Socialpedagogiska implikationer

Det går att argumentera för att vissa aspekter av socialsekreterarnas arbete med våldsdrabbade familjer inte är av socialpedagogisk karaktär. Ett socialpedagogiskt arbetssätt handlar mycket om att utgå från frivillighet och bjuda in klienten till att kunna vara med och påverka beslut som gäller denna själv. Den professionella och klienten ska arbeta fram åtgärder i samförstånd med varandra. Individen ska hitta sin egen motivation till att vilja påbörja en

förändringsprocess (Cederlund & Berglund 2017). Tvångslagstiftning likt LVU (1990:52) och tvångsomhändertagning av barn är insatser som kan bli aktuella för socialsekreterarna att tillämpa när nödvändig hjälp inte kan ges på frivilliga grunder. Detta kan problematiseras då detta arbetssätt inte är i enlighet med de socialpedagogiska principerna gällande att arbeta utefter individens egen motivation och fria vilja. Dock går det att finna andra aspekter som gör socialsekreterarnas arbete med våldsutsatta barn till relevant ur ett socialpedagogiskt perspektiv. Detta för att vi upplever att deras arbetssätt präglas av en mentalitet vars likheter med hur en socialpedagog arbetar är många. Socialsekreterarna arbetar mycket utefter vilken individ de har framför sig och vad dennes personliga behov är. De möter individen där den befinner sig, som Cederlund och Berglund (2017) skulle ha uttryckt det. Ett konkret exempel på detta ur vårt resultat är hur våra informanter förklarade hur individanpassat deras arbete med insatser är. Bella menade att de måste anpassa sig delvis efter individens ålder men även personlighet då vissa insatser passar vissa barn bättre än andra. När det är möjligt likväl lämpligt att arbeta efter frivilliga insatser ska det göras och beslut angående dessa ska beslutas tillsammans med vederbörande. Kort sagt, går det att konstatera att mötet mellan människor och att hjälpa samhällets utsatta grupper till ett bättre liv utgör en stor del av

socialsekreterarnas arbetsuppgifter. Vidare kunde vi även finna många kopplingar till socialpedagogiska begrepp i vår resultatdel. Bland annat uppmärksammades vikten av

gemenskap, delaktighet och meningsskapande som betydande komponenter för att

socialsekreterarna skulle kunna finna glädje i sitt arbete med våldsdrabbade barn. Gemenskap med kollegor och att känna sig delaktig i sin arbetsgrupp likaledes att få stöd från den kan tolkas vara avgörande för att den professionella inte ska känna sig ensam och utsatt i arbetet. När det kom till känslan av mening i arbetet framkom även det som viktigt för att

socialsekreterarna i vår studie skulle kunna finna vilja i att fortsätta jobba trots de tuffa situationer de kan möta i sitt arbete. De kunde tydligt se att deras insatser gjorde skillnad i en annan människas liv. Antingen såg dem det själva eller så lyftes detta av deras kollegor till dem. Detta är viktiga aspekter att höja då det verkar ha påverkat våra intervjupersoner till en positiv upplevelse av deras yrkesroll. Upplevelser som har mycket gemensamt med begreppen som ingår i Antonovskys (2005) KASAM eftersom de fokuserar på aspekter som exempelvis meningsskapande som kan kopplas till Meningsfullhet, även ett samband till Hanterbarhet kan ses genom att beröra begrepp som gemenskap, stöd och delaktighet från personalgruppen. Vår studies resultat kan ses som viktig ur det socialpedagogiska perspektivet då den lyfter fram faktorer som enligt våra informanter har spelat en stor roll till varför de fortfarande är verksamma inom yrket. Dessa omnämnda utmaningar kan lyfta vilka potentiella problem på olika samhällsnivåer som kan uppfattas ur yrkesgruppens perspektiv, vilket kan bidra till ny kunskap. Denna kunskap kan i sin tur ha en potential till att förbättra och utveckla

verksamheten. Exempelvis kan en utveckling på exonivå vara samarbetet som sker med externa aktörer. Genom att understryka att problem inom ett visst område finns blir det möjligt att påbörja en diskussion kring hur problemet kan lösas och vad som rent konkret kan behöva förbättras. Även en medvetenhet om vilka sorters strategier som underlättar hantering av arbetets utmaningar kan göra det möjligt för arbetsplatsen att erbjuda ett förbättrat stöd till de professionella. Ett stöd som kan vara i form av exempelvis kompetensutveckling eller att verka för en positiv gruppsammanhållning. Kort sagt ett stöd som bidrar till ett positiv klimat på socialsekreterarens arbetsplats och därmed delvis på mikronivå. Ett stöd som även på sikt kan påverka klienterna positivt.

Då vår studie har lyft stärkande faktorer för socialsekreterare och vad som möjliggör att de kan orka stanna kvar i sitt arbete hade det varit intressant att vidare undersöka om samma delaktighet och meningsskapande i arbetet förekommer på andra socialtjänstkontor i större kommuner i Sverige. På det sättet hade vi utvidgat vårt perspektiv i syfte att lättare kunna se tydliga skillnader inom exosystemet. Inom olika kommuner finns det olika budgetar och därmed även olika möjligheter vad gäller insatser, vilket i sin tur skapar en variation av exosystem. Detta är utifrån vilken socialsekreterare som intervjuas och var i landet denna arbetar. Vidare hade alla de socialsekreterare som vi intervjuade en närhet till sina kollegor, vilket implicerade att detta höjde känslan av samhörighet och trygghet. De hade nära

relationer till varandra och kände sig delaktiga i en gemenskap som höjde deras känsla av att kunna handskas med arbetets utmaningar. Det hade varit intressant att undersöka om samma nivå av samhörighet och gemenskap äger rum på socialtjänstkontor där den fysiska närheten till kollegor inte är lika påtaglig. Kan samma nivå av gemenskap uppnås under sådana

omständigheter likt vad vi sett i de mindre kommuner vi har undersökt? Vidare hade det varit spännande att undersöka hur svenska socialsekreterares meningsskapande och gemenskap i arbetet ter sig i jämförelse med andra länder. Detta för att se vad för likheter eller skillnader det finns mellan andra länders socialarbetare och svenska socialsekreterare. Att undersöka olika länders makrosystem och hur det påverkar socialsekreterarna i arbetet skulle kunna bidra till intressant empiri i denna kontext gällande vilka samhälleliga faktorer som kan främja eller hindra i arbetet med våldsutsatta familjer. Människan blir till i samspel med sin miljö samt i sitt samspel med andra människor och att undersöka dessa skillnader mellan olika länder

emellan skulle även ge fler svar på frågan om vad som främjar socialsekreterarnas resiliens inom arbetet med våldsutsatta barn.