När det gäller stödundervisningen, så har vi funnit elever som har haft detta från första stunden de började läsa engelska, till elever som inte haft något stöd alls i grundskolan. Vi har även funnit att elever som varit svaga i andra ämnen som svenska och matematik, inte har läst någon engelska förrän på gymnasiet. För att bättre reda ut hur mycket stödundervisning eleverna fått och hur det sett ut, har vi undersökt följande.
När började stödundervisningen
Vi har här elever som har haft stöd redan från mellanstadiet men även de som inte fått någon specialundervisning trots att de med all säkerhet har behövt det. Att få hjälp är inte alltid beroende på att eleverna har behov, det finns även andra faktorer som styr stödundervisningen.
Pojke nr 1, år nio: ”Jag behövde inte stöd på mellanstadiet, så de hjälpte till i klassen. Jag har bara haft stöd i två till tre veckor.”
Flicka nr 1, år nio: ”I sjuan fick jag stöd lite då och då, en gång i veckan eller så. Nä inget i åttan, för det fanns ingen tid. Nu har jag det igen i nian. Det är mycket roligare nu.”
Flicka nr 2, år nio: ”Jag har fått stöd i fyran till nian.”
Flicka nr 3, år nio: ”Jag började med engelskan i sexan. Fick hoppa rakt i. Innan läste jag svenska på engelskan, jag hade problem. Nä jag har inte haft något stöd alltså. Förrän nu alltså.”
Många av våra respondenter har inte haft något verklig stödundervisning i grundskolan, och detta trots att vissa inte har fått någon som helst engelska förrän de började i högstadiet. Då fick de hoppa in på den nivå som de andra befann sig på. Det finns å andra sidan elever som fått stödundervis- ning hela högstadiet men där det ändå inte varit bra eftersom det inte fun- nits kontinuitet.
Flicka nr 2, år ett: ”Sen sjuan har jag stöd på de lektioner som vi har i eng- elska. Hela tiden de lektioner vi hade.”
Flicka nr 1, år ett: ”Jag fick stöd på högstadiet. När de kunde ge stöd. Det fanns inte så mycket tid över för stöd. Jag hade behövt mer stöd. De hade nästan aldrig tid så det var inte så jättebra precis.”
Pojke nr 1, år ett: ”Stöd hela tiden från fyran. Lite i klassen. Jag var med i klassen men fick extra hjälp av den vanliga läraren. Sen i åttan fick jag stöd i åttan hos specialläraren men så gick det över till stöd i svenska och i nian fick jag ha engelskan som B-språk istället. Ett par, tre timmar.”
Flicka nr 3, år ett: ”Jag började med stödet i åttan och sen hela nian. Istället för vanlig engelska hade jag stöd.”
Hur mycket stödundervisning har du fått?
Eleverna som fått specialundervisning hade fått detta på många olika sätt. En del fick stöd av den vanlige läraren i klassen andra fick gå ifrån lite då och då vid behov. Vissa elever fick stödundervisning kontinuerligt och andra hade ingen engelska alls.
Pojke nr 1, år ett: ”Jag fick engelska som B-språk ett par, tre timmar i veckan.”
Pojke nr 2, år ett: ”Jag gick dit när det var något jag inte förstod och de hade tid.”
Flicka nr 1, år ett: ”Lite när de hade tid. Lite grann i nian.”
Flicka nr 2, år ett: ”De lektioner vi hade i engelska hade jag stöd.” Pojke nr 1 år nio: ”Jag har aldrig fått något stöd inte förrän nu i nian.”
Flicka nr 3, år nio: ”En gång i veckan i sjuan. Inget i åttan men nu igen i nian alla engelsktimmar.”
Pojke nr 2, år nio: ”Jag har bara haft två- tre veckor.” Flicka nr 3, år ett: ”Istället för vanlig engelska.” 6.5 Gruppstorlek
Gruppstorleken för stödundervisningen varierar mycket. Det finns elever som har undervisning ensam med läraren, dvs. de får lämna klassen för att sitta med en speciallärare eller en specialpedagog. En del elever får stödun- dervisningen i klassen och andra i mindre grupper. Oavsett hur formen ser ut verkar det vara uppskattat, men de flesta elever som är i behov av sär- skilt stöd uppskattar mest att få sitta i lugn och ro i liten grupp eller en-
när det gäller elevers och pedagogers välbefinnande, vilket i sin tur är be- främjande för inlärning och koncentration. Det är lätt att göra en jämförelse mellan hur mycket tid en elev får av sin lärare under en vanlig lektion i för- hållande till en elev som får specialundervisning i liten grupp. I de elevin- tervjuer vi redovisar längre fram i vårt arbete, nämnde samtliga tillfrågade att det var en lättnad att få undervisning utanför den ordinarie klassen. 6.5.1 Elever
Pojke nr 2, år ett: ”Jag hade i klassen, men fick mer hjälp.”
Flicka nr 2, år ett: ”…får stöd på studiepassen i liten grupp, det är skönt ” Pojke nr 1, år nio: ”Jag är ensam på stöden och det är bra.”
Flicka nr 1, år nio: ”Det är mindre grupper. Då vågar man säga mer, vågar läsa högt och så. Säger man fel i klassen skrattar de och så.”
Flicka nr 3, år nio: ”Stödet hjälper absolut. Det är mycket roligare nu också. Jag har stöd alla timmar.” (Flicka år nio)
Flicka nr 3, år ett: ”Istället för vanlig engelska gick jag och fick stöd, vi var tolv. Det var en stor grupp och inte bra. Jag fick mer stöd i vanlig klass där jag var sämst. I denna grupp var jag bäst och fick inget stöd.”
6.5.2 Lärare
Jag har 15 elever nu, men de ligger lågt, men då kan jag se dem hela tiden. Jag kan lägga mig på rätt nivå och de får verkligen försöka på den nivå som de ligger på. De har inte en chans i större klasser. I 30-klass får man lägga sig i mitten. De duktiga har tråkigt och de svaga hänger inte med. Jag skulle inte klara av större grupper längre för jag är så individinriktad. Jag hade förstört mig. (Speciallärare gymnasiet)
6.6 Pedagogen