Wengers (1998) teori om lärande innebär att lärande sker ständigt. Om vi inte lär det avsedda lär vi något annat istället. Därför är tidiga insatser särskilt viktigt i speciallärares arbete med förebyggande åtgärder för att hindra att lärande som leder till att elever misstror sin egen förmåga att lära och använda matematik sker. Enligt skollagens (2010:800, se bilaga 1) andra kapitel ska speciallärare främst arbeta förebyggande. I den här studien har deltagarna förtydligat att de finner stöd för att tidiga insatser i taluppfattning ger resultat som inte bara är tydliga i matematisk kompetens utan också i elevers självförtroende och tilltro till att använda matematik. Detta stöds av forskning (Praet & Desoete, 2014; Dyson m. fl. 2015; Sterner, 2015) som undersökt insatsers möjlighet att påverka elevers lärande i grundläggande taluppfattning. Tidiga insatser är ett sätt för skolan att ta tillvara på kunskapen om att elever kommer till skolan med olika förförståelse för taluppfattning istället för att vänta på förutsägbara skillnader i resultat (Bourdieu & Passeron, 2008). De kan också vara ett sätt att förebygga att speciallärares arbete har reaktiv utformning och riktas mot att ansvara för undervisning som inte möter elever. Utöver tidiga insatser i taluppfattning som i synnerhet behöver riktas mot förskoleklass till årskurs 2, kan det vara intressant att skapa ett samarbete med förskollärare i närliggande förskolor. Det är berikande med samarbete mellan lärarprofessioner och att tillsammans utveckla lärmiljöer som stärker taluppfattning i våra olika verksamheter kan främja elevers möjlighet att nå kunskapskraven i matematik och utveckla matematisk litteracitet.
Att arbeta förebyggande kan ses som att låta en alternativ process växa fram (Wenger, 1998). I studien framträder tankar om att utvärdera undervisning vilket speglas i att Lunde (2011) anser att det är undervisning som behöver kartläggas för att undanröja hinder och möjliggöra lärande. I taluppfattning erbjuder Andrews och Sayers (2015) ett ramverk att analysera undervisning utifrån genom en definition av taluppfattning. Att utveckla ramverk som informerar och stödjer lärare om nödvändigt innehåll i undervisningen i olika årskurser kan vara en del av speciallärares arbete. Dessa ramverk kan även användas som utvärderingsverktyg (Andrews & Sayers, 2015). En del av utvecklingen av dessa ramverk kan vara att i samarbete med lärare planera, genomföra och utveckla serier av lektioner som fungerar väl för elevers lärande. En del av det arbetet kan riktas mot hur vi kan uppmärksamma och främja elevers användning av matematik på sin fritid och använda det som information om vad undervisningen kan innehålla och vilka kontexter som är motiverande för elever att undersöka matematik i. För att skapa designer för lärande krävs
57
ramar att förhålla sig till. En sådan ram kan till exempel vara att använda de motsatsförhållanden som Wenger (1998) formulerat som synliggör om vi rör oss mot att träna kompetens eller skapa förutsättningar för elever att engagera sig i sitt eget lärande i ett område som sträcker sig utöver skolans verksamhet. Ett sådant ramverk kan vara viktigt att ha som analysverktyg för att utvärdera egna insatser och inte bara ordinarie undervisning.
Eftersom det inte finns särskilt mycket forskning om design för lärande i grundläggande taluppfattning är det svårt för speciallärare i matematik att ta beslut om design på vetenskaplig grund. Därför är det viktigt att arbeta utifrån beprövad erfarenhet. Att systematiskt samla egna erfarenheter från insatser i undervisningen för att möjliggöra elevers lärande och att dela de erfarenheterna genom kollegialt lärande med andra speciallärare i matematik kan vara avgörande för designers utveckling och därmed elevers möjlighet till lärande i grundläggande taluppfattning. Därför kan delaktighet i nätverk för kollegialt lärande för speciallärare i matematik vara grundläggande för att utveckla insatserna i den egna verksamheten.
Metoddiskussion
Studien genomfördes med konstruktivistisk grounded theory som angreppssätt och data samlades in genom halvstrukturerad intervju. Intervjuerna bearbetades genom kodning för att skapa kategorier. Kodning och kategorier bidrog till att lyfta data till abstrakt analytisk nivå och kontrollerades sedan mot data. Citat kopplades till kategorier för att bekräfta kategoriernas giltighet och öka tranparens mellan deltagarens yttranden och min tolkning. Det var ibland bekymmersamt att hitta för läsaren belysande citat, eftersom yttranden som bekräftade en kategori var splittrade på flera ställen i intervjuerna och benämnda med allmänna ord. Jag har valt att använda citat som genom deltagarens ordval tydligt bekräftar att citatet hör till den kategori där det är placerat för att ge transparensen äkthet. Kodning medförde att materialet blev stort och tidskrävande att överblicka och hantera. Ibland var det svårt att hitta tillbaka till de meningsfulla samtal som jag varit med om tillsammans med deltagarna och det kunde ibland kännas som om de gick förlorade i mängden data. I en studie som denna som inte prövar någon hypotes utan strävar efter att belysa, ska intressanta aspekter som framträder i data följas upp och analyseras (Kvale & Brinkmann, 2014: Charmaz, 2014). Samtidigt som metoden fungerade bra för att få svar på studiens frågor tror jag att metoden i synnerhet fungerar väl vid smalare frågeställningar. Charmaz (2014) pekar på möjligheten att balansera öppenhet för vad som framträder i data med medvetenhet om
58
begrepp och perspektiv som hålls i bakgrunden tills de blir relevanta i analysen. Kanske kan sådana begrepp och perspektiv utgöra en inledande struktur för att hantera data på ett effektivt sätt. Om den här studien ses som en början på en större studie, vars främsta syfte är att ge en förståelse för en möjlig variation på fältet, kan urvalsgruppen som bestod av sju speciallärare i matematik utgöra ett tillräckligt stort antal. För ett syfte som strävar efter att belysa en variation med mättade kategorier är urvalsgruppen för liten.
I konstruktivistisk grounded theory återvänder forskaren till deltagarna, och eventuellt också till andra deltagare, efter att ha analyserat data från de första intervjuerna. Syftet är till exempel att fördjupa och fylla ut data. Det gör att den analytiska nivån blir mer avancerad och att kategorierna mättas (Charmaz, 2014). I den här studien var det inte möjligt på grund av studiens tidsram vilket begränsar resultatets teoretiska rimlighet. Det hade varit intressant att återvända och fördjupa frågorna. Det hade också gett deltagares förhandling om intervjuprocessen utrymme, till exempel genom att formulera vilka frågor som behöver ställas när det gäller design för lärande i grundläggande taluppfattning. Det hade också varit intressant att vidga urvalsgruppen för att undersöka om det finns fler variationer i deltagares arbete med designer för lärande i grundläggande taluppfattning.
Kanske hade ett webbaserat frågeformulär kunnat ge en överblick över variationer på fältet och gjort intervjuerna mer fokuserade. Liu-Trofimovsky (2014) använde det i sin studie om speciallärares verksamheter i grundläggande taluppfattning men fick högt bortfall. Därför är det inte säkert att ett frågeformulär gett tillförlitlig information, men det skulle kunna ha varit ett sätt att precisera frågeställningarna mer och formulera intervjuer med djup kring få frågor istället för bredd.