Bakgrund
Studiens uppläggning och genomförande har formats av mitt arbete som lärare vid kommunal vuxenutbildning. Mina arbetsuppgifter där innebar under många år att ge stöd till studerande med läs - och skrivsvårigheter/dyslexi. Under en längre tidsperiod verkade jag även inom ramen för Kunskapslyftet som rådgivare och projektledare för studerande inom Komvux. I mitt arbete undervisade och handledde jag ett mycket stort antal studerande. De rika erfarenheter som jag har fått i möten med dessa studerande har bidragit med det empiriska materialet till min studie.
I ett första skede av mitt avhandlingsarbete planerade jag att skriva en sammanläggningsavhandling grundad på ett antal studier där jag analyserat läs- och skrivsvårigheter ur olika perspektiv. En av studierna, som sedan ingick som ett kapitel i boken Med livsvärlden som grund (Carlsson, 2005), utgick från en fenomenologisk livsvärldsansats. Ytterligare en studie med en etnografisk ansats riktades mot ett antal dyslektiska studerandes erfarenheter av att lära sig engelska (Carlsson, 2000c). I en tredje undersökning använde jag den fenomenografiska variationsteorin när jag studerade de svårigheter vuxenstuderande med dyslexi har att bemästra olika sidor av skriftspråket simultant (Carlsson, 2000b). I en fjärde studie Dyslexic adults reading to
learn (Carlsson, 2002) utredde jag vad lärandet innebar för ett antal
studerande med läs- och skrivsvårigheter.
De studier som jag genomförde gav emellertid inte något helhetsgrepp över det rika datamaterial som jag hade tillgång till från min långa yrkesverksamhet. Ju mer jag trängde in i materialet desto tydligare framkom att det skriftspråkliga lärandet inbegrep de studerandes upplevelser och känslor, vilka tätt hör samman med den egna existensen och med att leva i världen. Jag övergick då till att skriva en monografi med en fenomenologisk livsvärldsansats som teoretisk grund. I föreliggande studie har jag försökt att relatera ”min erfarenhetsbaserade kunskap” till teorier av olika slag för att förstå innebörden av de studerandes funktionsnedsättning på både kognitivt och existentiellt/emotionellt plan.
Det bör nämnas att det inte är mina informanters hela livsvärld som jag studerar utan aspekter som i något avseende kan sammankopplas med skriftspråket. I den forskning som tar sin utgångspunkt i ett livsvärldsperspektiv ”är olika avgränsningar nödvändiga och de kan göras genom att mer eller mindre naturliga utsnitt eller regioner tematiseras” (Bengtsson, 2005, s 48-49). Det är alltså den avgränsade eller regionala del av livsvärlden som innebär vuxnas kamp med skriftspråket och dess konsekvenser som jag fokuserar.
Urval, undersökningsförfarande och datamaterial
Undersökningsgruppen består av 56 studerande med läs- och
skrivsvårigheter/dyslexi. Det är män och kvinnor som studerat på alltifrån grundvux- till universitetsnivå, vilka jag både undervisat, gett råd och handledning. 18 av de studerande, åtta män och tio kvinnor, har jag lärt känna särskilt väl eftersom de ingår i intervjustudier som jag genomfört. De övriga 38 har enligt min uppfattning varit viktiga informanter som förstärkt och förtydligat bilden av funktionsnedsättningen läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och visat på variationen av hur den kan ta sig uttryck.
I undersökningsgruppen ingår 31 män och 25 kvinnor. Den utgörs huvudsakligen av infödda svenskar men även några invandrare26. Några informanter återkommer i olika sammanhang, där olika sidor av den dyslektiska problematiken fokuserats. Många av informanterna har jag haft återkommande kontakt med, andra har jag träffat sporadisk, vilket innebär att tolkningsarbetet utvecklats i olika etapper.
I denna studie är det inte möjligt att diskutera urvalet av undersöknings-gruppen i termer av representativt urval när det gäller bakgrundsfaktorer som ålder, kön, typ av svårigheter etc. Istället är intentionen att visa på innebörder och variation i de studerandes utsagor. Det är således innehållet i det empi-riska materialet som jag hade till mitt förfogande, vilket avgjorde vilka stude-rande som skulle komma att ingå i undersökningsgruppen. Jag har emellertid försökt välja ut studerande med olika skolbakgrund och sätt att hantera sina svårigheter.
