• No results found

Straffrättslig legalitet

4 Rättsstatliga principer

4.4 Straffrättslig legalitet

I syfte att tydligare belysa skillnaderna mellan legalitetsprincipens betydelse i förvaltningsrätten, respektive principens inverkan på straffrätten, ska jag visa principens genomslag under en straffrättslig förundersökning. Förundersökningen syftar enligt RB 23 kap. 2 § till att utreda vem som skäligen kan misstänkas för att ha begått viss brottslig gärning och om det föreligger tillräckliga skäl för att väcka åtal mot vederbörande. Det huvudsakliga syftet med förundersökningen är att bereda den materiella grunden för åklagarens beslut i åtalsfrågan.62 Huruvida åklagaren kommer att väcka åtal för påstådd brottslig gärning är således avhängigt förundersökningens utredningsresultat. Därutöver syftar förundersökningen till att ge den misstänkte en inblick i bevismaterialet och därmed ge vederbörande möjlighet att förbereda sitt försvar.63

4.4.1 Förundersökningens rättssäkerhetsgarantier

Eftersom relationen individ kontra stat är ojämnbördig till sin natur har individen tillförsäkrats ett antal rättssäkerhetsgarantier som ska iakttas i samband med att en förundersökning inleds och bedrivs. Först och främst den ovan refererade legalitetsprincipen som innebär att lagföring fordrar lagbud. Legalitetsprincipen betydelse för straffrätten markeras förutom i RF 1 kap 1 § också i RF 2 kap. 10 §. Därutöver fastställs principen i BrB 1 kap. 1 § och i BrP 5 §. Straffrättens funktion av maktutövning över individen fordrar kontroll och uttryckligt lagstöd. Genom ovannämnda bestämmelser har legalitetsprincipen getts en särskild framträdande ställning i BrB. Den straffrättsliga legalitetsprincipen kan vidare delas in i fyra

61 Sterzel, Offentligrättsliga principer, 68.

62 Bring & Diesen, Förundersökning, s. 64.

32

fristående krav.64 Föreskriftskravet, retroaktivitetsförbudet,65 analogiförbudet samt obestämdbarhetsförbudet. Föreskriftskravet innebär att brottslig gärning och utdömande av straff för denna förutsätter författningsstöd. Föreskrifter får inte heller införas eller tillämpas retroaktivt enligt retroaktivitetsförbudet. Till nackdel för den tilltalade får inte heller föreskrift genom analog tillämpning utvidgas över ordalydelsen. Slutligen ska föreskriften vara bestämd i sin utformning. Det krävs således viss tydlighet och klarhet i utformningen.66

Legalitetsprincipen kommer även till uttryck genom EKMR artikel 7 och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna artikel 11. Genom EKMR följer också andra rättssäkerhetsgarantier som måste iakttas, exempelvis rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 EKMR. Principen garanterar en rätt att få veta vad man är misstänkt för genom en preciserad brottsanklagelse och dessutom vilken bevisning som föreligger.67 Därigenom ges den misstänkte en möjlighet att inkomma med motbevisning och förbereda sitt försvar. Av artikel 6 EKMR följer även en rätt att bli betraktad som oskyldig till dess att motsatsen är lagligen bevisad i en rättegång. Samma princip framkommer dessutom i artikel 7 EKMR. Av artikel 6 EKMR följer också likabehandlingsprincipen som innebär att åklagare och den misstänkta ska ha lika stora möjlighet att inkomma med bevisning och dessutom pröva motpartens bevisning.68

Därutöver ska EKMR:s rättighetsgarantier prägla hela straffprocessen, vilket inkluderar den efterföljande rättegången.

Därutöver finns ett antal principer som enbart fokuserar på förundersökningens bedrivande. Enligt RB 23 kap. 4 § fordras att såväl de omständigheter som talar mot som de som talar för den misstänkte tillvaratas under förundersökningen. Principen är en följd av intresset av materiellt riktiga domar.69 Av RB 23 kap. 4 § 2 st. 1 p. följer hänsynsprincipen som innebär att utredningen ska bedrivas med diskretion och med hänsyn till den misstänktes personliga integritet. Därutöver framgår även skyndsamhetsprincipen av samma bestämmelse. Principen innebär att

64 Asp, m.fl., Kriminalrättens grunder, s. 46.

65 Det ska uppmärksammas att avseende förbudet mot retroaktiv lagstiftning gäller för de fall det är till nackdel för den tilltalade.

