I grunden är de vegetativa förökningsmetoder-na relativt begränsade i antal, men skillförökningsmetoder-nader i växternas uppbyggnad och olika möjligheter till vegetativ reproduktion ger en mångfald av va-rianter inom varje metod. Med tanke på att det nästan alltid finns fler sätt att utföra praktiskt arbete uppstår även varianter av tillvägagångs-sätt. Ju större mångfald av tillvägagångssätt vi kan ta del och jämföra desto mer kommer vi att kunna förstå vad kunskap i förökningshantver-ket innebär. Men frågan är hur erfarenheter från olika variationer av tillvägagångssätt kan samlas så att de går att använda.
Fler av de trädgårdsmästare jag har träffat skriver upp vilka växter de förökar vid en viss tid. På det viset samlar de information i en kro-nologisk sorteringsordning, som senare kan fyl-las på med erfarenheter om ett resultat. En sådan sortering ställs upp genom växters namn. Det är information som kopplar växter till olika tider i en förökningsprocess. För trädgårdsmästarna är det en funktionell sortering av information som kan användas för bedömningar i kommande förökningssituationer.
Men jag uppfattar att trädgårdsmästare även sorterar sina erfarenheter på andra sätt, på sätt som inte är lika lätt att skriva upp. Det skulle kunna beskrivas som en ”inre sorteringsord-ning” för att samla kunskap om växternas form, deras förändring över tid, vilka egenskaper som är betydelsefulla i förökningen och utfallet av olika förökningsmetoder. När Donald Schön lägger fram sin kunskapsteori för praktiskt kunnande beskriver han att ”den reflekterande praktikern” bygger upp en egen repertoar av erfarenhets exempel som sedan kan användas i den specifika situationen där något ska utföras (Schön 1995).
41 Se beskrivningen av Michael Polanyis ena perspektiv på ”tyst kunskap” sid 60.
The practitioner has built up a repertoire of examples, images, understandings and ac-tions. /---/ A practitioner´s repertoire includes the hole of his experience insofar as it is ac-cessible to him for understanding and action.
(a.a. s. 138)
Schön beskriver att praktikern använder denna repertoar av exempel för att reflektera i hand-ling, ”reflection-in-action” (a.a. s. 276). Träd-gårdsmästarens förökningskunskap bygger på jämförelser av praktikfall i förhållande till olika växter och deras utvecklingsstadier. Den kan förmedlas genom exempel, men att redogöra för de olika erfarenheter som används är nog lika svårt som att berätta hur vi kan känna igen nå-gons ansikte bland tusen andra.41
Båda dessa sorteringsordningar, "den krono-logiska" och "den inre", är speciellt anpassade till trädgårdsmästarens egen praktik. Det jag söker är en generell sorteringsordning som kan samla erfarenheter från många olika typer av verk-samheter och situationer. Den behöver kunna ordna ett varierat och omfångsrikt erfarenhets-underlag. Som en första utgångspunkt för denna väljer jag att göra som trädgårdsmästarna, en sorteringsordning som kan koppla samman för-ökningshandlingarna med växterna. Detta leder fram till frågan som kommer att undersökas i avhandlingens första del: På vilket sätt är det re-levant att beskriva och gruppera växter i relation till förökningshantverkets görande?
För att söka förebilder till en generell sorte-ring gör jag en analys av befintliga sortesorte-rings- sorterings-ordningar i litteratur. Därefter presenteras ett förslag på en sortering som är anpassad efter trädgårdsmästarens uppgifter. Jag samlar för-ökningsinformation genom litteraturstudier, plantskoledokumentationer, odlingsförsök och växtobservationer. Dessa utgör olika former av
representationer som var och en för sig berättar något om förökning – hur det går till, hur något ser ut, när en handling bör utföras eller vad som fungerar bättre eller sämre. Det är en repertoar av erfarenhetsexempel, både mina egna och and-ras. Med hjälp av dem prövas en gruppering av växter.
