Hur trafiken och parkeringar i området fungerar ligger till stor grund för rörelsemönster. Bakgrunden för miljonprogrammets topografiska utdelning utgjordes av trafikseparation och resultatet blev landskap med bilfria områdena där trafiken rörde sig på broar och undergångar. Trafikmiljöerna har brist på underhåll och behöver renoveras. Hur miljonprogrammen planerades har i dagens samhället, bra kvaliteter då det är ett växande behov på bilfria städer och ekologisk närhet till naturen och bra kommunikation.
Spridd undersökte Fittjas trafikförhållanden, broar och stadsplanering. De planerade en utformning av tunnelbana, centrum och bostäder där Fittjas stadsform skulle stöttas av planeringen av kollektivtrafiken. (Spridd 2014:10) S pridd menar att genom att studera situationer av möten mellan vägar och broar närmare kan man upptäcka knutpunkter som använts som mötesplatser. Att utveckla sådana knutpunkter och funktioner kan vara ett sätt att utveckla det befintliga.
Stadsvävnader och Lager
I Brenda Scheers upplaga The evolution of urban form (2010) skriver hon om begreppet urban tissue. Urban Tissue menar Scheer är ett sätt att beskriva olika
stadsvävnader (2010, 47-59). Stadsvävnader beskriver arrangemanget av block,
partier och gator. Begreppet delas in i tre olika vävnader som förekommer enskilt eller överlappar varandra, static tissue, campus tissue och elastic tissue. De två som inte är relevanta för miljonprogrammen är static tissue som har formats med tiden och elastic tissue som har en stor variation på storlekar och byggnadstyper. Den vävnaden som framförallt präglar miljonprogrammen är campus tissue som karakteriseras av ett enhetligt område som ägs av en gemensam enhet. Campus tissue har ofta ett internt nätverk av gator kopplade till byggnaderna.
Urban tissue är ett begrepp för lager som delas in beroende på hierarkin i hur
6. ANVÄND TOPOGRAFI OCH
INFRASTRUKTURANLÄGGNINGAR
99
föränderliga de är (Scheer 2010:30). Dessa lager benämner Scheer i The anatomy of
sprawl (2001) som layers och delas in i fem undergrupper, superstructure, infill, object, site och buildings. Superstructure behandlar landgränser och vägar. Infill representerar
väg och tomtmönster. Objects innehåller vegetation och konstruktioner. Objekt är något individen förändrar varje dag genom att göra mindre justeringar i samhället. Detta kan vara allt ifrån vart du parkerar din cykel eller om du väljer att placera ut en bänk. Site beskriver landsformen, vattendrag och vegetation, och är det lagret som är svårast att förändra. Buildings omfattar byggnadsstrukturerna. (Scheer 2001:30)
Att förändra buildings och site kan vara svårt och miljonprogramsområdena är oftast byggda efter enhetliga idéer där byggnaderna samverkar där det sällan görs enskilda förändringar. Ett område som definieras av begreppet campus tissue på, kan ha lättare att förändra gatustrukturer utan att störa den större strukturen, då den större strukturen var byggd för den gemensamma enheten i miljonprogrammen.
Lager kan tillåta att olika objekt och fysiska byggnationer kan överlappa två lager där infrastrukturen är både infill och objects. De har kortare hållbarhet än vägar och tomtmönster och hamnar därför inom lagret objekts tillsammans med parkeringsplatser, trottoarer och gatumönster (Scheer 2001:30)
BTH studenter - Struktur och rörelsemönster
Studenterna undersökte Kungsmarkens befintliga struktur och vad som skulle kunna utvecklas. Detta utfördes genom observationer av platsen, intervjuer och inventeringar. Rörelsemönster undersöktes genom att åtta personer som bor på platsen fick beskriva hur de rörde sig inom området.
En modell som tidigare använts av BTH studenterna är framtagen av Stadsbyggnad, Chalmers, Arbetsgruppen för Trafiksäkerhet (SCAFT) och är principen; Riktlinjer
för stadsplanering med hänsyn till trafiksäkerhet 1968. Scaft var en modell för
stadsplanering som utvecklades på 1960 talet vid Chalmers tekniska högskola. En längre beteckning för modellen är ”Riktlinjer för stadsplanering med hänsyn till
100
trafiksäkerhet”. Skriften utpekar fyra grundläggande principer. Det var den första skriften i Sverige som gav riktlinjer för trafikseparering. Lokaliseringsprincipen syftar på att lokalisera verksamheter i syftet om att minska konflikt mellan trafik och gående.
Separeringspirncipen innebär att dela upp trafikslag och trafikanter i mjuka och hårda
beroende på hastighet osv. Mjuka är på insidan av ett område och hårda på utsida.
Differentieringsprincipen sker genom att bygga cykelvägar, gångvägar och bilvägar.
Skapa trafikströmmar efter funktion. Det fjärde steget överskådlighets-, enkelhetens- och enhetlighetsprinciper som innebär att göra trafiken synlig och göra breda vägar för att undvika överraskningsmoment.
Undersökning/Analys
Genom att se dessa olika lager som Scheer definierar kan man bestämma i vilken ordning man bör planera och förändra. Jag har tidigare sett i Fittjas People’s Palace att de valde att dela upp områdets olika delar för att få en helhetsbild över området och dess olika lager. Vad är mindre komplicerat att förändra och vad är det som är den största utmaningen? Att förändra de nuvarande infrastrukturanläggningarna skulle innebära att gå in i det lagret infill samt objects, ett lättförändeligt lager enligt Scheers teori.
Eventuellt är det snarare så att Habrakens begrepp om det territoriella djupet som nämns i kapitel fyra “utnyttja bottenvåningar” kan användas när man artikulerar placering och gestaltningen av mötesplatser. AVK-studenter har under programmets tid inte arbetet med mobilitets planering och fast infrastruktur för trafik men något vi stött på är alternativa lösningar av platser och exempel på hur de möblerat passager under järnvägen eller använt en gammal bensinmack för att göra en teater.
Hur kan man genom SCAFTs princip och olika layers möta dagens behov av vad Spridd menar med det växande behovet av bilfria städer? Kan man ta tillvara på miljonprogrammets campus tissue i förändringen av infrastrukturen?