5.7.1 Avlastning
Familjehem 2 framhåller betydelsen av att relationen fungerar mellan familjens biologiska barn och bonus syskonen och att alla känner sig som en del av familjen. Familjehemmet har alltid arbetat för att få till en ”Vi” känsla och har av den anledningen valt bort erbjuden om avlastning som hade möjliggjort för kärnfamiljen att få egen tid med varandra.
Det måste ju ändå vara målet att ha en slags familjekänsla. Annars växer barnen upp i något slags tomrum där man varken hör hit eller dit- Familjehem 2 Familjehemmet anser att avlastning krockar med uppdragets mening och skapar inte bra förutsättningar för ett gott syskonskap. Familjehem 1 anser att avlastning skulle göra dem gott som familjehem då de skulle kunna ge sina egna barn den tiden som de annars förlorar och umgås på deras villkor.
39 Vi har önskat avlastning för att få mer tid för våra biologiska barn, men det har tyvärr inte hörsammats […] jag tror att det är någonting som socialförvaltningen kanske måste tänka annorlunda om i framtiden så att de inte kör slut på
familjehemmen – Familjehem 1
Familjehemmet har försökt att få tillgång till avlastning för att ge sina barn mer tid men har fått avslag på sin ansökan. Detta tycker familjehemmet är tråkigt då de känner att
socialförvaltningen inte förstår att familjens egna barn har ett behov att bara få ha sina föräldrar för sig själva ibland. Familjehemmet menar att detta inte är hållbart för framtiden och att en ändring måste ske så att familjehemmen orkar med sina uppdrag.
5.7.2 Handledning
Båda familjehemmen har haft handledning i olika perioder då det varit jobbigt och svårt att klara av sin situation och sitt uppdrag. De biologiska barnen har inte deltagit vid
handledningstillfällena utan har varit en arena för föräldrarna att handledas. Familjehemmen har delade åsikter om på vilket sätt deras barn skulle ha nytta utav handledning. Familjehem 1 anser att det skulle vara bra med ett handledningstillfälle för hela familjen när en placering avbrutits och där det inneburit ett trauma för familjen.
Familjehemssekreterare skulle bli bättre på att åka hem till familjen och ”peppa”
lite och dra ihop säcken för det kan ju kännas som ett misslyckande både för barn och vuxna och man kanske skulle behöva prata om det.
Familjehem 1 som har varit med om en situation när modern i familjehemmet blivit hotad med stryk framför sina barn, resonerar kring hur det kan kännas och uppfattas av det biologiska barnet som har tittat på.
Familjehem 2 upplever även dem att det vore bra för deras biologiska barn om de hade någon att prata med men tror att handledningen gör sig bäst med de som föräldrar. Detta för att ge dem stöd i hur de ska bemöta och prata med sina barn om det som händer i familjen.
5.7.3 Gruppverksamhet
Båda familjehemmen tror att gruppverksamhet skulle vara bra för deras barn och vara givande att höra hur andra barn i samma situation har det i sin familj. Känslan att få veta att man inte är ensam om att leva på det sättet kan vara viktigt.
Familjehemssekreterarna berättar att gruppverksamhet för barn som har placerade bonus barn i hemmet har varit uppe för diskussion på enheten. Detta eftersom de har sett att behov finns samt att en sådan grupp skulle bringa mycket positivt för de barnen. Upplevelser som man inte vill dela med sig av till sina föräldrar skulle vara en möjlighet att få komma fram med i ett sådant forum. Samt att de inte är ensamma om att känna och leva på det sättet. Båda familjehemssekreterarna anser denna avdelning vara under utveckling och med de rätta förutsättningarna kan en sådan grupp starta inom snar framtid.
40 5.7.4 Ändrade förutsättningar
Familjehemssekreterare 1 har sett att familjehemsvården förändrats mycket under de gångna åren. Den mest påkallande förändringen är att familjehemmen idag tar emot fler placeringar än vad man gjort förut och blivit till ett yrke för framförallt familjehemsmödrar.
Familjehemssekreteraren har svårt att se hållbarheten i detta då familjehemmen idag mer och mer liknar mindre Hvb hem.
Familjehemsvården har förändrats till att bli en affärsverksamhet, där det är ett arbete, många familjer ser det som ett arbete. Man måste hitta en form att förhålla sig till detta. Jag har svårt att se att när man tar emot fyra stycken ungdomar i ett familjehem hur man ska hinna med, jag begriper inte riktigt hur det ska gå. Grundtanken med familjehemsvården är inte så. Jag kan se att i de familjehem där det finns en grund och omtanke om varför man är familjehem, inte ekonomiska skäl.- Familjehemssekreterare 1
Familjehem 2 berättar att eftersom familjen valt att modern i familjen är hemma på heltid är de beroende av att ha ett antal placeringar för att hushållet ska gå runt. Andra familjehem i deras bekantskap har även dem gett uttryck för en sådan problematik vilken blir synlig när familjerna känner sig tvungna att tacka ja till bonus barn som egentligen inte är lämpliga för deras hem. Ett exempel kan då vara barn i närliggande åldrar till familjehemmets egna barn.
Fast anställning skulle vara en lämplig lösning på ett sådant problem anser familjehem 2 då det skulle minska stressen för familjehem att ta emot fler placeringar än vad de klarar av.