Sökandet efter en sorteringsordning är ett sätt att närma sig i förståelsen av föröknings-kunskap. Detta är det första steget i att hitta metoder för att dokumentera och kommunicera förökningskunskap på ett systematiskt sätt.
Sortering i litteratur
Eftersom det finns en mängd presentationer av vegetativ förökning i litteratur finns det också ett flertal exempel på hur information kan pre-senteras. Varje uppställning ger exempel på en sorteringsordning. Botanisk litteratur tar i hu-vudsak upp växternas naturliga vegetativa för-ökningssätt, medan allmän trädgårdslitteratur eller litteratur speciellt inriktad mot förökning tar upp den hortikulturella förökningen. Denna uppdelning ger olika sätt att sortera information.
Den naturliga vegetativa förökningen finns vanligtvis beskriven i botanisk litteratur (t.ex.
Bell 2008; Lagerberg 1937; Raunkiær 1907;
Widén & Widén 2008). En del av denna lit-teratur redovisar växtdelars utseende med en mängd illustrationer (t.ex. Bell 2008; Hickey
& King 2000; Zomlefer 1994). Nackdelen med flertalet beskrivningar i floror är att växternas underjordiska delarna inte redovisas i samma utsträckning som de ovanjordiska (t.ex. Krok
& Almquist 2001; Lindman 1922; Mossberg &
Stenberg 2005). Det finns några som ändå gör det (t.ex. Kutschera & Lichtenegger 1982-1992).
Ogräslitteratur är ett sådant exempel. Där pre-senteras växters underjordiska delar i syfte att redogöra för den oönskade spridningen (t.ex.
Korsmo, Fykse & Vidme 2001).
Som ett mellanting mellan trädgårdslitteratur och botanisk litteratur har några böcker som beskriver trädgårdsodling ur ett biologiskt per-spektiv använts (t.ex. Ingram, Vince-Prue &
Gregory 2008; Lindley 1855; Preece & Read 2004). Dessa ger beskrivningar av växters olika delar, deras funktion, vad som händer i de olika växtprocesser och hur olika faktorer påverkar od-lingen. De fungerar som omfattande samman-fattningar av fler av de växtrelaterade ämnesom-råden som till exempel systematik, morfologi, anatomi och växtfysiologi, men med tillägg av odlingsprinciper och tekniker. Beskrivningarna av tillvägagångssätt är däremot bristfälliga. Som ytterligare en komprimerad variant av dessa har det även getts ut böcker där titlarna anger att det handlar om botanik för trädgårdsodlare (t.ex.
Capon 2005; Sörlin 1950).
Sortering i botanisk litteratur
I en del av den botaniska litteraturen presen-teras information om vegetativ förökning som
Figur 20. Olika former av groddknoppar, både underjordiska och ovanjordiska (ur Afzelius & Skottsberg 1953, s. 101).
68 en uppräkning, där de olika delarna och deras olika funktioner beskrivs med hjälp av växtex-empel (t.ex. Afzelius och Skottsberg 1953 ss. 93-106; Widén och Widén 2008, ss. 246-248) (fi-gur 20). Ett exempel på en sortering som på ett tydligare sätt grupperar växter utifrån naturlig vegetativ reproduktion (den engelska termen är clonal growth) har tagits fram av forskare inom växt ekologi (Klimeš, Klimešová, Hendriks &
van Groenendael 1997). De har gjort en klas-sificering utifrån var de vegetativa reproduk-tionsorganen har sitt ursprung, sin placering på växten och hur organen fortlever. 21 olika typer av reproduktion pekas ut och beskrivs med växt-exempel. Dessa delas in i tre huvudkategorier där nya växtdelar:
• utvecklas från rötter
• utvecklas från stammar
• utvecklar organ för speciell anpassning (dit räknas bl.a. groddknoppar av olika slag och växtfragment).