Empiriskt material
För att lära känna de studerande har jag samtalat med dem i såväl undervisningssituationer som i olika samtalssituationer. I efterhand har jag
dokumenterat dessa samtal i minnesanteckningar. Jag har även gjort explorativa27 intervjuer, av vilka några spelats in varefter jag skrivit ut dem.
Antagningssamtal och skriftliga utlåtanden som tillkommit under min arbete inom Kunskapslyftet ingår också i det empiriska materialet. Ytterligare en datainsamling består av informella samtal, observationer och dokument i form av uppsatser och specialarbeten skrivna av de studerande.
Det empiriska materialet kan således sammanfattas under tre huvudrubriker: Intervjuer
Samtal och skriftliga utlåtanden Övrigt material
Intervjuer gjorda i samband med fyra olika undersökningar
1. De studerandes upplevelser av sina studier och sitt lärande i engelska. En studie, tänkt att utarbetas till en licentiatavhandling, som jag utförde i början av 80-talet. Sex nedskrivna intervjuer ingår i det empiriska materialet: Sigge, Vera, Karin, Olle, Sven-Olof, Bosse, Kalle.
2. De studerandes uppfattningar av innebörder av lärande och kunskap. Intervjuerna är inspelade och har transkriberats. Sex intervjuer ingår i materialet: Camilla, Eleonora, Leo, Oscar, Stina, Ylva.
3. De studerandes beskrivning av sin läsning efter att ha läst samma uppsättning texter. Tre intervjuer är nedskrivna: Oscar, Eleonora och Pontus 4. De studerandes spontant beskrivna svårigheter i samband med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Vissa intervjuer är nedskrivna, andra är inspelade och transkriberade. Sex intervjuer: Augusta, Filippa, Linda, Vendela, Karin, Petronella.
Samtal och skriftliga utlåtanden
Under perioden för Kunskapslyftet hade jag antagningssamtal med ca 150 personer, då jag blev anmodad att leda ett projekt riktat mot studerande med läs- och skrivsvårigheter inom Kunskapslyftet i Göteborg, vilket redovisats i en rapport (Carlsson, 2000a). Detta projekt efterföljdes av projektet Invandrare med läs- och skrivsvårigheter inom Kunskapslyftet i Göteborg, även det dokumenterat i en rapport (Carlsson, 2001). Som handledare samtalade jag med var och en för att ge ett pedagogiskt utlåtande om
27 En explorativ intervju är öppen och föga strukturerad. Intervjuaren introducerar i detta fall en fråga, ett område som ska kortläggas eller ett sammansatt problem som ska blottläggas … (Kvale, 1997, s 94)
kursplacering. Det handlade om att bedöma huruvida den studerande hade läs- och skrivsvårigheter för att i så fall kunna få möjlighet att studera i långsammare takt, dvs läsa ett reducerat antal ämnen samtidigt. Dessutom skulle ett utlåtande ges till framtida undervisande lärare med pedagogiska anvisningar och råd.
Övrigt material
Anteckningar och nedtecknade samtal med studerande med dyslexi. Dessutom observationer i undervisningssammanhang och i samband
med organiserade möten.
Dokument i form av uppsatser och specialarbeten.
Analys och tolkning
Flertalet av mina informanter formulerade sig väl vid samtalen. De gjorde inlägg och ifrågasatte ibland mina uttalanden. Jag förde noteringar och i vissa fall gjorde jag iakttagelser som jag formulerade skriftligt i efterhand. De flesta som jag skriver om är sådana studerande som haft uppenbara svårigheter, varit medvetna om dem och velat göra något åt dem. Några kunde trots läs- och skrivsvårigheter klara sina studier bra. En studerande som jag efter ett testtillfälle hade följdsamtal med yttrade till exempel att han aldrig haft några problem i skolan tack vare att han varit bra i matematik och gymnastik. Han hade genom dessa egenskaper fått status både hos lärare och klasskamrater. Han kompenserade uppenbarligen sina svårigheter genom att vara framgångs-rik i ämnessammanhang som gav prestige.