66 Asp, m.fl., Kriminalrättens grunder, s. 46.

67 Bring & Diesen, Förundersökning, s. 66.

68 A.a. s. 66.

33

förundersökningsarbetet ska bedrivas med snabbhet, vilket anses gynna både rättssäkerhet och effektivitet.

Beträffande individens rättssäkerhet ska även tilläggas att det finns myndigheter som syftar till att utöva tillsyn och kontroll av andra myndigheter, exempelvis Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) och Justitieombudsmannen (JO). SIN kontrollerar ärenden som allmänheten inte har tillgång till av sekretesskäl och utövar granskning av bland annat SÄPO. Nämnden syftar lag (2007:980) om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhets 1 § till att stärka individens rättssäkerhet. Detta genom att enskild kan begära att nämnden kontrollerar huruvida ifrågavarande individ har utsatts för hemliga tvångsmedel på ett sätt som strider mot gällande rätt eller, om den vederbörandes personuppgifter har behandlats på ett sätt som strider mot lag.70 Enligt RF 13 kap. 6 § väljer riksdagen ombudsmän, JO, som ska utöva tillsyn över offentligt anställda och granskar de offentliga myndigheternas tillämpning av relevant lagstiftning. JO kan väcka åtal mot en tjänsteman ifall man upptäcker ett handläggningsfel.71 Ingen av dessa möjligheter gör dock någon skillnad för den vars ärende hanteras enligt LSU.

Ovan har redogjorts för vilka principer som ska styra svensk lagstiftning. Legalitetsprincipens innebörd har redogjorts för och dess vikt vid tillämpningen har ytterligare belysts med en rättshistorisk bakgrund. I de flesta processer är det emellertid bevisfrågor som har störst vikt vid beslutsfattande. Fortsättningsvis ska därför grundläggande bevisrättsliga drag redogöras för, dels ur ett förvaltningsrättsligt perspektiv, dels ur ett straffprocessrättsligt perspektiv.

4.4.2 Officialprincipen

En central princip inom svensk förvaltningsrätt är officialprincipen. Principen innebär att myndigheter har en skyldighet att utreda de ärenden som ska hanteras inom respektive myndighet. Rent allmänt kan sägas att utredningsskyldighetens omfattning varierar mellan olika typer av ärenden. Bakgrunden är att myndigheterna ska se till att man har fått in och tagit del av nödvändigt material för att kunna fatta ett korrekt beslut i varje ärende. För förvaltningsmyndigheter finns inte någon explicit reglering

70 Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, 2017-01-10.

34

beträffande utredningsskyldigheten i FL. Däremot framgår av FL 7 § att myndigheten bland annat ska beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar från andra myndigheter om det behövs. För förvaltningsdomstolarna finns en explicit reglering vad gäller utredning. Av förvaltningsprocesslagen (1971:291) (FPL) 8 § framgår att domstolen ska tillse att mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver och att domstolen vid behov anvisar hur en utredning bör kompletteras. Principen innebär att domstolen har huvudansvaret för utredningen och har en skyldighet att alla relevanta sakförhållanden i ett mål blir klarlagda innan det avgörs. Domstolens ansvar för att inbringa utredning uppstår när det föreligger brister i utredningsmaterialet. Innebörden av officialprincipen anses numera var likadan hos förvaltningsmyndigheter och FLP 8 § ska för dem tillämpas analogt.72

Utredningsansvaret som åligger myndigheter och förvaltningsdomstolar är en följd av kravet på rättssäkra beslutsprocesser. Tanken är att ett beslutsunderlag som klargör relevanta aspekter i ett ärende eller mål skapar förutsättningar för korrekta beslut. Kravet på rättssäkerhet innebär å andra sidan att en myndighet inte ska driva utredningen så långt att det leder till kränkning av den enskildes integritet. Det ska, enligt FPL 8 §, ske till den grad ärendets beskaffenhet kräver. Hur väl rättssäkerheten är tillvaratagen i ett enskilt ärende kan med relativ lätthet avgöras vid genomgång av myndigheters eller domstolar beslutsunderlag i respektive ärende. Av detta följer att kontroll av rättssäkerhet med avseende på utredningsansvaret endast kan ske genom insyn i respektive ärende eller mål.

