I vår kommande profession är det av stor vikt att nå ut till så många elever som möjligt och möjliggöra för samtliga elever att nå så långt de kan i sitt lärande utifrån sina olika förutsättningar i enlighet med skollagen (SFS 2010:800). Efter genomförd studie är det tydligt att vi som framtida speciallärare har en betydelsefull roll i arbetet med lärmiljön och lärarnas undervisning. Viktigt är att utgå från var de enskilda lärarna befinner sig i sin roll som matematiklärare då studien visar att behoven kan se olika ut beroende på lärarnas erfarenhet, utbildning och förutsättningar. Det är här lika viktigt att ta hänsyn till lärarnas proximala utvecklingszon som elevernas. Trygghet är det som framträder med störst betydelse för att undervisningen i matematik ska vara framgångsrik för såväl lärare som för elev. En god lärmiljö med ett tillåtande klimat och där samarbete råder skapar möjlighet för trygga elever och gynnar deras självkänsla i enlighet med Sullivan et al. (2020).
För oss som blivande speciallärare är det av stor vikt att börja med en samverkan och ett förebyggande arbete tillsammans med lärarna på gruppnivå men även med ledningen på organisationsnivå. Detta för att möjliggöra att eleverna får en undervisning som främjar deras lärande. Under studiens gång har vi fått bekräftat att speciallärarens roll i skolan inte kan sättas in i ett fack utan måste vara varierad och flexibel och vara tydligt kommunicerad med lärarna. Den måste även utformas i samråd med och utifrån de behov som läraren, klassen och individen behöver. Vi har utifrån studiens resultat arbetat fram strategier för speciallärarna som kan förebygga och minimera matematikängslan hos eleverna genom att stödja och hjälpa lärarna i deras arbete. Dessa strategier mynnades slutligen ut i fem områden.
Strategier för att minimera matematikängslan hos elever
Lärarens utbildningsnivå.
Utifrån studien har vi sett att lärare i de yngre skolåren ofta har lägre matematisk utbildning. Här kan specialläraren erbjuda fortbildning kring viktiga delar i matematiken. Det kan omfatta vad eleverna behöver få förståelse om för att tillgodogöra sig kommande matematiska kunskaper. Specialläraren kan även ge hjälp och stöd i vilka delar i matematiken som är av stor vikt för elevernas grundläggande förståelse såsom likhetstecknets betydelse.
46
Lärarens erfarenhet av att undervisa
Erfarenhet har visat sig vara en tillgång. Lärare som har lite erfarenhet av att undervisa i matematik behöver stöttning från specialläraren. Denna stöttning kan vara i form av att specialläraren visar och tar fram framgångsrika undervisningsmetoder, passande läromedel och material. Specialläraren kan vara behjälplig vid implementering av olika undervisningsmetoder fram tills att lärarna och eleverna blir mer förtrogna med arbetssättet. Lärarna behöver få alternativ till traditionell genomgång i större grupp samt få stöd i att hitta andra metoder och sätt att bedöma elevernas arbete som till exempel muntlig ljudinspelning. Specialläraren kan även visa hur läraren kan skapa en flexibel lärmiljö i klassrummet.
Matematiken är mer abstrakt ju högre upp man kommer i skolåren vilket underlättas av en mer konkret och vardagsanknuten undervisning något som specialläraren kan hjälpa till med. Specialläraren har en viktig roll i att hjälpa lärarna med annat undervisningsmaterial än läroboken. Specialläraren kan även verka som en mentor men även ansvara för att det kollegiala lärandet blir en naturlig del i verksamheten och se till att lärarna får ta del av varandras framgångsrika undervisningsmetoder.
Specialläraren kan ta fram strukturer för att eleverna skall kunna ta eget ansvar. Detta kan vara att genom bildstöd tydliggöra vad som förväntas under lektionerna som exempelvis lärandemålet för lektionen, checklista och tidsintervall.
Lärarens känsla av trygghet
Trygghet är enligt studien den viktigaste faktorn för att undervisningen i matematik skall bli framgångsrik. Specialläraren har en viktig roll att belysa och förstärka det som fungerar men även att ta upp och diskutera det som läraren själv känner sig osäker kring som till exempel att arbeta mer laborativt eller digitalt. Att tillsammans arbeta med osäkerheten och få läraren att våga pröva något nytt för att utvecklas är viktigt. Specialläraren kan vara med som ett stöd i de utmanande situationerna genom att vara med i planering, genomförande och reflektion.
Lärarens inställning till matematik
Då lärarens inställning påverkar eleverna är det av stor vikt att läraren känner glädje inför att undervisa i matematik. Denna glädje kommer öka genom att läraren får nya verktyg och vågar utmana sig själv genom att prova nya moment i undervisningen. Av vikt är även att ge läraren positiv förstärkning och betona det som är framgångsrikt i lärarens inställning och undervisning. Speciallärarens klassrumsobservationer kan vara en bra ingång för att belysa
47
vikten av lärarens inställning till matematiken och eleverna. Specialläraren kan även genomföra elevhearings för att uppmärksamma läraren på elevernas upplevelser av undervisningen.
Lärarens känsla av att räcka till
I samtliga skolårsintervall framkommer att lärarna känner sig otillräckliga. Här har specialläraren en viktig roll i att föra lärarnas och elevernas talan. Tidiga insatser är av stor betydelse och specialläraren behöver därför i samråd med rektor kunna påverka arbetet även på organisationsnivå. Detta kan exempelvis göras genom att se över möjligheter för trelärarsystem, lärarnas behörighet, resursfördelning och klasstorlek.