Inom huvudkategorierna görs ytterligare upp-delningar efter om organen är långlivade eller kortlivade, och om organen växer ovan eller under jordytan. Systemet har även lagts upp i en databas över växter från centrala Europa (Klimešová & Klimeš 2006).
I boken Plant Form - An Illustrated Guide to Flowering Plant Morphology beskrivs växters oli-ka delar utifrån tre övergripande grupperingar (Bell 2008): blad, rot och stam. När Bell beskri-ver växternas vegetativa reproduktionssätt pre-senterar han två olika sätt; de där nya växtdelar utvecklas i och med att äldre växtdelar dör och de växtdelar som frigörs utan att växtdelar dör
42 Se förklaring av perenner sid 26. Grupp 2-3 är växter som övervintrar med knoppar en bit ovanför markytan, vilket betyder att de har mer eller mindre förvedade stammar. Definitionsmässigt bör de inte räknas de till fleråriga örtartade växterna. Trots detta tas många växter från denna grupp upp som s.k. perenner, och beskrivs ihop, i en stor del av trädgårdslitteraturen. I denna undersökning kommer därför några växter inom Raunkiærs grupp 2-3 att behandlas.
(a.a. ss. 206-215). Detta sätt att gruppera ger för-klaringar om växternas livscykler, därmed kan det också ge information om när en viss växtdel går att använda för förökning.
En sorteringsordning som också utgår från livscykler är det system över växternas livsfor-mer som Christen Raunkiær (1860-1938) pu-blicerade 1907 i boken Planterigets livsformer og deres betydning for geografien. Hans indelning i växtgrupper är känd, och systemet av livsformer beskrivs även i dagens litteratur, både botanisk och trädgårdslitteratur (t.ex. Hansen & Stahl 1993; Hjorth 2003; Widén & Widén 2008). Be-greppet livsform kopplas vanligen till Raunkiær, men istället för livsform används ibland ordet växtsätt. På engelska används life forms, growth forms och growth habit (Bell 2008, s. 362). Det är inte någon sorteringsordning för de vegetativa reproduktionssätten, utan en indelning av växter utifrån hur de överlever köld eller torrperioder.
De grupperas efter var de överlevande delarna sitter och var dessa befinner sig i förhållande till markytan (figur 21). Växternas överlevnadsstra-tegi ger fem överordnade livsformsgrupper som i sin tur är indelade i undergrupper och i några fall också i grupper där under. Det betydelse-fulla med detaljeringen i undergrupper är att Raunkiær även beskriver växtsättet, både med avseende på ovanjordiska och underjordiska de-lar. Sorteringen av växterna intressant för att:
• Det är de överlevande delarna som bil-dar eller kan bilda knoppar/skott (svart markering i figur 21). Var dessa bil-das påverkar metoderna för den horti- kulturella förökningen.
• Det beskriver de olika grupper som räknas till perenner (grupp 2-8 i figur 2.6).42
• De noggranna beskrivningarna av, fram-förallt undergrupperna, identifierar typ-iska växtsätt och utvecklingsstadier för de olika livsformerna.
Jag uppfattar att Raunkiærs livsforms system närmar sig det som jag uppfattar som ett av träd-gårdsästarnas sätt att sortera information, ge-nom växternas växtsätt. Som sorteringsordning för att beskriva de hortikulturella metoderna skulle däremot ingen av de botaniskt inriktade grupperingar vara tillräckliga, varken de mor-fologiska grupperingarna eller gruppering efter livsform. En sorteringsordning för de vegetativa förökningsmetoderna behöver även inkludera
de manipulationer som trädgårdsmästaren gör i förökningsarbetet.
Sortering i trädgårdslitteratur
I trädgårdslitteraturens presentationer av förök-ning finns tre övergripande sorteringsordförök-ningar representerade:
1) Informationen ordnas utifrån arter och släkten.
2) Informationen ordnas efter växtgrupper som går utöver arter och släkten.
