I och med att specialpedagogens examina förändrats genom åren kan detta ha skapat en otydlighet för rektorer och huvudmän hur tolkningen av yrkesrollen ska göras. Därför ligger det på oss att känna till vårt uppdrag och motivera varför vi behövs och vilka aktiviteter vi kan bistå med. Detta för att kunna ta barns perspektiv i värdegrundsarbetet.
Konkreta arbetsmetoder i planen kan tänkas främja delaktigheten på alla nivåer. För att öka barnens inflytande och delaktighet i värdegrundsarbetet är vår tanke att en barnversion av planerna borde finnas för att lättare göra barnen till både aktörer, mottagare och avsändare av planen. Ett konkret arbetssätt skulle tänkas vara att arbeta fram en egen plan för barnen som på olika sätt blir konkret och tydlig. Att använda bilder som stöd är ett sätt då inte alla barn har ett utvecklat talspråk. Likt det som Andreasson m.fl. (2015) skriver fram om att problematisera och diskutera barnens attityder är ett sätt att få en gemensam bild av innehållet i värdegrundsarbetet. Om barnen får en förståelse liksom pedagogerna för själva arbetet skapar det en större delaktighet. Här tycker vi oss kunna se att vår nya yrkeskompetens skulle kunna finna en plats i arbetet med att få in barnens perspektiv. Det kan ske genom att vi som specialpedagoger kan vara till hjälp i samtalen kring att problematisera begreppen så att alla förstår. Specialpedagogens kompetens kan även bli synlig då det gäller den tydliggörande pedagogiken som tex bildstöd och tecken, detta för att undanröja hinder i lärmiljön. Så som Skolinspektionen (2018) såg i sin granskning att förskollärare och personal inte hade någon tydlig vetskap om ansvarsfördelningen i värdegrundsarbetet skulle det kunna vara att önska att specialpedagogens roll här specifikt lyftes fram i framtida granskningar.
I ett värdegrundsarbete är vår önskan att alla nivåer involveras och det kan skapa både delaktighet och förståelse. Med en barnplan kan den röda tråden i arbetet med planerna skapa en naturlig del av värdegrundsarbetet.
Olika organisationer har olika upplägg när det kommer till den specialpedagogiska kompetensanvändningen. En del organisationer har en närvarande specialpedagog som kan verksamheten och kulturen, i andra verksamheter hämtar man hem kompetensen då det redan uppstått ett problem. En del i det kan vara att det kan bli arbetsamt att få fram det som pedagogerna egentligen känner och tänker då det inte finns en naturlig relation till specialpedagogen att bygga vidare på i handledande samtal. En annan del kan vara att då det inte finns en relation när arbetet börjar kan det även få pedagogerna att känna sig fria i sitt
44
berättande kring dilemmat då det inte heller finns en relation med rektor och därmed inte några förutfattade meningar kring verksamheten. Vår framtida ambition i vår yrkesroll som specialpedagog är likt den specialpedagog som intervjuades i studien: ”Så jag kan säga att jag
är med på alla nivåer hela tiden, både i det förebyggande och främjande och kartläggningsarbetet”.
Metoddiskussion
Studien utfördes med en kvalitativ ansats med textanalys som är en del av diskursanalys och semistrukturerade intervjuer som metod för att svara på studiens frågeställningar.
Diskursanalys
Diskursanalys som metod är en bred ansats och det finns många olika definitioner om vad en diskurs är. Detta kan öppna upp för en viss kreativitet och flexibilitet samtidigt blir resultatet starkt knutet till granskaren (Bryman, 2018).
Genom att analysera olika personers språkbruk via tolkningar av både texter i planer och intervjuer, kan det finnas en risk att granskaren övertolkat det som respondenterna förmedlat.
Vi gick in i denna studie med en viss förförståelse då det kom till arbetet med dessa planer. Det var från första början själva insikten om bristerna i arbetet med planerna som gjorde att vi valde denna studie. Så som Bergström och Boreus (2018) menar påverkas förförståelsen av den kunskap och utbildning vi har med oss in i arbetet har vi tänkt på detta då vi gått igenom materialets olika delar. Eftersom vi båda har vårt ursprung i förskolan, så har vi båda tidigare erfarenheter med värdegrundsarbete. Genomläsningen av planerna gjordes individuellt innan vi läste de tillsammans för en ökad trovärdighet och för att få syn hur vår förförståelse påverkade det vi tolkat. Vi kunde genom detta undersöka våra uppfattningar av planernas texter och jämföra likheter och skillnader mellan det vi fått fram. Vidare lästes planerna tillsammans för att finna en gemensam tolkning.
Intervjuer
När det kom till intervjuerna som gjordes fick vi på inrådan av några rektorer vi kontaktat att vända oss till pedagogerna i Värdegrundsgruppen/ Likabehandlingsgruppen på respektive förskola. En rektor nämnde specialpedagogen som en god representant för deras värdegrundsarbete. Vi tog kontakt med medlemmar ur grupperna och fick direkt respons men ganska så fort började de backa ur. Detta kan tolkas på många olika sätt och det behöver inte
45
nödvändigtvis bero på att pedagogerna var osäkra på arbetet med planen. Kanske kan det istället vara ett tecken på grupptryck, då de i gruppen möjligen pratat ihop sig om vår studie eller kan det tänkas bero på tidsbrist i verksamheten. Vi fick frågan om att skicka ut frågorna i förväg vilket vi diskuterat tidigare att vi inte ville eftersom det kan leda till korrekta svar och inte ger utrymme för frågor eller spontanitet. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) bör intervjufrågorna medverka till att hålla samtalet i intervjun i gång. Vidare menar författarna att respondenten kan känna sig bekväm till att öppna upp och dela med sig av både upplevelser och känslor om samtalet hålls flytande. Detta kan intervjuaren tänkas gå miste om när svaren på intervjufrågorna ges via mail. Detta styrker Bryman (2018) då han menar att det kan det vara svårt att hålla igång respondentens engagemang då kontakten mellan intervjuare och respondent är gles. Vi valde trots det att skicka frågorna till en person i gruppen via mail för att se skillnaden mellan svaren hos en fysisk intervju och en mailintervju. Det vi såg var att svaren på mailintervjun blev tunna i förhållande till den andra och att ställa klargörande frågor var inte möjligt. I informationsbrevet vi skickade ut till de berörda beskrivs syftet med studien. Vi är medvetna om att respondenten har möjlighet att förbereda sig genom denna information. Men vi tyckte det var viktigt att de fick en viss information om studien som de samtyckte till. Vi anser att detta även kan skapa en viss trygghet hos respondenten.
Bryman (2018) lyfter problematiken med att det finns en skiljaktighet mellan vad respondenter gör och vad de kan säga, med detta menar författaren att det är lätt att prata om hur man är men är det hela sanningen. För att komma mer på djupet av sanningen kan observation som metod vara ett sätt då vi kunnat få fram hur arbetet ser ut i verksamheten och ifall det fanns några tecken på att planerna var en del av den dagliga verksamheten. Det finns även en möjlighet att få syn på pedagogernas inställning till värdegrundsarbetet som ett komplement till det som planerna lyfter fram.