Ett speciallärarstöd i hur man kan organisera lärmiljön behövs för att känslan av otillräcklighet skall minska. Att organisera undervisningen genom att skapa exempelvis rum i rummet, strukturera stationsarbete och ta fram digitala verktyg är olika sätt för specialläraren att stötta läraren i känslan av att inte räcka till. Med rum i rummet menar vi att eleverna erbjuds varierade inlärningsmiljöer i klassrummet såsom möjligheter att stå, sitta, cykla, sitta tillsammans, sitta enskilt och med stationsarbete menar vi att eleverna erbjuds en variation av inlärningssätt såsom laborativt, digitalt och diskussion. Det är även av stor vikt att stötta läraren gällande prioritering av tid och innehålloch hur läraren kanlägga upp sin undervisning.
Strategierna som tagits fram är betydelsefulla för att minimera matematikängslan hos elever. Dessa ger berörda elever bättre möjlighet att tillgodogöra sig matematiska kunskaper, en högre tilltro till sin egen förmåga så att de utvecklas i sitt lärande och som individer vilket är av stor betydelse inför allt kommande lärande. Strategierna är av stor relevans för alla lärare genom att synliggöra hur de kan arbeta mer inkluderande för att ge elever oavsett behov, en trygg och god lärmiljö. Även rektor kan med dessa strategier exempelvis ändra fokus på speciallärarens insatser från att vara mer individfokuserad till att fokusera mer på vad insatser på gruppnivå i lärmiljön kan göra för flertalet elever. Arbete med nämnda strategier medför tryggare elever som bättre kan tillgodogöra sig matematiken vilket i sin tur kan generera högre resultat i matematik något som Skolverket (2020) och (2019) efterfrågar.
Metoddiskussion
Studien har genomförts med frågeformulär och intervjuer och resultaten fördelades under fyra teman: matematikängslan hos elever, undervisningens upplägg, utbildning och trygghet inför
48
Studien är i mindre omfång med fjorton respondenter på frågeformuläret och sex informanter i intervjuerna. Bekvämlighetsurvalet begränsade studiens genomförande till två skolor med totalt 14 lärare, vilket innebar en svårighet i att generalisera resultatet enligt Bryman (2011). Pilotstudien som genomfördes undanröjde otydliga frågor och svåra formuleringar innan den verkliga studien påbörjades vilket ökade studiens validitet.
Målet med frågeformulärens distribution var att få svar av fyra lärare inom varje skolårsintervall. Fördelning blev fyra respondenter i vardera skolår 4 – 6 och 7 – 9 och sex respondenter i skolår 1 – 3. Önskvärt hade varit att få fler respondenter för att öka studiens validitet. Dock blev vår målsättning med antal respondenter begränsad av rådande pandemi (COVID-19) då vi upplevde en svårighet att få lärarnas tid att räcka till. För att få en bättre bild av de tre skolårsintervallen genomfördes även två intervjuer i vardera. Antalet genomförda intervjuer begränsades utifrån tillgång på tid men det hade varit önskvärt att intervjua fler lärare inom varje skolårsintervall för att få en högre trovärdighet i studiens resultat. Trots att det var tidskrävande valdes att genomföra alla intervjuerna tillsammans och på samma sätt för att öka studiens pålitlighet. Studiens trovärdighet kan ha påverkats av hur ärliga informanterna var, här kan det digitala genomförandet ha spelat roll. Ärligheten kan ha ökat genom det digitala genomförandet då det möjliggjorde för informanten att sitta i en lugn och ostörd miljö och oron för att någon annan skulle höra vad som sades försvann i enlighet med Bryman (2011). Möjligheten att tyda informanternas kroppsspråk hindrades dock av det digitala genomförandet. En brist i studien är att informanterna inte gavs möjlighet att bekräfta att vår uppfattning stämde överens med det de ville förmedla. Metodvalet var relevant för studiens syfte under denna tid med COVID – 19 som pågående pandemi och frågeställningarna besvarades. Om pandemin inte förekommit så hade det även varit givande att använda en strukturerad observation som ofta används inom klassrumsforskning enligt Bryman (2011), där man använder scheman för att kategorisera olika beteenden och företeelser. Vidare kan dessa i sin tur ge en bra bild av exempelvis vilken undervisningsstil som är den mest förekommande liksom hur läraren interagerar med eleverna. Frågeformuläret gav oss en bra överblick över de olika skolårsintervallerna och kompletterades bra med intervjuerna som gav fördjupad information. Trovärdigheten och pålitligheten i studien styrks genom den transparens som finns i bland annat resultatdelen med citat hämtade från intervjuerna, där varje lärare benämns med en bokstav. I efterhand hade det varit givande om frågan om hur lärarna själva definierar matematikängslan funnits med i frågeformuläret. Detta då resultatet visade att lärarna inte uppfattar att det finns i så stor utsträckning men ändå uppger att eleverna har känslor som
49
överensstämmer med matematikängslan. Lärarnas egna definitioner hade gett oss en ökad förståelse för deras uppfattning.
Om studien skulle genomföras på nytt skulle frågeformulärets omfattning avgränsas och justeras för att få högre relevans. För att föra ett bättre kritiskt resonemang gällande forskning i detta område hade det gagnat studien med ytterligare forskning som rör de elever som inte gynnas av ett arbetssätt relaterat till det sociokulturella perspektivet. Den forskning som finns om matematikängslan är övervägande positiv till en problembaserad undervisning och denna studie förbättrar praktiken och tillför ett meningsfullt bidrag till pågående forskning om matematikängslan.