3) Informationen ordnas med utgångspunkt i de växtdelar som går att använda för vegetativ förökning (blad, rotbitar, etc.) eller förökningsmetoder (avläggning, delning, etc.).
Figur 21. Illustrationen över livsformernas huvudgrupper. De delar som övervintrar är markerade med svart. Gruppen jordflade-planter, chamaefyter, illustreras med bilder (2-3). Jordjordflade-planter, kryptofyter, illustreras utifrån sina undergrupper (5-9). En huvud-grupp finns inte med i illustrationen, therofyter. Det är de växter som bara överlever med frö. I undersökningen behandlas inte luftplanter, fanerofyter, grupp 1 i illustrationen. (ur Raunkiær 1907, s. 21)
70 I den första sorteringsordningen presenteras in-formation om förökning utifrån arter och släk-ten. Vid sidan av information om den aktuella arten eller växtsläktets utseende, växtmiljö, ut-veckling och utut-vecklingstid är det vanligt med anvisningar och råd om odling och förökning (t.ex. Jelitto, Schacht, Epp & Fessler 1990; Phi-lips & Burrel 2005). Någon struktur för sorte-ring av förökningssätt utöver kopplingen till en-skilda växtslag förekommer inte i denna grupp.
Den andra typen av sorteringsordning tar ut-gångspunkt i andra indelningar än art och släkt (t.ex. Hills 1950; Toogood 2006). Dessa kan vara indelade efter växtmiljö (t.ex. alpina växter och vattenväxter). De kan också vara indelade efter familj eller grupperingar av flera växtsläk-ten (t.ex. gräs och ormbunkar). Vid varje grupp-presentation beskrivs de metoder och växtdelar som är specifika för just den växtgruppen. Det resulterar ofta i att samma förökningsmetod presenteras upprepade gånger i samma bok, fast på olika ställen. Till exempel kan metoden att skära bitar av en rhizom förklaras i avsnittet om
43 Ablaktering är en form av ympningsmetod.
ormbunkar, i det om gräs och i avsnittet om ört-artade perenner. Med en sådan sorteringsord-ning varierar de underliggande grupperna från bok till bok.
I den tredje sorteringsordningen görs indel-ningen utifrån växtdelar, vilket också visar sig i benämningarna av förökningsmetoderna, till exempel toppsticklingar eller bladsticklingar.
Några växtdelar som används i hortikultu-rell förökning kommer ur växternas naturliga förökningssätt, som skott på utlöpande stammar och groddknoppar. I dessa fall är det inte genom hortikulturella ingrepp (manipulationer) som förökningen sker, utan det är växternas egna vegetativa reproduktionssätt som utnyttjas. De flesta förökningsmetoderna bygger annars på ingrepp, som att skada växten eller skära loss en del från moderplantan. Daniel Müller benäm-ner och grupperar båda varianterna: ”Växterna förökas genom sticklingar, fjäll och knopplökar, rot- och stambitar, afläggning, delning, okule-ring, ympning och ablaktering.” (Müller 1888).43 Benämningarna fjäll och knopplökar samt rot-
Cuttings
Long, in open air e.g., blackberry.
Long, in open air e.g., grape.
Short, under glass e.g., Japanese cedar.
Figur 22. I The Standard Cyclopedia of Horticulture visar Bailey en uppställning som sorterar olika typer av sticklingar med växtexempel (efter Bailey 1922, s. 926). Både örtartade och vedartade sticklingar sorteras.
Figur 23. Utdrag ur innehållsförteckningen i Plant Propagation (McMillan Browse 1999). Figuren visar bokens sortering av de vegetativa förökningsmeto-derna. Sorteringen tar upp både vedartade och örtartade fleråriga växter.
45 1) delning av växter med kraftiga rötter och kompakta underjordiska stammar och rotsystem
2) delning av växter med trådlika rötter.