Myndigheters och domstolars utredningsansvar inkluderar kommunikationsprincipen.73 Det innebär att den enskilde ska informeras om nytt material som tillförts utredningen och ges möjlighet att yttra sig över detta enligt FL 16 och 17 §§ och FPL 10 och 12 §§. Syftet med kommunikationsprincipen är att få fram så korrekt beslutsmaterial som möjligt, men framförallt att ge den enskilde möjligheten att inkomma med sin uppfattning om de sakförhållanden som har framkommit.

Ett särskilt problem med utredningsansvaret uppstår, enligt Lundin, när åtgärderna riktar sig mot en enskild som i ett senare skede kan bli föremål för sanktioner från det

72 Lundin, Offentligrättsliga principer, s. 172.

35

allmännas sida. Exempelvis kan de krav på rättssäkerhet som framgår av EKMR utgöra en begränsning i förhållande till myndigheters och domstolars utredningsansvar.74

Trots att domstolarnas har ett visst utredningsansvar i förvaltningsrätten kommer det alltid vara fråga om en balansgång med hänsyn till processledning och parternas eget ansvar att inkomma med relevant underlag för domstolens beslut. I förvaltningsrättsliga mål gäller rent allmänt att det finns ett visst förhållande mellan officialprincipen och bevisbördereglerna: finns inte tillräcklig utredning kommer det sannolikt få betydelse för målets utgång vilket innebär ansvar för den part som brustit i att ta fram relevant underlag.75

Mot bakgrund av att säkerhetsärenden är belagda med sekretess saknar jag uppgift om omfattningen av utredningen i denna typ av ärenden. Men också i detta avseende är säkerhetsärenden mycket speciella eftersom eventuell brist i utredningen inte har betydelse i förhållande till bevisbördan eftersom det inte rör sig om tvåpartsärenden.

4.4.3 Fallet Moder Magid

Fallet Moder Magid är av intresse vid granskning av rättssäkerhet i säkerhetsärenden. Jag ska därför kort redogöra för ärendet och vilka frågor det reser. Under några dagar i mitten av november 2015 skedde den mest omfattande terroristjakten i Sverige på mycket lång tid. Inom loppet av några få dagar inledde SÄPO förundersökning om förberedelse till terroristbrott, höjde terrorhotnivån i Sverige och anhöll den asylsökande Moder Mothanna Magid i hans frånvaro. Ett foto av den skrattande Magid publicerades i riksmedia. Den 19 november greps slutligen Magid odramatiskt på väg hem till det boende han hade fått anvisat av Migrationsverket. Sveriges största polisinsats någonsin kunde avslutas och förhören av Magid om hans involvering i terrorverksamhet kunde påbörjas. Efter tre dagar släpptes Magid på fri fot samtidigt som misstankarna mot honom avskrevs. Efter ytterligare några dagar lades förundersökningen ned. Svenska Dagbladet har i efterhand gått igenom tidigare hemliga handlingar i den nedlagda förundersökningen. Av handlingarna framgår att informationen om Moder Magid kom från utlandet via det som benämns "säkerhetspolisens internationella samverkan".76

74 Lundin, Offentligrättsliga principer, s. 185.

75 von Essen, Processramen i förvaltningsmål, s. 230.

36

Orsaken till att misstanke beträffande Magid uppstod var alltså de uppgifter som hade inkommit till SÄPO. Allmänheten vet inte varifrån uppgifterna kom men det har antytts att det har inkommit från en utländsk ambassad. Man vet heller inte vem som har tagit det foto som SÄPO distribuerade till media och som var tagit i hans kök i Migrationsverkets asylboende.

Det finns grund att anta att SÄPO intensivt kontrollerade uppgifterna som inkommit om Magid innan man verkställde en så omfattande terroristjakt som det var tal om i fallet. Trots detta kvarstod misstankarna mot Magid. På grund av SÄPO:s efterlysning av Magid via media samt dess varningar till allmänheten har mycket av det som skedde i ärendet kommit till allmänhetens kännedom trots att det är ett säkerhetsärende. Just detta förhållande skiljer fallet från andra säkerhetsärenden där allmänheten inte har någon insyn alls. Den principiellt viktiga frågan som uppstår mot bakgrund av fallet Moder Magid är vilken granskning som SÄPO gör av den information som inkommer till SÄPO. Vilka möjligheter har SÄPO att kvalitetssäkra de uppgifter som kommer till dem om utländska medborgare bosatta i Sverige? Detta är särskilt viktigt i säkerhetsärenden eftersom informationen som ligger till grund för beslut i den typen av ärenden i många fall kommer från utländska underrättelsemyndigheter.77

37

Related documents