Intervjuer
Mina intervjuer har varit halvstrukturerade med möjlighet för både intervjuare och informant att göra utvikningar. Då samtalen ägt rum under lektioner, har lektionen avbrutits och ett utbyte av tankar har ägt rum om de svårigheter de deltagande antingen upplevt i stunden eller erinrat sig från tidigare händelser. Vi har också resonerat om det som ifrågasatts eller inte förståtts vid det aktuella tillfället eller som de funnit provocerande eller oklart under andra lärares lektioner, allt i syfte att först och främst hitta vägar att komma tillrätta med problemet och i andra hand för den egna forskningen. Jag har inte alltid haft möjlighet att genast skriva ner vad som sagts, utan har först kunnat göra det i efterhand, när jag fått tid att sitta ned och reflektera.
Samtal och skriftliga utlåtanden
Vid de rådgivande samtalen riktades innehållet mot särskilda områden som erfarenheter av tidigare skolsituationer och upplevda svårigheter i
studie-sammanhang. Utifrån detta datamaterial identifierades olika områden inom vilka det fanns risk för att studiesvårigheter skulle kunna uppstå.
Övrigt material
Analysen och tolkningen av det övriga materialet, dvs anteckningar, observationer och dokument förstärkte och bidrog till förståelsen av intervjuerna och samtalen.
De samtal och intervjuer som är nedtecknade och det övriga datamaterialet har jag närmat mig och försökt förstå och analysera gång på gång. I min studie handlar det om att med hjälp av kvalitativ analys kartlägga mening och innebörder av att leva med dyslexi. Detta innebar att jag systematiserade mitt empiriska material i avsikt att finna likheter och skillnader mellan de olika utsagorna. Det framkom då olika mönster som jag kategoriserade och beskrev i olika teman (dimensioner) och underteman (aspekter). Detta skedde i en ständigt pågående rörelse som hela tiden förändrades.
Ett hermeneutiskt arbetssätt
Enligt Husserl (2004) lever vi i den ”naturliga inställningens värld” (s 107) och innebörden av detta menar han uttrycks bäst i jagform, vilket han bland annat gör på följande sätt:
Jag är medveten om en värld som är oändligt utbredd i rummet, utan ände i vardande och vorden i tiden. Att jag är medveten om denna värld, det innebär framför allt: jag påträffar den med omedelbar åskådlighet, jag erfar den. Genom syn, känsel hörsel osv, genom den sinnliga varseblivningens olika former är kroppsliga ting helt enkelt där för mig, fördelade på ett eller annat sätt i rummet, de är i bokstavlig eller överförd bemärkelse ‟förhanden’, vare sig jag särskilt ger akt på, betraktar och är upptagen med dem i mina tankar, min känsla och vilja eller inte. (ibid, författarens kursivering)
Vi möter världen med alla våra sinnen och den färgas av de livsprojekt och ambitioner som varje människa försöker förverkliga. Som speciallärare och rådgivare har jag konfronterats med vuxna som på något vis upplevt att de haft svårigheter med det skrivna språket. De har stått i centrum för mitt intresse, utgjort mina samtalspartners på samma gång som de har varit mina medmänniskor och ibland ingått bland dem jag undervisat. Våra livsvärldar har korsats vid en intervju eller ett samtal, under en lektion eller vid en rådgivning. Jag har kanske träffat den jag skall samtala med tidigare, men under helt andra omständigheter, tillsammans med andra. Vid ett annat tillfälle har det bara varit denna person och jag. Situationen har blivit annorlunda, intensivare. Jag kan ha mött min samtalspartner för första och enda gången. Då har andra premisser gällt. Vi har under en begränsad
tidsperiod lärt känna varandra, försökt att få kontakt för att kunna lyssna till varandra på jämbördiga villkor och i förtroende, kunna komma tillrätta med något inte tidigare förstått, ibland börja försöka förstå. Det har för samtalspartnern handlat om att sätta ord på något undermedvetet, något som påverkat hans/hennes livsvärld och därmed självbild, som regel om en studiesituation, vad som varit svårt och vad som inte varit det, vad som hänt i olika studiesammanhang, vad som måst läras eller skrivas, vilken kurs som tänkt genomföras eller har genomförts, vad som varit realistiskt att kunna klara som delmål på väg mot något mål i fjärran. Jag har också observerat några av mina informanter under olika studiesituationer. Det har också handlat om mötet med omgivningen. Den studerande människan lever med sin livsvärld, som präglar henne i hennes sätt att vara tillsammans med andra av vilka ett kan vara mötet med skriftspråksvärlden.