Men, många växter med kompakta underjordiska stammar och rotsystem kan ha trådlika rötter (figur 3.26). Det är uppenbart att det är svårt att göra tydliga kategorier för delning av plantor. Indelningen som presenteras i det här systemet är ett försök till kategorisering. De utlöpande horisontella röt-terna skiljer sig från andra typer av rötter genom att de utvecklar nya skott som en naturlig reproduktionsstrategi (se Katalog: förökningsdelar 2R.1).
Nya plantor som bildats utmed rötterna, en bit från moderplantan, kan där-för avskiljas utan att tätt sittande ovanjordiska skott delas från varandra.
Det är anledningen till att de bildar en egen grupp. De andra två grupperna av rötter är delning av växter med adventivrötter och delning av växter med huvudrötter. Dessa två grupper går inte att översätta till de två kategorier som presenterades ovan, därför att både växter med adventivrötter och växter med huvudrötter kan ha en kompakt del där rötter och skott möts.
Delningen av plantan går då ut på att dela i förhållande till var skotten sitter och hur stor skada plantan utsätts för.
Ytterligare punktformigt uppställda kommentarer Huvudgrupperna
Det finns, som nämnts i inledningen (kapitel 1) sammanställningar av instruktioner för förökningsmetoder indelade efter förökningsdelar och tekniker. Sorteringen i denna licentiatuppsats påminner därmed om tidigare indelningar, till exempel grupperingar av förökningsmetoder efter stamdelar, blad och rötter, som beskrivs i The Royal Horticultural Society’s Encyclopedia of Practical Gardening: Plant Propagation av McMillan Browse
Figur 3.27. Utdrag ur innehållsförteckningen i boken Plant Propagation (McMillan Browse 1999). Figuren visar bokens sortering av de vegetativa förökningsmetoderna. Sorteringen tar upp både vedartade och örtartade fleråriga växter.
ROOTS
Scooping and scoring bulbs Division Making a stem cutting Soft woods
Figur 3.28. Sortering av sticklingar med växtexempel (efter Bailey 1922, s. 926). Både örtartade och vedartade sticklingar sorteras.
och stambitar pekar ut olika typer av växtdelar, medan övriga syftar på något som utförs. Meto-derna han tar upp rör både örtartade och vedar-tade växter.
I några fall ger alltså handlingen metodens namn, till exempel avläggning. Men trots att det är handlingen som benämns är det någonting som görs med en specifik växtdel. Vid avlägg-ning läggs en bit av en stam ned mot marken och delar av den täcks med jord. Stamdelen, och ibland även metoden, benämns avläggare.
Liberty Hyde Bailey gör en sortering av olika typer av sticklingar som visas i en upp-ställning (Bailey 1922, s. 926) (figur 22). Även han blandar metoder för vedartat och örtartat, men undergrupperna anges som: stam, rötter el-ler rotstockar (dvs. rhizomer) och blad. Denna sortering av sticklingsmetoderna utgår alltså från samma som de botaniska sorteringarna. Jag noterar att Bailey även benämner bitar av rötter och rhizomer som sticklingar, vilket annars är ovanligt. I flertalet fall är det bara de ovanjor-diska växtdelarna som kallas för sticklingar. Till grupperingen blad räknar Bailey både de ovan-jordiska och underovan-jordiska, de underovan-jordiska i form av lökfjäll. Även det är en sällsynt sortering i trädgårdslitteraturen. Uppställningen visar att det finns en strävan efter förklaring även i själva sorteringen av förökningsmetoder. Bailey delar sedan in de tre grupperna i fler undergrupper.
Müller använder sig också av en stegvis gruppering för att sortera bland olika växtde-lar och metoder. När han beskriver sticklingar delar han in dem i tre undergrupper; bladstick-lingar, grensticklingar med kvarsittande blad och grensticklingar utan blad. Utöver sorteringen av sticklingar i undergrupper framgår ingen tydlig bild av någon pedagogisk tanke om en sorteringsordning.
