Specialpedagogens handlingsutrymme

Vi kan se att när de yttre gränserna, framförallt specialpedagogens yrkesroll, är tydliga på friskolan upplever specialpedagogen att de har en större möjlighet att påverka sitt

handlingsutrymme. Det är när den yttre gränsen är tydlig blir det möjligt för specialpedagogen att börja ta för sig av sitt handlingsutrymme (Berg, 2003). När det inte finns en tydlig yttre gräns kan specialpedagogerna uppleva en osäkerhet kring sin yrkesroll. Det kan även leda till att rektor och övrig personal inte vet specialpedagogens yrkesroll då de statliga

styrdokumenten är otydliga men även tolkade lokalt på friskolorna, samt att

specialpedagogens examensförordning inte är allmänt känd (Gerrbo, 2012). Det är också de specialpedagoger som beskriver att de i sitt uppdrag arbetar mer enskilt med elever i behov av stöd. Som de själva beskriver så upplever de den här delen av sitt uppdrag mer som ett arbete

för en speciallärare än en specialpedagog. Detta går i linje med vad Lansheim (2010) och von Ahlefeld Nisser (2014) lyfter i sin forskning, att det finns en osäkerhet kring vad den

specialpedagogiska yrkesrollen omfattar och innebär. Det blir på så vis tydligt att

specialpedagogens handlingsutrymme blir begränsat och alla delar som yrkesrollen omfattar utnyttjas inte av alla inom friskolan.

De inre gränserna synliggör vilket handlingsutrymme specialpedagogen inom friskolan har. Genom att få grepp om dessa öppnas en möjlighet att utveckla uppdraget inom olika nivåer inom organisationen (Berg, 2003). Vad som framkommit i resultatet är att

specialpedagogernas handlingsutrymme inom friskolan i vissa fall kan vara begränsat, på grund av att många har mindre tid till det specialpedagogiska uppdraget. Det menar vi kan påverka möjligheten att agera inom och ta för sig av sitt handlingsutrymme då tiden blir mindre i samband med en deltidstjänst. Som visas i resultatdelen så kan konsekvensen bli att man endast hinner med exempelvis kartläggningar och dokumentation. Vi ser att de

specialpedagoger som arbetar som specialpedagog på 50% eller mindre av sin arbetstid har ett begränsat handlingsutrymme. Tiden blir en begränsning över vad du hinner med när du arbetar så få procent på en skola.

Ser vi till hur de yttre gränserna påverkar specialpedagogens handlingsutrymme inom friskolan så har vi i resultatet sett att den till stor del utgörs av lokala planer och dokument. För att få en tydligare bild av hur de yttre gränserna sätts för specialpedagoger inom friskolan hade en analys av dessa dokument varit av vikt. Men det är ett område som kan ses som svårt att utforska då friskolorna till skillnad från de kommunala skolorna inte faller inom ramen för offentlighetsprincipen vilket gör det svårt att få tillgång till och att analysera dessa dokument. I arbetet har vi därför utgått ifrån specialpedagogernas subjektiva uppfattningar av hur dessa dokument bidrar till att sätta den yttre gränsen för deras yrkesroll. En tanke som väcks är likt det Möllås et al (2017) lyfter fram är att dessa yttre gränser skulle kunna förtydligas med en yrkesrollsbeskrivning på nationell nivå. Detta skulle kunna bidra till att stärka

specialpedagogers handlingsutrymme inom frirummet om det fanns en större tydlighet på vad denne förväntas göra inom ramen för sin tjänst. Det skulle kunna bidra till att sudda ut den traditionella synen på specialpedagogens roll som tenderar att likna speciallärarens (von Ahlefeld Nisser, 2014). Det kan upplevas märkligt att en sådan definition av yrket specialpedagog inte finns inom de styrdokument som skolan vilar på, att det är först examensförordningen som formar yrkesrollen utifrån det resultat av denna studie. Om specialpedagogens yrkesroll skulle bli tydligare beskrivet i den yttre gränsen, det vill säga

skollag och övriga statliga styrdokument så tror vi likt Göransson et al (2015) att även den inre gränsen för specialpedagogens uppdrag i friskolan skulle kunna förändras, dock inte på en gång då rådande skolkulturer inom den enskilda skolan kan vara svåra att förända om inte hela organisationen är med på det. I grund och botten handlar det ytterst om

friskoleorganisationen och rektors syn på specialpedagogen och dennes yrkesroll och uppdrag om en skolkultur ska kunna förändras.

Sammanfattningsvis kan vi se hur de yttre gränserna finns men att det är de inre gränserna är de som formar specialpedagogens yrkesroll och uppdrag i störst utsträckning inom friskolan. Det är framförallt dessa som avgör vilket handlingsutrymme specialpedagogen inom friskolan upplevs ha och kunna ta för sig av. Resultatet av denna studie visar att tidsbegränsningen och skolkulturen har stor påverkan på handlingsutrymmet för specialpedagogerna inom friskolan. Handlingsutrymmet blir större för specialpedagogen på friskolan om rektor och

organisationen också förstår gränserna för yrkesrollen och uppdraget. Om alla aktörer, specialpedagog, lärare och rektor har en samsyn resulterar det i en position för

specialpedagogen inom friskolan som är mer övergripande på alla nivåer som organisation-, grupp- och individnivå. Det som har framkommit i vår kvalitativa studie bekräftar till stor del det som lyfts i tidigare forskning (Ramberg, 2015; Göransson et al 2013; Magnússon, 2019). Dock har vårt syfte varit att lyfta fram specialpedagogernas bild av hur de ser på och upplever sin yrkesroll och uppdrag inom friskolans sfär vilket skiljer sig från ovannämnda studier. Vårt arbete har bidragit till en fördjupad bild av specialpedagogerna inom friskolans syn på sin yrkesroll och uppdrag. Genom att analysera specialpedagogernas beskrivningar i relation till Frirumsteorin (Berg, 2012, 2018) har vi sett vilket handlingsutrymme specialpedagogerna har. I studien framkommer det att friskolans specialpedagoger ofta har delade tjänster och det påverkar yrkesrollen och uppdraget. Vi har sett att det som skapar de inre gränserna skiljer sig oftare åt i deras beskrivningar än de yttre gränserna. Det specialpedagogiska arbetet som sker inom friskolan ter sig således olika ut. Det vi ser i resultatet är specialpedagoger med stort handlingsutrymme som kan påverka hela organisationen till specialpedagoger med litet handlingsutrymme som arbetar med begränsade uppdrag. Slutligen poängterar vi vikten av att yrkesrollen och uppdraget är tydlig både för specialpedagogen själv men även för skolans övriga personal för att ett bra specialpedagogiskt arbete ska utföras på den enskilda friskolan. Det är först när det specialpedagogiska uppdraget är tydligt för alla och att tid avsätts som ett framgångsrikt specialpedagogiskt arbete kan ske på den enskilda friskolan.