I de flesta fall har jag använt intervjuer i form av samtal som verktyg för att sätta mig in i mina informanters egna upplevelser av sitt funktionshinder. I dialog (Bachtin, 1997) har vi tillsammans försökt fånga något som är unikt, ibland allmängiltigt, för funktionshindret för de människor jag samtalat med, något som ingått i deras livsvärld.
Forskningsintervjun är ett samtal om den mänskliga livsvärlden, där den muntliga diskursen förvandlas till texter som ska tolkas. Hermeneutiken är alltså dubbelt relevant för intervjuforskning: först genom att kasta ljus över den dialog som skapar de intervjutexter som ska tolkas och sedan genom att klarlägga den process där intervjutexterna tolkas, vilken återigen kan uppfattas som en dialog eller ett samtal med texten. (Kvale, 1997, s 49)
De intervjuer som spelats in har jag återgivit ordagrant, utan att alltför mycket tillrättalägga det språkliga. Deras livsvärld har kunnat visa sig direkt i sättet att formulera sig. Det talspråkliga har framträtt så som vi alla spontant talar, men tydligare hos dem som har läs- och skrivsvårigheter (jfr Ong, 1990) tack vare att de varit mindre färgade av skriftspråket. På samma gång som informanterna uttryckt sig spontant har de i samband med olika minnesupplevelser kunnat fundera vidare på det de haft svårigheter med i olika situationer. En dynamik har präglat informationsutbytet, ingenting har fixerats, inte ens i de fall då vissa tester genomförts. Dessa har många gånger skett på informanternas önskan att få mer kunskap om sina svårigheter och om hur de ligger till i jämförelse med andra. Det har hjälpt dem att fånga sig själva och att få ord för något de inte förstått.
Under forskningsprocessen, som bygger på reflektion, har jag fått nya infallsvinklar, nått fram till kompletterande ställningstaganden och erinrat mig användbara klargörande händelser. Min kunskap har vuxit fram i en hermeneutisk rörelse.
I Sanning och metod sätter Gadamer (1997) ord på den hermeneutiska processen på följande sätt:
Vi påminner oss därvid den hermeneutiska regel, som säger att man måste förstå det hela ur det enskilda och det enskilda ur det hela. Denna regel kommer från den antika retoriken och har av den nyare tidens hermeneutik överförts från talekonsten till förståelsens konst. Det rör sig i båda fallen om ett cirkulärt förhållande. Den mening, som föregrips som helhetlig, blir till uttrycklig förståelse när de delar, som bestämts av helheten, själva bestämmer denna helhet. (s 137)
När jag skrivit och läser det jag skrivit, ser jag min text i ett nytt ljus. Det sker i en ständigt fortlöpande cirkel eller snarare spiral (Kristensson Uggla, 2004). Vid en förnyad läsning förstår jag de ord, uttryck och tankar jag försökt uttrycka på ett nytt sätt och inser att jag måste uttrycka mig på ett bättre sätt, att tanken inte håller helt och fullt och att innebörden därför inte blir korrekt utan måste skrivas om. Vidare uppmärksammar jag att delarna inte alltid håller samman, att den röda tråden ibland saknas. Helheten håller inte ihop i sina delar. Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi är ett begrepp som är mångfacetterat och varierar från person till person. Inte desto mindre finns vissa gemensamma karakteristika, en viss överensstämmelse framträder. Det gäller att tolka delarna så att helheten berikas, att eventuellt nya ”sanningar” hittas. Under skrivandet kommer jag till större och större klarhet om sammanhangen och får svar på mina varför-frågor. Min horisont vidgas.