En författare som påpekar att han har en pe-dagogisk avsikt med uppställningen av de olika
metoderna är McMillan Browse, som också ger en kommentar om tidigare sätt att sortera:
”Växtförökning har ofta behandlats på ett för-virrande sätt: Sticklingar från rot, stam och blad har beskrivits tillsammans fastän det logiskt sett finns mycket liten eller ingen släktskap alls mellan de olika förökningssätten.” (McMillan Browse 1980, s. 3). Ett utdrag ur innehållsför-teckningen från den engelska upplagan av bo-ken visar uppdelningen genom de olika rubri-kerna (figur 23). Huvudgrupperna är: rötter, modifierade stammar, stammar och blad. Även om huvudgruppernas benämningar liknar Bai-leys så varierar sorteringen i det som presenteras som undergrupper. McMillan Browses sortering är mer utförlig.
Vissa förökningsmetoder är kopplade till ett speciellt utvecklingsstadium hos växter och de växtdelar som används för förökning. Detta framgår inte i alla sorteringsordningar. McMil-lan Browse grupperar några växtdelar efter olika stadier av mognad hos skott (softwoods, green-woods, semi-ripe woods osv.), men det gäller bara olika typer av ovanjordiska skott.
Reflektion över befintliga sorteringsordningar
Att presentera olika förökningsmetoder i vilken ordning som helst kan fungera, bara det finns en innehållsförteckning. Men när informations-mängden ökar krävs det något som ger sökhjälp.
Att använda växtnamn som utgångspunkt för en sortering ger möjlighet till olika sökvägar, men det försvårar möjligheten att göra jämfö-relser. Den litteratur som tar utgångspunkt i namn sortering ger fler exempel på variationer av förökningsmetoder, men beskrivningarna av hur metoden utförs är oftast kortfattade.
Förökningsinformation som sorteras efter olika typer av växtmiljö handlar mer om rätt val av odlingsmiljö än själva tekniken för
meto-72 derna. Metoderna kan nämligen vara desamma oavsett grupp. Nackdelen med en sådan uppdel-ning är att information om samma metod sprids på olika ställen.
En typ av sorteringsordning som används både i botanisk litteratur och trädgårdslitteratur är grupperingar av växtdelar, där den huvudsak-liga sorteringen utgår från stammar, blad, rötter eller blommor 44. Som huvudindelning kan detta fungera bra, eftersom all vegetativ förökning, naturlig och hortikulturell, går att relatera till någon av dessa grupper.
Båda litteraturtyperna redovisar utvecklings-stadier. De botaniska sorteringsordningarna använder grupperingar i form av livscykler och livslängd medan trädgårdslitteraturen redovisar utvecklingsstadier för de växtdelar som används vid förökning, bland annat genom att beskriva utseende på de växtdelar som används. Det är information som bör finnas med i en sorterings-ordning, men jag ser inte hur den skulle kunna utgöra grunden för sorteringen.
En stor del av trädgårdslitteraturen blandar olika typer av växtslag i sina sorteringsordning-ar. Eftersom den här undersökningen tar upp vegetativ förökning av de örtartade fleråriga växterna bör en sortering i första hand anpas-sas efter det växtslaget. Jag tycker inte att någon av de befintliga sorteringsordningarna är anpas-sade för uppgiften att föröka perenner.
Förslag på sorteringsordning
Det insamlade erfarenhetsmaterialet är inte bara av olika slag, utan det har också kopplingar till olika delar av förökningsprocesser. Arbetet med att samla in och bearbeta förökningsdelarna är bara en del i processen. Därför måste sorterings-ordningen även fungera för att samla uppgifter från andra delar av processerna. Utöver den be-stämda utgångspunkten att sorteringsordningen
44 Kategorin blommor syftar på de fall när groddknoppar bildas i blomställningen, s.k. falsk vivipari.
ska kunna koppla samman förökningshandling-ar och växter är det andra krav som jag anser
ska kunna koppla samman förökningshandling-ar och växter är det andra krav som jag anser