Det skulle vara skönt om man hade någon form av underhålls lön[...] så att man också kan säga nej när man känner att det här inte blir bra – Familjehem 2 För detta familjehem finns en tanke att de vill vara familjehem på heltid eftersom de tycker om det de gör och att de anser sig vara bra på att stötta barn och ge dessa barn en plats i deras familj. Men genom att en av föräldrarna går hem på heltid tillkommer ett krav på att
placeringarna ska generera en heltids lön så att hushållet går ihop. Detta medför att
familjehemmet tagit uppdrag som de egentligen känt inte varit rätt för deras familj just då för att känna sig tryggade ekonomiskt. Familjehemssekreterare 1 resonerar om att detta sätt att arbeta skapar konsekvenser både för familjen och för de placerade barnen när ingen får det utrymme som de behöver.
5.8 Sammanfattning
Familjehemmen har olika syn på vad avlastning skulle innebära för dem som familjer. Ena familjehemmet tror att avlastning är nödvändigt för framtidens familjehem för att orka med sitt uppdrag och hinna med sina egna barn medan det andra tror att avlastning skapar en större klyfta mellan familjens medlemmar. Båda familjehemmen har använt sig av professionell handledning, den har då även innefattat hur de ska bemöta sina egna barn. Föräldrarna har olika syn på vad handledning för deras egna barn skulle innebära. Medan det ena anser att handledning för hela familjen skulle vara bra vid vissa tillfällen anser det andra att
41 handledning är till för vuxna. Både familjehemmen samt familjehemssekreterarna tror att gruppverksamhet är ett bra forum för biologiska barn i familjehem. Samtliga respondenter anser att behov av detta föreligger.
Koppling till teori och tidigare forskning
Det finns enligt systemteorin en övre gräns om hur tätt systemets delar kan vara
sammankopplade för att systemet som helhet ska fungera. Delar i ett system kan temporärt behöva blockeras så chans till vila finns för någon del. Om detta inte görs blir resultatet fler gränsdragningar som inte på sikt är gynnsamma för systemet (Öqvist 2008) Familjehemmen har olika syn på vad avlastning skulle verka till för just deras familj. Familjehem 1 tror i deras fall att avlastning genom socialtjänsten och vila är en nödvändig del för framtiden om de som familjehem ska kunna fungera. Eftersom familjehemmets önskemål om avlastning inte har blivit tillgodosedda har de varit noga med att deras egna barn har haft eget privat utrymme.
Behovet av att inte vara inne i systemet helt och hållet och ha sin egen plats och utrymme har varit en viktig del för familjehemmet. För familjehem 2 är avlastning genom socialtjänsten inte ett alternativ då de anser att de skapar större klyftor mellan familjemedlemmarna trots att de som familj upplever en kaotisk tillvaro. Däremot har de genom sitt nätverk skapat egna stunder för deras egna barn att få lugn och ro samt vila. Familjehemmet har tagit det rådande kaoset med ro och sökt efter strategier ur den aktuella situationen för att ändra på sina
förutsättningar. Inom systemteorin benämner man detta som unfreezing – moving - refreezing (Ökvist 2008:129) och innebär att ur kaos i lagom dos hittar man nya vägar att ta för att förhålla sig till de rådande förutsättningarna. Denna familj har upplevt stora förändringar i och med familjens senaste placeringar där både föräldrarna varit på bristningsgränsen samt deras egna barn. Familjen har försökt att finna egna strategier i och med den förändring som familjen genomgått den närmaste tiden för att klara av sin situation och skydda de egna barnen.
Enligt systemteorin skulle avlastning eller en stund av vila, göra gott och bidra till att det inte byggs upp andra avskärmningar mellan medlemmarna. I dessa fall kan det röra sig om svartsjuka som resulterar i bråk och slagsmål eller att man inte kan visa ett respektfullt bemötande mot varandra på grund av att man inte får vila. Båda familjehemmen nämner eget utrymme för deras egna barn som strategi för att må bra och sätta systemet i balans.
De biologiska barnen har enligt deras föräldrar ett behov av att få eget utrymme och tid, detta kan innebära mer tid med sina föräldrar eller egen tid på annat håll. Familjehemmen anser att detta är en nödvändig del för att familjen ska kunna fungera bra tillsammans. Familjehem 2 har tvivlat på sitt val att verka som familjehem när dess medlemmar inte mår bra i sin
situation och detta kan om det inte tas om hand om leda till sammanbrott i placeringar. Vikten av att kunna dra sig undan är betydelsefull för att hämta energi (Höjer 2009) och genom att få bonussyskon till familjen kan denna tid bli påverkad. Det blir tydligt genom på vilket sätt som föräldrarna diskuterar behovet av stöd för de egna barnen att deras uppdrag som familjehem har en stark påverkan på deras egna barn.
42
6 Avslutande diskussion
Nedan följer studiens avslutande diskussion. Eftersom summering av det mest väsentliga resultatet redan blivit presenterade ovan följer därför en övergripande diskussion om
resultatet och dess koppling mellan teori och tidigare forskning. Därefter följer en diskussion om val av metod och vilken påverkan den haft för resultatet. Avslutningsvis diskuteras vad studiens resultat kan ha för betydelse i det praktiska arbetet samt förslag om fortsatt forskning.