Begreppet ‟horisont‟ är ett lämpligt uttryck för den överlägsna vidsynthet, som man måste ha för att förstå. Att öppna horisont betyder alltid att man lär sig att se utöver det som är nära och alltför nära, inte för att bortse därifrån men för att bättre se till den större helhetens riktigare proportioner. (Gadamer, 1997, s 153)
Denna öppenhet för en vidgad horisont har understrukits av Heidegger och finns med som ett tema i till exempel Dahlberg, m fl (2001). I enlighet med ett postmodernt tänkande finns det emellertid ingenting som garanterar möjligheten att fånga hela sanningen. Min utgångspunkt har varit att tolka hur mina informanter utifrån sina livsvärldar erfarit sina läs- och skrivsvårigheter. Var och en har haft sin bild av verkligheten. Det är detta jag i min tur måste tolka och försöka förstå som delar i helheten och därefter dra vissa slutsatser av och se vissa mönster i. Ricoeur (1993) framhåller att begreppen förklara och förstå hänger ihop. Han skriver: ”Distinktionen mellan förklara och förstå verkar vid första anblicken uppenbar. Men så snart man börjar ställa frågor om villkoren för tolkningens vetenskaplighet blir den emellertid alltmer dunkel” (s 41). Dessa frågor är något jag försökt få klarhet i under alla de år som dyslexidebatten förts. För att förstå innebörden av läs- och skrivsvårigheter/dyslexi på ett djupare plan har jag behövt ta del av olika förklaringar av orsaker till funktionsnedsättningen och se den ur olika perspektiv.
Förförståelse
All kunskap bygger på förförståelse (Gadamer, 1997), en förförståelse som emellertid måste misstänkliggöras, menar Ricoeur. Han talar om misstanken, ”le soupçon” (Kristensson Uggla, 1999). Vi har alla våra fördomar, både positiva och negativa, som vi måste bli medvetna om och förhålla oss misstänksamma till. Jag skriver om egna studerande och måste därför vara vaksam för att vad jag tror och tar för givet om mina informanter inte tar överhand. Else-Maj Falk (1999) tar upp ett liknande förhållande i sin avhandling Lärare tar gestalt. Även hon skriver om människor hon undervisat. Liksom hon har jag varit en del av den värld jag studerat, vilket kan innebära en risk att bli förblindad och instängd av alla de erfarenheter jag samlat på mig under mina verksamhetsår. Ett hermeneutiskt arbetssätt kan dock vidga min horisont på samma gång som det skapar ordning i min strävan att få den distans Ricoeur (1986) menar vara nödvändig för att skapa mening. ”Hermeneutiken rymmer ett historiskt spänningsfält mellan text och existens”, och samhällsvetenskaperna ”har alltmer kommit att uppmärksamma inte bara språkets, utan även tolkningens roll i förståelsen och förklaringen av världen”, fastställer Selander och Ödman (2004, s 7). Människan är enligt Heidegger (1927) redan inbäddad i världen, vilket han uttrycker med begreppet ”Dasein”, vilket föregår en subjekt-objekt-logik (Kristensson Uggla, 2004). Tolknings-arbetet måste därför utgå från informanternas livsvärldar:
Tolkaren själv dras in i cirkelstrukturen genom att förförståelsen blir en nödvändig förutsättning för varje förståelse. I stället för att vara ett oskyldigt metodologiskt redskap frilägger Heidegger ett ontologiskt förhållande hos den hermeneutiska cirkeln, där förförståelsens föregripande struktur blir en ofrånkomlig del av själva förståelsen. (s 28).
Från att ha varit i ett muntligt ”här-och-nu”-förhållande, där min förförståelse kontinuerligt har utmanats av det som visade sig vid mötestillfället och som jag dokumenterat på olika sätt, har jag vid tolkningen och analysen gått fram och tillbaka mellan olika skriftliga utsagor.
Efter ett helt arbetslivs erfarenheter av läs- och skrivsvårigheter/dyslexi hos vuxna studerande har detta begrepp kommit att bli en del av min egen livsvärld. Under årens lopp har min inställning till läs- och skrivsvårigheter förändrats på så vis att min förförståelse vidgats och jag ser fenomenet som en helt naturlig variation hos de studerande jag mött. Eftersom jag inte enbart undervisat elever med läs- och skrivsvårigheter och dessutom varit en av lärarna i ett lärarkollegium har jag tvingats att se problematiken ur olika perspektiv.
Forskningsprocess
Kvale (1997) använder sig av två metaforer, när han talar om forskningsprocessen. Forskaren kan antingen ses som ”malmletare” (s 11) eller som ”resenär”. Båda metaforerna är applicerbara i mitt fall. Som malmletare har jag lärt mig mycket om ”malmens kvalité”, dvs om fenomenet läs- och skrivsvårigheter. Husserl menar att varje fenomen utgörs av en slags