammal fördömd lä-sargud, som om de vore sina egna mormödrar? Gud är dagens arbete och kamp mot mörker och elände... Den som tittar i luften efter Gud
är rätt och slätt en åsna... Kamrater, slunga 1800-talets pessimistiska böcker för tusan i våld och kom ut med mig, så ska vi upptäcka, var och en på sitt håll, det stora okända Sverige och visa våra landsmän vad de gjort, vad de göra och till vad de duga i världen!”
Redan i sin debutbok Kains land (1906), Ludvig Nord-ströms enda diktverk, gav han en programförklaring, tillämplig även på övriga författare, som går under beteckningen de sam-hällsorienterade och borgerliga tiotalisterna, såsom Hjalmar Bergman, Gustaf Hellström, Sven Lidman, Sigfrid Siwertz och Elin Wägner. Den löd: ”Jag vill leva! Jag vill älska! Jag vill käm-pa!”. Detta skulle ske i samarbete med andra människor under det hårda och mödosamma grovarbetets villkor med framtids-optimism och kosmopolitisk utblick. De undermedvetna in-trycken från modern började ta form.
”Jag vill känna mödan, pressa mina armars kraft, svett skall strömma av min panna,
blodet sjunga i mitt öra, hjärtat bulta,
som om världens hjärta vore mitt...
Jag är man i toppen på all världens skuta utkik över haven, där
vår färd går strävsamt fram,...
svängande min mössa ropar jag, Columbus lik:
land förut, nya land!”
Verstekniken påminner om Strindbergs.
Som journalist och fiskardräng på Ulvön under större de-len av år 1905, skildrat i novellsamlingarna Fiskare (1907) och Bottenhavsfiskare (1914), hade Ludvig Nordström lärt sig, att
livet är arbete och ej njutning, att varje liten del i världen oupp-lösligt ingår i en sammanhängande helhet och att individens uppgift och glädje är att tjäna denna helhet, dvs Gud.
Denna sin åskådning kallade Nordström för totalism och den utgjorde kärnan i hans livs- och samhällsvärderingar, det varom hela hans författarskap kretsade. ”Jag skriver aldrig om annat än om den”, förklarade han i novellsam lingen Öbacka-bor.
I novellen Evighetsbössan ur Idyller från kungariket Öbacka kände sig Nordström
”oupplösligt förenad med det hela. Från det ögonblick-et blev tingen genomskinliga för min blick, individerna blev fa-cetter av samma gudomliga ädelsten, och jag fann, att för mig hade individualismens läror blommat ut och satt frukt i en tro, som var omöjlig att längre visa bort, tron på en mystisk Gud, som bodde innerst i allt, ledde till allt och var alltings slutliga mål”.
Även om Ludvig Nordström sökte förneka det, föreligger här influenser från filosofen Spinoza (f 1632 d 1677). I dennes Etik läser vi bl a:
”Allt som existerar, finns i Gud och utan Gud kan ingenting finnas eller tänkas...Allt är förutbestämt av Gud”.
På lärt språk kallas detta för logisk monism, dvs läran om att världen som helhet utgör en enda substans, där ingen enskild del kan existera utan samband med helheten. Denna syn kän-netecknar också den religiösa mystiken, där mångfalden sam-manvävts till en enhet, där det ges ett helhetsperspektiv.
Ludvig Nordströms totalism präglas tydligt av religiös mys-tik, där dikten blir --- liksom för Esaias Tegnér (f 1782 d 1846), den store idealisten i vår litteratur -- redskapet att tolka denna helhetssyn. I romanen Döda världar i samhällsrym den (1920) skriver Nordström:
”Det nya perspektivet ser enheten och låter den omfatta individer na, så att hela världen stiger ur dikten ut till läsaren... Varje handling, varje ord, varje ’situation’ genomströmmas av hela hand-lingen, konstverket blir ett och odelbart; allt, det största och minsta, hänger samman”.
I essäsamlingen Nya himlar och ny jord (1917), den Nord-strömska totalismens grundläggande dokument, innehållande
”tal, tidningsuppsatser och teori”, skisseras förutsättningarna för en ny värld, ”Gudssamhället”. Dessa förut sättningar är:
(1) totalismen, enhetssynen och helhetsperspektivet, som vi nyss skildrat det,
(2) non-possidentismen, varmed förstås upphävandet av den enskilda äganderätten,
(3) astronomiska kompositionslagen, som innebär, att människan bör lyda och älska samma universella lagar av inbör-des påverkan, som existerar för planeter och stjärnor. Benäm-ningen, den tekniska termen, är tyvärr nästan helt oförståelig liksom dess sakliga innehåll, dvs förklaringen.
(4) den representativa moralen, som uppstår då varje män-niska är medveten om att företräda helheten, Gud, och handlar därefter.
I Petter Svensks historia, del I: Världsstaden (del 1-4, 1923-1927) siar Ludvig Nordström om det liberalistiska
samhälls-systemts, ”Djävulssamhällets”, dödsryckningar:
”Jag hade under årens lopp... kommit till den uppfattningen, att 1800-talets allmänna samhällstyp i världen, baserad på läran om individens suveränitet, nått sitt slut. Jag såg, hur genom tidens korporativa rörelser på livets alla områden individerna bildade, ge-nom dessa världsgrupper, liksom lemmar i ett stort väsen med mål tydligen långt utanför de enskilda individernas synfält, och detta nya väsen började för mig representera just Gud eller ett nytt steg av den gudomliga skapelseverksamhetens eviga fortgång i världen”.
Ludvig Nordström träder här fram som talesman för en ide-ell kollektivism, där solidaritetskänslan är förhärskande bland medborgarna, en moralisk idealism, som skapar en ny sam-hällsgemenskap.
Teknik, organisation, effektivitet och ett högindustrialiserat samhälle är nödvändiga förutsättningar härför, vilket slutligen leder till en tekniskt friktionsfri världsorganisation, ”Världssta-den”, vars slutmål är fred på jorden.
För Nordström var religionen ”främst liv och handling, lä-ran betyder gentemot handlingarna intet”. Den svenska kyr-kans prästerskap hade naturligtvis icke något att ge honom i hans sociala reformsträvanden -- detsamma kan också sägas i dagens situation.
”De (dvs präster och biskopar) stodo utanför samhället och männi skornas verkliga liv. De levde bland gravstenar, de sökte trösta sig med lärostrider, kyrkorestaureringar, kostymer och musikaliska prestationer. Men livet hade gått dem förbi”.
Demokrati var för Ludvig Nordström icke blott försam-lings- och yttrandefrihet, allmän rösträtt, likhet inför lagen, so-ciala reformer, respekt för människans värdighet. Demokrati var djupast sett en sinnesförfattning, som avspeglade sig i var-dagslivets minsta förhållanden, en vardagsdemokrati och en vardags heroism, som utgör ”det verkliga hjältelivets runor, de som aldrig satts på vers eller pianoforte”.
Demokrati existerar och fortlever i det idoga och strävsam-ma arbetet eller som Ludvig Nordström låter hedersgumsträvsam-man Ångerman uttrycka det i Historier: ”Ska’nt en männisch arbeta så länge hon rå!” Därför manar den också till kamp för en rätt-visare av samhällets totala arbetsresultat än vad den nuvarande människoförödande liberalistiska marknadshushållningen kan åstadkomma.
1982-06-25